50 år, minnesmärke efter Gefle brand 1869. Del 3

Forts från Ur det gångna Gefles historia.

Några bilder och anteckningar.

 

 

Det s.k. Spektakelhuset.

 

Den 14 1839 mars invigdes den nya teatern av det Torsslowska sällskapet med pjäsen “Arthur” eller “Sexton år efteråt”. Som efterpjäs gavs “De förtrogne”.

 

Det nya teaterhuset rymde 600 åskådare och ansågs mycket modernt byggt, med breda korridorer och bekväma uppgångar. Klädloger och restaurationslokaler ägde kakelugnar, då däremot salongen saknade uppvärmning. Det nya konsttemplet ansågs av förståsigpåare vara alldeles för stort tilltaget för våra förhållanden.

 

Ej fullt 30 år ägde den nya teaterbyggnaden bestånd. En skorsten med omgivande  nya teaterbyggnaden bestånd. En skorsten med omgivande. ruinhög betecknade platsen där den stått (se pl. 9).

 

 

Jerntorget. Detta torg låg på en del av nuvarande Centralplanen och således vid Drottninggatans östra ända. Närmast till höger på bilden syns brukspatron Gustaf Luths hus och därefter med en gata mellan. Kvartersgatan, Per Muréns. Ett par hus ovanför låg Lars Luths hus. Per Muréns hus uppfördes efter branden på ungefär samma plats och är nuvarande n:r 37 vid Drottninggatan. Tvåvåningshuset till vänster på andra sidan Drottninggatan är det dåvarande Elfbrinkska huset.

 

 

Stapeltorget lever ännu kvar i namnet på gatan, som utgick därifrån, Stapeltorgsgatan. Teckningen, som visserligen lämnar åtskilligt i övrigt att önska i fråga om perspektivet, ger dock en god bild av läget för de olika egendomarna och den har även  lyckats att ge en fullständig förteckning över ägarna vid tiden för branden. Sedan 1829 hade givetvis en del hus blivit om- och tillbyggda.

 

Från vänster räknat var huset närmast bildens underkant färgaren Frisks. Här utmynnade Stapeltorget i Drottninggatan. Huset på andra sidan den å bilden synliga smala gränden, Kaplansgränden. tillhörde handlanden Lars Baumgren. Huset invid ägdes af boktryckaren  och utgivaren af Norrlands-posten, Landin och här var även tryckeriet inrymt. Långt före branden var det utökat med det låga huset invid. Detta hade påbyggts så att Landins hus hade 4 à 5 fönster i bredd i övre våningen. Härefter kom glasmästaren Hallengrens och i hörnet vid kyrk planen G. Sehlbergs. Detta senare var vid tiden för branden på- och tillbyggts. Här vid Stapeltorgets sydvästra sida vidtog Kvarngatan. Huset uppe i fonden närmast kyrkan var veterinärläkaren Lundins gård, som alltså hade fasaden mot torget med Kvarngatan till vänster. Sammanbyggt med det Lundinska låg hattmakaren Åkerbloms hus och framgår på dettas högra sida Västra Tullportsgatan. Detta hus hade på 1850-talet på- och tillbyggts. Bredvid det Åkerblomska huset, men med fasad åt Tullportsgatan, Låg den b. k. Segerholmska gården, där på 1860-talet Elsa Borgs flickskola var inrymd. Detta hus finnes ej på teckningen, enär det tillkommit långt senare. Det höga huset med vita gaveln vänd mot; åskådaren tillhörde professor Nordblad.

 

Gå vi så över till andra sidan Tullportsgatan, bildade tomten härstädes en spetsig vinkel. Här låg l:e komministerbostället och gatan, som strök fram och utmynnade härstädes, var Kaplansgatan. På andra sidan Kaplansgatan med fasad åt Stapeltorget låg handlanden Herman Thalins hus. På bilden synes det endast som ett lågt envåningshus, men ombyggdes i början af 1860-talet till ett jämförelsevis stort tvåvåningshus. Vid sidan av detta, det stora huset nederst på bildens högra sida, var häradshövding Robert Lönnerbergs, vilket av honom inköptes 1843. Det bildade hörnet av torget och Stapeltorgsgatan. Det hade dock 1869 ett helt annat utseende än på bilden. Staketet i bildens underkant omslöt en stor trädgård, hörande till handlanden P. A. Benrgöös stora tvåvånings trähus, som med sin långsträckta fasad begränsande Stapeltorget på dess östra sida. Enär det var _ målat. kallades det i dagligt tal: »Gula Bergöös». Mitt emot detta, på andra sidan Drottninggatan och alltså invid färgaren Frisks hus. låg handlanden J. A.Bergöös, detta till skillnad kallat: »Vita Bergöös», enär det alltid var vitmålat.

