MINNESORD OM ALF UDDHOLM AV G SEVERIN, B WIDEGREN, A OVRELID

Publicerat i GEFLE DAGBLAD den 13 juni 2013

Varje Extern länk öppnas i ett separat NYTT fönster. När ni har läst texten, STÄNG detta för att återgå till denna sida.

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM – klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till nästa bild!

En verklig kulturpersonlighet – av Göran Severin

Genom Alf Uddholms bortgång har Gävle mist en av sina verkliga kulturpersonligheter. Hans klassiska bildning var enorm och han var den främste kännaren av stadens äldre historia, särskilt skol- och personhistoria. Dessa kunskaper förmedlade han till omgivningen i ett otal tidningsartiklar, tidskriftsuppsatser och även i ett antal böcker. Hans beredvillighet att besvara frågor som riktades till honom via brev och telefon är också allmänt omvittnad.

Jag hade nöjet att som redaktör för Gästriklands Kulturhistoriska Förening ge ut flera av hans alster. Vårt samarbete inleddes redan 1975, då han i årsboken “Från Gästrikland” publicerade den unge studenten Per Rönquists dagbok från 1781 kompletterad med omfattande kommentarer.

Den kom att följas av ytterligare fem uppsatser samt tre böcker utgivna i serien “Bidrag till Gästriklands kulturhistoria”.

Sällan har väl mitt redaktörsuppdrag varit så lättsamt och givande. Några språkliga eller innehållsliga omarbetningar behövde aldrig göras, korrekturfelen var få och hela tiden lärde jag mig saker, som jag sedan hade nytta av i mitt arbete som historielärare.

Ett bestående minne är också att Alf alltid uttryckte djup tacksamhet över att vi publicerade hans bidrag, när det i själva verket var föreningen som hade glädje av att hans insatser höjde statusen på vår utgivning. Vid ett par tillfällen ledde det till recensioner i Svenska Dagbladet, vilket man inte är bortskämd med i den här branschen.

Den bok som rönte störst uppmärksamhet var “Tokrektorn“, som kom 1996.

Alf fick säkerligen åtskilliga gånger besvara frågan om han hade skrivit en självbiografi. Så var det emellertid inte. Boken handlar om en av hans företrädare i ämbetet, Johan Unonius, som under det stora nordiska krigets påfrestningar i början av 1700-talet miste sin mentala hälsa. Boken är speciell i Alfs produktion, eftersom den bygger både på källforskning och fiktion, och den är enligt min uppfattning en av de mest läsvärda böcker som har skrivits om Gävles äldre historia.

“Han borde ha fått ett par kulturpriser”, skriver Björn Widegren i sin minnesruna i GD (se nedan) . Det är lätt att hålla med.

Göran Severin – ordförande i Gästriklands Kulturhistoriska Förening

————————–

Publicerat i GEFLE DAGBLAD den 7 juni 2013

Han borde ha fått ett par kulturpriser – Tuus Alf! – av Björn Widegren

Det var så Alf Uddholm undertecknade sina brev och meddelanden till mig. “Din Alf’.

Ett slags signal, en extra kär hälsning latinare emellan. Skillnaden mellan oss var bara att Alf kunde allt om och i latinet.

Den förre rektorn på Vasaskolan var lärd. Kopiöst lärd. Fast en gång när jag mötte honom i hans hem

– det var förresten 50 år efter hans disputation i någon knivig språklig fråga; filologi på högsta nivå, skriven som seden var på franska – så sa i alla fall Alf: du ska inte använda “lärd” så ofta. I Uppsala har det lite av löjets klang.

Men jag framhärdar i dag när Alf inte längre kan ge något genmäle.

I Gävle var han den mest lärde man kunde se och möta. Hans intressen och skrifter många, ofta säregna. Han kunde behandla Homeros eller latinet i en mycket märklig ordbok vars uppbyggnad för den fåkunnige var lika svår att få syn på som den heliga Graal.

Men kanske var Alf i den boken själva hemligheten med språket på spåren.

Minnet av gamla elever vårdade han ömt. Skrev om dem liksom om gamla rektorer och kyrkoherdar. När unga journalister skulle skriva om häxprocesserna i Gävle på 1600-talet sa jag alltid: För allt i världen, ring Alf, annars blir det fel!

När det blev fel, för det blev det, ringde Alf…

Det gjorde ju inget, var bara trevligt. Den gamle skolmannen älskade att lära ut bildning, dela med sig av sin kunskap.

Alf följde med sin tid; lärde sig datorn, läste bloggar. Den gamle moderaten såg mig som mer konservativ, skällde mig för kälkborgerlig…

Alf sökte sig alltid sin egen väg. Sin enastående bildning skröt han aldrig med. Det behövde han inte, den var en del av honom själv.

Hade någon rättvisa funnits i världen skulle han ha fått ett par av vår stads kulturpriser. Tuus Björn!

Björn Widegren

————————–

Publicerat i Gefle Dagblad lördag 15 juni 2013

Alf Uddholm föddes in i Vasaskolan – MINNESORD av Arne Ovrelid

Meddelandet om att Alf Uddholm har gått bort har nått Vasaskolan och det är med sorg vi konstaterar att denne lärdomsgigant och Vasasymbol lämnat oss.

Alf föddes in i Vasaskolan där hans far Alfred anställdes som ordinarie adjunkt i matematik och fysik 1911. Han har i sina föredrag och i sina skrifter berättat om hur det var att vara smågrabb i Vasaskolans skugga. Mötet med de kufiska, de vänliga och de lärda lärarna har framställts som positiva barndomsminnen.

