Välståndet utrotade svenska tiggeriet

 

Soppkök

 

 

Sverige (TT) Vädjande människor på gator och torg, i köpcentrum, på bussar och pendeltåg tillhör numera stadsbilden.

 

Men det är inget nytt fenomen. I århundraden var tiggeri ett etablerat försörjningssätt i Sverige.

 

  • – Tiggeri har funnits så länge det funnits fattigdom, säger historieprofessor Dick Harrison. Tiggarnas historia är starkt förknippad med folkökningarna. Under medeltiden växte de medeltida storstäderna och tiggarna blev fler, därmed också mer iögonfallande.

 

När de blir fler sjunker deras status. Är de lagom många kan vi förhålla oss till dem och känna oss fromma när vi ger dem pengar. Men blir de många skapar de oro.

 

Under medeltiden förändrades synen på tiggarna och man började skilja på rätt och fel sort. Rätt sort var de som ansågs ha skäl att tigga, kanske p g av hög ålder eller att de inte var arbetsföra. Men någon större möjlighet att reglera tiggeriet fanns inte.

 

  • – Först från sent 1500-tal och framåt, när statsmakterna började utvecklas, fick myndigheterna makt och möjlighet att göra något. Staten blev mer kontrollerande. Tiggare var lösdrivare och skumma. De hade ingen fast bostad och det tyckte man inte om, för då gick de inte att kontrollera, säger Dick Harrison.

 

Tiggeriet reglerades och det blev tillåtet att tigga inom ett visst område mot uppvisande av särskilt tiggarpass.

 

På 1800-talet blev det hårdare tag och i maj 1847 förbjöds allt tiggande. Vi hade en stor reformrörelse på 1840-talet. Vi fick många nya lagar över huvud taget, flera fattigvårdslagar, men även andra. Ett exempel är den obligatoriska folkskolan.

 

Tiggeriförbudet fungerade bara någorlunda.

  • – En del slank igenom, dem satte man åt och det blev påföljder. Nej, det enda som har fungerat och som verkligen krossade tiggeriet, det var välfärdssamhällets framväxt. Folkhemsbygget. 1964 avskaffades tiggeriförbudet, eller den så kallade lösdriverilagen, den behövdes inte längre. Fattigdomen ansågs utrotad, säger Harrison.

 

Under flera decennier, 1960-, 1970- och 1980-talen, fanns det som regel inga tiggare på gatorna i Sverige, berättar Dick Harrison.

 

– Men med psykiatrireformen 1995, när mentalpatienterna släpptes ut, kom tiggeriet tillbaka. Många kunde inte försörja sig, de drog tunt på gatorna och började tigga för sitt uppehälle. Jag minns det här själv. Folk säger att tiggeriet kom med de rumänska tiggarna, men det stämmer inte. Det började på 1990-talet när välfärdssamhället inte räckte till längre.

 

Dick Harrison tror att debatten om ett tiggeriförbud växer sig stark framöver.

  • – Så har det varit överallt när tiggarna blir många, det har redan börjat. Tydligt är att politikerna inte vet hur de ska förhålla sig. Ingen har diskuterat frågan på 100 år.

 

Folk säger att tiggeriet kom med de utländska tiggarna, men det stämmer inte. Det började på 1990-talet när välfärdssamhället inte räckte till längre.” Dick Harrisson, historieprofessor.

———

Tvångsarbete för lösdriveri

Den som stämplades som lösdrivare kunde med lagens hjälp dömas till tvångsarbete av länsstyrelsen. För att slippa krävdes bevisa på laga försvar, det vill säga en anställning, en egendom eller en egen rörelse.

 

Enligt 1885 års lösdrivarelag var en lösdrivare en person som “stryker omkring utan att söka ärligen försörja sig och tillika förer ett sådant levnadssätt att våda därav uppstår för allmän säkerhet, ordning och sedlighet”.

 

Lagen ersattes 1965 av en lag mot samhällsfarlig asocialitet, men den användas nästan aldrig och upphävdes 1981.

 

Även prostituerade räknades som lösdrivare.

De mest kända tvångarbetsanstalterna i Sverige var Svartsjö för män och Landskrona Citadell för kvinnor.

KÄLLA: NATIONELENCYKLOPEDIN (TT)

——

 

Publicerat 2015-01-05 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Scroll to Top