HANTVERKARGATAN 39 – Det romantiska huset – av Folke Löfgren

 

Publicerat i Gefle Dagblad lördag 2 juni 1984

Från Åke Nyléns tidningsurklipp.

 

 

DEN HÄR portalen visar ingången till fastigheten Hantverkargatan 39 i Gävle. Huset ligger med ena fasaden mot N Rådmansgatan och den andra mot Hantverkargatan. Förr kallades huset helt enkelt för “Sjöbergska huset” efter skräd­daren Sjöberg, som lät uppföra detsamma 1897.

 

Arkitekt var Gävlebon Nils Nordén. Han hade vanan inne att rita byggnader i sekelskif­tesstil med tinnar, torn och takryttare. Så ritade han Da­lapalatset och Nygatan 3 och 40. Nordén bodde själv en tid i huset där han hade sitt arkitektkontor i sin bostad.

 

Byggherren, skräddarmästaren Sjöberg, testamenterade vid sin död huset till S:t Matteus Metodistförsamlingöster, som i sin tur sålde det till ett fastighetsbolag, AB Trion. Ägarna var tre personer Ale Höjer, Ernst Eklöf och pastor Brattström — därav namnet Trion. Huset vårdades väl under dessa ägare men underhållet blev eftersatt av senare innehavare av fastighe­ten.

 

År 1977 påbörjades en var­sam restaurering, som blev till det yttre mycket lyckad. Huset pryder sin plats. Fasaden mot Hantverkargatan gör ett repre­sentativt intryck. Huset har fått en så kallad “skådefasad“. Så sa man på Gamla Söder, då gårdarna var vackert målade mot gatan och sämre målade på gårdssidan.

 

Flertalet hyresgäster är nöjda med sina nyrenoverade lägenheter och trivs bra. En hyresgäst säger, att han läng­tade tillbaka till huset under evakueringstiden av sentimen­tala skäl. Han tillägger “Dom skall väl inte riva några fler sådana här gamla fina hus”.

 

Kostnaderna för upprustningen av hu­set uppgick till 6 mil­joner kronor och ändå avstod man från att bygga in en hiss. Det är högt i tak i våningarna. Hade man haft normal våningshöjd hade huset kunnat inrymma sju våningar i stället för fyra.

 

 

I VINDSVÅNINGEN fyra trappor upp blommade på 1910-talet kärleken och romantiken. På vinden fanns inga paradlägenheter utan ett rum och kökslägen­heter med ett gemensamt wc för alla. I en av dessa vindskupor bodde den till staden då nyinflyttade re­daktören Fabian Månsson med sin sambo Maja Kvist. Han presenterade henne som “här är min fru fröken Maja Kvist”. De gifte sig så småningom och Fabians gode vän, ärkebiskop Sö­derblom, välsignade äkten­skapet.

 

Närmaste granne till Fa­bian på vinden var tapetseraren Erik Eklöf med hustru Ingegerd, född Höjer.

 

Ömhet och kärlek fanns det på vinden. Då tapetse­rare Eklöf syntes på N Råd­mansgatan på hemväg, gick hans fru ned fyra trappor för att göra honom sällskap i trapporna upp till det egna hemmet. Då Fabian reste bort, lånade han generöst ut sitt rum till grannarna. Fa­bian hade många vänner och hans goda hjärta var ofta omvittnat. En del tog emellertid avstånd från hans “grovkornighet”, som man sa. Den 20 juni 1905 kunde man under fria ord läsa i Gefle Dagblad.

 

På förekommen an­ledning ber jag här­med att mitt namn ej må förväxlas med hr Fabian Månssons.

Nils Månsson

Dykare för Gefle stad

 

Fabian kallade sig första tiden då han bodde i Gävle för tidningsman för att senare titulera sig redaktör och riksdagsman. Sin tid­ningsbana fullgjorde han på Arbetarbladet i Gävle. Gäv­leborgs län representerade han i riksdagen från 1912 till 1938. Han har gått till histo­rien inte endast som politisk agitator utan även som skönlitterär författare. År 1916 skrev han romanen “Rättfärdiggörelsen genom tron“, en brett lagd skildring från den frikyrkliga rörel­sens genombrott i Sverige. Efter den debuten skrev han ett flertal historiska ro­maner. År 1932 promovera­des Fabian Månsson till filo­sofie hedersdoktor.

 

Fabian Månsson med sin fru och tapetseraren Erik Eklöf flyttade efter några år från det Sjöbergska huset för att få större lägenheter. Fabian flyttade till Haga­ström och Eklöf till N Kopparslagargatan.

 

De som hade stora vå­ningar, som grosshandlarna Th Krokström, Carl Amnell samt Lars O Walldie, bodde kvar länge.

 

Den fina trappan upp till vindsvåningen har jag prö­vat. Inte sprang man upp för den. En vilbänk fanns i varje halvtrappa. De fina gjutjärnssofforna har förs­vunnit liksom den gamla armaturen. I dag är det förbjudet att bygga tre vå­ningshus utan hiss. År 1887 hade man inget alternativ. Det fanns inga hissar.

 

I Rådhusesplanaden står i dag bysterna av den många gånger re­spektlöse Fabian och den puritanska Karolina Själander. Båda var samhällsbyggare, var och en på sitt sätt. Vi äldre minns, men da­gens ungdom måste slå i sina historieböcker för att lära känna dem bättre.

 

FOLKE LÖFGREN

 

 

Läs mer om Folke här:

—————————————

september 09, 2012

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website