 

Härmed har vi. efter en noggrann rundvandring omkring det gamla, torget, kommit åter till utgångspunkten.

——————————–

 

 

Vidstående bild är reproducering efter en litografi, av den på sin tid mycket kände tecknaren Ferdinand Tollin, född i Gefle 1807, död i Schweiz på 1860-talet. (Originalet äges av Gestriklands fornminnesförening.)

 

 

Särskilt framträdande på bilden är grosshandlaren Pehr Ennes’ hus (nuvarande Stadshuset), uppfört under åren 1803 —1805. Arkitekt var en av den gustavianska tidens mest framstående män på sitt område, hovintendenten C. F. Sundwall.

 

Där nu Rådhusesplanaden går fram, fanns på denna tid endast smala tvärgator.

 

Husägarnas namn var från förgrunden räknat, till vänster: handlande Wahlgren, apotekare Luth, grosshandlare Eckhoff, i vars hus postkontoret var inrymt, Valley och Hedman, fru Öhrn, grosshandlarna Rahm, Löthman, Brandt och Wilh. Stenbeck. Husägarna  till höger var  handlande Westerberg och sedermera grosshandlare Engström, grosshandlare Pehr Ennes, styckjunkare Isleben, grosshandlare Sehlberg, handlande Andersson och grosshandlare Elfstrand.

 

 

Varvsverksamhet och Skeppsbyggnad

i Gefle.

Några anteckningar.

 

 

Redan på ett mycket tidigt stadium i stadens utveckling torde, som framgår av äldre handlingar, varvsverksamheten ha varit rätt betydande och att stadens innevånare, som till stor del hade sitt levebröd av fiske, sjöfart och vad därmed samhör, även själva skulle bygga sina farkoster, var helt naturligt. Troligen hade i äldsta tider var och en byggt sina båtar där det bäst passade honom, men den eldfara, som vid detta slags arbete alltid var för handen, gjorde det till en nödvändighet att förvisa denna verksamhet till bestämda och från den egentliga staden något avskilda platser. En mycket viktig detalj i arbetet var t. ex. båtarnas bestrykning med kokande tjära, vilket kallades att »brå» dem.

 

 

 

 

Här var eldfaran alltid överhängande och för att lokalisera en vid detta arbete lätt uppstående eldsvåda, förlades det till särskilda, s. k. brå-platser eller bråbänkar. I ett kungabrev donerade sålunda Gustaf Adolf staden den s. k. Alderholmen att användas för detta ändamål. År 1708 anlades genom utfyllning i vattnet en ny bråbänk på samma holme och invigdes densamma med stora högtidligheter. Strax öster om och i sammanhang med denna bråbänk företogs i början på 1780-talet vidare utfyllningar mot fjärden norr om åns ut pålade inlopp.

 

På detta sätt uppkom en lång landremsa eller arm. som även fick namn af bråbänken och är det denna man i senare tid vanligen avsett med detta namn. Här planterades träd i fyra rader och blev till en promenadplats för stadens innevånare.

 

Sedan 1838 fanns där även en »hygglig och proper, samt mot  tidens fordringar svarande restauration», där en Chr. Grischotti idkade  »schweizisk conditorirörelse med rättighet att försälja allehanda liqueurer, punsch, caffe, thé, samt pastiller, tårtor och sådana bakelser, vilkas beståndsdelar huvudsakligen utgöras af smör och mjölk». Platsen omkring var prydd med träd- och rosenplanteringar; och även om badande pojkar och betande kor emellanåt omtalas som störande inslag i nöjet, fortsatte dock anläggningen att vara en omtyckt samlingsplats för stadens såväl finare societet som bredare lager och ägde bestånd ända tills att  Gefle—Dala järnväg tog den i besittning för anläggningen av sin station. Grischottis paviljong inköptes av rektor Selggren, samt flyttades ut till hans landställe Nyberg vid inre fjärdens södra strand.

