Karl-Einars beskrivning – GEFLE-blandning

KARL Einar JOHANNESSON, känd Gävletecknare.

Ur “GEFLE-BLANDNING”.

 

Denna sida tillägnas Karl Einar Johannessons minne som ett tack för hans fantastiska arbete att i olika böcker beskriva och bevara Gefle på 1800- och 1900-talet. Dela här hans beskrivning om bl.a. Gefles Kaffehus, Sweitzerier, Caféer och konditorier m.m.

DU SKALL VÅRDA DET TRÄD I VARS SKUGGA DU SITTER.

/Karl Einar Johannesson, Västra Flygeln Slottet, Gefle (Karl Einar avled år 2004).)

————————————-

 

 

 

Målarmästarna Sjöström

 

OBS. När ni klickar på en länk och kommer in i Gefle Dagblads arkivmåste ni klicka

TVÅ ggr på tillbakapilen i översta vänstra hörnet för att återgåtill denna skrivelse.

För länkar som leder till andra filer än Gefle Dagblads arkiv krävs endast ENklick

på tillbakapilen för att återgå.

 

Karl Sjöström och hans kusin Emil Sjöström hade var sin målerifirma.

 

I Centralhotellet år 1891, som då såg helt annorlunda ut, fick Karl Sjöström uppdraget att dekorera och måla de s k “Mohriska Caféet” och som det beskrevs på den tiden: “Den nya salongen är icke blott ytterst praktfull utan även konstnärligt dekorerad, väggarna är hållna i orientalisk stil med övervägande guld och ljusa färger. I olika fält omslutna av breda bågramar i guld är landskap med österländska motiv målade och har mycket vidgade perspektiv, som gör att salongen ter sig större och luftigare”. Det är beskrivningen på ett av Karl Sjöströms verk.

 

Karl Sjöström,

Målare

Stapeltorgsgatan 4, Gefle.

Telefon 85.

År 1899

 

Emil Sjöström,

Dekorations-, Rums- & Skyltmålare

Lilla Esplanadgatan 4.

(Handl. a. F. Dahlstedts gård)

År 1900

 

Kusinen Emil Sjöström lärde yrket i Tyskland i slutet av förra seklet. Emil arbetade som gesäll hos målarfirmor i Tyskland och studerade konst, måleri och dekorationsmålning på kvällarna i olika tyska städer. Gesäller skulle ju åka omkring och lära sig yrket.

 

När Emil kom hem till Gävle, startade han en målarskola i östra annexet till Berggrenska Gården, den målarskolan blev sedan Gefle stads lärlings och yrkesskolaoch ägde bestånd mellan 1896 och 1938.

Emils son Viktor, också han målarmästare, kom med i firman som hette Emil Sjöström och Son, Målerifirma och Skyltverkstad. Viktor är författare till en bok vars titel är Minns du det än”, amatör­teater i Gävle 1860-1960“.

 

Om ni har sett ett foto som finns över S Kungsgatan med bl a Sommarteatern S Kungsgatan 8-10,syns på huset mitt emot en stor skylt med texten “MODE”. Den skylten har Emil Sjöström & Son målat.

 

 

      

Skylten MODE har Emil Sjöström & Son målat.

 

 

————————————————————————

 

 

Färghandlare

 

 

Butiksinteriör från O. A. Johansson & Co:s färghandel i Gevaliapalatset år 1890. 2:a personen från vänster Erik Lindberg (grundare av Erik Lindbergs färghandel som låg i Centralpalatset). Mannen tvåa från höger, bar som till tecken på chefsvärdigheten hög hatt

 

Firmans grundare, Olof Aron Johansson, startade målerirörelse i Gävle i böljan av 1870-talet. I september månad 1878 öppnade han färghandel – den första i Gävle. Aron Johansson avled den 27 aug 1880, varefter affären fortsattes av änkefru Elisabeth Johansson med Abraham Mattsson som föreståndare. År 1887 gick de sistnämnda i kompanjonskap under firman O.A. Johansson & Co.

