Publicerat i Arbetarbladet Fredag 9 december 1994
Från Åke Nyléns tidningsurklipp.
Klickbara bilder.
– Sigurd inventerar en Gävleepok som försvunnit
Innan televisionsapparaten gjorde sitt intåg i de svenska hemmen brukade människor faktiskt umgås med varandra. En naturlig mötesplats var stamkaféet. Under åren 1900-1950 fanns det närmare 40 olika kaféer i Gävle. Det vet Sigurd Hedlund som gjort en sammanställning över de kaféer som fanns då på uppdrag av Annemarie Björk på Gävle Museum.
De flesta av kaféerna finns inte kvar längre, många av dem har till och med rivits.
– Det enda som finns kvar är väl Centralkafét men det är ju inget renodlat kafé längre, de säljer ju mat också, säger Sigurd Hedlund.
Ett riktigt kafé enligt hans mått är ett ställe där det serveras kaffe eller te med tilltugg som bullar, kakor, wienerbröd samt någon enstaka bakelse.
– Nu för tiden serverar de både pizza, kebab och öl, säger Sigurd Hedlund uppgivet.
Han minns med nostalgi hur det var i början på 1930-talet.
– Var det så att jag hade 2.50 över bjöd jag tjejen på kafé. På den tiden räckte den slanten till en var sin kopp kaffe med dopp.
– Skulle jag slå på stort kunde jag bjuda på ett wienerbröd, berättar Sigurd Hedlund.
Hans stamkafé hette Röda Lyktan och låg på Nygatan 49. (På samma plats har även funnits en cigarraffär och Arne Karlssons affärsrörelse Korv-Arne./ Lisse-Lotte Danielson).
Källa: Karl-Einar Johannessons Häfte Varmkorvgubbarna i Gävle, sid 46.
– Det var lite finare där, säger Sigurd Hedlund.
Alla har en historia
På Kafé Linnéa som låg på Nygatan 36 fanns det en diskussionsklubb som Fabian Månsson var med och startade, Kafét finns inte kvar men diskussionsklubben lever vidare. I dag heter den “De erfarnas klubb” och håller till i en lokal i gamla Gävle.
– Jag minns att det gick en historia om Kafé Lilla Lugnet i Strömsbro. Kafét var inrymt i en mycket låg byggnad och en dag hade två rackarungar klättrat upp på taket.
Ägarinnan till kafét kallade på polisen för att få ner pojkarna från taket.
När polis Nygren kom dit frågade han pojkarna vad de gjorde på taket.
– Jag snubblade på tröskeln och trillade upp på taket, sa den ene.
– Min läkare har ordinerat mig hög luft, sa den andre.
Innan polis Nygren hade ta git sig upp på taket för att köra ner pojkarna så hade de hoppa ner och försvunnit för länge sen, berättar Sigurd Hedlund.
Väggmålning
Centralkafét som ligger mitt emot järnvägsstationen var känt i hela landskapet för sin väggmålning. Den finns fortfarande kvar.
– Till Centralkafét gick de som väntade på tåget för att dricka kaffe. Och på den tiden då jag körde taxi så bjöd ägarinnan fru Pettersson alla taxichaufförer på fina smörgåsar varje jul. Hon kom ut till bilarna med en korg full, berättar Sigurd Hedlund.
Även Kafé Norden på Norra Köpmangatan 10 var känt för sina smörgåsar.
– Gick man till Verners Idyll i Hagaström kunde man få lyssna på wienermusik. Verner själv var kapellmästare och på kvällarna spelade de under de kulörta lyktorna, säger Sigurd Hedlund.
Det finns många minnen och historier om kaféerna och dess besökare.
För många var kaféerna den sociala samlingspunkten där man spelade kort, schack eller diskuterade.
Sedan 1950-talet har antalet kaféer i Gävle minskat avsevärt men de kaféer som finns idag är nog så betydelsefulla.
Alla har vi väl någon gång stämt träff med gamla klasskamrater, en god vän eller en släkting på något kafé.
Visst har de kvar en del av den sociala funktionen som de hade innan televisionens intåg men det blir aldrig riktigt som förr.
HELENA C HÄGG
———————————–
Oktober 23 2012
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be
