Nygatan enkelriktas och dyrbar glaskur 1952

GEFLE DAGBLAD FREDAG 2 OKTOBER 2009

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

Då knorrade cyklisterna

FOTO: CARL LARSSON / UR LÄNSMUSEETS SAMLINGAR

När spårvagnarna slutade trafikera centrala Gävle i oktober 1952 innebar det en hel del nymodigheter för Gävleborna. Det handlade inte bara om att det byggdes en dyr vänthall i Esplanaden, dessutom passade Gävle Stad på att utan förvarning enkelrikta Nygatan. Till allmän förvåning och förtrytelse, såvitt man kan förstå.

Det innebar att cyklisterna som kom från Öster och skulle in till exempelvis Stortorget var tvungna att välja den södra delen av Nygatan, där spårvagnarna hade gått, för det var vänstertrafik på den tiden.

Det var inte uppskattat. På den norra delen var gatan asfalterad sedan länge, men på den södra var det kullersten på många ställen. Kom man cyklande där så smattrade det under hjulen och man studsade liksom fram om färden gick någorlunda bra. Hade man otur körde man ner i spårvagnsspåren, och då blev det ännu besvärligare.

En nutida cyklist kan naturligtvis inte ens förstå problemet, men på den tiden tyckte de flesta att det kändes frl att bryta mot lagen och köra mot enkelriktat.

Ulf Kriström

———————————————-

Publicerat i Gefle Dagblad Söndag 4 oktober 2009

Hållplats i Esplanaden är ingen nyhet

Den lilla glaskuren kostade lika mycket som en ny och fräsch tvåfamiljsvilla

Tekniska kontoret vill bygga en busshållplats i Esplanaden, och det anses så fullständigt okonventionellt och omtumlande att man begär bygglov och kallar till presskonferens och ställer till en massa tumult kring det hela.

Som om en hållplats i Esplanaden skulle vara något nytt. Det byggdes faktiskt en där redan för 57 år sedan då stadsbussar började rulla längs gatorna i stället för den röda spårvagnslinje som lades ner den 20 oktober 1952. Korsningen hette den, kort och gott, och den låg längs Norra Kungsgatan mittemot det som såväl då som nu är Handelsbanken.

Dagen efter det att spårvagnarna slutade rulla i centrum kunde GD visa bild på den nya vänthallen. Den var vid det laget synnerligen omdebatterad, både på politisk nivå och bland folk i allmänhet. Framförallt retade det folk att den blev så dyr.

Som möjligen framgår av bilden var det ett ganska anspråkslöst bygge. Det erbjöd tak över huvudet för väntande passagerare och viss bekvämlighet för Industriverkens personal som skulle sköta busstrafiken. Ett litet pentry med kylskåp, värmeskåp och toalett men just inte mer. Och allt detta beräknades kosta cirka 60.000 kronor – ett belopp som man på den tiden utan vidare kunde köpa en. toppmodern tvåfamiljsvilla för.

Den politiska oppositionen tyckte att det var onödigt dyrt, och det kunde man mellan raderna läsa att GD:s reporter också tyckte.

Korsningen stod kvar till nyår 1973, så den fick trots allt göra sitt jobb i mer än 20 år.