 

O. A. JOHANSSON & C:O,

F ÄR G-:H:.A. N”D EL;,

GEFLE,

N:o 21 Norra Kungsgatan N:o 21~

(mitt emot Gasverket).

Lager af alla sorters Färger~ såsom Torra och Ol.jerivna Målarefärger.

Linjaler, Vinklar, Ritbestick, Blyertspennor m. m.

 

————————————————————————

Gevalia-Automaten

 

 

På kontinenten i slutet av förra seklet infördes s k automatrestauranter.

 

År 1899 i september månad, installerades den första “automaten” givetvis i Stockholm och kort tid därefter installerades ytterligare två och därefter kom turen till Göteborg och Malmö.

 

Efter något år installerades en automat i Gevaliapalatsetoch fick givetvis namnet GevaliaAutomaten. Mekaniken var den enklast möjliga. I en kassa löstes en pollett som sedan stoppades i pollettöppningen, kunden drog i en klaff och den önskade varan inställde sig genast. Om gästen hade något klagomål att framföra, fanns alltid någon av personalen till hands. Folk behövde alltså inte klaga för “döva väggar”.

 

Efter några år finner man att GevaliaAutomaten flyttat till N Köpmangatan, men då blivit en vanlig restaurant. Populärast var nog Gevaliarestauranten på söndagarna, när Gävles herrar löste pollett och fick en sejdel öl.

Den sista automatrestauranten finns på Manhattan i New York och heter Horn & Hardart.

 

 

————————————————————————

 

Spelpassionen rasar i Gävle

 

Spelpassion

 

Året är 1913, när spelpassionen drabbade Gävle i form av ett nationellt teaterlotteri. Bergii Tobakshandelmed adress S Kungsgatan 1 var den ende kommissionären som fick sälja dessa lotter. Därför uppstod köer och folk stod som packade sillar på trottoarerna och kön slingrade sig från nämnda tobakshandel till V Islandsgatan. En kö ca 100 meter.

 

I huset startade på 30-talet ett biljardcafé, där gästerna hade utmärkt utsikt över Rådhuset, om de nu var intresserade. Övre våningen hade tidigare varit familjen Rettigs hem. En paradvåning värd en tobakskung. Efter familjen Rettig lämnat staden, delades våningen upp i mindre enheter och ingången till Biljardcafeet gick genom ett rum som tjänat som jungfrukammare.

 

Självklart var det lyhört och grannlägenheternas innehavare fick ofta dunka i väggen till caféet där flickors fnitter blandades med grova karlröster. Bergii Tobakshandel var först i Gävle att skaffa cigarettautomat.

 

 

Cigarettautomat.

 

 

Rettigs hus.

 

 

————————————————————————

 

Den gamla linden vid Engesberg

 

 

Den som besöker fritidsområdet Engesberg har väl lagt märke till den gamla, jättestora linden som står intill vägen upp mot det som tidigare varit pensionat, numera sommarbutik med servering. Trädet är mycket gammalt, kanske tre- fyrahundra år.

 

Då Engesberg numera blivit ett flitigt besökt område och den gamla linden sålunda röner stort intresse, kanske det kan vara intressant att höra den sägen (upptecknad av Gerhard Jansson) som berättas om det märkliga trädet från generation till generation. Sägner dör ju bort om de inte förtäljs ofta och den här sagan bör väl hållas i minnet av den, som njuter av sol eller skugga i Engesberg.

 

I en vacker trädgård i England, växte Engesbergslinden en gång för länge sedan som en liten späd planta. Trädgården ägdes aven ung sjökapten, som hade en ung och mycket skön och god hustru. Medan ännu lindplantan var mycket liten, föddes i det lyckliga sjökaptenshemmet en liten flicka, som vid dopet erhöll namnet Lizzy, och hon blev sina föräldrars största skatt. Hon växte upp till en lekande glad solstråle som dagen lång tumlade om bland blommorna runt lind plantan i trädgården.