Alfred Uddholm var under 1920-talet rektors skrivbiträde vid Vasaskolan, det närmaste man då kom en biträdande rektor och kanske det var detta som drog familjen från Gävle 1929, då Alfred blev rektor på läroverket i Söderhamn, ett uppdrag som han behöll till sin pensionering 1952.

Det var i Söderhamn Alf Uddholm hade sin skolgång och där han avlade studentexamen 1941. Han berättade själv att hans studieval på intet sätt var en självklarhet, men det var språk som fascinerade honom och då särskilt de klassiska språken latin och grekiska.

Som alla nybakade studenter under det andra världskriget måste han göra sin militärtjänst innan han 1942 skrev in sig vid Universitetet i Uppsala. Han nöjde sig med magisterstudierna som gav en adjunktsbehörighet, för latinet hade fångat honom. 1950 blev han licentiat och efter att han lade fram sin avhandling “Formulae Marculfi: études sur la langue et le style” promoverades han till filosofie doktor 1954. Även om forskningen intresserade honom hela livet var det också skolan och undervisningen som lockade honom.

Han började sin lärargärning i Uppsala, fortsatte till Söderhamn och Bollnäs innan han fick en tjänst i Visby. Skolan där hade ett omfattande latinskt bibliotek som Uddholm noga undersökte och dokumenterade under sin tid där.

1958 utnämndes han till rektor vid läroverket i Gävle, en tjänst som han hade fram till 1982. Under dessa år blev han med tiden den främsta experten på Gävles äldre historia då han hade en egenskap som de flesta historiker saknar: Han kunde med lätthet läsa alla de äldre dokument som ofta var avfattade på latin. Därigenom kunde han tränga sig in i stadens liv under 1500- och 1600-talen och ge en levande bild av människorna och deras liv och tankar.

I många artiklar men framför allt i boken “Tokrektorn”, om en av sina företrädare Johan Unonis, rektor 1695-1725, blandar han omfattande fakta med en nypa fiktion i en bok som är så mycket mer än vad den verkar på ytan.

Förutom sin rektorstjänst var Alf Uddholm även gymnasieinspektör, språkforskare, lokalhistoriker och under en period medverkade han på kultursidan i den nystartade men kortlivade Norrlands-Posten.

År 1982 avgick han som rektor då han ansåg att det fanns tydliga tendenser till förflackning och överbyråkratisering av skolan i den nya gymnasieutredningen. I stället återgick han till undervisningen som lektor i latin fram till pensioneringen 1987 men fanns kvar i skolan som extralärare och vikarie fram till 1989.

Så sent som för två år sedan deltog han i 1961 års studenters 50-års- jubileum och det var självklart han som skrev skolans jubileumsskrift till 450-årsjubileet 2007.

Alf Uddholm avled den 26 maj närmare 91 år gammal. Med honom har Vasaskolan förlorat en av sina största profiler. I sorgens stund går våra tankar till hans efterlevande. Vårt deltagande i sorgen är stort.

Arne Øvrelid

f.d. rektor Vasaskolan

———————————————-

Lisse-Lottes egen resume:

Efter ett tips om att kontakta Göran Severin, ordförande i Kulturhistoriska föreningen, köpte jag år 2006 ett stort antal böcker där även Alf Uddholms bok Tokrektorn ingick. Efter att ha läst denna var mitt historiska intresse ett faktum. Denna bok är bitvis inte alls lättläst, fick läsa den 4 gånger pga all Gammelsvenska och Latinska uttryck men därefter fick Gävle för mig nya kulisser och jag flyttades tillbaka till 1600-talet.

Strax därefter, när jag var på Stadsbiblioteket, kände jag igen Alf Uddholm bland besökarna och efter att ha samlat mod gick jag fram till honom och presenterade mig. Då berättade Alf för mig att personerna i hans bok TOKREKTORN i stort byggde på helt autentiskt material och endast ett par fiktiva personer, bl a tjänsteflickan Kerstin. Jag fick också veta att man trodde att allt material blev totalförstört vid stadsbranden 1869 men att Alf av en ren slump upptäckte att visst material från källaren i det nedbrunna gymnasiet hade hittats och lämnades i det nybyggda Läroverkets källare och detta startade hans arbete med denna bok.

Jag sökte då själv på nätet allteftersom jag läste i boken och upptäckte att det verkligen stämde, personerna hade funnits. Detta resulterade i mitt nya intresse för Gävles historia. Alf är för mig den viktigaste författaren någonsin och han var min stora idol. Han har även gett ut följande skrifter:

Gefle Schola år 1647

Om Gävle skolas rektorsboställen

Ett år med Per. “Studiosus Pehr Rönquists Dagbok från Gefle, Uppsala och Bjuråker 1781”.

Lovtal och lovsång till Gävle stad år 1617

Kring Gävle Trivialskola 1679 – 1684

Skolgång och djeknegång. Skolminnen från det gamla Gefle.

Fru Biskopinnan Catharina Bröms i Ockelbo 1664-1735. Prosten Lars Jäderlunds självbiografi

Gävles Vasaskola och dess elever i fem sekler och sexton släktled 1557 – 1988

Till minnet av Höglärde Herr Johan Unonius i Gefle stad. (Inbunden) – TOKREKTORN

Läs om Alfs berättelse från sin barndom här!

Alf och Lisse-Lotte på en PUG-föreläsning.