Var och en i sin stad, det mänskliga korallrevet

 

GÖSTA CARLESTAM – KÄND OCH KÄR GÄVLEPROFIL.

Var och en i sin stad – det mänskliga korallrevet

Gösta Carlestam[1]

Staden som tankefigur och utmaning

Introduktion

Allt fler människor på jorden bor i stadsliknande samhällen som blir allt fler och allt större. Det finns flera goda teorier om denna sk urbaniseringsprocess som beskriver hur människor klumpar ihop sig i rummet. Processen synes vara obeveklig och tycks samtidigt kanaliseras mot olika livsmiljöer och bebyggelsetyper med mycket skilda kvaliteter ibland livshotande ibland som fascinerande skapelser. Se New York, Prag och Stockholm. Staden som djup ide´ spar tid och underlättar samhällsdifferentiering, mänskliga möten, kommunikation, kulturell utveckling och innovationer. Staden ger frihet att utveckla människors tallanger och oprövade förmågor i mötet med andra. Intensiteten och trängseln har emellertid sitt pris. Stadens starka dynamik skapar också en rad kostnader i form av trängsel och social utslagning, sjukdomar. Detta måste och kan bemästras. De hygieniska och miljömässiga problemen är intimt förbundna med den historiska stadsutvecklingen och blev under industrisamhällets framväxt ett skäl till den moderna samhällsplaneringens framväxt. Viljan att reglera och organisera stadssamhället skärps och måste byggs under med lagstiftning och adekvata institutioner. Ett av flera problem är att de allt mer växelverkande processer som vi beskriver med begreppen demokrati, urbanisering och industrialisering, har en djup historia under det att de offentliga ord vi använder för att beskriva fenomen som globalisering, integration, segregation, uthållig utveckling, miljömål är mycket unga och främst ideologiskt laddade med svag begreppslig förankring i verkliga skeenden eller förlopp. Det leder till att många ord blir förvirrande och leder till motsägelsefulla slutsatser, när de skall användas för att bemästra verkliga problem. Det svenska ordet stad avskaffades som administrativt begrepp 1971 men lever vidare i det svenska språket. Men fenomenet kan inte avskaffas. I stället används orden kommuner och tätorter. Vad vi skulle behöva är ett genom historien mer stabilt referens- och beskrivningssystem som visar hela vårt bosättningsmönsters komplexa utvecklingshistoria inbäddad i landskapet med staden som en viktig sammanflödesplats. Utan en sådan beskrivning kan vi inte bemästra de framtida utmaningarna medvetet. (Jämför med innehållet i en modern översiktplan)

Ehuru skapad av människor verkar urbaniseringsförloppet paradoxalt svårbemästrat.

Det sammanhänger med människors legitima drömmar och kreativitet och tillgång till allt större tekniska resurser och fossilbunden energi som leder till allt längre förflyttningar i landskapet. Dagliga livsmedel[2] produceras allt längre bort från den plats där de konsumeras. Beakta framväxten av bilsamhället under senaste 50 år så står bilden klar. Detta har lett till en exempellös välfärdsutveckling i de västerländska samhällena.

Städerna utvecklas till specialiserade noder i komplexa bebyggelse- och verksamhetssystem som griper in i varandra men hålls samman av ökande transporter. Pådrivande och överlagrat denna tusenårigt verkande process talar vi också om industrialisering och globalisering. Vi talar också om informationssamhället. Modern teknik innebär att vi kan bygga allt högre hus men också förflytta människor och gods allt snabbare runt jordens yta. Här talas om logistiska språng för varuflöden som summerar sig i landskapet på ett ibland katastrofalt sätt. Men drivkrafterna är starkt förankrade hos var och en. Problemen visar sig särskilt i sådana områden som räknas till människans allmänningar där ingen övergripande ordning har tillåtits etablerats.

