Karl-Einars beskrivning – Gefle, Södra Kungsgatan

KARL Einar JOHANNESSON, känd Gävletecknare.

Ur “GEFLE – Södra Kungsgatan”.

 

Denna sida tillägnas Karl Einar Johannessons minne som ett tack för hans fantastiska arbete att i olika böcker beskriva och bevara Gefle på 1800- och 1900-talet. Dela hans upplevelser av Södra Kungsgatan med alla dessa människor, affärer, sommarteatern, caféer, södra Tvålhuset, spårvagnsstallar, bensinmack, kyrka, Gefle Porslinsfabrik, Tobaksmonopol och Södermalmstorg med bl.a. Londonerbazaren, pingstkyrkan samt alla dessa modebutiker som fanns efter gatan.

 

Följ honom och upplev söder före södersaneringen.

 

DU SKALL VÅRDA DET TRÄD I VARS SKUGGA DU SITTER.

/Karl Einar Johannesson, Västra Flygeln Slottet, Gefle (Karl Einar avled år 2004).)

 

————————————-

Slottstorgspumpen

 

OBS. När ni klickar på en länk och kommer in i Gefle Dagblads arkivmåste ni klicka

TVÅ ggr på tillbakapilen i översta vänstra hörnet för att återgåtill denna skrivelse.

För länkar som leder till andra filer än Gefle Dagblads arkiv krävs endast ENklick

på tillbakapilen för att återgå.

 

 

 

När Slottstorget fick sin vattenpump, har ej kunnat fastställas. Det finns en tradition om att det någon gång vid gatuarbeten på söder skulle ha träffat på pipstockar, som ansågs ha utgjort en gammal vattenledning från Sörbykällantill Slottstorget. Om traditionen talar sant, kan denna vattenledning knappast ha tillkommit senare än 1800 talets första hälft.

 

Slottstorgspumpen fanns i alla händelser vid mitten av 1860-talet, då den fick ett nytt pumphus enligt stadsfullmäktiges beslut av den 8 september 1864 och i samband därmed flyttades brunnen något söderut på Slottstorgetmellan slottsinhägnaden och det då befintliga Rettigska huset.

 

Ritningen till det nya pumphuset ritades av arkitekten MA. Spiering.

 

Liknande pipstockar har hittats bl.a. under gatuarbeten vid Islandskällansamt vid N. Köpmangatan när fjärrvärmenätet installerades

Slottstorgspumpens nådatid utgick först i slutet av april 1896, då den jämnades med marken såsom “obehövlig och vanprydande”.

 

På det kioskliknande pumphuset, stack fyra rörmynningar och hävarmar ut. På Slottstorgspumpen satt hävarmarna ganska högt över marken och från deras yttersta ändar hängde grova kedjor försedda med järnkulor som motvikt. Pumpningen skedde genom att dra i kedjorna.

 

 

 

——————————————–

 

 

En promenad i Gefle på 1880 talet

 

Vi står på norra sidan om Kungsbron (även kallad Nybron eller Carl Johans bro, eftersom Carl XIV Johan invigde den 1819). Rådmansbron kom till ca 80 år senare. När vi går över Nybron, som den hette då, ha vi Rettigska Palatsetpå vänster hand med firmans kända kontor i bottenvåningen.

 

 

10. Här låg sedermera “Rettigska palatset” som byggdes ovanpå grunden och källaren till ett gammalt hus och som nu utmärks med en minnessten. (Från Gästrikland 1989-90, sid 116)

 

 

 

1 hörnet en trappa upp mot Strandgatan bodde konsul Robert Rettig, och i södra delen av fastigheten mot S. Kungsgatan residerade konsul John Rettigi båda våningarna.

Ofta sågs den unga konsulinnan åka ut på staden i sitt ståtliga ekipage med kusk och betjänt i vackra livréer. Även gamla konsulinnans ekipage såg man då och då. I det ekipaget åkte förresten kung Oscar IIår 1895, när han

besökte Gefle.

 

På tal om gamla ekipage, så såg man nästan dagligen brukspatron Th. Söderhjelms på Tolffors. Ekipaget drog alltid till sig en viss uppmärksamhet inte minst därför att kusken hade en tjusig livré i ljusblått.

 

Hästarna som stod i stallet vid S. Kungsgatan 1 inne på gården, hade det bra förspänt. Väggarna var klädda med kakel från golv till tak. Spiltorna skildes åt av träväggar och spiltgaller. Dessutom fanns där selhängare. Spiltgaller och selhängarna var tillverkade av Skoglund & Olsons gjuteri Gefle.

 

Rettigs hade en vaktmästare, som bodde i huset. Han skötte om gatorna runt huset och inne på gården. Skottade snö och sandade på vintrarna och tog bort ogräs och krattade gruset på somrarna. Barnen i vaktmästarfamiljen fick givetvis hjälpa till. Det var dåligt och föga uppskattat arbete för lite pengar. Hillberg hade sitt ordinarie arbete som stadsbud därför fick han ta kvällar och annan ledig tid för att sköta gården. En gång gick han in på kontoret och frågade om de kunde köpa ut en säck salt, för att strö ut och minska tillväxten av ogräs. Han fick ett nekande svar. Familjen hade en dotter som tyckte att hennes fars arbete inte uppskattades av Rettigs bolag. En dag tog hon mod till sig och gick in till kontoret, där hon fick tala med kontorschefen. Hon frågade om inte hennes pappa kunde få en extra slant till julen. På den tiden var det ett oerhört tilltag att göra på det viset. Det framgår tyvärr inte vad detta resulterade i.

