Erik Wickberg – Lilla Brunnsgatan 5 och Smedjegatan 15, Lindholm-Hedqvist-Leufstadius

 

Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder. Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar.

 

  

 

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM – klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till nästa bild!

 

Hur Holms gräsland blev två tomter

 

       

 

 

I  Nora-byn Sälja i Västmanland levde omkring år 1600 en viss Olof Andersson, vars tre söner — Mår­ten, Carl och Anders — under sek­lets senare del »emigrerade» till Gävle, där de alla tre fick burskap och antog namnet Holm. Mårten, som av allt att döma tycks ha varit den äldste av brödratrion, blev borgare i staden redan 1658 och ägde bl. a. ett »gräsland», på den plats vid nuvarande Glasmästargränd, där tomterna nr  4 och 5 i kvarteret Färgaren numera är belägna.

 

 

Det nyssnämnda »gräslandet» tillföll så småningom Mårten Holms son Olof (d. 1736) och ärvdes sedan av dennes son, som också hette Olof och var fiskare till professionen, men därmed försvinner också den Holmska släkten ur »gräslandets» historia. Olof Holm den yngre av­yttrade nämligen 1740 vretens norra del till tomtplats åt borgaren An­ders Jerdahl och resten till Olof Nilsson Hillgren, och på så sätt uppstod de två nuvarande fastig­heterna Lilla Brunnsgatan 8 och Smedjegatan 15.

 

Lilla Brunnsgatan 5 blir släktgård

 

 

Det är icke bekant, huruvida Anders Jerdahl uppförde någ­ra byggnader på sin nyförvärvade gårdstomt — sannolika skäl pekar snarare mot, att den ännu var obebyggd, när han omkring 1742 sålde den till fiskaren Olof Igg­berg. Hur lättvindigt det på den tiden kunde gå till vid fastighetsaf­färer framgår för övrigt av en an­teckning i 1758  års tomtbok, som meddelar, att Iggberg då ännu inte brytt sig om att »ta något köpebrev».

 

I och med Olof Iggbergs förvärv av fastigheten inleddes emellertid dess drygt sekellånga historia som släktgård. Olof Iggberg (d. 1773) tillhörde en släkt, som från Hille invandrat till Gävle, där han också själv var född» I unga år gick han till sjöss och gifte sig, endast ett par år över de 20, med Anna Johansdotter, bördig från Eds socken. Som så många andra sjö­män i Gävle på den tiden gick han dock snart i land för gott och slu­tade sina dagar som fiskare och välbeställd borgare i staden.

 

Hans hustru överlevde honom och bodde kvar i gården, som hon dock med tiden överlät till dottern Christina och mågen Peter Nor lund (f. c: a 1741), en ånger- manlänning, som slagit sig ner i Gävle som fiskare, och sedan blev det deras son fiskaren Anders Norlunds  (f 1774) tur att överta fädernegården. Han löste 1812 ut två av sina medarvingar, brodern Peter som 1808 tog värvning som gardist i Stockholm, och svågern Olof Nilsson, men sedan dottern Christina Catarina (f 1799) äktat kofferdikaptenen Augustin Berg, fick hon och hennes make 1818 köpa ena gårdshalvan för 225 rdr banco, samt ärvde med tiden även återstoden.

 

Augustin Berg (f 1791) var gäv­lepojke, son till fiskaren Jonas Berg och hans hustru Sara Cajsa Bång, och inregistrerades vid här­varande sjömanshus 1815 som styr­man, vilket tyder på, att han även som yngre varit till sjöss. Han seg­lade som styrman med olika gäv­lefartyg på både Östersjön och värmen, tills han 1822 blev skep­pare och borgare i staden samt av grosshandlare Öhrn anförtroddes befälet på briggen »Christina Eli­sabeth» om 85 lästers dräktighet. Han tycks emellertid aldrig ha till­trätt detta kommando, utan i stäl­let övertagit kommandot på skona­ren »Maria Lovisa» (46 läster), som också kom att bli hans enda fartyg. Den 23 november 1825 möt­te hon nämligen sitt öde på Domansnäs, och kaptenen följde där­vid sitt fartyg i djupet.

 

Efter makens förolyckande bodde änkan kvar i gården, men i augusti 1856 gick den under klub­ban och inropades då för 2.170 rdr 16 skill. banco av varvstimmer­mannen Anders Berglund och sjötimmermannen Clas Erik Hårdensson gemensamt. Där­med slutar också dess historia som släktgård, och den har sedan titt och tätt bytt ägare allt intill våra dagar.

 

Ur gårdskrönikan om Smedjegatan 15

 

Den södra halvan av Holms gräsland, vilken som ovan nämnts köp­tes 1740 av Olof Nilsson Hillgren till tomt, mätte 17X12 alnar och betingade en köpeskilling av 112 dal. kopparmynt. Hillgren var skeppstimmerman och förmod­ligen identisk med den Olof Hill­gren (f. i Hille ca 1696, d. 1783), som enligt stadens vigselbok 1739 äktade änkan Catharina Meijer. Om honom och hans familj ger dock samtida handlingar föga ytterligare besked. Sannolikhetsskäl tala emel­lertid för att han var den förste, som bebyggde denna tomt, vilken med tiden övergick i hans dotters ägo, men icke heller hennes namn är med säkerhet bekant. Hon tycks emellertid ha innehaft åtminstone halva gården till 1805, då sjöman­nen Carl Lindholm ropade in den på auktion.

