HANTVERKARGATAN 39 - Det romandiska huset

Publicerat i Gefle Dagblad lördag 2 juni 1984

Från Åke Nyléns tidningsurklipp.

DEN HÄR portalen visar ingången till fastigheten Hantverkargatan 39 i Gävle. Huset ligger med ena fasaden mot N Rådmansgatan och den andra mot Hantverkargatan. Förr kallades huset helt enkelt för “Sjöbergska huset” efter skräddaren Sjöberg, som lät uppföra detsamma 1897.

Arkitekt var Gävlebon Nils Nordén. Han hade vanan inne att rita byggnader i sekelskiftesstil med tinnar, torn och takryttare. Så ritade han Dalapalatset och Nygatan 3 och 40. Nordén bodde själv en tid i huset där han hade sitt arkitektkontor i sin bostad.

Byggherren, skräddarmästaren Sjöberg, testamenterade vid sin död huset till S:t Matteus Metodistförsamling på öster, som i sin tur sålde det till ett fastighetsbolag, AB Trion. Ägarna var tre personer Ale Höjer, Ernst Eklöf och pastor Brattström — därav namnet Trion. Huset vårdades väl under dessa ägare men underhållet blev eftersatt av senare innehavare av fastigheten.

År 1977 påbörjades en varsam restaurering, som blev till det yttre mycket lyckad. Huset pryder sin plats. Fasaden mot Hantverkargatan gör ett representativt intryck. Huset har fått en så kallad “skådefasad“. Så sa man på Gamla Söder, då gårdarna var vackert målade mot gatan och sämre målade på gårdssidan.

Flertalet hyresgäster är nöjda med sina nyrenoverade lägenheter och trivs bra. En hyresgäst säger, att han längtade tillbaka till huset under evakueringstiden av sentimentala skäl. Han tillägger “Dom skall väl inte riva några fler sådana här gamla fina hus”.

Kostnaderna för upprustningen av huset uppgick till 6 miljoner kronor och ändå avstod man från att bygga in en hiss. Det är högt i tak i våningarna. Hade man haft normal våningshöjd hade huset kunnat inrymma sju våningar i stället för fyra.

I VINDSVÅNINGEN fyra trappor upp blommade på 1910-talet kärleken och romantiken. På vinden fanns inga paradlägenheter utan ett rum och kökslägenheter med ett gemensamt wc för alla. I en av dessa vindskupor bodde den till staden då nyinflyttade redaktören Fabian Månsson med sin sambo Maja Kvist. Han presenterade henne som “här är min fru fröken Maja Kvist”. De gifte sig så småningom och Fabians gode vän, ärkebiskop Söderblom, välsignade äktenskapet.

Närmaste granne till Fabian på vinden var tapetseraren Erik Eklöf med hustru Ingegerd, född Höjer.

Ömhet och kärlek fanns det på vinden. Då tapetserare Eklöf syntes på N Rådmansgatan på hemväg, gick hans fru ned fyra trappor för att göra honom sällskap i trapporna upp till det egna hemmet. Då Fabian reste bort, lånade han generöst ut sitt rum till grannarna. Fabian hade många vänner och hans goda hjärta var ofta omvittnat. En del tog emellertid avstånd från hans “grovkornighet”, som man sa. Den 20 juni 1905 kunde man under fria ord läsa i Gefle Dagblad.

På förekommen anledning ber jag härmed att mitt namn ej må förväxlas med hr Fabian Månssons.

Nils Månsson

Dykare för Gefle stad

Fabian kallade sig första tiden då han bodde i Gävle för tidningsman för att senare titulera sig redaktör och riksdagsman. Sin tidningsbana fullgjorde han på Arbetarbladet i Gävle. Gävleborgs län representerade han i riksdagen från 1912 till 1938. Han har gått till historien inte endast som politisk agitator utan även som skönlitterär författare. År 1916 skrev han romanen “Rättfärdiggörelsen genom tron“, en brett lagd skildring från den frikyrkliga rörelsens genombrott i Sverige. Efter den debuten skrev han ett flertal historiska romaner. År 1932 promoverades Fabian Månsson till filosofie hedersdoktor.

Fabian Månsson med sin fru och tapetseraren Erik Eklöf flyttade efter några år från det Sjöbergska huset för att få större lägenheter. Fabian flyttade till Hagaström och Eklöf till N Kopparslagargatan.

De som hade stora våningar, som grosshandlarna Th Krokström, Carl Amnell samt Lars O Walldie, bodde kvar länge.

Den fina trappan upp till vindsvåningen har jag prövat. Inte sprang man upp för den. En vilbänk fanns i varje halvtrappa. De fina gjutjärnssofforna har försvunnit liksom den gamla armaturen. I dag är det förbjudet att bygga tre våningshus utan hiss. År 1887 hade man inget alternativ. Det fanns inga hissar.

I Rådhusesplanaden står i dag bysterna av den många gånger respektlöse Fabian och den puritanska Karolina Själander. Båda var samhällsbyggare, var och en på sitt sätt. Vi äldre minns, men dagens ungdom måste slå i sina historieböcker för att lära känna dem bättre.

FOLKE LÖFGREN