 

En dag kom kaptenen hem till sin familj och omtalade att han måste med sitt segelfartyg bege sig ut på en lång resa. Destinationsorten var Gävle. Den unga sjökaptensfrun blev mycket ledsen över den order mannen fått och som för lång tid skulle splittra familjen. Efter några dagars grubblande bad frun sin man att hon och Lizzy skulle få följa honom på färden. Kaptenen ville till en böljan inte gå med på denna begäran. Han försökte förklara för sin fru, hur vilt och hänsynslöst havet kunde vara, men hans hustru bad allt mera energiskt och ömt. Slutligen lät kaptenen beveka sig och gav sitt samtycke till att även mor och barn skulle få medfölja på fullriggarens resa till Norden.

 

Kvällen före skeppets avgång gick familjen ner i trädgården för att säga farväl till sina blommor. Plötsligt utropade Lizzy:

 

– Pappa, får jag ta den lilla linden med mig ombord på skeppet?

 

– Visst får du det min älskling, svarade kaptenen. Trädgårdsmästaren ska få plantera om den i en burk.

 

Omskolad i en vacker kruka sändes lindplantan ombord och blev där placerad på ett bord i den hytt Lizzy och hennes mamma bebodde. Friska, ljumma vindar svepte in genom ventilerna och lindplantan trivdes och växte. Lizzy rasade och lekte bland gastarna på däck om dagarna under den långa sjöresan. Redan från första stund hade flickan blivit de barkade sjömännens gunstling.

 

– När vi nu fått en så underbar solstråle bland oss ombord, vore det väl märkvärdigt om inte resan blir lyckosam, sa de till varandra.

 

Men inte alla dagar kom med solsken och vackert väder. Himlen kunde också vara täckt av mörka moln och stormen kunde tjuta och slita i riggen. Då låg Lizzy i sin hytt och pinades av sjösjukans bittra kval samt bad fadern, som stundtals besökte henne, att han skulle vända skeppet och segla hem. Kaptenen tröstade emellertid sitt hjärtegryn så gott han kunde, och så nådde så småningom den engelska fullriggaren Gävle hamn. Där glömdes resans alla besvärligheter. Lizzy blev åter en lekande solstråle, som värmde alla ombord. Vid mammas hand fick hon ju nu också gå i land och ströva omkring på de krokiga gatorna, se på kajernas rörliga liv, skeppsvarven, repslagarbodarna, torglivet.

 

Ty uppehållet i Gävle blev ganska långvarigt. När det äntligen blev dags för avsegling, var därför både kaptensfamiljen och besättningen på skeppet glada över att få vända fartygets stäv ut mot havet och hemlandets avlägsna kust.

 

Men när dagen för avfärden kom, blev Lizzy plötsligt mycket sjuk. Troligen hade något smittämne smugit sig in i den späda kroppen däruppe bland all den stinkande smutsen på den osunda stadens gator och torg. Flickan fick stark feber, yrade och kräktes. På däcket förrättade sjömännen sitt arbete så ljudlöst som möjligt, gick med hängande huvud och sorgsna miner medan de frågande kastade blickarna mot kajutan. Doktorn kom ombord och försvann ner i flickans hytt. Om en stund skulle föräldrar och besättning få höra hur det stod till med deras lilla skatt och solstråle. Efter lång väntan visade sig kaptenen och doktorn åter på däck. Då den senare äntrat ned i livbåten, gick kaptenen fram till förste styrmannen, som med korslagda armar stödde sig mot gångspelet.

 

– Nå, sade styrmannen, hur står det till?

 

– Mycket illa. Det finns intet hopp, sade doktorn. Men vår himmelske fader kanske kan göra underverk, så att vi får behålla Lizzy. Är allt klart, så tar vi in förtöjningarna och går till sjöss.

 

– Allt klart, kapten.

