Public. i Arbetarbladet Onsdag 11 mars 2015
Gävleprofilen Göran Severin är död efter en tids sjukdom. Han blev 75 år gammal.
Göran Severin var uppvuxen i Motala och kom efter studier i Uppsala till Borgarskolan i Gävle som lärarpraktikant 1967. Där blev han kvar till sin pensionering för tio år sedan. Den dåvarande rektorn på Borgarskolan fick reda på att Göran var intresserad av kulturhistoria och värvade honom som sekreterare till Gästriklands kulturhistoriska förening. Där blev han senare ordförande, vilket han var fram till sin död.
Göran Severin var även aktiv inom en rad andra föreningar, bland annat pensionärsuniversitetet och Gävle Gille och han har varit redaktör för flera lokalhistoriska böcker.
Han har också lett historiska rundvandringar på gamla kyrkogården i Gävle. 2008 belönades han med Gävleborgs landstings kulturpris för sitt arbete.
Göran Severin efterlämnar hustru, barn och barnbarn.
Catrin Landén
——
Gävles kulturliv saknar Göran Severin
Det är med tungt hjärta som jag tar del av beskedet att Göran Severin är död. Så sent som i förra veckan undertecknade han ett inlägg i debatten om den lokala litteraturen.
Jag kom i kontakt med Göran Severin när han undervisade i filmkunskap. Han hade vänligheten att hjälpa mig få mitt första skribentjobb, som filmrecensent, och när vi under senare år sågs ute i det lokala kulturvimlet brukade han alltid ha en kommentar till någonting som jag skrivit nyligen.
Och sågs ute i vimlet gjorde vi ofta. I foajén på Gävle teater eller på någon föreläsning.
En gemensam bekant konstaterar att Gävles kulturliv nu får ett stort tomrum. Eller rättare sagt många tomrum, i alla de föreningar som Göran Severin engagerade sig i. Han var verksam i bland annat Gästriklands kulturhistoriska förening och Pensionärsuniversitetet.
Göran Severin var verkligen en lärare – ivrig att dela med sig av sina kunskaper, om det så var i klassrummet på Borgarskolan eller på de kyrkogårdsvandringar som han höll i. Som en god lärare var han också mån om att själv lära sig mer hela tiden.
Utan människor som Göran Severin slocknar kulturlivet i en stad som Gävle.
Kristian Ekenberg
——
SMÅ minnesord till en STOR man.
Göran, jag är ingen journalist men kan inte låta bli att berätta för kommande generationer hur mycket du betydde för många av oss. Detta hamnar inte i någon tidning men förhoppningen är att många kommande generationer via nätet skall lägga ditt namn på minnet. Du efterlämnar många spår efter dig, som NÅGRA ex. kan nämnas
Gamla Kyrkogården med Göran Severin 2009
eller
Tidigare hade även Gävletidningarna skrivit om dina kyrkogårdspromenader men nu tycks alla länkar om dessa vara utraderade med undantag av de som jag själv har skrivit om.
Göran, jag har två STORA IDOLER som nu är borta – den första var Alf Uddholm och den andra var DU. Ni båda betydde oerhört mycket för mig och ligger till grund för mitt stora historiska intresse. Jag är oerhört tacksam för att ni fanns för mig och därför vill jag nu i min tur föra ut så mycket som jag kan till kommande generationer.
Tack för allt Göran!
Lisse-Lotte Danielson
—–
För få eldsjälar av hans sort i vår stad
Björn Widegren minns Göran Severin som gått bort.
Det är tungt att Göran Severin är borta, blott 75 år gammal. I ett slag känns Gävles kulturliv tomt. Han bar upp så mycket, ty eldsjälar av hans sort har vi för få av i vår stad. Han var folkbildare, kulturhistoriker, föreningsmänniska. Jag har sett en uppgift om att han var medlem i ett trettiotal föreningar, en uppgift som inte förvånar. I flera stycken av dem var jag själv medlem och mötte honom där alltid med glädje.
Överallt i kulturlivets vimmel stötte man på honom. I Gästriklands kulturhistoriska förening var han först sekreterare sedan ordförande i en lång rad av år, liksom i Pensionärsuniversitetet. Ordförandeposter han alltså beklädde till sin död.