 

Av tomtböckernas i särskilt detta fall mycket kortfattade och oklara uppgifter synes den andra gårdshalvan långt dessförinnan ha för­värvats av segelduksvävaren An­ders Löfström, som i sin tur tycks ha överlåtit den till laxnotdrängen Anders Öbom (f. ca 1747). Redan 1785 kom den Löfströmska gårdshalvan dock i skep­paren Abel Mörks händer, tran­sporterades samma år av denne på grosshandlare Anton Garberg, som fyra år senare återtransporte­rade den på skepparen Mörk. Den Öbomska familjen synes sedan ha bott kvar som Mörks hyresgäster ända till 1809, då Mörk sålde sin gårdsdel till sjöman Lindholm, som på detta sätt blev ägare till hela fastigheten.

 

Lindholm, som var född i Hållnäs 1777, hade en ganska äventyrlig levnadssaga. Som 24-åring inskrevs han vid Gävle sjömanshus, seglade sedan som jungman och matros 1801-05 och därefter huvudsakligen som timmerman. Under en resa med kapten Valleij rymde han 1809, medan fartyget låg i London, men dök upp igen 1812 i hemstaden. Han seglade sedan med olika skep­pare till 1824, då han dog i Gibral­tar.

 

 

 Lindholms änka Brita Elisa­beth Dunderberg (f. 1793) gifte nu om sig med skeppstimmermannen Per Hedquist (f. 1795). Från sitt första äktenskap medförde hon därvid tre barn, av vilka dock sonen Carl Gustaf (f. 1820) redan i unga år inskrevs vid Gävle sjömanshus och t. o. m. lät förhyra sig hos en skeppare, men tydligen ångrade sig i sista ögon­blicket, gick i land igen och reste till Uppsala.

 

I sitt andra äktenskap (med Hedqvist) fick Brita Elisabeth Dunderberg ytterligare fem barn. och av dessa kom äldsta dottern, Johanna Mathilda (f. 1826  d. 1916) att med tiden bli ägare till fastigheten. Av hennes två brö­der nådde endast den ene, Johan Erik Hedqvist (f. 1830) mogen ålder, och uppfödd som han var i Gamla Söders sjömanskvarter mås­te han naturligtvis pröva sin lyc­ka på havet. Han tog alltså 1846 hyra som jungman på en gävleseglare, men hans sjömansbana blev ganska kort. Efter ett par år tog han hyra på en amerikansk seglare och snart kom från det stora landet i Väster meddelande om, att han avlidit i New Orléans.

 

Som fru Leufstadius lever säkert alltjämt Johanna Mathilda i äldre gävlebors minne. Hennes make, Petrus Leufstadius (f. 1823, d. 1874), med vilken hon redan som 22-åring trädde i brudstol, var son till en rådman i Öregrund, men lämnade vid 18 års ålder föräldra­hemmet och begav sig till Gävle, där han 1841 inskrevs i sjömans­husets rullor och under de närmas­te åren seglade som kajutvakt med sin äldre broder, Nils Fredrik Leufstadius, som 1841—4? förde befälet på den stora gävlebriggen »Enterprise» (121 läster. Av sin bror fick tydligen Petrus god un­dervisning ty redan från 1845 går han under benämningen konstapel och styrman tills han 1851 blev borgare och skeppare i staden samt anförtroddes befälet på skep­pet »Eos» i 148,53 läster). Från 1858 återfinnes han emellertid åter som styrman på olika gävlefartyg. Un­der en av sina många resor avled han i Southampton.

 

 Peter Leufstadius hade fyra barn, därav tre söner. Den yngste sonen stannade i land och blev bräd­gårdsbokhållare, medan hans två bröder valde faderns yrke och gick till sjöss. Per Wilhelm (f. 1852) blev styrman och bosatte sig slut­ligen i Newcastle, medan Alfred Emanuel (i. 1855), som var maski­nist förblev sin hemstad trogen och bodde kvar i fädernegården.

 

 

 

Gamla fru Leufstadius blev till slut ensam kvar i gården. Hon uppnådde den höga åldern av nära 90 år, och efter hennes bortgång sålde sterbhuset den gamla släkt­gården till den nuvarande ägaren.

 

 

ERIK  WICKBERG

————————-

FÖRORD

Sina mer än 500-åriga privilegier till trots har Gävle numera  endast ett fåtal konkreta minnen att visa upp för den histo­riskt intresserade. Två förhärjande eldsvådor — 1776 och 1869 — ödelade praktiskt taget all bebyggelse norr om Gavleån, men kvar fanns då ännu den del av stadskärnan, som gruppe­rade sig kring slottet och österut på åns södra sida. Men 1950- talets stora saneringsvåg sköljde med våldsamt kraft fram även över Söder, rivande med sig inte bara storparten av dess romantiska gårdsidyller, utan därtill så gott som fullständigt utplånande de återstående resterna av stadens medeltida gatu­nät.

Av det äldsta gatunätet återstår nu endast ett par korta stumpar av Smedje- och Västra Islandsgatorna på den östra samt Trädgårdsgatan på den västra sidan av stadens syd-nord- gående genomfartsled, medan huvuddelen av det s. k. reser­vatet är av betydligt yngre datum.

Det är mot bakgrunden av denna omfattande stadsförnyelse, som denna bok tillkommit efter att tidigare ha publicerats som en artikelserie i Gefle Dagblad. Artiklarna utgör resultatet: av omfattande undersökningar i olika arkiv, huvudsakligen sta­dens kyrko-, rådhus-, stadsingenjörs- och sjömanshusarkiv, i viss utsträckning kompletterade ur andra källor och genom intervjuer med äldre Gävlebor.

—————————-

juni 12, 2013

Gå till Startsida.   Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website