Norra Köpmangatan 2 - med Kronbergs palats

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

Publicerat i Gefle Dagblad i januari 1984.

UTANFÖR den här järngrinden på N Köpmangatan 2 har jag stått som pojke på 1920-talet och tittat in genom grindens fint smidda galler och sett på de vita pudlarna inne på gården. Tillträde för oss barn var strängeligen förbjudet. Ägarens sommarställe hette Engeltofta och där fanns även gallergrindar. På de grindarna stod “Varning för hunden”.

I fastigheten snett emot, N Köpmangatan 3, var det stall för ägarens vagnshästar samt bostad åt kusk och betjänt. Då det var fest i stora huset samlades allt vad staden hade av societet. Det ena fina ekipaget efter det andra gled fram till porten, förda av livréklädda kuskar och chaufförer.

Ägaren till N Köpmangatan 2 och Engeltofta var då grosshandlaren och magnaten Erik Kronberg, Erik Kronbergs far hette Bengt Kronberg. Han lät bygga huset 1871, som blev föremål för flera ombyggnader. Den slutliga utformningen av huset svarade Stockholmsarkitekterna Erik Ulrich och E Hallquist för. Allt har fått drag av jugendstil.

BENGT KRONBERG sades på sin tid vara stadens rikaste man. Hans hustru Augusta gick inte av för hackor hon heller. Hon var rik från födseln. Snål mot “det allmänna” var inte Bengt Kronberg. Han hörde till stadens stora donatorer och kyrkan och staden får än idag avkastning av Augusta och Bengt Kronbergs donationer. Bengt Kronberg upprättade bland annat och underhöll ett barnsjukhus i staden där det lämnades kostnadsfri vård för tuberkulösa barn.

Bengt och Augusta hade ett barn, sonen Erik. Han kallades under uppväxtåren för “Kronprinsen“. Det var han som skulle ärva kungariket, där fadern Bengt var kung. År 1907 då sonen Erik tillträdde gjordes på och tillbyggnader såväl på Köpmangatan 2 som i Engeltofta, så man kunde vara istånd att föra ett rikare sällskapsliv som det hette. Pengar kostade det men, sade man, “förr skulle Gavleån sina än att Erik Kronberg blev fattig”.

VI TAR en hastig blick på N Köpmangatan 2 vars huvudbyggnad ligger.

I HÖRNET AV N Köpmangatan och N Strandgatan. Vi beundrar grindarna, ser på orangeriet som är sammanbyggt med den Kronbergska representationsvåningen. Vi ser att på gaveln står i relief byggnadsåren 1871 och 1907, byggnadsår och ombyggnadsår för huset. Vi går ut på Norra Strandgatan och beundrar den nära två meter höga husgrunden uppförd av Gävlesandsten. Allt är intakt även det vackra järnsmidet på källarfönstren som också grannfastigheten har samt burspråken.

VI GÅR IN på gården och in genom den vackra porten med det fina trappfönstret över huvudingången som på något sätt hör ihop med porten som är pompös. Glasen i trappfönstret är från Sandö glasbruk i Ångermanland och är en raritet. Då man på 1920-talet trädde innanför porten möttes man av två riddare, en på var sida om dörren iklädda full medeltida rustning med allt vad därtill hörer.

Idag hänger ett par bröstharnesk vackert utformade innanför porten. Vad mycket är sig likt från 1920-talet. Går man en trapp upp till stora hallen med öppen spis så finner man på var sida om spismuren Bengt Kronbergs initialer och året 1871 och sonen Erik Kronbergs initialer och året 1907.

PÅ EN kopparplåt på den öppna spisen återfinner man “Pix-Erikssons” namn Vilhelm Eriksson och årtalet 1921. Konsul Eriksson köpte huset 1921 och sålde det 1930 till direktör Oscar Zedrén. Efter hans död övergick huset till hans barn som i sin tur sålde huset till fastighetsförvaltare Tage Skoglund.

Alla har vårdat huset och den fasta inredningen från Kronbergs tid finns fortfarande kvar samt en del lösa inventarier. Vi beundrar stuckaturen i taken och den vackra ljuskronan som hänger i matsalen.

Ljuskronan är tillverkad av gelbgjutaren M Ax från Gävle vars arbeten återfinnes i icke mindre än 72 kyrkor i landet. För att kunna härbärgera en sådan ljuskrona måste det vara minst 4 meter till taket och det är det i det Kronbergska huset.

NÅGRA herrskap och tjänstefolk finns det väl inte numera. Förr fanns det på Kronbergs tid. Tjänstefolket bodde två trappor upp. Idag är det flera lägenheter i huset.

Under första världskriget gjorde Erik Kronberg med flera spekulativa skeppsredare i staden förluster. Erik Kronberg måste inställa betalningarna och sälja sina egendomar i vilka bland annat Engeltofta ingick. De gamla husen efter N Strandgatan vittnar idag om stadens storhet som köpmans- och redarstad.

En tid på gott och ont.

FOLKE LÖFGREN