 

Platsen tyckes även i äldre tider ha varit upplåten till »förfriskningsställen. Så omtalas en källarmästare Messman, på sin tid en mycket betydande person, att han 1785 fick rättighet att vid bråbänken »nedanför nya stora sjötullen uppföra ett prydligt värdshus såsom varande en behaglig och tjenlig plats». Ett annat, minst lika gammalt värdshus, även om det var av anspråkslösare natur, var »Mörtbo». Det fanns ännu kvar på 1860-talet och låg vid ändan av allén, bredvid tyghuset och stadens material gård.

 

Den plats där det första historiskt kända varvet anlades var belägen på Alderholmens västra udde. Fullt säkert kan man icke fastslå tiden för dess tillkomst, men det torde ha varit omkring mitten af 1700-talet, eller något senare. Var stadens varv före denna tid var beläget, kan man ej med visshet säga, dock tyda vissa tecken på att dess plats var ungefär där nuvarande frimurarlogen står. När nämligen 1861 dåvarande elementarläroverkets norra flygel revs för att ombyggas, anträffades på ett djup av fyra fot en stapelbädd. bestående av tre med varandra i bredd sammanfogade stockar sluttande ned mot vattnet. Stapelbädden var omgiven af bark och träspånor som i den vattensjuka marken icke hunnit förmultna. Att Gefle redan på 1600-talet var bekant för sitt skeppsbyggeri, framgår bland annat av en rapport från magistraten av d. 20 nov. 1688 till »Commercecollegium». Däri om-nämnes att man da gli sen arbetar på att framföra virke till ett Skepp af S6 fots köl. Möjligen kan härmed af ses det stora skeppet »Gefle Slott» om 300 läster, på sin tid stadens stolthet, men som 1695 kapades i Nordsjön av fransmännen och därmed en mycket dyrbar last av koppar, mässingstråd, järn. beck och tjära.

 

Utom detta på Alderholmen, eller Stora Holmen belägna varv, det s. k. Stora varvet. fanns älven ett annat dylikt. Detta låg söder om ån och – le 1: emot Stora varvet och kallades Bor-gerskapets äldstes varv en förlängning af detsamma österut bar namnet Fiskarvarvet.

 

Som äldsta ägare av varv omnämnes 1781 att kontrakt uppgjorts, varigenom »för all framtid» det norra, eller stora varvet jämte en plats på östra ändan av Islandsholmen, det s. k. södra varvet, upplät åt Nils Arnberg, Pet. Brändström och Sam Valley, mot ett årligt arrende av 10 Rdr specie, dock att arrendeavgiften efter femtio år skulle kunna omregleras »efter då varande tider och skick».

 

Efter den första arrendeperiodens utgång 1815 övertog Per Ennes det norra varvet på en tid av ytterligare tjugo år mot 100 Rdr b:o årlig avgift. Ennes och hans sterbhusdelägare innehade det till 1837, då det på auktion inropades av P. C. Rettiq för tio år mot 1,000 Rdr b:o om året. Det övertogs därefter 1847 av Lars Augustin Bång. Denne man hann att, trots sin jämförelsevis korta verksamhetstid, göra sig ett stort namn i stadens varvhistoria, i en ålder af endast 47 år bortrycktes han i kolera 1853. I en minnesruna om honom skrevs: Den bortgångne har själv i de verk han frambragt skrivit sin minnesteckning: 100 farkoster, berömda såsom utmärkta seglare, för hans namn såsom skeppsbyggmästare kring alla jordens hav. Senast skapade hans snille det härliga »Sverige», det största fartyg, som hittills lämnat något svenskt varv: Sverige mätte cirka 650 läster, men “Oskar I“, “Gevalia” och många andra åtnjuta dessutom välförtjänt erkännande». Bång var en man som själv »gjort» sin bana och framgång. Hans son. J. A. Bång, fortsatte varvsverksamheten till 1869 års brand, då varvet för alltid nedlades.

