Erik Wickberg – Borgaren Starcks gård “ovanför källan” Smedjegatan 9

 

 

Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder. Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar.

 

  

 

 

 

 

 

När stadens äldsta bevarade tomt­bok uppgjordes 1758, antecknades för nuvarande fastigheterna Smed­jegatan 9—11, att man där visat fram ett fastebrev av 10/3 1733. I fas­tighetsbrevet förmäldes, att borga­ren Erich Jonsson Starck sålt sin halva gård “sunnan om ån ovanför källan” till borgaren Erich Larsson Wibiörn för 98 dal. kopparmynt, samt att tom­ten sedermera delats mellan den nye ägaren och kofferdimannen Peter Lundström.

 

Om man mera ingående fors­kar i rådhusrättens domböcker, vi­sar det sig att gårdsaffären mellan Starck och Wibiörn gjordes redan 1705, ehuru den senare inte förr­än 28 år senare brytt sig om att skaffa sig fasta på egendomen. Att så inte skett tycks i sin tur sam­manhänga med, att ovannämnda Lundström först vid denna tidpunkt inträder i bilden.

 

Den Lundströmska gårdshalvan (nu nr 11) ägdes nämligen tidi­gare av en hustru Anna Svens­dotter och hennes son Jonas Lindroth, som sålde den till Lundström först i november 1732 för 120 dal. kopparmynt “med det förbehåll, att få njuta husrum i gården, så länge han lever”. Be­byggelsen på tomten bestod vid denna tidpunkt av två stugor på norra sidan gården med en liten kammare och bod på södra sidan vid porten samt ett portlider, och själva tomten mätte 12 1/2 alnar mot söder åt gatan, 18 1/2 alnar mot norr, 28 3/4 alnar mot väster samt 32 1/2 alnar mot öster.

 

I mars 1733 begärde Wibiörn och hans måg, järndragaren Per Ersson, att få “sätta planket, som skall vara skillnad dem och båts­man Lundström emellan, 7 1/2 al­nar östan om den västra Lund­ströms stuvuknut, inåt gården till sin stuvuknut, därest nu planket står», varemot rådhusrätten ej tycks ha haft något att erinra. Därmed skiljdes också de två tomthalvorna definitivt ifråga om tomtnumre­ringen, även om de senare kom att förenas under samme ägare.

 

Den wibiörnska delen av tomten

 

Vid uppläggningen av 1758 års tomtbok satt Wibiörns måg, järn­dragaren Per Ersson, som ägare av sin svärfars gård, men under de närmast följande decennierna följ­de nya innehavare på varandra ganska tätt. Någon gång efter 1775 kom gården i händerna på fiskaren Daniel Wiberg (i 1724), in­flyttad till Gävle från Torsåker, och övergick efter hans frånfälle till hans änka Catharina Öberg (f. 1729) och måg, skog­vaktaren Peter Höglund, (f. 1765). Såväl skogvaktaren som hans hustru, Stina Wiberg (f. 1765) och svärmor avled emellertid inom en femårsperiod, varefter sterbhuset sålde gården 1812 till hustim­mermannen Sven Sundqvist (f. 1775, d. 1828), bördig från Årsunda, där hans fader, Erik Larsson, innehade ett torpställe i byn Hedkarby under det s. k. Svenshem­manet i Lund.

 

Tre år efter timmerman Sundqvists bortgång gifte änkan om sig i november 1831 med sin förste ma­kes yrkesbroder, hustimmerman Anders Lundberg (f. 1779, d. 1843), änkling sedan ett år tillbaka. Strax före giftermålet upprättades ett äktenskapsförord, som gick ut på, att den egendom, som hustrun till­förde boet, skulle förbli hennes enskilda tillhörighet, en åtgärd, som snart skulle visa sig bli av stor betydelse. Det nya giftermål, som Anna Lovisa Spetz ingått, kom nämligen icke att var; längre än halvtannat år, förrän hon kallades hädan.

 

Några dagar före sin bortgång upprättade emellertid Anna Lovisa Spetz med sin make ett testamen­te, så lydande:

 

TESTAMENTE

Då dagliga erfarenheten i hvarje ögonblick visar oss vanskligheten af vår tillvaro och det tillhör männi­skans Moraliska och Religieusa känsla att i Lifstiden så ordna om sin tillhörighet att efterlefvande, och de som äro förtjente af vår tillgifvenhet här i tiden, ej därå hafva något att klandra, så hafva vi ägta Makar velat att följande Inbördes Öfverenskommelse skall vid inträf­fande dödsfall vara oss emellan afslutad på följande sätt neml.

 

Att den af oss, som efterlefver den andra skall sitta full och orub­bad besittning af vårt gemensamma så förvärfvade som ärfda lösa och fasta Bo, eller hvad vi framdeles förvärfva kunna, under hvilket namn de än vara må likväl med för­behåll och i händelse jag Cathrina Lovisa Sundqvist skulle med döden förr afgå än min man Anders Lund­berg skall vår Son Johan Petter Sundqvist erhålla Öfre Wåningen i Gården N:o 110 i denna Stads lista Qvarter samt den Nedre Wåningen orubbad disponeras af min man i dess återstående lifstid, hvarefter vid hans frånfälle hela Gården gemen­samt tillfaller våra Söner Johan Petter Sundqvist och Johan Eric Lundberg till hälften hvardera. Men skulle min man förr än jag med döden afgå, då skall jag ensam i min lifstid Disponera hela Gården; Men efter bägges vår död skall nämnde våra efterlefvande Söner till hälften hvardera gemensamt dela l:mo nämnde Gård och 2:do alt det öfriga efter oss qvarvarande, så i löst som fast; och är detta vår sista oryggeliga vilja.

