Äldre kartor över Gävle – ….. och staden reser sig ur havet

 

Äldre kartor över Gävle – ….. och staden reser sig ur havet

 

 

Inledning

Den mark som Gävle stad byggdes på höjdes ur havet under 1000-talet. Under 1200-talet började fiskare att bosätta sig vid den kust som gav en naturlig hamn i Gefle-fjärden. Här möttes vattenleder som gav kontakter in mot landet – mot Järnbäraland. Järnet, skogen, fisket och de naturgeografiska läget gav upphov till det samhälle som kallades Gaefla, Gefla, Gefle till våra dagars moderna Gävle.

Mot slutet av 1300-talet växte en fiskarby fram som hade särskilda förutsättningar att utvecklas till en stad. Ett litet markområde blev särskilt attraktivt för köpenskap, när det långsamt växte ur havet. Allt fler yrken och verksamheter utvecklades. En gråstenskyrka byggdes på en liten kulle på det deltaland som nyligen rest sig ur havet. Det är här dagens Heliga Trefaldighetskyrka ligger just där ån kröker och Gammelbronpåminner om den viktiga vägförbindelsen söderut.

Stadsborna skaffade sig efterhand ett monopol på att köpa och sälja fisk. Järnet från Järnbäraland blev allt mer attraktivt runt Östersjön. Båtar måste byggas och underhållas. Hamn kunde byggas inte bara för fiske utan också för handel från Östersjön. Med denna fjärrhandel kommer också de kulturella impulserna till vår stad särskilt söderifrån.

Bönderna som bodde grannar med denna expansiva ort vid ”gavlarna” hamnade under 1400-talets början i allt fler konflikter med dessa driftiga stadsbor. Framförallt gällde det en reglering av fisket längs ån och kusten. Gävleborgarna hade i praktiken skaffat sig ett handelsmonopol i fiskenäringen som sträckte sig långt upp över kusten.

 

1400-talet, 1500-talet och 1600-talet

Från 1446 räknar Gävle sin historia som självständig stad med ett kungligt beskydd i form av ett privilegium. Originalet har förstörts i en stadsbrand. Innehållet i dokumentet finns bevarat till vår tid i ett antal avskrifter.

Havsytan låg 1446 ungefär 3,9 meter högre upp än idag. Landhöjningen är en mycket sammansatt process. Den bestäms av själva landytans rörelser d v s både höjningar och sänkningar och världshavets ändringar t ex utvidgning på grund av klimatet. Det senare har också växlat under femhundra år.

Den by som växte fram ur havet kom att heta Gefla. Stadens äldsta historia är begravd i glömskans dunkel. De skrivna dokumenten har försvunnit i fyra stadsbränder. Men själva landskapet lämnar kvar en rad viktiga spår, liksom ortnamnen som inte lika lätt suddas ut. Dessa viktiga spår kan vi tolka med hjälp av existerande historiska kartor, vilka i kombination med andra källor – t ex flygbilder, arkiv, berättelser erbjuder intressanta nycklar till stadens äldre historia.

På 1400-talet växte en byliknande stad fram på det som någon gång måste ha varit ett deltaland. På denna plats korsade vattenlederna och gångstigarna varandra. Här måste man i början vada över en strid ström.

Från ”stadsbyn” som kom att heta Gefla kunde man skapa kontakter över Östersjön. Namnet Gefle dyker upp i en skattebok från 1413 under Erik XIIIregeringstid. Orten benämndes då stad.

Hanseatiska köpmän reste allt längre norrut i Östersjön och tyska bergsmän arbetade sig in mot Bergslagen. Staden Gefles snabba expansion kan bl a förklaras av att det blev en omlastningshamn för bergsbruken i Dalarna och det nordliga område runt Mälardalen, som vi kan kalla Bergslagen i vidare mening. I Gävle kunde en utskeppningshamn säkras, särskilt i oroliga tider. Transporterna från Falun mot Gävle kunde på vintern ske med hästfora över ett system av sammanhängande sjöar.

Det var vanligt att nordiska medeltidsstäder organiserades fysiskt i form av ett fiskbensmönster för att främja stadens interna transporter och en lämplig arbetsdelning. Först en långgata och så vattugränder kantade med låga trähus. Typiskt är det äldsta Sigtuna. En dylik långgata med vattugränder uppstod också i Gävle. I direkt kontakt med ån avsattes, som det också var vanligt i medeltida städer, en rad smala tomter och vattugränder. Här byggdes timrade hus med ”sjöbodarum” och bryggor.

