En musikpaviljong i Rådhusesplanaden – av Jan G Ljungström

 

Publicerat i GEFLE DAGBLAD TORSDAG 20 SEPTEMBER 2007

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

Där står den ståtlig, mitt i Rådhusesplanaden, Gävles mest centrala kulturbyggnad. I över åttio år har den förnämliga musikpaviljong­en stått på sin plats och miljontals sköna toner har flödat ut från den sedan invigningen 1924. Paviljong­en, som var en gåva av konsul C M Andersson, uppfördes i huvudsak för Hälsinge regementes Musikkårs sommarkonserter, men orkestrar av olika slag har spelat där genom åren. Sorgligt nog har paviljongen nära nog stått oanvänd det senaste decenniet, men i somras (2007) strömma­de åter toner från den välbekanta byggnaden.

 

Redan år 1900 gavs esplanadkonserter, eller promenadkonserter som de även kallades, flera gånger i veckan under våren och hösten i Rådhusesplanaden. För konserter­na stod även då Hälsinge regemen­tes musikkår, hitresta från Mohed, och stora skaror Gävlebor samlades till dessa musikaliska nöjen.

 

Några år senare, i juli 1902, läm­nade drätselkammaren förslag till stadsfullmäktige om att ett årligt anslag från stadskassan borde användas till ”anordnande av 10-20 kostnadsfria friluftskonserter årligen i Rådhusesplanaden”

 

Bakgrunden till förslaget var ett försök till “åtgärders vidtagande af dryckenskapen”, alltså att på kom­munal väg ordna musikaliska för­ströelser för att minska supandet. Inte för att drätselkammaren trod­de att folkkonserter kunde bekäm­pa stadens alkoholmissbruk, men tanken var att försöka locka ut den del av allmänheten som annars skulle sitta hemma eller på krogen och dricka. Nåväl, fullmäktige be­slutade samma månad, utan om­svep, att tillsvidare lämna ett årligt bidrag om 750 kronor från stads­kassan till kommande friluftskonserter.

 

Lämpligt nog fanns en musikest­rad i stadens ägo, en estrad som an­vändes under 1901 års utställning. Den var dock av primitiv natur, ett upplagt trägolv vilande på lösa bockar och helt utan tak. Den blev i alla fall användbar de kommande åren och ända fram till 1922 nytt­jades den enkla musikestraden för musikkårens årliga konserter i Råd­husesplanaden.

 

Men på våren 1923 kontaktade chefen för Hälsinge regemente, överste Henning Stålhane, kammarkon­toret i Gävle och meddelade att han inte längre medgav att regementets musikkår fick konsertera i Rådhu­sesplanaden, om inte tak blev upp­satt över musikestraden “till skydd för notbladens förstöring genom regn“. Kammarkontoret tillsatte ge­nast en utredning i ärendet.

 

Då det inte var tänkbart att på ett es­tetiskt och praktiskt tillfredsställan­de sätt anordna tak över den dåva­rande musikestraden, fick stadsar­kitekten Gunnar Wetterling i upp­drag att lämna ritningsförslag till en helt ny musikpaviljong i esplanaden, med ungefär samma golvy­ta som den gamla. I maj månad läm­nade Wetterling sin första skiss till byggnadskontoret som genast sän­de den vidare till regementets mu­sikdirektör, Ivar Widner, för ett för­sta utlåtande. Widner blev förtjust och lät Wetterling arbeta vidare med förslaget och i augusti månad lämnades två färdiga detaljritning­ar in till drätselkammaren.

 

Wetterlings föreslagna paviljong skulle kosta omkring 7 500 kro­nor att uppföra, inklusive kostnad för belysning och snöskärmar som skydd vintertid.

 

 

Drätselkammaren ansåg dock att kostnaden var allt för stor och bad därför stadsarkitekten lämna ett nytt förslag till en enklare mu­sikpaviljong, för att få ner kostna­den. Wetterling lämnade snabbt ett nytt ritningsförslag där den to­tala kostnaden skulle stanna på 3 500 kronor, men nu tyckte drätsel­kammaren att förslaget var mindre tilltalande och bestämde att frågan skulle bero.

 

Månad efter månad gick men nå­got beslut kom inte från drätsel­kammarens sida. Risken var nu att kommande års esplanadkonserter skulle gå förlorade. Men vid drätsel­kammarens sammanträde den 16 maj 1924 meddelade istället en av kammarens ledamöter, konsul Carl Magnus Andersson, “att en musik­intresserad samhällsmedlem vore benägen att på egen bekostnad låta uppföra en musikpaviljong i esplanaden”, då enligt det första förnäm­ligare och dyrare alternativet.

 

Den anonyma samhällsmedlem­men satt dock som villkor för dona­tionen att den skulle stå färdig till den 8 juli, då Konungen skulle när­vara vid Hälsinge regementes 300-årsjubileum.

 

Både drätselkammaren och full­mäktige tog tacksamt emot det vackra erbjudandet från donatorn och den 12 juni samma år klubba­des beslutet. Kammarens ledamot C M Andersson och stadens byggnads­chef fick i uppdrag att övervaka pa­viljongens uppförande. Det fanns givetvis en stor nyfikenhet från bå­de stadens styrande och allmänhe­tens sida om vilken den anonyme donatorn var, men ganska snart skulle det visa sig att det var kon­sul Andersson själv.