( Utfiskning av torsk i Kattegatt anges här som ett representativt exempel)

Fenomenet stad tillhör den mänskliga kulturen och är en civilisatorisk innovation menar civilisationskritikern Lewis Mumford (1895 – 1990). Många söker sig till staden för att söka arbete under det att andra försöker fly densamma. Den som kan utnyttja stadens kulturella utbud och njuta lantlivets behag är att gratulera. Staden är på många sätt människors öde som ingen kan undvika att förhålla sig till. De existerande städerna representerar mycket skiftande livskvalitet till en del beroende av graden av politisk omsorg och planering samt tillgången till kollektiva resurser och förmåga att avhjälpa fattigdom och väl integrera bebyggelsen i landskapet eller omlandet. Äldre städer kännetecknas av en ansamling av hygieniska brister och sjukdomar som på många sätt i många västerländska städer stegvis har bemästrats. Bygglagar och hälsovårdsstadgor har utvecklats med välfärdshöjande verkan. Men nya problem uppstår om inte hela landskapet kan beläggas med adekvata åtgärder.( Väl arronderande beslutsdomäner)

Vår tid lider av nya problem t ex trafikträngsel och påtvingad överrörlighet. Man har länge inom urbanforskningen frågat sig om det finns en optimal storlek på en väl–fungerande städer och de system de bildar. Med svaret är att detta skiftar och att det optimala förskjuts upp med samhällets differentiering och utveckling. Det uppstår nya krav på allt större underlag för specialiserade tjänster, vilket i sin tur gynnar stordrift. Våra svenska städer uppfattas i internationell jämförelse som små och hela vårt bosättningsmönster är i ett globalt perspektiv glest.

Stadens tankefigur

Oikoumene (grek. Bebodd eller jag bebor) var hos grekerna under 300- talet en beteckning för den kända världen. De tänkte sig att världen var indelad i klimat–zoner, och att det utanför oikoumene var klimatologiskt omöjligt för människor att leva. Ultima Thule dvs Skandinavien. Föreställningen innebar svårigheter för de grekiska upptäcktsresande från den här tiden, som kom hem med berättelser om befolkningar – barbarer – utanför oikoumene. En besläktad tankefigur var statstaden polis som Aristoteles skrev om i sin bok Politiken. Drömmen om ett gott samhälle som reglerade sina konflikter fredligt inom en tydligt avgränsad mur. Men utanför grekernas stad levde barbarerna, vilka man dock kunde handla med.

Man hade iakttagit att städer uppstod där vägar mötas eller vid platser som krävde omlastning. Städer uppstod också vid flodmynningar eller vid en natur–formation t ex ett berg. Atens Akropolis eller Jerusalems Sion utgör exempel. Vid dessa särskilda platser uppstår nya yrken och här samlas varor som behöver skydd i form av lagerhus och staket eller murar. Det byggs tempel för gudarna och borgar för fursten eller kungen.

Tanken om hur samhället kunde organiseras efter olika styrelseskick restes.

( Platon i Staten). Den atenska demokratin drevs fram för att rekrytera folk till en växande sjömakt. De fattigas rekrytering måste säkras och man erbjöd då medborgarskap i polis som lockbete. En likhetstanke uppstod. Enligt Aristoteles skulle den goda staden vara tillgänglig för alla dess borgare och underlätta yrkesdifferentiering. Men både Platon och Aristoteles var samtidigt oroliga för att den kompetens statsstyrelsen krävde i sina ämbeten inte kunde garanteras genom demokratiska val. Platon oroade sig för att den demo–kratiska styrelsen skulle degenerera om man inte garanterade kompetens. I sitt senare tänkande förespråkade han en blandform aristokrati versus demokrati. Makten borde ligga hos filosoferna över 50 år. Man brukar säga att den grekiska demokratin[3] föddes på torget (agora) då människor skulle lösa gemensamma problem inom polis ramar på ett sätt som liknar hur de kommunala frågorna i vårt land löstes på tinget. Men detta är en förenkling. Även inom den svenska kommunallagen infördes ett beredningstvång. Åsikter och information måste bearbetas till kunskaper om beslutens konsekvenser. Den kommunala förvaltningen har denna uppgift än idag.

Typiskt för den förmoderna staden är utbudet olika lägeskvaliteter och mål­punkter eller verksamheter inom ett fysiskt begränsat område. I den arkaiska staden kunde man gå inom hela staden inom en viss tid. Med modern transport­teknik har den kompakta staden sprängts för att ge plats för Bilsamhället. I det nu framväxande stadslandskapet kan människor med bil kombinera olika kvaliteter inom de gränser som endast sätts av dygnets timmar och transportsystemets räckvidd. Bilen representerar här en individuell frihetsdröm som när den summeras på ett litet område snart övergår i en mardröm. Vägar och uppställningsplatser tar upp utrymmen i centrala lägen och i många fall har städerna byggts om för att anpassa sig till bilsamhället ofta på ett mindre lyckat sätt. Det som i stället växer fram är det som kallas urban sprawl d v s en markanvändning som misshushållar med marken. Själva transportsystemen kommer vidare ta upp allt mer plats och i stället för att spara tid får vi miljö- och trängselproblem och ett allt mindre hållbart samhälle.