 

En stund senare gled det ståtliga skeppet för en laber västanvind ut genom Gävlebukten. Kaptenen hade överlämnat befälet åt sin förste styrman. Själv satt han jämte sin hustru inne i hytten hos sin lilla tös, som kämpade en förtvivlad kamp med sjukdomen. Då Lizzys tillstånd snabbt förvärrades, gav kaptenen order att skeppet skulle gå till ankars i Engesbergsviken.

 

Besättningen fick ledigt för dagen. Men sjömännen var så gripna av Lizzys sjukdom, att de alla stannade kvar ombord. Ja, inne i sin hytt låg den gamle timmermannen på knä och bad innerliga böner till Gud att flickan skulle få leva. I skymningen skickade kaptenen bud genom styrmannen, att en man i taget skulle få komma akterut till Lizzys hytt för att ta ett sista farväl, då det nu var tydligt att hon inte kunde ha många minuter kvar att leva. De stora starka karlarna grät som barn när de återvände från detta besök, grova, tjäriga händer strök bort tårarna från skäggiga kinder.

 

Lizzy dog i solnedgången. Tidigt följande morgon vajade den engelska flaggan på halv stång på fullriggaren. Från timmermannens arbetshytt ljöd dova hammarslag när den gamle mannen snickrade ihop kistan i vilken Lizzy skulle sova den eviga sömnen. Av blommor, plockade i Engesbergs park, band matrosema enkla kransar på däck. Vid middagstid sjösattes stora livbåten och en stund senare firades den blomsterhöljda kistan ned i den. De helgdagsklädda sjömännen tog plats i de andra båtarna och så gled flottiljen in mot land. En bit från stranden på sluttningen mot Engesbergsviken grävde de engelska matroserna Lizzys grav. Förste styrmannen vigde den döda kaptensdottern till vila i den svenska jorden. Över graven uppkastades en kulle och i denna planterades den lindplanta som Lizzy hade fått ta med från hemmet i England på sin resa till Norden.

 

Lindplantan slog åter en gång rot i ny jord i Lizzys närhet. Dess väldiga rötter bildade så småningom ett skyddande valv över den lillas kista, kronan tak över vilorummet, som visserligen icke be­finner sig i vigd jord, men som ändock tack vare linden till slut blev fridlyst.

Hitta till Linden vid Engesberg

 

Ta Bönavägen ut på Norrlandet. Sväng höger till Engesbergs camping. Trädet står i en trekant cirka 300 meter in från Bönavägen, bredvid campingen.

 

 

————————————————————————

 

 

Nöjesfältet på Sätraåsen

 

 

 

Entrén till Nöjesfältet

 

Någon har sagt att dessa grindar en gång varit entrén till Gefles stora utställning 1901. (Till Utställnings-Tivoli) Och det skulle inte vara någon längre sträcka att flytta entren från Tivoliområdet på utställningen till Nöjesfältet på Sätraåsen.

 

Innanför staketet på utställningstivolit fanns cirkus, karuseller, skjutbanor, panoramor, vaxkabinett, lappkaravaner mm. Tivolit låg som det står i utställningskatalogen: öster om vägen till Strömsbro. I dag ungefär där den s k GDG-macken finns och som numera heter ALPUS AB.

 

Ett litet stycke från entrén till Nöjesfältet fanns en cykelparkering och 1943 – 1944 hade SDUK = Socialdemokratiska ungdomsklubben Facklan entreprenad på att ta hand om cykelparkeringen vid Nöjesfältet. I regel var det fyra ungdomar per kväll som tjänstgjorde och för besväret fick klubben 25:- per evenemangskväll.

 

Till jubileumsutställningen 21 juni – 4 augusti 1946 byggdes Folkparkenupp, den gamla entrén revs och ersattes med en mer modern för den tiden med bl a skiffertak med en neonskylt på med texten: Folkparken. De gamla entréerna låg i SÖ hörnet.