 

Den musikintresserade konsuln var dalmas men kom i unga år till Gäv­le. Han började sin bana som biträde i en skeppsmäklerifirma men 1887 startade han, tillsammans med skeppsredaren Carl Gustaf  Lundqvist, den välkända speditionsfir­man Andersson & Lundqvist.

 

Han var verksam i årtionden in­om det kommunala livet i staden och tillhörde bland annat stadsfull­mäktige och drätselkammaren och var belgisk vicekonsul sedan 1906. Musiken var en stor del av hans liv och hans hjärta klappade varmt för Gefleborgs läns orkesterförening och Gefle sångarförbund. Han var ett välkänt ansikte i staden, en glad­lynt herre som i allmänhet kallades “Carl-Magnus” av Gävleborna.

 

En månad efter fullmäktiges beslut stod den nya musikpaviljongen på plats i esplanaden. Den lokala bygg­firman Lindbom & Son hade upp­fört den efter Wetterlings ritningar, gjuten i betong i tiokantsform med^: kupol och tio kolonner. Den förgyllda lyran, som krönte kupolen, tillverkades av plåtslagarmästare F O Franzén medan järnbalustraden mellan kolonnerna smiddes på N Aug. Ekbergs Vagnverkstad i Gäv­le. Paviljongen blev ett ståtligt och vackert byggnadsverk som prydde väl sin plats under de gamla hängpilarna.

 

Söndagen den 13 juli var det så dags att inviga den nya musikpavil­jongen. Dagen före hade Hälsinge regemente firat sitt 300-års jubi­leum med pompa och ståt och hu­vudpersonen där var givetvis kung Gustaf V, som hedrade jubileet med sin närvaro.

Konsul Anderssons tanke var nog att kungen själv skulle finnas på plats vid invigningen av den nya paviljongen, men så blev det inte.

 

Kungen lämnade Gävle redan sam­ma kväll. Konsuln fick nöja sig med att stadsfullmäktiges ordförande, A J Andersson, höll i invigningscere­monin.

 

En stor skara söndagslediga Gävlebor hade samlats i esplanaden för att lyssna till den första sommar­konserten. Strax före höll fullmäk­tiges ordförande ett kort tal från paviljongen och därefter framför­de han på stadens vägnar ett tack till den okände donatorn, som med största sannolikhet stod nedanför i publikhavet. En nöjd Överste Stål­hane tackade också på musikkå­rens vägnar för den “vackra pavil­jongen” som räddat framtida som­markonserter.

 

Efter invigningstalen gavs den första konserten av Hälsinge rege­mentes musikkår. Det var ett rikt och väl sammansatt program av uteslutande svenska kompositio­ner. Man framförde bland annat Liljefors “Förspel till Frithiof och Ingeborg” och två stycken av mu­sikkårens dirigent, musikdirektör Widner, “Festspel” och den taktfasta marschen “Överste Stålhane“.

 

Konserterna i esplanaden blev en tra­dition och år efter år under sommar­månaderna strömmade musik från den ståtliga musikpaviljongen, van­ligtvis tio konserter varje sommar. 1957 förlorade Hälsinge regemente sin musikkår, men omedelbart ska­pades en ny musikkår av regemen­tets kamratförening som gjorde att musiken och konserterna kunde le­va vidare. Genom åren har också an­dra orkestrar av olika slag bjudit på musik från paviljongen, men före­trädesvis blåsorkestrar.

 

Fram till mitten av 1990-talet var paviljongen en levande kulturbygg­nad under somrarna, men sen blev den plötsligt öde och tyst. Musiken uteblev och paviljongen började förfalla. 1997 rustades den upp för närmare en kvarts miljon kronor och många trodde givetvis att kon­serterna skulle återuppstå.

 

Men icke. Inte ens vid den årliga Cityfesten hördes en ton från pavil­jongen och tyst blev det nära nog i ett decennium, förutom en maj­kväll 2002 då Messingsorkestern Kaptenerna musicerade i espla­naden. Men då enbart för att mu­sikpaviljongen i regementsparken var upptagen i samband med Vår­ruset.

 

De senaste åren har musikpaviljong­ens öde och förfall flitigt omtalats på Gävletidningarnas insändarsi­dor, då i huvudsak av “90-talets ar­rangör av esplanadmusiken“, Ing­var Pira.

 

Och äntligen har han blivit bönhörd. I somras (2007) strömmade åter den efterlängtade musiken från den gamla paviljongen. En handfull väl­besökta sommarkonserter framför­des under juni och juli med bland andra Gefle kammartrio och Svan­ska kapellet. I mitten av juni i år bi­föll också stadsfullmäktige en mo­tion från folkpartisten Krister Jöns­son om att arbeta för att paviljong­en kommer till användning igen, till glädje för en stor skara musik­intresserade Gävlebor.

 

Gävles mest centrala kulturbygg­nad börjar sakteliga vakna till liv igen och till nästa sommar kan sta­dens invånare säkerligen se fram emot ett flertal sommarkonserter. Det är väl vår ståtliga musikpavil­jong värd.

 

Jan G Ljungström

 

————————————————————————————-

 

april 6, 2012

 

Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be