Sedan länge har man inom urbanforskningen kunnat konstatera hur städer byggs upp och bräder ut sig i urskiljbara mönster och enklaver som väl beskrivs inom urbanteorin. När människor väljer att bosätta sig efter sina preferenser och kon­kurrerar via sina markköp och fastighetspris så skapas vinnare och förlorare och segregation uppstår. Det äldre urbana samhällets kvaliteter kommer ofta stå i kon­flikt med det moderna bilsamhällets sätt att fungera. Stadslandskapet kommer att skapa en överrörlighet och allt grövre transportnätverk och som blir mycket svåra att förändra. I stället skulle man kunna bygga upp måttligt stora städer i kollektiva nätverk som försörjs med tågtrafik och spårvagnar och där bilen används i mera perifera sammanhang.Trängselavgifter och avgifter för drivmedel är starka styrinstrument liksom den rent rumsliga regleringen.

Vid första FN konferensen i Stockholm 1971 började man tala om det hållbara samhället och den hållbara staden och hur vi skall hushålla med jordens resurser den sk biosfären för att rädda den mänskliga miljön (habitatet) Ett problem anmäler sig när vi diskuterade det faktum att mänskligheten delar en enda jord men i praktiken behöver tillgång till tio klot. Vi människor är i regel inte lika överens om hur den goda idén om hållbarhet kan praktiseras nerbrutet på nationsnivå. Vad innebär det för mig personligen och för mitt samhälle och stad. Klimatfrågorna gör sig gällande på snart sett varje beslutsnivå och kan vara mer övertygande genom sin konkretion genom stormar och tyfoner.

Vi kan också lätt konstatera att en fri bilanvändning är omöjlig i en stad av viss storlek och täthet. London och Stockholm har infört biltullar. Där behövs vidare effektiva kollektiva transporter och att vi går och cyklar mer.

Man talar om att det idag sker en urban sprawl dvs utvecklingen av ett landskap som slösar med marken i ett glest bosättningsmönster, där tillgång till flera bilar per familj är normen. (Särskilt USA) Det försvårar hushållningen med mark som behövs för livsmedelsproduktion. Det är lätt att inse att vårt moderna bosättningsmönster har många problem inbyggda i sin väv eftersom vi med teknologins hjälp drar in allt större del av landskapet i våra liv. (Ekologiska fotavtrycken ökar) Utmaningarna i framtiden är hur som helst mycket stora och vi behöver bara gå till staden Jerusalem för att se konflikterna men också stadens attraktionskraft inte minst som en symbolisk dröm. Men det finns samtidigt ackumulerad kunskap i texter och bibliotek som är en utflöde av stadskulturen.

Språkligt

Det svenska administrativa begreppet stad[4] avskaffades 1971 men ordet lever kvar som en allmän och ofta poetisk föreställning. Det heter ju på svenska: var och en i sin stad. Bristen på gemensamma begrepp kan bli ett problem när framtidens stad som en del av vårt totala bosättningsmönster förs på tal. Det är möjligheten till en mer adekvat föreställning eller ”tankefigur” jag vill föra ett samtal i Mumfords anda. I forsknings–sammanhang talar man om urbanisering eller urbanistisk. Det svenska ordet stad kan härledas från det germanska ordet stadi stående, ställe, fasthet, (Jämför gödselstad, eldstad, stadkant). Uttrycker lever kvar i: var och en i sin stad.