 

 

  

  

  

 

————————————————————————

 

Varmkorvgubbar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En supé hos korvgubben i Gävle år 1911. Varm korv introducerades först i Sverige på Stockholmsutställningen år 1909

 

På 40-talet fanns det gott om varmkorvgubbar. Kokt korv med eller utan bröd och med senap. Det var vad som stod på menyn. Grillad korv var det H.G.S. Andersson som introducerade. Andersson hade sitt korvstånd på norra sidan av Kungsbron. Strategiskt för att alla som skulle till söder måste passera Kungsbron. Andersson grillade korven med hjälp av gasolkök samt erbjöd kunderna att få hemlagad senap som tillbehör, H.G.S.-senap, som senare blev en populär produkt.

 

Det fanns förutom korvgubbarna med korvstånd även ambulerande försäljare med låda på magen som fanns på idrottsevenemang, kolonifester etc.

 

Utrustningen för korvgubbarna var den enklast tänkbara, en låda i rostfritt stål, fack för korvbröd och senap och fotogenkök som värmekälla. Nedan följer några platser som korvförsäljarna stod på och förmodligen har jag säkert glömt någon plats.

 

Vid Röda kvarn Nygatan/N Centralgatan

Hörnet N RådmansgatanlNygatan

N Kopparslagargatan/Nygatan

Rådhustorget

Vid Stortorget, 3 st

Brynäsgatan vid Stenebergsparken

Teatern

Södertull

Islandsplan

Trekanten Hillmansgatan/Kaserngatan

Kaserngatan

Fleminggatan/S Kungsgatan

Strömsbro

 

 

————————————————————————

 

Gävles första trafikljus

 

 

I Stockholm vid Nybroplan monterades det första “trafikljuset”. Det var en “AGA” fyr med blinkande sken och försedd med påmålad pil för att trafikanterna skulle se vilken sida de skulle hålla vid trafikfyren. Året var 1924.

Gävle kommer inte långt efter Stockholm. År 1926 fick Gävle den första trafikfyren av samma slag som i Stockholm och den monterades upp i korsningen mellan Nygatan och Stora Esplanadgatan. Efter något år monterades den ner och sattes upp utanför Dalapalatset.

 

Robert Thalin var först i Gävle med att exponera sina varor i skyltfönster. Affären låg i huset Drottninggatan 18, där sedermera Lindbloms Livs charkuteriavdelning hade sina butiksfönster på 30-40-talet med rinnande vattenför att få svalt i lokalerna på somrarna.

 

 

 

————————————————————————

 

 

 

Före varuhusens tid fanns bazarer av olika slag med sortiment av olika varor. Bl a fanns Stockholms-Magasinetdär Förvaltningshuset ligger i dag med filial på S Kungsgatan 10, Torgbazaren Stortorget, Sveabazaren Brynäsgatan, Sveamagasinet Kaserngatsbacken, Brynäsbazaren på 5:e Tvärgatan, Bomhusbazaren etc, och namnet godtköpsaffär garanterade att kunderna gjorde ett bra köp helt enkelt. Londoner bazar i Dalapalatset, Södermalmstorg och vid stora torget får också räknas dit.

 

 

Nya Stockholms-Magasinets Godtköpshandel låg där Förvaltningshuset ligger idag.

 

 

Förvaltningshus Kyrkogatan 22.

 

Det var före varuhusens tid och det första varuhuset i Gävle var Tempo, N Kungsgatan 3, som startades 28 nov 1934, samma år som Östra badhusetnedanför tvärgatorna revs. J. P. Åh1en hade varit i Amerika och studerat varuhus etc och när han kom hem byggdes Tempo varuhus runt om i landet. Varuhuset i Gävle fick också en bar i amerikansk stil med fasta höga svängbara stolar, en oval bardisk där personalen innanför gick omkring och serverade gästerna det beställda. Det fanns även en delikatessavdelning med ingång både från varuhuset och N Kansligatan (den gatstumpen finns inte längre). På foton som jag har kan man se att när det gällde att exponera varorna hade han tagit med sig idéer från det stora landet i väster.

 

 

   

 

Gävles första varuhus var troligen Tempo (invigt 1934) på Norra Kungsgatan 1936. Huset med Lindbloms hörna, en livsmedelsaffär och på andra sidan av Drottninggatan det hus som revs 1937 för att bereda plats för Konsum invigt 1938. Observera spårvagnen vid Drottninggatan. Vykort.