 

Gefle den 15 Aprill 1833.

Anders Lundberg Chatrina Lovisa Sundqvist född Spetz.

 

En vecka efter testamentets upp­rättande föll makan offer för en nervfeberepidemi, som just då hemsökte Gävle, och halvannan vecka efter dödsfallet bevakade Lundberg testamentet vid rådhus­rätten. Så långt var allting i sin fulla ordning.

 

Men trassligheter skulle en vac­ker dag yppa sig. Cathrina Lovisa Sundqvists son i första äktenskapet, Johan Petter Sundqvist (f. 1820), hade i unga år satts i bleckslagarlära, men efter moderns död tog han snart sin mats ur sko­lan och gick till sjöss. Under det att han seglade som kock på världens sju hav, sköttes hans intressen i hemstaden av hans för­myndare, sjötullsvaktmästaren Pehr Gabriel Boman, samt efter dennes död (1840) av bleckslagaren Johan Kellner.

 

Den 24 juli 1834 stämde Boman timmerman Lundberg till råd­husrätten med yrkande att rätten måtte förklara ovannämnda testa­mente ogiltigt på grund av äkten­skapsförordet. Förmyndaren häv­dade nämligen, att »hustru Lund­berg, såsom ägande barn, icke haft rätt att disponera om sin egen­dom», varjämte han ifrågasatte, om hon vid testamentets upprättande »under hennes sista sjukdom» va­rit vid »rediga sinnen».

Den 27 apr. 1835 förklarade råd­husrätten testamentet ogiltigt, vil­ket bl. a. innebar, att sjömannen Sundqvist ensam blev ägare till gården vid Smedjegatan, och på­följande år ålades Lundberg att avflytta från fastigheten.

 

Nya processer följde emellertid, enär LUNDBERGS förmenade, att han vid arvsskiftet gått miste om en del av sin giftorätt, men efter Lundbergs död (1843) bedarrade så småningom processtormen.

 

Näste ägare till fastigheten blev en mekaniker hos den välkända gävlefirman Lindahl & Runer. Han hette Erik Larsson Östberg och var bördig från Österhästbo i Torsåker, där han var känd som en av socknens starkaste karlar. Hans sentida ättling och dotterson, ingenjör Ernst Ström i Gävle, be­rättar bl. a., att Östberg i sin ung­dom deltog i den tidens idrottsle­kar på dansarvallen mellan Torsåker och Årsunda och därvid ett år korades till segrare. Detta för­skaffade honom hedersnamnel »Kungen», som sedan följde ho­nom hela livet igenom.

 

 

 

 

Även av sina arbetskamrater hos Lindahl & Runer i Gävle, där han slutligen efter drygt fyra decenni­ers anställning begåvades med Patriotiska sällskapets guldmedalj för långvarig och trogen tjänst, gick han allmänt under benäm­ningen »Kungen». Måhända bi­drog också härtill den omständig­heten, att han som arbetskostym brukade en gammal avlagd frack vilket väl mindre var ett utslag av originalitet än av rådande sed­vänjor, att i arbetet slita ut an­nars avlagda kläder. Blåstället var som bekant ännu inte uppfunnet på den tiden.

 

Östberg förvärvade fastigheten vid Smedjegatan genom auktionsinrop 1868 för 800 rdr och lät se­dermera bygga om gården. Som byggmästare anlitade han Olof Hemström, som för väl utfört ar­bete begåvades med en silversnus­dosa av sin uppdragsgivare.

 

I sitt äktenskap med Catharina Olsdtr Åse eller Åsberg (f. 1835, d. 1913) hade Östberg bl. a. dottern Erica Wilhelmina (f. 1861, d. 1937), som med tiden blev maka till sjö­kapten Johan Edward Ström (f, 1852, d. 1922), varefter de bosatte sig i gården vid Smedjegatan.

 

Ström var bördig från Öregrund och gick som 15-åring till sjöss samt seglade vida omkring med bl. a. de stolta gävlebarkskeppen »Lejonet», »Oden» och »Japan». Efter 1:a klass styrmansexamen 1877 och sjökaptensexamen 1878 gick han som styrman i firma Rettigs skepp »Eclipse» (byggt 1854) och »Tropic» (byggt 1868), fick fartygsbefälhavarebrev 1879 och förde sedan bl. a. Rettigs stora barkskepp »Ceylon» (byggt 1868). Det Rettigska eller Södra varvet i Gävle för­stördes 1887 av en förhärjande elds­våda, och barkskeppet »Ceylon» var det sista Rettigska fartyget. Det seglade på världshaven ända till 1908, då det påseglades av en eng­elsk ångare vid Ven och gick till botten. Kapten Ström kom därige­nom att bli »Ceylons» näst sista befälhavare — han hade lämnat det endast något år före dess under­gång. Han gick senare med ångfar­tyg och tjänstgjorde under första världskriget som långlots på Norr­land för en rad tyska malmfartyg.

 

 

Efter gamla fru Östbergs från­fälle kom fastigheten över i sjö­kapten Ströms barns ägo, bland dem ovannämnde ingenjör Ernst Ström, välkänd bland gävleborna som bl. a. mycket intresserad släkt­forskare.

 

ERIK  WICKBERG

——————————————–

juni 13, 2013

Gå till Startsida.   Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

 

 

 

Related Articles

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website