Grekerna kallade staden polis och romarna kallade den civitas. Det grekiska ordet lever kvar i moderna uttryck som t.ex. “metropolis” och “politik”, medan det latinska ordet finns kvar i flera av våra språk spanskans “ciudad”, franskans “cité”, och engelskans “city”. Jämför ordet town, svenskans by, kommun och samhälle. När antikens människor använde begreppet polis eller civitas, så betydde det inte det samma som ordet “city” på svenska eller engelska. Det har skett en perspektiv–förändring som våra ordböcker inte riktigt förmår fånga men vi kan ana samtalsvis. (Ramirez) Orden glider i sin mening samtidigt som den verklighet den syftar på omdanas allt snabbare bl a genom teknik och förändrade livsstilar. Läs bilsamhället som trängde in med enorm kraft under 1950 – talet. Vi lever så att säga inne i en språklig ballong som vår kultur samtidigt blåser upp i rask takt. Vi är det urbana samhällets fångar. Den urbana livsstilen och bilsamhället har blivit en dominant livsform med stora ekologiska problem och reser gigantiska beslutsproblem i framtiden som närmast kan verka oöver–stigliga. I synnerhet som vi har en så outvecklad begrepps–apparat som mer skapar oenighet än samförstånd.

Några typiska drag i stadens historia

Mellan åren 10 000 till 6000 år f Kr uppstår en agrar revolution. Människor blir bosatta och börjar leva knutna till en fast plats som de röjer och investerar sin arbetskraft i. Man lär sig reglera marken och det uppstår ett jordbruksöverskott.[5] Processen uppstår på fler ställen bl a i Anatolien, södra Mesopotamien, Indusdalen, Egypten och Kina. De män–niskor och grupper, vilka inte kan försörja sig på lantbruk tvingas eller stimuleras att söka sig för–sörjning på annat sätt och nya yrken bildas, t ex fjärrhandel, skrivare, religions–utövare, arkitekter, lantmätare osv. Fram växer städer (lat urbs) med en förmåga att organisera allt mer specialiserade hantverksyrken och servicefunktioner. En urbaniserings–process uppstår som medger yrkesdifferentiering och samverkan. Det gynnar uppkomsten av kulturella eliter som intresserar sig för religion, abstrakt tänkande, astronomi, matematik men också för att lösa praktiska problem med hjälp av triangulering, lantmäteri, bokföring. Processen driver på en förmåga att föra samman livsmedel producerade allt längre bort. Stadssamhället som en institution med kungamakt ekonomisk organisationsförmåga växer fram. Militär förmåga utvecklas till stadens skydd. Till staden knyts en ökad fjärrhandel som samverkar med den lokala produktionen och driver på samhällsutvecklingen genom utbyten med andra byar/städer i regionen.

Tidiga städer är Jericho 7000 år f Kr[6] Catalöyök 6800 tll 5 700 f Kr, Hacilar byggs 5 400 till 4 750 f Kr. Man använder bearbetat trä,och kan använda metaller t ex koppar och bronslegeringar. Megaronhuset byggs av lera och stockar. 4000 – 3000 f Kr. Under bronsåldern hittas guldsmycken. Vi ser influenser från andra kringvandrande folk. Ett hettitiskt kungadöme skapas. Kanske är det nu slut på freden och hyllning av modersgudinnan. Kungadömen måste försvara sina gränser. Arbetsdelningen fortgår med städer som Ur, Babylon, Memfis.

Med den grekiska statsstaden polis (‘polis’ (πόλις stadsstat), kan den urbana revolutionen sägas ha kulmi­nerat som komplex tankefigur. Tankar om etik, styrelseskick, kunskap, ekonomi, och andra filosofiska och praktiska frågor ställs om hur det goda samhället skall organiseras. Filosofen Aristoteles håller sina föreläsningar om Politiken. Nu uppstår tanken om den reglerade stadslivet civitas. Så byggs den första planlagda staden Miletus i ett regelbundet geometriskt mönster. Planen utarbetas av milanesaren Hippodamus, vilken vi kan kalla för den första stadsplaneraren. Statsstaden i samspel med sitt landskap blir därmed vår civilisations vagga. Viljan att organisera livet i staden föder ett medvetet rumsligt planeringstänkande. Romerska riket för detta arv vidare med sina vägsystem och urbana principer för att skapa militära stödjepunkter/läger (castra). Tex London mfl städer. Den historiska stadens viktigaste organisatoriska egenskap är möjliggöra arbetsdelning såväl vertikalt och horisontellt i samhället och samtidigt underlätta integration och varuutbyte med omvärlden och lokalt inom stadens gränser. Och på denna väg lever vi.

