Så här var det: jag stod en julaftonsförmiddag tidigt 70 tal och tvättade min bil, lugnt och fint i ett stort garage hemma i Gävle. Då kom plötsligt en Tomte, mycket välklädd och elegant, såg ut exakt som Disneys tomte i TV. Han bar på en jättestor jutesäck med klappar. Stannade till vid mig och önskade mig God Jul med den där barska men ändå vänliga Tomterösten ni vet..Denna fina och vänliga Tomte fick också min egen julstämning att höja sig flera grader, vilket jag tacksamt berättade för den skrockande St:Claus kopian!
Han gick sedan med nöjda och beslutsamma steg mot sina renar (som i detta fallet var en vinröd Taunus 20M, årsmodell 69).Han stoppade ner säcken i bagageluckan, vinkade ännu en gång åt mitt håll där jag förundrad stod med en löddrig tvättsvamp i handen, gick sen fram och vred om nyckeln för att öppna garageporten i gatuplanet, trängde sig så med stort besvär in i förarsätet (förmodligen fulladdad med kuddar innanför rocken för att bli trovärdig) och sedan startade showen på riktigt!
Detta garage ligger i ett källarplan med en brant nedfart från gatan, och för att undvika kollisioner på nedfarten har man ordnat det så fiffigt med ljussignaler, att när man skall köra upp från garaget så skall man trycka på en knapp vid uppfarten och vips, så tänds en röd stopplampa på gatan. Och vice versa, skall man ner så trycker man och väntar till grönt sen kör man..Käckt va? Adressen är hörnet Staketgatan – Byggmästaregatan.
Eftersom herr Tomten så att säga befann sig sittandes som i ett skruvstäd bakom ratten och det skulle vara lika svårt att nå ljusknappen därifrån som för en alkoholist att få tag i en kvarting brännvin på ett behandlingshem, så chansade han..inte är det väl någon som är ute och åker bil just denna julaftonsförmiddag som vår herre gett oss..Dessutom skapade det fina röda ljusskenet i garaget bara ytterligare julstämning kanske han tyckte?! Nu hör det ju också till saken att eftersom uppfarten som sagt är väldigt brant så måste man ta skaplig fart nerifrån. Tomten gjorde precis så, Taunusmotorn råmade, blåröken blandade sig med den allt svartare röken från de skrikande lamellerna, Tomten hukade sig det gick fort uppför, det skrek i däcken…..så small det!
Det omisskännliga ljudet av plåt mot plåt..Sen blev det tyst, så inih—-e tyst. Det enda ljud jag hörde där jag fortfarande stod med den droppande tvättsvampen i handen var ett skramlande ljud från en navkapsel som kom och rullade nedför och rakt emot mig för att sedan lägga sig vid min vänstra stövel! Det stod Taunus på den..Den gamla damen i sin Volkswagenbubbla från -63 hade ju grönt ljus när hon körde ner från gatan, vilket hon också stammande försökte berätta för Tomtefar. Men den tidigare så mysiga Tomten var som förbytt! Hyllande den gamla tesen att “anfall är bästa försvar”.. skällde han så ut den stackars gamla damen efter noter. Bara synen av en Tomte som är ursinnig är ju så abstrakt och fullständigt otrolig! Jag ville egentligen inte alls visa mig, men nyfikenheten tog överhand. Jag avbröt därmed för ett ögonblick Tomtens utfall mot den gamla damen genom att lämna navkapseln till Gävles ursinnige St:Claus.
Han hade dock tydligen redan glömt bort den mysiga stämning som bara för några minuter sedan rått mellan oss två, för han tittade på mig som om han aldrig sett mig och skrek, nu med skägget uppfällt “lägg dig inte i det här gosse”! Tomten åkte svettig och förbannad iväg i sin rejält krockskadade Taunus mot sitt gig, medan jag hjälpte den gamla damen att parkera hennes VW bubbla. Som tur är så satt ju motorn bak, så att det gick att köra den. Hon bara skakade och kunde knappt prata stackarn. Hon sade med ett snett leende innan hon gick in i hissen “nu har jag nåt att berätta ikväll”. Ett understatement! Jag undrar bara vad Tomten skrev i sin redogörelse för försäkringsbolaget!!
Christer Carlsson
Publ. 18/12 2017 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com
———————-
Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!
