Då Folkets hus var folkets hus - Ulf Kriström

Publ. i GD 15/12 2008

Lokalföreningen Folkets hus av i dag är, precis som det alltid har varit, en organisation som tillhandahåller lokaler åt folkrörelserna.

Visserligen finns det i dag i tidens anda också en mer utåtriktad gren av verksamheten med affärsdrivande verksamhet i Gasklockorna och med ambitioner att vara med lite varstans där folk kan tänkas samlas. Att festivaler och marknader ingår i intressesfären för Folkets hus är ju inte så konstigt.

Historien om Folkets hus i Gävle började 1888, för 120 år sedan, då fackföreningarna och Gävle Arbetareförbund fick gemensamma om än provisoriska lokaler. 1891 flyttade de in i ett hus på Västra Islandsgatan 8 (vi känner det numera som Lottagården), och 1897 bildades Folkets hus-föreningen.

Att huset på Västra Islandsgatan inte skulle räcka till för behoven stod tidigt klart, och föreningen letade ivrigt efter en ny och rymligare lokal. Man köpte den så kallade Skarprättargården intill Södra flickskolan och ytterligare en fastighet i området med ambitionen att bygga nytt där, men av det blev intet.

I stället övertogs 1904 Strömdalens värdshus, och tanken med det var att skapa en Folkets park i den vackra omgivningen intill ån. Men innan de planerna hann sättas i verket gick föreningen i konkurs, och Strömdalen – inklusive den teaterpaviljong som 1905 hade invigts av Hjalmar Branting – köptes in av Gävle stad.

En ny Folkets hus-förening bildades 1914, och två år senare köptes fastigheten Norra Centralgatan 11, i samma kvarter som Arbetarbladet har sin redaktion.

De lokalerna övergavs 1918 då Strandhotellet på Norra Strandgatan 15 stängdes och hela den pampiga byggnaden mellan Berggrenska Gården och Sandbloms fastighet mot rådhuset blev tillgänglig. Folkets hus-föreningen slog till och köpte.

Äntligen hade föreningen hittat de perfekta lokalerna. För en relativt billig penning kunde man bygga om hotellsalarna till ändamålsenliga förbundsexpeditioner, samlingssalar och till och med en festvåning.

I huset fick Svenska Sågverksindustriarbetarförbundet, Svenska Pappersindustriarbetarförbundet och Svenska Skogsarbetarförbundet sina expeditioner, och arbetarrörelsen i stort hade tillgång till ett rymligt och centralt beläget hus med lokaler för alla tillfällen. Perfekt!

Där blev Folkets hus-föreningen kvar ända till 1947 då ett nytt Folkets hus invigdes vid Södra Centralgatan, alldeles i närheten av Västra Islandsgatan där allt en gång startade.

Varför det gamla hotellet inte dög längre är inte så gott att komma ihåg. Kanske var det utslitet efter 46 års spring i trapporna och hasande längs golven. Hotellet hade invigts 1901, då med namnet Skandia Hotel, och det är möjligt att anledningen till att Hjalmar Gottfrid Sandels något år tidigare fick i uppdrag att rita det var att den stora Gävleutställningen skulle hållas just 1901.

Det var ju därför Grand Hotel (Gamla Grand för oss) byggdes, så varför inte?

I alla fall så flyttade arbetarrörelsen över till det nybygge som när detta skrevs var 61 år gammalt och där Håkan Vestlund en gång avancerade i kommunalpolitiken genom att ta anställning som föreståndare.

Strandhotellet fick nya hyresgäster och fick leva vidare i ytterligare 22 år. Men 1969 revs kåken liksom Sandbloms fastighet, och på platsen byggdes i stället Folksamhuset som egentligen borde heta Banverkshuset, för Folksam har flyttat ut och Banverket in.

Folksamhuset

Och hörnet Norra Strandgatan-Norra Kungsgatan, som i alla år varit en populär mötesplats som kallades Sandbloms hörna, heter i dag ingenting alls.

Man önskar ibland att staden skulle ta upp den gamla tråden och ge platsen det officiella namnet Sandbloms hörna, men det är ju så mycket som man önskar.

Sandbloms hörna