1800 – talstaden i det industrialiserade samhället är en plats med en stor koncentration av investeringar i form av bebyggelse, försörjningssystem och fabriker och efterhand järnvägar. Se Gävle. Nya aktörer kan bygga vidare på förfäders kapitalackumulation såväl materiellt och andligt. Den moderna staden utgör allt mer en sammanflödesplats i ett knippe av pulserande nätverk av människor och deras skiftande och allt mer differentierade verksamheter, vilka koncentrerar och sprider ut verksamheter i landskapet. Vi ser resultatet i det historiskt framväxta bosättnings- och transportmönstret som kännetecknar dagens landskap och bosättningsmönster. Vi lever alla allt mer horisontellt länkande och beroende av ett stort trafikarbete för alla livets skiften. Men vi lever inte längre som nomader på det som det lokala landskapet ger. ( Knappast ens samerna)

Min förhoppning.

Den utmaning vi nu står inför är att bygga ett stadslandskap som är hållbart inom de gränser som vår biosfär kräver och det konkreta förloppslandskap[7] som är för handen med sin jordyta och rymd och allt som ingår i den av geologisk, klimatologisk och biologisk aktivitet. Det kan leda till framväxten av ett hållbart eller robust bosättningsmönster med både förtätningar och förtunning beroende på hur människor väljer att försörja sig och på tillgängliga ”logistiska lösningar” och näringslivets krav. Staden blir då en nod i ett komplext samverkande bebyggelsemönster som passar olika livsstilar och verksamheter med olika intensitet och krav på olika omland. I staden maximeras tillgängligenheten till omlandet och minskar när man flyttar sig ut mot periferin. Människor kan välja livstil.

Konkreta modeller för framtida bosättningar med olika täthet kan summeras och prövas och utvärderas i aktuella översiktplaner så att tillgänglig mark används i framtiden på bästa sätt. En sk fraktal uppbyggnad av stadsbygden bör eftersträvas dvs i form av en slags självorganisering, där framgången med att hitta nya verksamhets – och bosättningsmönster, respektive lokaler och hustyper sprids mellan människor, grupper och företag. Jämför tanken om sk passivhus- dvs hus som inte behöver energiförsörjning utifrån. Vidare måste en lärprocess stimuleras där dåliga lösningar rensas ut med hjälp av både demokratisk uppbyggda institutioner och prissättning. Både morot och piska kan behöva användas.

Det mänskliga habitatet – inklusive den tätt byggda staden och den glesa rurala land­skapet måste både öka i komplexitet och samverka för att kunna lösa morgondagens problem bättre. Vi blir allt fler människor som konkurrerar om resurserna i landskapet och fokus bör ligga på att hindra miljöutarmning och markförstörelse. Mitt stadsbegrepp har därför denna höga komplexitetsgrad som mål och utnyttjar den pol av mänsklig kunskap och förmåga som förhoppningsvis kan fås att växa och kommuniceras mellan människor. Den goda staden skapar mänsklig närhet och spar tid och stimulerar kreativitet. Den är på många sätt vår tids öde. ( L Munford, P Geddes City in Evolution.) Den inspireras av Aristoteles polis-begrepp (‘polis’ (πόλις stadsstat) som utgör en omistlig tankefigur även för oss moderna människor. Denna tankefigur måste vidgas att täcka hela världen. Jämför också med begreppet oikoumene (grek. den bebodda världen) som hos grekerna under 300- talet varen beteckning för den kända världen eller människans gemensamma värld. Och enligt mitt förmenande är det vår enda jord. Vi kan inte leva som om vi hade tio till.

Visionen är att den ansvariga moderna medborgarstaden i vilken man hushållar med mark i hela landskapet och där människor samtalsvis fattar kloka beslut med hållbarheten och omsorgen för ögonen. ( Jämför det gröna folkhemmet) Nya adekvata institutioner och beslutsdomäner på flera nivåer måste då skapas med rätt räckvidd som förmår lösa konflikter fredligt där de oundvikligen träder fram (T Hägerstrand). Allmänningarnas problem måste särskilt uppmärksammas. ( T ex Östersjöns kvalitet) Detta skall ske i en sk diliberal demokratisk anda med medlemmars bästa för ögonen. Det är givetvis inget enkelt program. Men det är min förhoppning.