 

 

Granne till Gefle Godtköpsaffår var C. Em Andersson speceri- och konservaffår. Andersson fick då och då besök av den ryske glassgubben. Glassgubben med sitt vita förkäde och med sin glasstina på huvudet och reklamerade sin varas förträfflighet med att ideligen ropa sitt “Glass-micke-bra”. När han var i Gävle bodde han hos Ottoboni, en välkänd gatuförsäljare i Gävle. Tiden var före första världskriget när glassgubben om sommarmånaderna gästade staden. När Ottoboni dog, köptes Ottobonis gård av familjen Palma. Familjen Palma, som hade sina glasskärror med utsökt italiensk vattenglass strategiskt placerade i Gävle.

 

————————————————————————

 

 

 

I huset Nygatan 26 fanns en konfektaffär, Sigrid Sjölunds Konfektaffär, som hade god marsipan speciellt till påsken och som vid köp lindades in i silkespapper.

Sundströms Konfektaffär på N Centralgatan i Centralpalatset var ett av Gävles populäraste ställe på 40-50-talet att inhandla och njuta aven glasstrut. Fru Kjellberg, som arbetade hos Sundströms, har berättat att när hon kom till affären och skulle öppna vid ett­tiden var det en kö av glasstörstande gävlebor N Centralgatan norrut och kön försvann runt hörnet vid Drottninggatan där Hildebrands guldsmedsfirmaligger.

Chokladfabriken Frejatillverkade glasspinnar med vaniljsmak och var man stadd vid god kassa slog man till med chokladdoppad vaniljpinne.

På 30-talet fanns inte frysboxar utan glassen förvarades i boxar och som kylmedel användes kolsyresnö, så när försäljaren öppnade

locket stod ett vitt moln upp från boxen.

 

 

     

 

 

 

Kafé Dala i Dalapalatset.     

Cigarrfabriken FRAM.

 

————————————————————————

 

 

Kafferosterier i Gävle

 

Först och främst GEVALlA. Från början ett familjeföretag som startade år 1853. Sedermera hette firman Vict. Th. Engwall & Co. År 1913 startade Ernst Engwallkafferosteri. Tidigare rostades kaffet i hemmen.

Kooperativa förbundet, 2:dra Magasinsgatan 2, där rostades kaffe som fick namnet Cirkelkaffe.

 

Hakon Swenson AB, kontor i Holmiahuset, Drottninggatan 23, hade rosteriet på Brunnsgatan, försäljningsnamn var då som nu Luxuskaffe.

 

Emil Bohlins Kafferosteri, i samma hus som Hakon Swenson, hade rosteriet i södra delen av huset och där rostades kaffe med rostmästare Magnusson i spetsen, EMBOKAkaffe. Emil Bohlin som hade stor reklamskylt på taket till Dalapalatset med texten “Emboka kaffe, till den smaken finns inte maken”. Sven Engwall, påstås det, tålde inte skylten utan köpte upp Bohlins, skylten åkte ner och upp hissades en Gevaliaskylt.

Engwall & Hellberg AB, även de i Holmiahuset, kallade sitt kaffe SVEA BLANDNING.

 

Ludv. Ericsson & Co AB, N Skeppsbron 3, kallade sitt kaffe LECO­kaffe och GEFLE VAPEN.

 

Till sist Eric Lindvall AB, som visserligen sålde kolonialvaror en gros, Drottninggatan 50, men hade rosteriet då som nu i Uppsala.

 

AB Anders Lötberg, Karlstad

 

Löfbergs Lila kommer från Karlstad. Det hela började 1906-1907. Löfbergs hade olika färger för olika blandningar på sina förpackningar. Ovisst är om de hade nummer för varje färg, 5:an var i alla fall dyrast men populäraste kaffesorten och paketet var lila. Löfbergs försökte med en billigare sort men konsumenterna ville ha Löfbergs lila. Under 2:a världskriget fanns kaffet i två rostningsgrader, vanlig rostning och mörkrostat.