Redan saknar jag mötena med Göran. Hans aningen reserverade men alltid plirigt glada hållning. I sina sysslor kunde han i förstone framstå som en smula formell. Men snart lärde jag mig att under ytan fanns en spjuver han med åren mer än gärna lät skymta fram.
Han tycktes kunna allt men bar sin lärdom lätt. Briljerade aldrig utan bjöd i stället nyfiket in till samtal. I sitt värv som ordförande var han, den födde läraren, med verksamheten sedan 1967 förlagd till Borgis, alltid utomordentligt väl förberedd. När han välkomnade en föreläsare till Pensionärsuniversitetet kunde introduktionen närapå formas till en liten essä. Tacktalet efter föreläsningen stod inte introduktionen efter.
Han var som klippt och skuren för denna sin roll, utförd med gott humör och i full balans, kanske njöt han till och med en smula av den.
Detta tror jag mig förstå av egen erfarenhet. Under en följd av år inbjöd mig Göran att “föreläsa” uppe i Ericsonsalen på länsmuseet, företrädesvis om författare. I mitt fall blev väl “föreläsningarna” sönderhackade till kåserier, fulla av i flykten bärgade infall. Men Göran höll alltid god min, var till och med till synes road.
Det var alltid roligt med överläggningarna om vilket ämne jag skulle tala om. Även om jag hade fria händer att välja kom Göran med utmärkta förslag. Det känns vemodigt att dessa överläggningar inte längre kan äga rum.
När det gäller Gästriklands kulturhistoriska förening var det Görans skötebarn. Ja han var den föreningen. Redigerade årsskriften “Från Gästrikland” under många år. Detta arbete är en kulturgärning av rang. Därför är det inte svårt att förstå att Göran ibland klagade när vi varit försumliga med att anmäla en ny årgång eller ett av föreningen utgivet specialarbete.
För var skulle en sådan händelse bringas till allmänhetens kännedom om inte på den lokala kultursidan? Däri vill jag verkligen så här postumt ge Göran rätt.
Denna berättigade tilltro till kultursidans betydelse ska vi axla med stolthet, och försöka leva upp till.
Att Göran Severin gärna deltog i den lokala debatten vet läsarna av Gefle Dagblad.
Bara för några dagar sedan var han en av undertecknarna till en artikel om den lokala bokhandelns försumlighet när det gäller att saluföra den lokala litteraturen.
Det känns därmed som om Göran in i det sista kämpade för det han varit ämnad för och hängivet arbetat med under hela sin Gävletid.
Björn Widegren
—-
Idrottsrörelsen minns Göran Severin
Public. i Arbetarbladet 13/3 2015
Gästrikeidrottens Historiska Förening är en av många som sörjer, saknar och minns Göran Severin, Vi ansluter oss till alla enskilda och föreningar som haft glädje av Göran Severins gränslösa kulturhistoriska gärning, där det även fanns utrymme och känsla för idrottens värde.
Under många år var han mycket uppskattad ordförande för Gästriklands Kulturhistoriska Förening och särskilt som ansvarig utgivare av årsboken ”Från Gästrikland”. För honom var kulturhistoria ett begrepp med många dimensioner. Vilket visade sig tydligt då han tog på sig utgivarens ansvar för idrottshistoria som tema i två av Gästriklands Kulturhistoriska Förenings årsböcker.
Med Göran Severin och Gästriklands Kulturhistoriska Förening som administratör och ekonom kunde en redaktionsgrupp ur vår förening 1998 ge ut Gästrikeidrotten före 1950 och 2007 jubileumsboken Gästriklands Idrottsförbund 100 år.
Som ansvarig för utgivningen visade han redaktionskommittén stort förtroende. Han lyssnade lyhört och anspråkslöst, men ställde även bestämda krav på texten. Samarbetet var smidigt och präglat av ömsesidigt förtroende. Redaktionsgruppen skrev. Göran kollade omsorgsfullt och korrekturläste med förbluffande insikt även i idrottshistoria. Till sist ansvarade han för den slutgiltiga kontakten med tryckeriet och produktionen.
