Ur det gångna Gefles historia

Några bilder och anteckningar.

 

Stadens rådhus enligt ritning av år 1790.

 

Det äldsta rådhuset var uppfört 1628. Enligt Dahlbergs Suecia antiqua et bodierna synes det ha varit en ståtlig byggnad, till största delen av sten, i tre våningar med koppartak, torn och tinnar.

 

År 1697 avbrann rådhuset, men blev senare reparerat. Vid 1776 års brand lades det fullständigt i ruiner.

 

Det här ovan avbildade rådhuset påbörjades 1784 och leddes arbetet av en särskild direktion, inom vilken grosshandlaren O. J. Selggren var den tongivande. Den 1 nov. 1790 invigdes det under stora högtidligheter. Tal hölls av landshövding F. A. U. Cronstedt, borgmästare P. Ennes, de 24 äldstes ordförande K. A. Garberg och borgmästare K. G. Sundkvist.

 

Till prydande av det nya rådhuset behagade konung Gustav III överlämna sin i marmor av Sergel modellerade porträttmedaljong, som finns uppsatt över ordförandens plats i stadsfullmäktiges sessionssal.

 

De ceremonier, som var förknippade med överlämnandet av denna medaljong, är så betecknande för tidsandan och så avvikande från vår tids demokratiska läggning, att vi ej kunnat neka oss nöjet här delvis återgiva den skildring, ur gamla papper, som av hr Wilh. Lindeberg återgivits i Meddelanden av Gestriklands Fornminnesförening 1914.

 

Hösten 1791 kom från landshövdingen ett budskap, att konung Gustav III behagat skänka staden sin av Sergel modellerade höga bild, till prydande av rådhuset, jämte en egenhändig nådig skrivelse, och tillkännagav herr landshövdingen och commendeuren. greve Cronstedt på samma gång, att han hade för avsikt att i sin egen vagn uppföra denna bild till stadens rådhus den 4 november, vilken dag ansågs synnerligen å propos, såvida på densamma, för jämnt 25 år sedan, Kungl. Maj:ts höga förmälning inträffat.

 

Magistraten skyndade sig att sammankalla borgerskapets 24 äldste och förfrågade sig, om icke, vid ett så märkvärdigt tillfälle, alla möjliga högtidligheter borde iakttagas. Den hemställde således, om icke officerare av stadens corpser tillika med deputerade av magistraten och borgerskapets äldste vid herr grevens och landshövdingens ankomst till rådhustrappan borde till rådhuset, på en därtill inrättad och med blått kläde betäckt bår, uppbära Bilden, att stadens grenadiercorps därvid skulle göra honneursvakt vid trappan m. m.

 

Dessutom föreslog magistraten, att, till åminnelse av en sådan Kungl. Maj:ts ärtedd hög nåd, som icke förut visats mera än en stad i riket, Kungl.. Maj:ts nådigaste tillstånd borde utverkas att få slå en medalj i guld.

 

Borgerskapets äldste deltog utan tvivel i magistratens hänförelse, men ville på samma gång hålla igen om penningpungen. Följaktligen låtsades de ej i sitt svar om den ifrågasatta dyrbara guldmedaljen, men voro i övrigt med på att på ett värdigt sätt högtidlighålla den stora dagen.

 

Som vanligt vid dåtida solenna högtidligheter saknades ej det lyriska inslaget. En skrivare vid namn Gabr. Roezing, anställd hos stadsnotarien Bergklint, hade strängat sin, lyra, hur ostämd den nu var och uppbar härför tre riksdaler.

 

Se här ett utdrag av vad poeten serverade för de tre riksdalerna:

 

»En Gustav Wasa ättling!

En far för Svea folk!

För Sveabarnens räkning,

Den största Sannings Tolk!

Vi vörda Gustavs Spira!

Vi kyssa Gustavs fjät!

Vi Gustavs dygder fira!

Vad fanns väl mera värt?»

