Drottninggatan 33 var ett utsmyckat hus- av Folke Löfgren

Gefle Dagblad lördag 29 september 1984

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

Det här huset, som ligger på Drottninggatan 33, bredvid posthuset, är ett så kallat rivningshus. Nu har också beslut fattats om rivning. Det var en gång i tiden mera känt som Uplandsbankens hus. De människor som bott i fastigheten har mycket att berätta.

Huset uppfördes 1870 av en av stadens mera besuttna grosshandlare Axel Brandt. Det var arkitekt P G Sundius som ritade byggnaden som till formen är lika idag som då det byggdes. Det som skiljer huset idag från 1870-talets är utsmyckningen. Under varje fönster på andra våningen fanns en vacker balustrad. Fastigheten kom genom regelbundet återkommande pilastrar att indelas i fält. Pilastrarna kröntes med korintiska kapitäler. Huset var uppfört i två våningar med inredd vind. Taklisten mellan andra våningen och vindsvåningen avslutades med gesimser.

Från början fanns det inga butiker. Affärerna tillkom under hand. Husets utsmyckning ritades även av arkitekt Sundius. Det var med största sannolikhet ett beställningsarbete av grosshandlare Brandt, som under sin tid i Gävle reste mycket i medelhavsländerna. Han tog intryck från villorna efter Medelhavet som har antika drag. Brandts kärlek till antiken går även igen i landstället Sjötorp som han förskönade. Det är ett drömslott i trä på Norrlandet.

lantstället Sjötorp

År 1887 flyttade Axel Brandt till Stockholm och Drottninggatan 33 inköptes av kapten S F Pousette, som bebodde fastigheten endast kortare perioder vintertid. Den övriga delen av året bodde han på sitt landställe Lerviks herrgård. Herrgården hade han erhållit i arv efter sin fader grosshandlaren J F Pousette.

Det gick flera rykten om kapten Pousettes liv och leverne på Lerviks herrgård och hans glada fester. Han spelade bort en del av sina ägor genom kortspel i lusthuset i herrgårdsparken, sades det. Det talades även om vilda färder in till staden med häst och vagn. När man rev Lerviks herrgård för cirka tio år sedan, skrev jag till en son, envoajén Pousette, bosatt på Djurgården. Han berättade att allt om faderns vilda leverne var en myt. Vid dåligt väder och vintertid åkte de som barn alltid med häst in till läroverket. Borgmästare C W Berggrens familj hyrde under några somrar den gamla grindstugan i Lervik av kapten Pousette. Överste Hans Berggren kunde kunde meddela att kaptenen var i alla avseenden en rejäl och pålitlig man.

Kapten Pousettes sterbhusdelägare sålde fastigheten år 1918 till AB Gefleborgs Sparbank. Denna bank ägdes helt av då mycket kända gävlebor. I styrelsen för banken satt läderhandlare H A Matton, grosshandlare Sven P Allgulander, bankdirektör Werner Ericsson, disponent Fredrik Nylén, fabrikören för Bobergs Fajans, J E Boberg och guldsmed Carl David Wahlberg. Suppleanter var Hantverksföreningens ordförande N Aug Ekberg, järnhandlare Jacob Wennberg och amanuens Birger Bellander. År 1919 gick Folkbanken upp i Uplands Enskilda Bank som även övertog fastigheten. Styrelsen i Folkbanken övergick att bli lokalstyrelse för Uplandsbankens kontor i Gävle. Till direktör för lokalkontoret utsågs Werner Ericsson.

Bankdirektör Werner Ericsson, var en känd man i staden. Han hade från en enkel början som torghandlare arbetat sig upp till bankdirektör. Werner Ericsson var ägare till den lilla enfamiljsvillan på Staketgatan 23 numera kallad Pix-villan som är rivningshotad. Werner Ericssons bror Wilhelm Ericsson var grundare av Pixfabriken, som ligger i samma kvarter som villan. Bland bankdirektörer i Uplandsbanken minns man gärna S H Thelander, som under 1930-talet var känd i alla bankkretsar för en eget konstruerad räntetabell, samt Harald Westling som även var fastighetsförvaltare och chef för totalisatorn på travet.

År 1924 om- och tillbyggdes fastigheten Drottninggatan 33. Huset fick en något enklare utsmyckning. Uplandsbankens landskapsvapen placerades över en av ingångarna, gesimserna försvann, så även balustrader och pilastrar. En sex rum och köksvåning gjordes om till bostad och läkarmottagning åt doktor Per Landahl. 1936 kontoriserades en del lägenheter. Slutligen förstärktes grunden 1942. Tydligen hjälpte inte grundförstärkningen för idag är fastigheten fallfärdig.

Arkitekt Peter Georg Sundius, som ritade huset, var en synnerligen välkänd arkitekt med en gedigen utbildning. Han var överlärare i husbyggnadskonst vid slöjdskolan i Stockholm. År 1862 var han dekoratör vid slöjdutställningen i London. Han har ritat Karlstads läroverk, Sjömanskapellet i Sundsvall med flera byggnader. Framför allt har han gått till historien som stadsplanearkitekt. Så var han till exempel med om att lämna in stadsplaneförslag efter stadsbranden i Gävle 1869 till stadens styrande. Stadsplanearbetet kom emellertid att utföras av Överste Nils Ericson en broder till uppfinnaren John Ericson. Märkligt nog säger Sundius att han i sin plan stödjer sig på överste Ericsons vackra förslag, som dock på åtskilliga punkter skiljer sig från Sundius förslag.

Sundius ville skapa bredare gator och större bostadskvarter. Bland offentliga byggnader ansåg han att Stadshuset, som var skadat av elden, skulle rivas och ett nytt hus byggas. Några av Sundius förslag tog man till vara då det gällde att verkställa den Ericsonska stadsplanen.

Sundius hade större framgångar i Sundsvall, Söderhamn, Södertälje, Halmstad och Trosa där hans förslag till stadsplaner godtogs.

Städernas stadskärnor håller på att förändras helt. Gävle är inte något undantag. Tvåvåningshusen efter Drottninggatan rivs och ger plats för stora affärshus med sex á sju våningar. Inget är som förr. Miljö- och ekonomi går inte alltid bra ihop. De ekonomiska intressena vinner allt för ofta.

FOLKE LÖFGREN