SKARPRÄTTARGÅRDEN i GEFLE – AV Ulf Kriström

Publicerat i Gefle Dagblad 5 januari 2006.

Från Åke Nyléns tidningsurklipp.

Foto: Carl Larsson, ur länsmuseets samling.

Annat var det på mästerman Lidmans tid…

Skrädderi står det på skylten till detta hus med adress Smedjegatan 28. Man får hoppas att skräddarna Lundin och From var bättre på att sy än på fastighetsunderhåll, för det ser lite skamfilat ut här och där.

Man anar en stor trädgård också där bakom planket, och det var väl mycket att hålla reda på för de stackars skräddarna. De skulle ju också hinna välja tyger, sy, klippa, pressa och allt vad en skräddare gjorde på den här tiden. Och så sköta bokföringen och inköp och sånt.

Annat var det när Carl Magnus Lidman bodde i huset. Han hade gott om tid att skrapa och måla och hålla ordning i rabatterna, för han jobbade guschelov inte så ofta.

Lidman var nämligen bödel, eller mästerman som det också kallades. När någon tjuv eller mördare dömts till döden var det hans jobb att sköta halshuggningen eller hängningen, och när domen väl fallit hade Carl Magnus Lidman fullt upp under några veckor. Den som tror att det bara var att slipa yxan och gå till jobbet på själva avrättningsdagen är dåligt informerad. En bra bödel gick grundligt till verket.

Nu var huset och gården inte hans utan stadens. Fastigheten kallades Skarprättargården och var helt enkelt tjänstebostad för tjänstgörande bödel ända från början av 1700-talet.

Där bodde ett antal skarprättare under årens lopp, och Lidman var den siste av dem. Han flyttade ut 1824, för övrigt från ett hus som förmodligen inte alls såg ut som den skarprättargård vi ser på bilden här ovan.

Den ursprungliga skarprättargården var en röd liten envåningsstuga med högt plank omkring för att mästerman skulle slippa spott och spe från medborgare som ansåg sig stå på ett högre plan än länets bödel. De var inte populära – Johan Gudmundsson, Anders Persson Trafware, Aron Olsson, Magnus Skarberg, Nils Friedrichsson (Norske Niklas), Carl Friedrich Strandberg, Niclas Almin, Isac Lindström och Carl Magnus Lidman fick allihop många gånger känna av folkets förakt.

Och något högstatusyrke var det sannerligen inte. Ibland var det så svårt att få tag i en bödel att stadens styrande övertalade en straffånge att ta jobbet i utbyte mot att släppas ur fängelset.

Men inte ens det garanterade att platsen skulle bli besatt. Tjuven Jöns Persson från Västland accepterade 1635 erbjudandet, men i väntan på att formaliteterna skulle bli klara grävde han sig ut under fängelsemuren och rymde från både straff och tjänsten som mästerman.

När Skarprättargården byggdes ut och varför har vi inte lyckats få fram, men Gävle stad sålde fastigheten 1849 och köpte in den igen 1899. Vid det laget hade Stora Islandsskolan byggts upp direkt norr om gården, och den skulle senare inrymma såväl skolsköterske- och läkarmottagning som vaktmästarbostad till skolan.

Men dessförinnan var det alltså bland annat skrädderi där, och ett gott skäl till att Lundin och From inte brydde sig om underhållet var säkert att det var Gefle stad som ägde fastigheten.

När bilden är tagen vet vi inte, men 1925 hade i alla fall H. Lundin skrädderi i huset. Han flyttade senare, troligen i början av 1940-talet, sin rörelse till Ruddammsgatan. Och eftersom vi inte har några uppgifter om en skräddare From under den processen eller senare finns det skäl att anta att bilden är tagen före 1925 och att de båda skräddarna gick skilda vägar någon gång under den perioden.