Lämningar av den äldsta medeltida stadsstrukturen har emellertid försvunnit.

Vi kan endast göra hypotetiska rekonstruktioner av denna äldsta stad Gävle. Idag ligger här de västra delarna av Norra Strandgatan som suddat ut de äldsta spåren av den medeltida Långgatan. Den vek på 1700-talet av norrut och bildade Lilla Torget omedelbart öster om dagens P-hus vid Rådhuset.

Norr om den medeltida Långgatan byggdes i sin tur ytterligare en gata som än idag heter Kyrkogatan och i huvudsak hade dagens sträckning och mynnade i Lilla Torget. En gata som döptes till Lötgatan byggdes norr om Kyrkogatan på 1500-talet, ungefär i nuvarande Drottninggatans läge.

Stadens ”dike” mynnar norr om kyrkan vid Kvarnparken och rann västerut så att det avvattnade ett äldre kärr, som låg vid ”salutorget”. Kärret avvattnades i sin tur också mot fjärden österut. Vid en viss tidpunkt hängde den nordliga och sydliga grenen samman och kan ha bildat en sammanhängande gren av Gavleån som i sin helhet avvattnades österut mot havet.

Branden år 1539 sopade bort spåren av den medeltida staden runt kyrkan. 1628 uppfördes ett nytt rådhus för den nyinrättade magistraten vid det nya torget, Stortorget. 1697 skadades detta rådhus av brand. Man byggde upp det och det fanns kvar till 1776.

1603 blev det ytterligare en stadsbrand som förstörde de medeltida husen även utanför stadsdiket. Det som bevarats till vår tid är vissa rester i de medeltida gatusträckningarna och olika namn på gator. Men namnen har också bytts under vissa perioder.

På södra sidan om ån fanns en kungsgård där kungens fogde bodde. Han lät Johan III uppföra det ståtliga slott vi ser i Dahlberghs version ”Suecia antiqua et hodierna”. Man började bygga Gefle borg 1583. Det stod färdigt 1593 till sitt yttre skick i tre våningar. Mitt över taket fanns ett högt torn med spira och torn i hörnen. Efter branden 1727 byggdes det till som till nuvarande utseende.

Tre eller fyra olika maktcentra växer fram med avbrott för olika brandkatastrofer. Först ett andligt centrum kring den äldsta medeltida staden med kyrka och gymnasium . Sedan ett juridiskt centrum västerut kring det nya rådhuset och Stortorget och därefter i nära anslutning ett kommersiellt centrum med fiskebörs mm. På distans söder om ån fanns statsmakten som med Gustav Vasaoch hans efterföljare skulle göra sig allt mer påmint.

 

1700-talet

Franska idéer gjorde sig gällande under 1700-talet inom stadsplanering och samhällslivet i stort i Sverige. Kulturutbytet var mäktigt. Typiskt representant för denna franska-svenska kultur var Carl Gustaf Tessin d.y.1695-1770. De tre generationerna Tessin har betytt mycket för de smakuppfattningar inom arkitektur och stadsplanering som dominerade på 1700-talet i vårt land. En blek avspegling av den franska solen ser vi inte minst i Gävle.

Gustav IIIsbesök i staden satte också många varaktiga spår i bebyggelsen. Ett slags empiresmak eller karljohanstil slog efterhand igenom vid bro- och husbyggen som vi kan se på bilder från 1800-talet. Det ursprungliga Rådhuset, Berggrenska huset, Pehr Ennes hus, lyceet, Athenum, Kungsbron har uppenbart franska förebilder men en tydlig svensk lokal tillämpning. Går vi längre fram i tiden kan man tala om lilla Paris med sin Teater, Esplanader och sin Boulognerskog.

En del kvartersnamn som tillkom på 1900-talet har tagit sin utgångspunkt i den berömda Riksdagen i Gävle 1792. Enligt traditionen bodde Jacob Johan Anckarström i kvarteret Kanaljen nära den västra stadsporten. Genom denna red kungen in den 22 januari 1792. Kvarteret Horn fick sitt namn efter Claes Fredrik Horn. I kvarteret Gunstlingen bodde Mauritz Armfelt. Kvarteret Pechlin fick namn efter Carl Fredrik Pechlin.

