Dalapalatset med Ölkaféer och Sjömansliv – av Folke Löfgren

 

Publicerat i Gefle Dagblad lördag 14 april 1984

Tillhör Åke Nyléns tidningsurklipp

 

 

DEN HÄR vackra por­talen med den fina orna­menteringen i gjutjärn till­hör Dalapalatsets huvud­entré. Det var Gefle Dala Enke och Pupillkassa som lät uppföra huset. Arkitekt var Gävlebon Nils Nordén. Han ritade även fastigheten Nygatan 3 som nu är så fint restaurerad.

 

Dalapalatset uppfördes under åren 1897—1899. Hu­vudingången till huset har endast ett rullande hjul i smidet. I ingången mot Södra Skeppsbron är hjulet försett med vingar. Det be­vingade hjulet går igen på många ställen i Dalapalatset, bland annat i nu illa med­farna grafitmålningar ovan­för en del butiksfönster. Hjulet med vingarna var Gefle Dala järnvägs “varu­märke” och en symbol över huvud taget för järnvägs­byggandet förr i tiden.

 

Husets trappuppgångar, varav en uppgång är för­sedd med kryssvalv, är ur­sprungliga med vackra pa­neler och målningar på väg­gar och tak. Bostadsvåning­arna är disponerade ungefär på samma sätt som de var i Gevalia- och Centralpalat­set. I Dalapalatset har man vackra dörröverstycken, baklister och stuck. En och annan kakelugn har man sparat i nästan varje våning. En del lägenheter har en golvyta på 260 kvadratmeter eller mera. Till lägenheterna hörde två jungfrukammare. Åtta rum och kök förekom­mer bland annat. Högt i tak är det överallt. Halvtrappor med en vilbänk finns i varje trappavsats.

 

För att kunna hålla reda på vilken våning man befinner sig på har man satt upp skyltar “1 trapp upp, 2 trappor upp och så vidare”.

 

SÅ GOTT SOM hela bottenvåningen upptogs från början av butiker. Den mest kända var Londonerbazaren som saluförde pors­linsvaror, tvål, tyger leksa­ker med mera. Det var 1920-talets varuhus. De tre första innehavarna av Londonerbazaren blev i dagens mynt miljonärer på rörelsen. Köptvång fanns det ej här — man kunde bara gå in och titta.

Fredrik Nilssons speceri­affär samt J Aug Anders­sons skoaffär som drevs i två generationer var välkända på Brynäs. De finns ej längre kvar.

 

Däremot finns det en rak- och frisersalong i huset som startade 1903. Den drivs fortfarande. Inredningen i målad ek med de stora sköljfaten, de facettslipade speglarna och den vita mar­morbänken är sig lik från gamla tider. Ivans Herrekipering intill frisersalongen har funnits i huset i 30 år. Herrekiperingen skyltar bland annat med främ­mande språk. “Welcome to Gävle” samt “Willkommen in Gävle”.

 

Innehavaren kanske ove­tande, uppehåller en tradi­tion från Gävle som sjöfarts­stad.

 

De gamla trämaga­sinen som tidigare fanns där nu Dalapa­latset står annonse­rade även på tyska, holländska och eng­elska. Magasinen låg då något närmare ka­jen. Man kunde lossa skutorna och köra va­rorna direkt från bå­ten in i magasinen.

 

IVANS HERREKIPERING säljer fortfarande klä­der till sjömän i vår stad bland annat genom besök på båtarna i hamnarna. Så­väl frisersalongen som herr­ekiperingen har sina affärer på Skeppsbron.

 

Till sjömanslivet hörde förr i tiden en krog — en bierstube. På 1920-talet be­drev Gävle Kafé AB inte mindre än fem ölkaféer i staden. Ett av kaféerna låg i Dalapalatset i hörnet av Södra Skeppsbron och Södra Fiskargatan. Jag dris­tar mig in i det gamla ölkaféet som i dag används av en ingenjörsfirma som ritkontor. Fönster och dör­rar är sig lika endast med den förändringen att några dörrspeglar ersatts med et­sat glas med två så kallade enhörningar.

 

Då ölkaféet hade sina lokaler här var det sågspån på gol­vet, hyllfack och bac­kar med öl och så en disk med korkuppdragare. Korkuppdragaren hade en häv­stång och det gick på mindre än en sekund att korka upp en flaska.

 

PÅ ÖLKAFÉERNA fanns det robusta servitriser med pondus. En person kunde beställa fyra öl på en gång och servitrisen kom genast och satte flaskorna på gjutjärnsbordet med mar­morskiva. Betalning fick hon omgående. Det var många bord i lokalen. Var det någon som blev för “stimmig”, åkte han ut. Ut­kastaren var rätt ofta en av servitriserna, som kunde konsten. Ena handen satt hon i byxbaken och den andra i nacken och så bar det ut. I regel gjorde de utkastade icke motstånd mot servitrisen. Gästen visste att om han bråkade fick han inte komma tillbaka igen. Säg mig — vad kan inte kvinnor göra — de fyller mig ofta med förundran.

 

Snett emot Dalapalatsets ölkafé låg en matservering som hette Standard. Även matserveringen hade pro­blem ibland. Diskussion om utskänkning förekom ofta i dagspressen och stadsfull­mäktige. Man införde mat­tvång. En smörgås till varje pilsner, men det hjälpte ej. Till sist drog man in ölkaféerna. Detta till trots att en polis Solon Karlsson till mångas häpnad i en intervju sagt att det var så lugnt på ölkaféerna i staden som i en söndagsskola.

Ja, än i dag finns det olika uppfattningar om ölkaféerna — de fyllde en viss funktion säger ett få­tal.

 

DALAPALATSET ser litet halvfärdigt ut vid ena gaveln mot öster. Meningen var att man skulle fortsätta bygget mer åt Brynäsgatan och Södra Fiskargatan. Stadsarkitekten Gunnar Wetterling ritade på sin tid en tillbyggnad helt i stil med det gamla bygget. Byggna­den skulle bl a innehålla ett apotek men det kom tyvärr aldrig till stånd.

 

För en tid köptes huset av ett större byggnadsföretag. Jag hoppas att  detta företag skall kunna restaurera huset med Gevaliapalatset som förebild. De gamla illa medfarna grafitomålningarna bör bättras på och emblemen från Gävle Dala Järnväg bör få vara kvar i portarna.

 

FOLKE LÖFGREN

 

Se mer om Folke Löfgren!

———————————————————————————-

Augusti 13, 2012

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website