Med påfallande glädje tog Göran emot uppskattning från idrottsrörelsen. Under Gästriklands Idrottsförbunds jubileumsår 2007 hyllades han vid vårt årsmöte med diplom för sin ovärderliga insats vid framställandet av Gästriklands Idrottsförbunds 100 års-bok. Vid förbundets 100-årsjubileum hedrades han sedan med Gästriklands Idrottsförbunds förtjänstdiplom.
När Kulturhistoriska föreningen firade sina 125 år på Länsmuseet uppvaktade vi och påminde om vårt unika samarbete. Få om ens något annat landskap har sin idrottshistoria på detta sätt dokumenterad i två kulturhistoriska årsböcker, vilka också förhoppningsvis nått en vidare läsekrets än idrottrörelsens traditionella. Detta tack vare Göran Severin. Efter ett gott kulturhistoriskt samarbete minns även idrottsrörelsen honom med uppskattning och tacksamhet.
Bo Nordlund – för Gästrikeidrottens Historiska Förening
—-
En svår förlust för hembygdsrörelsen
Hembygdsrörelsen i Gävleborg, i Gästrikland och i Gävle har drabbats av en svår förlust. Göran Severin gick bort 9 mars. kort tid efter att han fyllt 75 år och verksam in i det sista. Så sent som 13 februari medverkade han vid ett boksläpp på Konserthuset, där han delade ut stipendier för ett stort bokverk om gästrikedanser.
Göran växte upp i Borensberg, nära Motala, studerade i Uppsala och kom som lärarpraktikant till Borgarskolan i Gävle 1967. Där blev han kvar till sin pensionering 2005, i nästan 40 år. Han undervisade i historia, svenska och filmkunskap och var en mycket populär och entusiasmerande pedagog. Skolans rektor fram till 1980, Hartwig Hermansson, ledde Gästriklands kulturhistoriska förening, där Göran avancerade från sekreterare till vice ordförande för att 1990 ta över ordförandeskapet.
Snart satt han även i styrelsen för praktiskt taget alla seriösa kulturföreningar i Gävle. I en intervju i lokalpressen på 70-årsdagen säger han sig vara medlem i omkring 30 föreningar. Bland dem var han ålderman i Gävle Gille, ordförande i Pensionärsuniversitetet i Gävle och vice ordförande både i Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund och i Arkiv Gävleborg.
Han satt också som hembygdsrörelsens representant i Länsmuseets styrelse. Länge var han desssutom ledamot av den kommunala kulturnämnden. 2008 fick han Landstinget Gävleborgs kulturpris och Hedvig Ulfsparres minnesgåva, som är ett pris från Gästriklandsfonden.
Hans arbetskapacitet var unik. Enbart i länets kulturhistoriska förening skrev han, ordföranden, alla kallelser, protokoll och verksamhetsberättelser. Han hanterade ekonomin, till stor del baserad på gamla donationer och mer omfattande än många andra organisationers.
Han organiserade studieresor och var i 40 år redaktör för föreningens årsskrift och även annan bokutgivning – och cyklade, för att spara portokostnader, runt med böckerna till alla medlemmar han kunde nå. Inget dock utan att först rådgöra med föreningens verkställande utskott och försäkra sig om samtycke.
Göran gjorde aldrig någon stor affär av sig själv. Han var klok, ambitiös och plikttrogen och delade med sig av sin tid och sina kunskaper på ett generöst sätt. I hans stora vänkrets visste vi att vi alltid kunde lita på honom. Vi sörjer med hans familj.
Anders Jonsson, landsantikvarie/länsmuseichef, Peder Mellander. ordförande. Gävle Gille. Owe Norberg, ordförande, Gästrike-Hälsinge Hembygdsförbund. Barbro Sollbe. vice ordförande, Gästriklands kulturhistoriska förening
——
Kära Rotaryvänner!
Presidenten berättade att dagens föredrag skjuts upp till senare i vår för att vi skulle få tid att ha en minnesstund över vår medlem Göran Severin, som så oväntat snabbt gick bort den 9 mars.
Vi minns alla Göran som en unikt duglig person, stöttepelare i många föreningar inom kulturområdet, rakryggad, pålitlig, varm och humoristisk.
Före pensioneringen var Göran en mycket uppskattad historielärare på Borgarskolan. Hans djupa kunskaper på många områden, men framför allt i historia, gjorde att han med kort varsel kunde ställa upp och hålla en givande och spirituell föreläsning i något intressant ämne. Ändå briljerade han aldrig med sina kunskaper.