 

Distributionsområdet var i början Värmland, Skåne och runt Norrköping men i dag distribueras deras kaffe till hela Sverige.

 

 

 

————————————————————————

 

Kooperativa Caféet Framtiden

 

 

 

Teckningen: Framtidens sommarservering i Boulognerskogen

 

På vänster hand när man kommit upp till Boulognerskogen låg först Cafe Boulogne sedan kom Cafe Sommarrosom startades av Hilda Augustsson. Det var bara den tomten som stod till förfogande, för ingen annan ville ha den p g a att det inte fanns några träd på tomten som skuggade kaffegästerna, men det visade sig vara lyckligt, gästerna ville ha sol.

 

Sedan kom Framtidens sommarservering som efter Framtiden fick namnet Strandudden. Till Strandudden blev det flera ägare: bland andra P. J. Brzokoupil, som startade kafe på S Kungsgatan 5 där bl a Söderbergska mandolin och gitarrkvartett musicerade. Spårvagnarna skramlade utanför på väg uppför Kungsgatsbacken. Wienerbröd, mazariner, tårtor etc, bakades i Brzokoupils bageri på 3:dje Tvärgatan 29.

 

Lite senare flyttade cafeet till N Kopparslagargatan 11. Brzokoupil övertog Framtidens/Stranduddens servering och efterträddes av fru Fanny Hillberg. Efter Brzokoupil fanns kaffe- och thekoppar med deras namn på. Efterträdaren hette Anna Carlsson, som också drev Cafe Norden.

 

 

Cafe Lilla Lugnet

 

Cafe Lilla Lugnet upphörde någon gång på 60-talet när vägen skulle breddas. Då fanns det inte plats för Lilla Lugnet. Sista åren drevs caféet av två systrar, Ann och Katrin Bergner. En jukebox fanns i caféet som spelade dåtidens schlager och “Honken” Holmqvist med idrottskollegor från Strömsbro IF träffades ibland om kvällarna på cafeet. Damerna på Testebotvätten, som låg några meter från Lilla Lugnet, kunde ta en kaffepaus på cafeet.

Cafe LILLA LUGNET, Strömsbro.

 

Telefon 1778. REKOMMENDERAS. Gott kaffe. Goda smörgåsar. Läskedrycker m. m.

Beställningar mottagas . . Ar 1927 ,

 

Skanscafe

 

Fredrikskans låg Skanscafé. Klientelet var blandat, järnvägare, stuveriarbetare, sjömän, både svenska och utländska, folk från oljebolagen, en del av dessa åt lunch, det var ett blandat klientel som kom och gick. Ägarinnan bodde en trappa upp i huset och hade en stor schäfer som vakthund, det kanske kunde behövas. Hon hade ett problem och det var när utländska sjömän lade i så gott som värdelösa mynt i jukeboxen som stod framför en jättestor öppen spis. Inredningen var panel och tapet hållna i mörka färger.

 

 

Schackcaféer

 

Förutom på cafe d’Angleterre spelades schack på restaurant Temperance som och förutom mat också serverade kaffe. Även på café Mejseln, Brynäsgatan 20, spelades schack av bl. a. schackkamraterna.

Nya Caféet

 

För ungefär 100 år sedan monterade en amerikan i San Francisco ett myntinkast på en Edison fonograf. Det kostade 20 cent att lyssna i hörlurarna på en melodi. Här i Gävle var en ingenjör som hette Lindqvist inte sämre, han satte ett myntinkast 5 öre för att gästen skulle kunna lyssna på en 78-varvs skiva. Det var på 40-talet .

 

 

 

————————————————————————

 

Ferngrens café

 

 

 

Ferngrens Cafe låg på 2:a Magasinsraden 2, Alderholmen. Ferngrens var mest känt för sina goda smörgåsar och fortfarande än i dag är det många gävle bor som berömmer smörgåsarna.