 

— Det var prologen till den remarkabla händelsen som avlöpte enligt följande program:

 

Klockan tolv den 4 november ankom herr greven och landshövdingen uti sin statskaross, eskorterad av stadens dragon corps till rådhusets trappa, där den Kungl.. medaljongen mottogs av fyra herrar officerare av stadens kavalleri- och infantericompagnier, därvid musik, bestående av pukor och trumpeter, exekverades på altanen åt stora torget och varunder herrar officerare inbar den Kungl.. medaljongen uti Beursen (nuvarande stora förstugan). Där lades den på den förut omförmälda båren, som utom det blå klädet var kantad med guldgaloner och i alla fyra hörnen utsirad med påsydda kungl.. guldkronor. För att än flera måtte bli delaktiga av den konungsliga nåden, gjordes här ombyte av bärare, i det att åtta av borgerskapets ledamöter uppbar medaljongen till rådhussalen, en trappa upp, och som skedde i följande ordning:

 

1) Stadsvaktmästaren med sin stav.

2) Fyra stadsbetjänter.

3) Borgerskapets äldste; de yngste först.

4) Stadssekreteraren och Notarien.

5) Tvänne de yngste magistratens ledamöter.

6) Åtta av Borgerskapets äldste, som bar den kungl. medaljongen.

7) Herr greven och landshövdingen.

8) Fyra av stadens officerare.

9) Dragonerna till fots.

 

Under det processionen sålunda procederade till rådhussalen, fortsattes med musiken på altanen, varest jämväl stadens troféer med behörig vakt voro utställda. Vid uppkomsten placerades medaljongen med tillbörlig vördnad på rådhusbordet och herr greven och landshövdingen uppläste »från sitt rum» konungens skrivelse samt överlämnade officiellt hans gåva genom ett, för övrigt ganska paltigt tal. Härpå svarades genom åtskilliga mer eller mindre storståtliga tal från stadens sida, främst av råd- och riksdagsmannen Valley. Att talen som hölls ej gåvo de ovan citerade verserna efter i underdånigt kryperi kan man lätt förstå.Somen illustration till desamma kan tjäna följande utdrag ur Valleys tal: »Vilket tidevarvs historia kan framvisa, att en konung med sitt eget Namn tecknat en skrivelse, ställd till Magistrat och Borgerskap? Vilket tidevarv att en konung hedrar en stad med dess egen kostbara bilds överlämnande. Jo, det är Gustav den Tredjes.»

 

»Så snart detta var slutat», skriver stadsnotarien, tydligen med en glad suck, »förfogade man sig till assemblésalen, som låg i tredje våningen.»

 

Där hade den, som då vårdade de glada behoven i Gefle, den namnkunnige källarmästare Gustav Fredrik Messman, ordnat en diner »för 80 couverts».

 

Klockan 6 om aftonen illuminerades hela rådhuset, under musik och styckeskott.

 

Det hela avslutades med bal för stadens ungdom, som fortsatte till kl. 4 om morgonen.

 

 

 

Några bland stadens borgmästare under skilda tider.

Originalen till dessa porträttbilder finnas i förrummet till borgmästarens ämbetsrum på rådhuset.

 

En utförlig förteckning över stadens borgmästare fr. o. m.. 1521 t. o. m. 1693 finns i rektor J. Selggrens efterlämnade papper, offentliggjorda i »Meddelanden av Gestriklands Fornminnesförening 1902». Även upptas en förteckning över borgmästare intill vår tid i O. Fyhrvalls »Bidrag till Gefle Stads historia».

 

 

Karl Isaksson Bröms.                                                                                                                     Lorents Elis.

Borgmästare 1671—1674.                                                                                                              Borgmästare 1693—?

 

Karl Isaksson Bröms. Efter att isex år ha varit handskrivare(landssekreterare) i Västernorrland, erhöll han 1662 landshövding Karl Sparres rekommendation hos regeringen till landsbokhållare- – eller landskamrerarämbetet i Västernorrland, vilken syssla han bestridde tills han blev justitieborgmästare i Gefle d. 13. 2. 1671. Blev dessutom tillsatt att sköta den nyss inrättade häradshövdingbefattningen i Gästrikland. Haninnehade bägge sysslorna till sin död 1674. I riksdagen representerade han sin stad 1672.

 

Bröms var son till Isak Eriksson Bröms, kyrkoherde i Forsa, och hans maka Botilla Hansdotter. Han var två gånger gift och efterlämnade 2 söner och 2 döttrar.

 

Lorents Elis var stadssekreterare 1669, härjämte rådman 1675 och stadskassör 1692. Måste av okänd anledning frånträda dessa befattningar.

 

1693 insattes han som polisborgmästare. Hans ekonomiska ställning blev med åren dålig och hans lön lades i beslag 1699 för den skuld vari han häftade såväl till staden som till kronan. Sjukdom synes ha tillkommit och han måste lämna sin befattning. 1703 ingav han till Magistraten en skrift med anhållan, att han måtte rekommenderas hos landshövdingen till erhållande av en pension. Dog i Gefle barnlös.