 

Emellertid hade de Enneska stärbhusdelägarna och deras medintressenter Elfbrink & Luth, Dan. Elfstrand & Co samt H.W. Eckhoff. Dan. Elf strand é C: o samt H. W. Eckhoff fått sig upplåtet det s.k.  Hillmanska varvet, som räknade sina anor från 1782 och var beläget på södra sidan om ån,. Dit flyttade jämväl Rettig & Co efter 1847 sitt icke mindre berömda varv. De övertog därjämte år 1856 det f. d. Enneska eller som det nu kallades, det Elfstrandska varvet.

 

 

En fläkt af storhet och en arbetets poesi ligger över den period i vår stads historia, då skeppsbyggeriet stod i sin största blomstring. Denna period inträffade under 1840, 1850 och 1860-talen.  Under 5-årsperioden 1838-1842 byggdes vid de bägge varven sammanlagt ej mindre än 45 fartyg om 6.410 läster. Under 5-årsperioden 1838—byggdes vid de bägge varven sammanlagt ej mindre än 45 fartyg om 6,410 läster, varav det största mätte 340 läster. Detta fick namnet “Norden” det största mätte 340 läster. och ägdes av konsul Löthman.

 

 

Under denna skeppsbyggeriets blomstringsperiod tillkom de stora seglare, som med sina djärva ledare och manskap, av vilka» ännu åtskilliga finns i livet (1919), for på alla hav. De gamla minns och nämner med ömhet i tonfallet namn såsom det Elfstrandska »Triton; . det Rettigska »India man» m. fl. • De Rettigska skeppen: Peru, Rapid, Australia, Britannid, Bengal, Hindoo, Arctic, Pacific, Tropic, Japan, Siam, China, India, Bengal n:r 2, Levant. Chili. Alert, Monarch, Amazon, Orient och Céylon var alla byggda efter 1859.

 

Det var stora dagar i Gefle, då ett fartyg på denna tid löpte av stapeln och det flaggades då allmänt i staden och hamnen — det var festdagar, som mången gammal Geflebo ännu med vemod talar om.

 

Utom ovanstående varv tillkom under senare hälften af 1880-talet det Brodinska, som ägdes af ovannämnde Olof Brodin och sedan övertogs av sonen O. A. Brodin. Från detta varv utgick inemot ett par hundra fartyg. Ett annat varv var det  Bergforska. som ock innehades av  två generationer. Vid Bomhus bedrevs även varvsverksamhet under några år på 1870:talet av A. M. Hedberg.

 

Sedan J.A. Bång genom branden förlorat sin varvsplats. umgicks han ¡länge med planer att grunda ett nytt varv, försett  med alla den nyare tidens tekniska hjälpmedel, såsom mekanisk verkstad, gjuteri. eget valsverk, upphalningsslip m. m. Han sökte därför och fick även år 1873 åt sig upplåtet ett större område av  stadens mark vid den s.k. Brynäsudden. Samma år fastställde Kungl. Maj:t på ansökan av honom jämte O.A. Brodin och C. Hyckert bolagsordning för Gefle varvsaktiebolag med ett minimikapital av 400.000 Rdr.

 

Det gick dock mindre lyckligt för det stort tillämnade bolaget och upphörde det redan 1876 med sin verksamhet. Endast en ångare av betydenhet, “Norra Sverige”, hann utgå från detta varv.  Föga bättre framgång hade dess efterträdare, AB Atlas i Stockholm, som 1883 återupptog rörelsen och därpå offrade betydliga summor, men redan efter några år nedlade verksamheten. År 1896 övertogs varvet av AB Gefle Varv och Verkstäder, för att slutligen år 1917 övergå till Erik Brodins Varvs AB, som nu ensamt har att uppbära Gefle stads skeppsbyggeris ärorika traditioner.

 

 

——————————————

 

 

Länssparbankens byggnad före branden.

 

 

 

 

 

Invigningen av Drottningbron.

Ett hundraårsminne

 

 

 

Berättelse om Högtidligheterna i Gefle vid H. M. Konungens Höga besök år 1819 är titeln på en liten broschyr, tryckt i Gefle hos Johan Olof Linn 1830.

