Lövgrunds kapell, Norrlandet och öarna

“Gävlevandringar med Folke

av Folke Löfgren och Barbro Sollbe”

Lövgrunds kapell.

NORRLANDET OCH ÖARNA

 

Gudstjänst på Lövgrund på midsommardagen. Då kommer båtar från fastlandet för folkfest på kyrkbacken.

Foto 1981: Lars Johansson, Gefle Dagblad.

 

Att läsa om den näringsgren varifrån gävleborna en gång fick sitt huvudsakligaste levebröd, fisket, är både

spännande och intressant. Borgerskapet i Gävle hade på sin tid kungligt privilegium på strömmingsfisket i Bottenhavet ända upp i Ångermanland. Inte mindre än ett 80-tal så kallade gävlebohamnar kunde man räkna in efter kusten.

Fiskarna i Gävle tog sommartid oftast sina familjer och husdjur med sig och seglade iväg med sina hasar (segelfartyg) till en bestämd fiskehamn efter kusten, för att efter fiskets slut på hösten återvända till staden.

Gävlefiskarna var djupt religiösa och uppförde i många hamnar egna kapell. Dessa kapell vittnar än i dag om det forntida fisket i Gävle. De som reste ifrån staden över sommaren kallades för fjärrfiskare. Den sista gävlebon som ägnade sig åt fjärrfiske var E W Högberg. Han fiskade i gävlebohamnen Skeppsmalen i Ångermanland ända till 1914. En sonson till Högberg, Karl-Erik Högberg, uppehåller traditionerna i Gävle — men nu som skeppsklarerare och befraktare. Skeppsmalens kapell vittnar än i dag om farfaderns fiskefärder.

 

Skeppsmalens fiskarkapell.

 

Välbevarat fiskekapell

Ett av de mest välbevarade fiskekapellen efter Bottenhavets kust har vi på en av Gävles yttersta öar mot öster, Lövgrund. Kapellet är en pärla och kan gott tjäna som en prototyp för de övriga fiskekapellen efter kusten. Kapellet har samma enkla planform som de andra. Det är en rektangulär byggnad av trä med ingång i väster.

De båda långväggarna, liksom östväggen, har vardera två fönster. Mellan de båda fönstren på ostväggen står predikstolen. Till höger om predikstolen har läsarbänken sin plats. Då ingen präst fanns tillstädes läste hamnfogden dagens evangelium och predikan ur en postilla från denna plats.

Kapellet har sju bänkar på vardera sidan om mittgången — de saknar ryggstöd. Framför altarringen hänger en stor kristallkrona.

Kapellet som uppfördes 1831 vilar på en kallmur av sandsten. Det är uppfört av bilat timmar. Väggarna är utvändigt brädbeklädda och vitmålade. En särskild “prästkammare” håller på att uppföras (1985) några meter från kapellet. Prästkammaren kommer att ha sandstens grund. Den blir rödmålad för att likna de gamla sjöbodarna vid fiskarnas boningshus.

 

Sommarsolen lyser in genom fönstren i Lövgrunds kapell, och grönskan utanför bildens korfönster blir en del av utsmyckningen. Foto 1979: Lars Johansson, Gefle Dagblad.

Fristående klockstapel

 

Lövgrunds kapell har en fristående klockstapel. Kyrkklockan är från 1864 och är gjuten i Sundsvall av Nils Petter Linderberg. Den har följande inskription: “På bekostnad av hamnlaget och Elgskyttesällskapet d 1 augusti 1864. Sv Ps Nr 323 vers: 1.” Älgskyttesällskapets medlemmar var gävlebor som hade jakträtt på öarna och Norrlandet. Pengarna hade sällskapet erhållit för några älgar som de lyckats skjuta på ön.

På ön finns för närvarande tretton stugor i en väl sammanhållen miljö. De flesta stugorna är mycket gamla.

Minst två gånger om året hålls gudstjänst på ön. Den stora prästhelgen är midsommardagen. Då kommer båtar ut från Bönan och Utvalnäs, från södra landet, ifrån Harkskär och Eskön. Tidigare kunde ända upp till 500 personer gästa ön på midsommardagarna. Gudstjänsterna hålls vid vackert väder utomhus. Besökare sitter på kyrkbacken och efter gudstjänstens slut tas matsäckskorgarna fram. Många skärgårdsbor har gjort det till en tradition an besöka Lövgrund på midsommardagen.

 

Sten som svettas

På Lövgrund finns också en liten sjö som kallas Storpussen. På ön finns även Rådmansstenen som lämnar uppgift om landhöjningen sedan 1731.

Tjärstenensom svettas tjära är intressant att se. Stenen är ett konglomerat som uppstått i samband med den väldiga förkastning som en gång sänkte hela Gävleområdet djupt under angränsande områden.

På ön berättas om skatten som ligger i närheten av Sörhamn vid Lingonkullen. Skatten, som sägs ha gömts av sjörövare, skall man bäst kunna finna på midsommarnatten, men ingen har lyckats. Spökena Hamnlåhman och Kallörsfrun berättas det också om.

I dag bor inga yrkesfiskare på ön. Ättlingarna till de gamla fiskarna bor emellertid kvar. Kyrkvärdssysslan har gått i arv i generationer och traditionerna lever vidare. Här finns inga moderna bekvämligheter, inget elektriskt ljus, inga telefoner som stör friden.

Någon åretruntbostad har ön egentligen aldrig haft. Då hösten och vintern kommer, hänger man strömmingsskötarna i kapellet. Hamnlagets ordförande låser dörren för att återigen låsa upp då våren kommer.

De gamla fiskarsläkterna lever kvar. Männen är nu verksamma inom andra yrkesområden. Många är inflyttade till Gävle från Ångermanland och Medelpad. Ett flertal med förstavelsen Nor-, som Nordin och Norberg, lever kvar bland gävlesläkterna, företrädesvis i Bönan och Utvalnäs. De torde härstamma från Nordingrå eller Norafjärden i Ångermanland. Från Sel i Nätra socken härstammar fiskarsläkten Sehlberg, som sedan under närmare ett sekel drev köpenskap i Gävle. Till sist ska jag nämna fiskarsläkten Själander från byn Själan i Ångermanland vars sista ättling i Gävle var rektorn vid flickskolan — Karolina Själander.

Lövgrunds kapell — ett av kustens mest välbevarade fiskekapell

 

Gefle Dagblad 15 juni 198$

Källa: Gävlevandringar med Folke av

Folke Löfgren och Barbro Sollbe.

 

Se mer av Folke Löfgren här!

———————————–

Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Scroll to Top