 

Ferngrens flyttade tvärs över gatan där i dag Å-krogen ligger. Å­krogenhar en gammaldags atmosfär med gamla Geflefotografier på väggarna och i lokalen finns för övrigt en hel del skeppskuriosa som påminner om svunna tider från en sjöfartsstad. Tillsammans med god husmanskost att förtära har det blivit ett trevligt inslag på Alderholmen.

 

För att återkomma till Ferngrens, så hade de ett bageri som låg i fastigheten Smedjegatan 18. I dag är det andra bullar som levereras “stollar”.

 

 

CAFE

“NEPTUN”

FISKTORGET – GÄVLE

telefon 3791

År 1929

 

Cafe Neptun, Hamntorget eller som det mest kallades Fisktorget, hade stor kommers med kaffe, bullar och smörgåsar på lördagarna när det var torgdags. Fiskarna från Bönan, Utvalnäs, Harkskär och Säljernar stod på rad och sålde fisk. På 60-talet när en depåföreståndare på Fredriksskans skulle ha semester, kom en herre från Loudden i Stockholm för att vikariera. Han hyrde rum på Balticmen tyckte det var så himla pittoreskt att dricka sitt morgonkaffe på Neptun och studera “livet”. En morgon kom han till sitt arbete, nya kostymen på, och med en mörk min. Först ville han inte tala om vad han råkat ut för, men på eftermiddagen kröp det fram att vid morgonkaffet hade en “buse” raglat fram till hans bord och spytt, han tog sin frukost i matsalen på Baltic därefter. Förut kunde kaffetörstiga kunder ringa och beställa kaffe med bröd och då fick i regel flickorna leverera varan i en speciell kaffekorg. Den flicka som gick ut med kaffe från cafe Neptun fick heta Neptuns dotter.

 

 

   

   

   

 

————————————————————————

 

Sjöbergs Konditori, N Rådmansgatan 10

 

   

   

   

 

Foto, N. Rådmansgatan

 

Till Sjöbergs Konditori gick damerna efter shoppingrundan på sta’n. Där träffades socitetens damer, drack kaffe eller the och hade det trivsamt. Agnes von Krusenstierna, författarinnan som bodde på Staketgatan 1, var en trogen besökare på Sjöbergs.

 

Skolungdomen samt lite vanligare folk gick istället till Sjöstrands Conditori.

 

Kaffekvarn, strax intill Sjöbergs, sålde nymalet kaffe. Lidomed sin jukebox.

 

————————————————————————

 

Från Gesters till Sjöstrands Conditori

 

 

 

Carl Sjöstrands Conditori

Nygatan 29 GÄVLE Tel. 20776 & 23376

 

 

 

Sjöstrands Conditori, Nygatan 29

 

Efter Leon Gester kom Carl Sjöstrands Conditori. Ett populärt ställe för alla åldrar, läroverksungdom, folk som varit på bio och ville avsluta kvällen med ett kondisbesök, folk från cirkusarna som höll till på Norrtull. Då fanns inte den s k GDG-macken som nu heter Alpus. Från början Bil & Traktor, C.H. Tollerz.

 

Cirkusfolket bestod av bl a artisterna från de olika cirkusarna som ofta kom till Gävle. Bl a Rikki, dvärgen som kom från cirkus Scott. Tältarbetarna, som efter att ha rest tältet, skötte djuren och tog på sig cirkusuniformerna och visade publiken var de skulle sitta, sålde program och andra sysslor. De gick i regel till Cafe Victoria som låg snett över gatan från Teatern, dessutom “fikade” de också på Teatercaféet. Förutom kaffe och the beställdes det ofta in varm choklad med vispgrädde och en prinsessbakelse.

 

————————————————————————

 

Diethelms – N Kungsgatan 13

 

 

 

 

 

Källa:

 

 

———————————–

 

Materialet är sammanfattat och övriga bilder och länkar är framtagna av Lisse-Lotte Danielson.

Related Articles

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website