 

Ej blott ur kuriositetssynpunkt, utan framför allt emedan den ger värdefulla upplysningar om varest de mer bemärkta borgarnas hus var belägna, anser jag det vara lämpligt att här meddela några utdrag ur densamma.

—–

 

 

Som synes, hade det väntade kungabesöket alldeles slagit skribenten åt huvudet.

 

————–

Det var under en verklig Eriksgata, som konungen även hugnade vår stad med besök. Resan gick över Örebro, Kristinehamn, Filipstad, Falun och Hedemora till Gefle.

 

Den 23 sept.  på aftonen började den egentliga infärden vid Valbo kyrka, där en trupp av 40 yngre borgare, anförda av grosshandlare Sam. Blomgren med facklor mottog vagnarna. Vid Gustafsbro var uppbyggt en efter dåtida måttstock mycket pampig äreport. Utanför densamma hade magistraten och borgerskapets äldste samt stadens ämbets- och tjänstemän samlats med borgmästare Lodin i spetsen och här började den obligatoriska raden av underdåniga tal. I broschyren, varur detta är hämtat, följer nu en utförlig beskrivning av äreporten, vilken är för lång och för oviktig att inflyta härstädes. Hovjägmästare Söderhjelm på Tolffors mangårdsbyggnad var en av de byggnader utanför staden som föll i ögonen genom rik eklärering. Stadens samtliga hantverksgesäller hade anordnat en illumination i karduansmakare Öbergs vid vägen belägna två-våningshus. Intåget skedde utefter västra Drottninggatan. Bland hus, som var mer iögonfallande genom rik eklärering, märktes salpetersjuderiunderstyresmannen Wallbergs och sjökaptenen Nordqvists, i vilket senare hus en treårig flicka, klädd i grekisk kostym, stod i ett fönster hållande i handen en transparent, föreställande en lagerkrans med eterneller, inom hvilken lästes: Grand Roi! Couronnes Immortelles Tons Coeurs Fidelles Sont å Tois. (Store konung! Odödlighetens lager och trogna hjärtan tillhöra dig.) Vid Stapeltorget märktes särskilt kryddkramhandlaren Baumgrens tvåvåningshus och längre ned åt Drottninggatan, handelsmannen Bergös hus. När man kom till

kramhandlaren Westerbergs  hus, »där Södra Kungsgatan mötes och där Stadens Stora Torg öppnar sig», framstod rådhuset i   all sin eldprakt».

 

Kanske är det riktigast att återge beskrivningen av detsamma med broschyrens egna ord. — >Så smyckad med Pärlor och Ädelstenar från Huvudet

 

till Fotbladet, kan ingen brud vara, som detta Hus alt ifrån Tornspetsen och dess stuctur samt Altanen ända ned till husets fotlist, av tusentals omskiftande eldar blänkte och förtjusade Åskådarens öga, villrådigt, på vilken region av de blänkande stjärnorna, det först borde fästa sin uppmärksamhet.

 

Mitt emot rådhuset, på torgets norra sida, ståtade apotekaren Luths och grosshandlaren Eckhoffs stenhus med grant utsirade fasader. Enneska huset på torgets östra sida var avsett som “hotél” för kronprinsen och även detta rikt upplyst. Längre ned åt Kungsgatan ådrog sig ordningsmannen och grosshandlaren Anders Garbergs tvåvånings stenhus den allmänna. uppmärksamheten för sina smakfulla anordningar. Det kungliga följet tog nu vägen över »den kostbara Brobyggnaden över Stora Ån», vilken ej ännu upplåtits till allmän trafik. Arbetet med densamma hade pågått i

2 1/2 år år och drog, fullt färdigt, en kostnad av 40,000 R:dr banko. Största hedern av företaget tillkom drätselkammarens chef, grosshandlaren Garberg, som dels hade ivrat för arbetets igångsättande, dels övervakat byggandet och nu även hade nöjet se verket fullbordat. Den tekniske övervakaren av arbetet hade varit läns- och stadsarkitekten Loell.

 

Bron var, högtiden till ära, grant utstyrd och framstod särskild bland anordningarna en “Trophée”, 38 fot hög, med en mångfald krigiska attribut, sköldar, vimplar och festoner. På en vit duk, ornerad lik en antik fana, lästes: Åt Dagens Minne. Helgat av Glädjen. Som synes av teckningen, var dekorationen rest på brons västra sida.