 

1800-talet

Staden brann återigen 1869 och därefter blev det ett stort behov att reglera stadens återuppbyggnad. Nu kunde mer moderna stadsplaneidéer tillämpas och såren av den medeltida staden sopades bort allt mer.

Det nya industrisamhället träder fram med järnvägsbyggande och vatten och avlopp som styrande projekt.

I Sverige verkade Albert Lindhagen i samma anda. Tankarna nådde också Gävle. Ledstjärnan var praktisk nytta och sundhet och hälsa. Parker och esplanader skulle byggas för säkerhetens och hygienens skull. Publika byggnader placerades i grönstråken. Den ökande trafiken skulle ges utrymme. Gävle fick sin teater som en kopia av Operan i Paris och sin Bois de Boulognesom försvenskades till ”Bologner-skogen” (av Gävleborna, men stavas ändå Boulognerskogen/Lisse-Lotte)

Det är 318 000 fot från Falun, skriver Rosenbaum på sin karta från 1853. Han drar in järnvägen bakvägen in mot Alderholmen och det som då var Jernvågen. På detta sätt slipper han att riva i den äldre bebyggelsen. En trädallé är tänkt längs yttre kajen och två paviljonger för att kanske skärma av den tänkta bangåden.

J.H Rosenbaum försökte i sitt stadsplanearbete behålla en del äldre drag från 1700-talets bebyggelse. Han sökte en gradvis modifiering. Så föreslår han ny exploatering på jungfrulig mark och försiktiga tilägg i existerande bebyggelse och gatubyggnader.

Stadsbilden öppnas i kontrast mot de medeltida idealen.

Staden utvecklas nu i olika riktningar och för första gången bygger man också söderut. Ett nytt stadsområde tillkommer som heter Södermalm. En teater byggs. Södermalmstorg sparas ur som ett helt kvarter. Hamnen byggs österut. Gefle-Dala järnväg byggs norr om staden ned mot Alderholmen. Magasinslängor byggs. Staden segregeras klassmässigt. Arbetarstadsdelen växer fram på Brynäs. Borgarnas stadsdel i Villastadenbörjar byggas år 1860.

Sommaren 1869 drabbades Gävle av en förödande brand, som till stora delar kom att förändra stadsbilden. Lördagen den 10 juli 1869 var en het och torr dag. Klockan ett på dagen började klockan i Heliga Trefaldighetskyrkan att slå. Det brann för fullt i snickare J A Erlandsons verkstad uppe på Västra Drottninggatan, Lundströmska gården. Lokalen var eldfarlig med hyvelspån och lim. Snickaren Erlandson hade fönstren öppna och hade slarvat med elden.

Vinden blåste åt nordväst och hela norra delen av staden övertändes. Det blev mörkt på dagen av rök och sot och under natten blev det ljust som på dagen av elden. 8000 invånare blev husvilla efter stadsbranden och många flydde ut mot kålhagarna där de försökte övernatta. Då söndagsmorgonen kom var Gävle en stad i ruiner. 530 gårdar hade brunnit ner. Rådhuset klarade sig i det längsta. Men det kopparklädda tornet rasade ner och sedan till sist övre våningen. Berggrenska gården räddades. Det regnade på natten och elden lugnades ned men tog åter ny fart med morgonbrisen.

Försäkringsbolagens skadeersättningar översteg 5,5 miljoner kronor som idag motsvarar ett tal som är cirka 35 gånger större d v s 192,5 miljoner kronor. Man fick mycket för dessa pengar. Jämförelsen underskattar nämligen de stora investeringar som i modern tid görs i en stads gator och husens installationer.

Som fågel Fenix reste sig staden ur elden. Återuppbyggandet startade så gott som omedelbart. Träd planterades i de nya esplanaderna efter förebilder från bl a Paris. Nu fördes en rad nya stadsbyggnadsidéer in i den politiska diskussionen. Statsbyggandet organiserades om. Ny lagstiftning skrevs 1874.

När Gävle brunnit 1869 blev det öppet för att diskutera nya stadsbyggnadsideal. De kom i regel från Europa bl a från Wien och Paris men också från London och England.

