MJÖLKDROPPEN – för spädbarnens bästa av Jan G Ljungström

Publicerat i GEFLE DAGBLAD TORSDAG 15 JUNI 2000

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

 

Mjölkdroppens kök och sterilisering

 

På hösten 1904 startade för­eningen Mjölkdroppen sin verksamhet i Gävle. Hos Mjölkdroppen, som var före­gångare till dagens barna­vårdscentraler (BVC), kunde medellösa mödrar få hygie­niskt förpackad mjölk till sina barn, samtidigt som de erbjöds läkarundersökning och råd om barnets skötsel. Mjölkdroppen var en välgö­renhetsförening och en insti­tution som bedrev en betydel­sefull förebyggande barna­vård i Gävle. I januari 1945 övertogs Mjölkdroppen av Gävle stad och därmed föddes den första barnavårdscentra­len i kommunal regi. Vid kommunens återinträde i landstinget 1963 fick den förebyggande barnavården en ny huvudman.

 

Föreningen Mjölkdroppen bildades i Stockholm 1901 ef­ter fransk förebild. Förening­ens huvuduppgift var att dis­tribuera flaskmjölk till behö­vande spädbarn, uppmuntra till läkarkontroller och hälso­fostran. Mjölkdroppeföre­ningar bildades senare i många städer och blev före­gångare till barnavårdscent­ralerna. I Gävle bildades Mjölkdroppen den 27 sep­tember 1904, med grevinnan Elvine Hamilton som ordfö­rande. Föreningens tanke var att försöka minska späd­barnsdödligheten genom ar­tificiell uppfödning av så kal­lade flaskbarn. Alla fattiga spädbarn, som av en eller an­nan anledning inte fick till­räckligt med bröstmjölk, skulle erbjudas fri mjölk på flaska. Även kostnadsfri me­dicin delades ut till de föräl­drar som var “mindre bemed­lade”. Mjölkdroppen drevs med hjälp av medlemsavgif­ter och olika bidragsgivare. Den som ville stödja för­eningen betalade en årsavgift på minst två kronor. För­eningen ställde även ut spar­bössor och anordnade kon­serter för att samla in pengar till verksamheten. Mjölk­droppens styrelse bestod av 18 ledamöter som i huvudsak kom från gräddan av Gävles societet.

 

 Mjölkdroppens första mot­tagningslokal öppnade den 20 juli 1905 på Norra Kopparslagargatan 25. Där dispone­rade man hyresfritt fyra rum och dit kunde mödrarna komma med sina spädbarn en timme per dag, vardag som helg. Mottagningen var öppen för barn upp till ett år och som princip hade de yngsta och klenaste barnen företräde. I början var det stor svårighet att få mödrarna att infinna sig på de bestämda ti­derna och avvikelsen blev så stor att man i väntrummet måste sätta upp ett speciellt reglemente. Där kunde man bland annat läsa:

 

 “De mödrar, som utan gil­tigt förfall 2 gånger å rad ute­bliva från de bestämda väg- ningsdagarna, gå därigenom förlustiga förmånen, att er­hålla mjölk från Mjölkdrop­pen… Hvarje moder bör, efter hvarje gång hon gifvit sitt barn mat, ömsa kläder på den lille, så att barnet ej, som an­nars lätt händer, ådrager sig en förkylning genom att ligga i våta kläder… Så kallad tröst­napp får på inga villkor an­vändas. Den är absolut förbju­den!”.

 

Den fria flaskmjölken häm­tade mödrarna i speciella kor­gar. Flaskan värmdes i varmt vatten och man satte sedan på en ren napp. Om en flaska gick sönder fick man ersätta den med tio öre. Mjölken fick föreningen från en bondgård i Gysinge och kostade tolv öre per liter i inköp. Under den första veckan tog Mjölkdrop­pens två sköterskor emot tio barn och någon månad sena­re hade antalet ökat till 25. Lä­karbesöken skedde till en bör­jan på oregelbundna tider och först 1929 startade verk­samheten med en läkarmot­tagning i veckan. Mellan åren 1905-10 var det doktor Gösta Fineman, som utan ersätt­ning och med största omsorg fungerade som kontrolleran­de läkare. Han efterträddes 1910 av doktor Nils Sparr­man.

 

Vid nyåret  1914 flyttade Mjölkdroppen till nya tids­enliga lokaler i den gamla Navigationsskolan, vid nuva­rande Polhemsskolan. Samti­digt ökade antalet inskrivna barn markant. Detta berodde till stor del på den nya loka­lens gynnsamma läge, men en annan anledning var sam­arbetet med “Gefle Husmo­dersskola med barnavård“, som hösten samma år startat sin verksamhet i en lokal strax intill. I början av 1920-talet tog föreningen upp frå­gan om att inrätta en mindre spädbarnsklinik i fastighe­ten. Eftersom Gävle stad helt saknade ett sjukhus för späd­barn, ansåg den dåvarande lä­karen Reinhold Hartelius att en klinik borde inrättas. Sär­skilt för tidigt födda barn var i behov av en speciell vård som inte kunde ges i hem­men. “Lyckas man rädda så­dana barn erhåller man ett tillskott i befolkningen, som annars går förloradt”, mena­de Hartelius. Redan 1922 kun­de man, med hjälp av gåvor från Husmodersskolan, ordna en liten klinik så att svårtsjuka barn kunde vårdas dygnet runt i Mjölkdroppens lokaler.