 

Härefter gick kortegen över Slottstorget, på vars södra sida, längs efter fabrikör Klintbergs färgeri verk, nuv. Gustafssonska huset vid Slottstorget, staden hade uppfört en Architecture av Götiska valf med granrisbeklädning, av Lampor och Marchaller upplyst”. När kungen steg ur vagnen vid slottstrappan fick han en dundrande salut i det »han hälsades i underdånighet med första skottet av de 128, som lossades af Stadens eget Artillerie under befäl af dess Capitain Hr. Handelsman Eklöf».

 

Den utförliga beskrivningen över mottagandet på slottet ligger ej inom ramen för dessa anteckningar, varför den förbigås. Av större intresse är att fortsätta uppräknandet af de illuminerade husen, då, som ovan nämnts, det ger en god bild af varest en hel del af dåtidens borgare bodde.

 

Mitt emot slottet, på andra sidan ån, utmärkte sig särskild grosshandlaren Berggrens hus. Tyvärr var ägaren sängliggande sjuk, varför »han blev berövad sällheten att bland sina Medborgare få visa sig för Konungen».

 

På stadens södra sida märktes bl. a. »Arbets- och Fattighusets 3 våningar högt, samt borgmästaren Wahrenbergs och grosshandlaren Lidmarks i 2 våningar. Dessutom amirallöjtnanten Brelins hus, i vars 3:e våning bodde kammarrättsrådet, landskamreraren Pagander; grosshandlaren P. Elfstrands och Anton Fr. Garbergs på andra sidan ån vid Strandgatan sammanbyggda 3 våningars stenhus; »Kungl. Gymnasii och Triv. Scholehuset vid varvet, där bland ljusramper prunkade följande inskrift: Divum Genus Aurea Condet Stecula, vilket torde kunna översättas med: En dyrkad ätt skall bereda lyckliga tidevarv. Bland husen vid Nygatan märktes särskilt provisor Grandbergs hus; i övrigt tyckes ekläreringen vid denna gata ha varit sparsam, helt naturligt förresten, enär den ej då, som nu, var travarebanan» och centrum för gatulivet.

 

Dagen därpå gavs företräde på slottet åt alla Stånd och Stater». Tyvärr var det endast ett fåtal personer, som var mäktiga franska språket, men tolkades de övrigas svar av kronprinsen. Före middagen på rådhuset kl. 5 invigdes nya bron med ett tal af konungen vari han lyckönskade staden »till nyttan af denna varaktiga och prydliga byggnad».

 

 

Följande dag gjordes ett längre besök i Gymnasium och kan en anekdot från detta besök vara värd att rädda från glömskan,

 

»Då Konungen och Kronprinsen inträdde i Qwarta Klass, varest på väggen befanns en Charta öfver Sverige och Norrige, med starkt utmärkt Fjäll-gräns, framgick Konungen, och, med handen tecknande öfver Norrska Fjällen, yttrade på Svenska: ‘Här inga berg mera mellan Brödra-Folken.

 

—Vid 9-tiden på aftonen gav staden på rådhuset bal för omkring 500 personer, »av båda könen , står tillagt.

 

Måndagen den 26:e lämnade de kungliga Gefle genom Södertull för att bege sig till Söderfors bruk, och fick som avskedshälsning  128 kanonskott.

 

Att döma av eftermälet i den här ovan citerade broschyren, tycks staden under åtskilliga  dagar härefter ha befunnit sig i ett ordentligt bakrus av

hänryckning.

—————————————-

 

Källa:

Till Femtioårsminnet af GEFLE STADS BRAND

av John Jönsson,

Gefle i Mars 1919.

 

Gå till Sammanställningen för Del 1 – Del 3.

————————————————————————————————————

Gå till Startsidan!

Sammanställt avlisse-lotte@danielson.be

Related Articles

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Comments

Jan Erik Hallström
Reply

Intressanta fakta och läckra gamla bilder. Fint att ni lägger ut detta så alla kan ta del av stadens historia.

Leave a comment

name*

email* (not published)

website