Ordet esplanad betyder ”göra jämn” (fr esplanaden). Att förbereda genom att jämna ut är en central tanke inom stadsplaneringen sedan antik tid. Man jämnar ut för att förbereda för sådd – man planterar. Man jämnar ut för att bygga en grundplan för en byggnad. Efterhand blev det en benämning på öppna platser framför ett befästningsverk i sådana typiska kejsarstäder som Wien och Paris. Betydelsen försköts efterhand till att syfta på en bred gata ofta med trädplanteringar och promenadvägar. En uppgift för en esplanad var att öka stadens luftgenomströmning och filtrera dess föroreningar genom en ridå av grönska. Så hindrades samtidigt också stadsbränderna som var tidens gissel, särskilt i de nordiska trästäderna. Tanken att säkra städernas hygien nådde samtidigt på flera vägar också vårt land och fångades upp i esplanadtänkandet. Vatten och avlopp måste byggas. Därför finner man dessa esplanadsystemtankar tillämpade även i ganska små städer i vårt land. I Gävle kom en esplanad att tjäna som ett markreservat för den kommande järnvägen söderifrån.

 

1900-talet

I Hallmans och Sundbergs stadsplaneförslag 1904-1906 föreslås ett brott mot de rätvinkliga kvarter som varit vanliga efter 1874 års byggnadsordning. Man får vackrare och billigare anläggningar genom att mjukare följa terrängen och respektera det bestående bebyggelsemönstret. Man började också bli medveten om stadens interna trafikproblem som hade skötts av hästkärror men kom att avlösas av bilar. Bilens rörelsemönster krävde mjukare vägdragningar och ett undvikande av fyrvägskors. Man borde satsa på många små parker i nära anslutning till husgrupperna. De tillämpade principerna fick också en påtaglig estetisk effekt genom att de erbjöd en variation i gatubilden.

Per Hallmans ledstjärna var nämligen att skapa omväxlande gatu- och stadsbilder med praktiska medel. Gatorna skulle böja av och föra blicken mot ett områdes centrala torg eller centrum. Resultatet blev ofta att varje stadsdel och gata fick en särpräglad identitet som kom att uppskattas av de boende. Hallmans miljöer hade inslag av trädgårdsstad och är ändå en del av staden.

Vi lever i en allt mer föränderlig värld. Många processer i en stad är samtidigt mycket långsamma och man ser inte klart i samtiden vad som försvinner och kommer till.

En bättre överblick över detta stadsbyggnadsförlopp förutsätter att ett långt historiskt perspektiv kan etableras. Studier av Gävles 550-åriga historia via dessa kartor och annat arkivmaterial erbjuder ett sådant viktigt perspektiv. Kartorna är ett slags omistligt kollektivt minne.

Genom dessa stadsstudier kan vi se hur människor mött stora förändringar förr och hur de på olika sätt löst sina problem.

Människor, företag verkar i vår samtid inom ramen för en allt mer global ekonomi. Avancerad informationsteknologi introduceras på många nivåer samtidigt i samhället. De konkreta konsekvenserna kommer visa sig efter mycket lång tid. Ny teknologi förskjuter ofta den äldre.

Det är högst troligt att livskvalitetsfrågorna och hushållningsfrågorna blir de som människor kommer att tycka blir allt viktigare i framtiden. Att bevara många av de viktiga kvaliteter som växt fram under mycket lång tid kan då bli en prioriterad uppgift. Nya ”dynamiska” kartor kan göra att vi kan beskriva pågående förändringsprocesser bättre och därmed hantera dem i önskad riktning.

 

Dynamisk karta över Gävle

1446 Stadsrättigheter.

1569 Stadsbrand.

1583 Slottet byggs.

1628 Rådhus byggs.

1776 Stadsbrand.

1792 Riksdag i Gävle.

1859 Gefle-Dala Järnväg invigs.

1869 Stadsbrand.

1874 Järnväg Uppsala-Gävle invigs.

1923 Östkustbanan. Södra Järnvägsstation invigs.

1965 Stadsdelens Sätra byggs. Miljonprogrammet.

1977 Stadsdelen Andersberg invigs.

1996 Gävle fyller 550 år.

2046 Gävle fyller 600 år?

Text: Gösta Carlestam.

———————————————————-

Materialet är sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website