Gösta Carlestam

Läs vidare;

Källa: L. Améen, (1964) Stadsbebyggelse och domänstruktur

Arnstberg Karl Olov, Bergström Inger (2001) Åtta Postulat om planering av staden som livsmiljö

Björk Cecilia, Reppen Laila (2000) Så byggdes staden.

Carlestam, Gösta (1996 ). .. och staden reser sig ur havet.

        Kartornas Gävle. En berättelse om Gävles 550- åriga historia genom dess kartor.

Carlestam, Gösta red (1999) Upptäck arkitekturen. Sevärt i Gävle och Sandviken. Gävle

Eriksson, Eva. (1990) Den moderna stadens födelse. Svensk arkitektur 1890-1920. Stockholm.

Hall Thomas/ Duner Katarina,(1997) red. Den svenska staden

Harouek Jeab-Louis. (1993) Urbanismens historia Hall Thomas (1999)

Huvudstad i omvandling. Stockholms planering och utbyggnad under 700 år

Morris A.E.J.(1994) History of urban form. Before the industrial revolution

Mumfors Lewis (1938) The Culture of Cities

Mumfod Lewis (1968) The Urban Prospect

Rådberg Johan. (1994) Den svenska trädgårdsstaden. Stockholm

Rådberg Johan.(1998) Drömmen om atlantångaren. Utopier & myter i 1900 -talets stadsbyggande.

Werne Finn (1993) Böndernas Bygge. Traditionellt byggnadschick på landsbygden i Sverige.


[1]Inledaren är docent i samhällsplanering. Initiativtagare till Café Sokrates Gävle vid Gävle Stadsbibliotek.

[2] Mat till äldre kan ha transporterat över 60 mil.

[3] Det finns många demokratiteorier. Från grekiskans folk( demos) och härska (kratein)

[4]stad, ett geografiskt område som kännetecknas av en viss typ av rättslig status (juridisk definition)

eller en viss typ av markanvändning (funktionell definition)

[5] I Anatolien i dagens Turkiet har man hittat arkeologiska fynd från Paleolitisk tid, dvs 2 miljoner till 10 000 år . I begynnelsen var människor samlare och bodde i klippgrottor eller mer primitiva skydd. De finns många grottor som är lätta att gräva ut i denna region. De föremål som hittas i stora mängder ligger koncentrerade kring människors bosättningar i olika lager eller längs de stråk där den tidiga människan följde djuren och floderna. Man använde sig av stenverktyg som ständigt utvecklas över många tusen åren. Under den Neolitiska perioden som börjar 10 000 f kr uppstår nya organisationsformer och människor synes sluta sig samman. Kanske bevattningsprojekt? Vi ser byar och kanske den första staden Catalöyök 6800 tll 5 700 f Kr. Den ligger en halvmil från dagens Konya. Här byggs rektangulära hus som ligger vägg i vägg runt en skyddad gård. Man får ljus genom en öppning i taket. Konstruktionen består av pressad lera. Man har ingen grund utan bygger direkt på marken. Rummen indelas i förråd, kös och vardags- livsrum. Man började dekorera väggarna med tjurhuvuden i halvskulptur. Man gör dekorationer på väggarna och hyllar en modergudinna. De finns som små figurer eller decimeterhöga bakade i bränd lera.(terrakotta)

I nästa fas 5700 till 5600 blir husen större och mer avancerade. Man blandar in trästolpar i sina konstruktioner som gör att rummets storlek kan ökas. Man producerar textilier och hyllar alltjämt sina modersgudinnor. Man tillverkar kokkärl och kosmetiska verktyg. Kulturen verkar fredlig. Inga vapen hittas.

[6] Jeriko (ar. أريحا he. יריחו) är en stad på nuvarande västbanken av floden Jordan. Staden har mycket gamla anor, och omnämns på flera ställen i Gamla Testamentet, bland annat i Josua. För omkring 9 000 år sedan restes världens första stadsmur där, som enligt bibeln föll av ljudet från erövrarnas trumpeter.

[7] Förloppslandskap är infört av T Hägerstrand som ett fyrdimensionellt begrepp för att beskriva förlopp i det konkreta landskap vi faktisk ingriper i. Se vidare T Hägerstrand tidsgeografi.

——————————————————————

Sammanställt av Lisse-Lotte och Daninge Danielson

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website