 

1932 TOG FÖRENINGEN upp frågan om viss omläggning av  Mjölkdroppens verksamhet.  Man ville bland annat starta en barnavårdscentral i Bomhusområdet. I Bomhus bodde  vid den tiden omkring 7000 personer, varav ett stort antal  barn.    

                 

Tack vare Korsnäsverkens  ledning, som kostnadsfritt ställde en lokal till forfogande, kunde Mjölkdroppen 1933 utvidga sin verksamhet. Den 1 oktober samma år öppnades en filial i föreningshu­set vid Kastet, men den flyttades några år senare till läkarmottagningen i Holmsund. Mjölkdroppen började också sprida kunskap om barnavårdscentralens verksamhet genom annonsering och anslag till sociala institutioner,   sjukhus och barnmorskor.    

               

Genom mjölkdroppens verksamhet hade frågan om kommunal barnavårdscentral inte tidigare varit aktuell, men i slutet av 1930-talet meddelade föreningen att den inte kunde fortsätta sin verksamhet på grund av ökade utgifter.

 

Gösta Fineman, som utan ersätt­ning och med största omsorg fungerade som kontrolleran­de läkare. Han efterträddes 1910 av doktor Nils Sparrman.

Foto: GÄVLE STADSARKIV

 

Tillsammans med hälsovårdsnämnden undersöktes hur man lämpligast kunde ordna den förebyggande barnavården, bland annat om möjligheten till statsbidrag till en central driven av Mjölkdroppen. Men för att beviljas statsbidrag krävdes att hälso­vårdsnämnden tog på sig ansvaret.

 

I januari 1939 godkände stadsfullmäktige en provisorisk plan för den förebyggande barnavården i Gävle och i mars samma år fastställdes planen av Medicinalstyrelsen. I avvaktan på att en ny barnavårdscentral kunde ordnas vid det planerade Westergrenska barnsjukhu­set, godkändes att centralen förlades till föreningen Mjölkdroppens lokaler. Detta under förutsättning att hälso­vårdsnämnden fick utse två ledamöter i föreningens sty­relse. Man ändrade också för­eningens stadgar då verksam­heten skulle drivas som en så kallad BVC typ 1. Detta inne­bar bland annat att verksam­heten fick statsbidrag, att an­talet läkarmottagningar ut­ökades till tre per vecka och att centralen lämnade kost­nadsfri barnavård. Så kom också barnavårdscentralen att drivas fram till årsskiftet 1944/45.

 

1943   anmälde föreningen Mjölkdroppen att de på grund av stegrade utgifter inte kunde fortsätta verksam­heten utan bidrag från sta­den. Alternativet var att Gäv­le stad själv övertog Mjölk­droppens fonder och drev barnavårdscentralen. I mars 1944 lämnade hälsovårds­nämnden förslag till stads­fullmäktige att staden skulle överta och driva verksamhe­ten. I augusti samma år tog fullmäktige beslutet och den 1 januari 1945 kunde en bar­navårdscentral starta i hälso­vårdsnämndens regi.

 

När mjölkdroppen över­lämnades i kommunens hän­der försvann en institution som bedrivit en mycket bety­delsefull verksamhet för Gäv­les spädbarn. Den första cen­tralen öppnade den 20 mars i helt nya lokaler i det nybygg­da daghemmet Stenebergsgården på Brynäs.

 

Där fanns till en början en läkare och en sjuksköterska med mottagning tre gånger i veckan. Verksamheten drevs till största delen med hjälp av statsbidrag och avkastning från föreningen Mjölkdrop­pens fonder. Åldern på de kontrollerande barnen hade då utökats från noll till två års ålder och man började även utföra vaccinationer vid cen­tralen, något som tidigare le­gat på stads- och distriktslä­karnas ansvar. Två år senare, 1947, öppnade en filialmot­tagning i Strömsbro och vid en omorganisation 1949 öpp­nade ytterligare en central i Westergrenska barnsjukhu­set vid lasarettet. Samtidigt fattades beslut om att succes­sivt utöka åldersgrupperna att omfatta samtliga barn i förskoleåldern, det vill säga fram till sju års ålder.

 

Därmed skapades möjlig­heten till kontinuerlig hälso­kontroll av barnen från föd­seln med direkt övergång till den hälsovårdande verksam­heten vid skolläkarorganisationen. 1953 flyttade centra­len vid Stenebergsgården till Prästgatan 3 och vid den tid­punkten tog barnavårdscent­ralerna tillsammans emot drygt 4 300 barn mellan noll och sex år.

 

När Gävle stad den 1 janu­ari 1963 återinträdde i Gävle­borgs läns landstingskom­mun, efter att ha varit fri­kommun sedan 1893, över­lämnades den förebyggande barnavården till landstinget. I dag finns totalt tio barna­vårdscentraler i Gävleområ­det, inklusive Bergby, Hede­sunda och Valbo. Huvuddelen drivs fortfarande av lands­tinget, men BVC på Brynäs och halva Södertull, drivs se­dan nyåret i privat regi av Gävle Hälsocentral. Tack vare föreningen Mjölkdroppens ti­diga initiativ till den förebyg­gande barnavården i Gävle, fick man en väl fungerande kontroll av våra nyfödda in­vånare.

 

Jan G Ljungström

————————————————————————————-

april 8, 2012

Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be