 

Representant för Gefle vid riksdagen 1689.

 

Han var son av borgmästaren härstädes, Jeremias Elis och hans maka Katarina Jakobsdotter Reinbott. Gift första gången med Maria Höök, dotter av befallningsmannen i Gestrikland Jakob Andersson Höök och andra gången med Gunilla Printz, dotter av handlanden i Gefle Sven Olofsson Printz.

 

 

Pehr Ennes.                                                                                                                                   Karl Erik Wahrenberg.

Borgmästare 1748—1791.                                                                                                              Borgmästare 1835—1867.

 

Pehr Ennes var född här i staden 1714 och son till Fr. Ennes, som överflyttade hit från Helsingborg. Ätten härstammade i tredje led från en gammal skotsk, adlig ätt. Han var gift med Maria Eleonora Wulff, född i Gefle av tyska föräldrar, härstammande från Stettin. I detta äktenskap föddes tre barn Christian Fredrik, Babba Maria och den i stadens hävder sedermera så namnkunnige Pehr Ennes, vilken genom ett flertal allmännyttiga inrättningar gjort det Enneska namnet så aktat. Borgmästare Ennes dog 1797.

 

Karl Erik Wahrenberg var född den 19. 8. 1783 och dog i Stockholm den 29. 12. 1866. Han var gift med dottern till en tjänsteman vid Falu gruvor, vid namn Bergman. Han efterlämnade en son och en dotter. (I dödsannonsen står oriktigt uppgivet som sörjande: »söner».) Sonen dog som kyrkoherde i Tillinge av ärkestiftet och dennes son är kyrkoherde Carl Wahrenberg, Ekolsund, Uppland. Dottern Carin blev gift med professor Ångström vid Tekniska Högskolan i Stockholm, i hans första gifte. Bägge nu döda.

.

 

Johan Wilhelm Petre.                                                                                                                      Carl Christoffer Frithiof Mellin.

Borgmästare 1867—1884.                                                                                                                 Borgmästare 1885—1898

 

J. W. Petre var född i Gefle den 17 februari 1819 och son till sjömanshusombudsmannen J. W. Petré. Efter avlagda juridiska examina blev han först magistratsekreterare och sedan rådman. Sedermera var han under 9 år vikarierande borgmästare under Wahrenbergs långvariga sjukdom och utnämndes vid dennes död till ordinarie innehavare av denna stadens främsta förtroendepost.

 

Som stadens representant deltog han i 1867 års riksdag. Efter stadens brand måste han emellertid avsäga sig mandatet för att helt ägna sig åt alla de frågor, som i sammanhang med stadens återuppbyggande trängde sig i förgrunden. Hans stora arbetsförmåga och organisatoriska blick togs även i anspråk på skilda områden. Jämte  konsul Göransson grundade han Högbo stål- och järnmanufakturaktiebolag, det nuvarande Sandvikens järnverk. I Gefle—Dala järnvägsaktiebolag var han dels ombudsman och under många år styrelsens ordförande. I Korsnäs sågverksaktiebolag var han kassadirektör och dessutom fanns hans ledande hand i ytterligare en del institutioner och företag. Ännu i sin fulla arbetskraft drog han sig tillbaka. Han dog härstädes den 15 juli 1900. I sitt giftermål med Maria Alin, som dog redan 1864, efterlämnade han tre söner och två döttrar.

 

C. Ch. Mellin var född i Säby i Småland den 5 sept. 1835. Fadern var kyrkoherde. Sitt första förordnande härstädes erhöll han 1862, då han utnämndes till brottmålsnotarie. Rådman blev han 1870 och den 20 nov. 1885 borgmästare. Han var i äktenskap förenad med Agnes Gussander, dotter till kaptenen vid Jämtlands fältjägare, sedermera disponenten för Gustavsbro A. F. Gussander. Äktenskapet var barnlöst. Mellin dog i Stockholm den 5 okt. 1898.

 

Källa:

Till Femtioårsminnet af GEFLE STADS BRAND

av John Jönsson,

Gefle i Mars 1919.

 

Gå till Sammanställningen för Del 1 – Del 3.

————————————————————————————————————

Gå till Startsidan! Sammanställt avlisse-lotte@danielson.be