Göran hade en diskret framtoning men tydliga talar- och skådespelartalanger, när han intog scenen som inledare på PUGs föreläsningar eller framträdde i humoristiska skådespel i Borgarskolans aula.
Tomas Attorps läste två stämningsfulla dikter ”Du går icke ensam” ur ”Songes” av Jonas Love Almquist samt ”Saknad” ur ”Livstecken” av Ingrid Arvidsson,
Det tomrum Göran lämnar efter sig kommer att bli mycket svårt att fylla. Vi saknar honom så!
Göran blev medlem i vår klubb 1988 och var president två gånger.
Han var arkivarie och TRF-ansvarig i klubben.
Göran blev 75 år.
Gävle saknar Göran Severin. Läs här:
http://www.gavledraget.com/20000-kultur/goran-severin-ar-dod/
Göran hörde till de mest generösa när det gällde att fylla på i klubbens spargris och presidenten skickade i hans anda runt en insamlingsskål.
Insamlingen inbringade hela 1 130 kr, som ska gå till Stiftelsen Noaks Ark vid prisutdelningen vid presidentskiftet den 17 juni.
Gun Lundberg
——–
• MINNESORD I GÖRAN SEVERIN, GÄVLE
Tillsammans får vi föra arvet efter honom vidare
Uppvuxen i Motala, kom Göran efter studier i Uppsala till Borgarskolan i Gävle 1967 där han blev en medryckande och omtyckt lärare i historia och svenska. Han kom att bli en folkbildare av numera sällan skådat slag.
Som ordförande i Pensionärsuniversitetet i Gävle presenterade han sakkunnigt och elegant veckans föredragshållare – oavsett om det rörde konst, litteratur, musik eller annat, spännvidden var stor. För alla med yrkeslivet bakom sig visade han på livets mångfald och rikedom och fick oss att glömma triviala bekymmer för det som är större och viktigare.
Som ordförande och förlagsdirektör under många år i Gästriklands kulturhistoriska förening sörjde han för att landskapets alla aspekter belystes, alltifrån Gästrikeidrott till Gävlehistoria, i årsböcker, som han ofta själv distribuerade på cykel, en kulturens budbärare i dubbelt avseende.
Omfånget i Görans kulturella engagemang var remarkabelt. Han fick andra att skriva, han verkade för att vittnesbörd skulle bevaras i Arkiv Gävleborg, som Rotarypresident månade han om klubbens sociala arbete, han var en stöttepelare i föreningslivet och själv en utmärkt föredragshållare, som inte missade humoristiska poänger.
Likt en världsvan estradör berättade han lika gärna om Bellman vid Gävle drängars konsert som om bemärkta Gävlebor under sina kyrkogårdsvandringar, då han gjorde historien levande och stora åhörarskaror andäktiga. Hans nyfikenhet på kunskap var omättlig, han var mångsidig som en kulturens Leonardo da Vinci. Hur hann han? Ändå gav han aldrig ett jäktat intryck, hade alltid tid att lyssna på andra. Mobiltelefon ägde han inte, arbetsverktygen var av annat slag.
Hans hjärta klappade lika mycket för en flickskola i Kamerun som för sämre lottade hemmavid. Väl medveten om Görans många åtaganden tvekade jag att fråga om han ville bli sekreterare i Stiftelsen Adolf Grapes minne, som delar ut ansenliga belopp till sjuka och humanitära organisationer – sålunda ingen sinekur. Göran tvekade inte och skötte även denna uppgift galant, lika intresserad av börsen som samvetsgrann i föredragningar och protokoll.
Göran var hedersledamot i Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala och fick 2008 landstingets kulturpris. Så välförtjänt! Han deltog i sammanträden in i det sista med obruten vitalitet. Ingen kan axla Göran Severins arbetsbörda. Endast tillsammans kan vi försöka föra arvet efter honom vidare och på så sätt hedra vår gode vän och läromästare.
Tomas Attorps – Ordförande i Stiftelsen Adolf Grapes
—-
Begravningsgudstjänst Heliga Trefaldighetskyrka fredag 10 april 2015
—–
Publ. av Lisse-Lotte Danielson, uppdaterat 2015-04-10 för Gavledraget.com
Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!