 

——————————————–

 

 

SKYLTFÖNSTER

 

Södra Kungsgatan 3

 

Ovanstående teckning visar hur förvandlingen från vanliga fönster blev till skyltfönster. Detta skedde hösten 1913. Det skulle visas vad som var till salu, och i det har fallet var det skor. Det var firma P. Åberg & Co AB som stod för beställningen. Senare bytte firman namn till Hedman & Sundberg. P.J. Hedman hade arbetat åt Åberg & Co AB.

 

 

 

P. Åberg & Co

 

Åberg & Co AB, hade grossistlager i fastigheten Kyrkogatan – N Kopparslagaregatan. Sedermera hette firman Gefle Galosch- & Skoförsäljnings AB (f.d. Åberg & Co. AB). Galoschbolaget hade även en butik som låg på Drottninggatan 33.

 

——————————————–

 

 

SÖDRA KUNGSGATAN

 

 

——————————————–

 

 

GAMLA SPEKTAKELHUSET SOM BLEV AUKTIONSKAMMARE

 

I början av år 1785 nämns för första gången det Nya Operahuset. Detta Gefle stads Thaliatempel var beläget på Södra Kungsgatan mitt emot gamla gästgiverigården.

Sedan 1840 tjänade den inte längre den sceniska konsten utan degraderades till Auktionskammare.

 

Det var Paul German, som inte invigde, men som i alla fall hade första föreställningen där. Det var den 16 januari 1785 kl. 17. 00 och programmet bjöd på dans samt en “orientalisk pantomim”. Det hela slutades med fyrverkeri i miniatyr – hur det nu gick till – varefter publiken mot ersättning kunde “blifva betjente både med Caffe och flere andre Refraichemanger”.

 

Övre vänstra hörnet på nedanstående bild.

 

Det nybyggda huset till Södra Kungsg. 10, och under presenningar ligger material till konditori Lido för uppbyggnad.

Övre högra hörnet.

 

Auktionshallen som sedermera hamnade på Snus-Majas tomt med adress O. Bergsgatan 6.

 

 

 

 

Nedre vänstra hörnet.

Det gamla Spektakelhuset med trapporna upp till entren med adress S Kungsgatan 9.

 

Nedre högra hörnet

Gränden som gick från S. Kungsg. i en båge ned till Smedjegatan hette Kallgränd. Fortfarande finns en del av Kallgränd kvar

 

—————————

 

 

SPEKTAKELHUSET I AUKTIONSKAMMAREN

 

Det var stor blandning av de resande teatersällskapen som gästade Gefle. Innan spektakelhuset byggdes besöktes Gefle av gycklare, trollkarlar etc. samt visade upp lytta människor. För att göra reklam för sig så gick gycklarnaut i Gefle och slog på trumma och talade om när och var föreställningarna skulle ske.

 

En dag kom det in till Magistraten en förfrågan av ett Sällskap som gästade staden, om de fick satta upp en affisch på Nybron (Kungsbron) Det beviljades, och det var någon gång på 1700 talet. Det var den första affischen som någonsin kom upp i Gefle ang. Nöjen.

 

På föregående stycke om spektakelhuset skrev Karl-Einar om miniatyrfyrverkeri. Var Sällskapet hade fått tag på det är inte gott att veta. Men Fr. Gustafssons Enkas Kruthandel annonserade år 1898 om att de bl.a. krut, sprängämnen även sålde fyrverkeripjäser. Gustafssons butik låg inte långt från Spektakelhuset.

 

Annons:

Fr. Gustafssons Enkas Kruthandel, rekommenderar sitt stora lager af alla sorters, Jagt. och Bergkrut, Sprängämnen samt Fyrverkeripjeser, såsom Raketer, Solar, Romerska ljus, Bengaliska eldar, Stjernkastare m. fl, större och mindre, allt till billiga priser.

Adress: Södra Kansligatan 14, Gefle.

 

 

 

En känd auktionist “Pappers­Pelle från år 1913. Teckningen var införd i en Gefle tidning.

Auktionskammaren på S. Kungsgatan startades 1840.

 

—————————

 

 

WIENERBAGERI & KONDITORI P.J. BRZOKOUPIL – Södra Kungsgatan 5

 

 

 

Troligen originalmodell

 

Bland alla affärer på Södra Kungsgatan skall vi denna gång titta lite närmare på ett café och konditori. Det låg som sagt på Södra Kungsgatan 5 och innehavaren var polack och hette Brzokoupil. Spårvägsrälsen “strök” efter husväggarna på S Kungsgatan. Det var trångt om saligheten, men det gick. Wienerbröd, kakor, mazariner, bakelser och tårtor bakades i bageriet som låg på Tredje Tvärgatan 29 på Brynäs.

 

 

WIENER – CONDIS

 

Brzokoupil flyttade rörelsen till N Kopparslagaregatan 11, vägg i vägg med biografen Metropol. Bra läge, för när biobesökarna blev kaffetörstiga var det bara att ta några steg från biografen in på den lilla gården och gå in på kondiset.

 

—————————

 

Boulognersskogen

 

l Boulognersskogen etablerade sig också Brzokoupil. Han tog över rörelsen från Kooperativa Caféet Framtidens sommarservering vilka f. ö. byggde upp cafébyggnaden. De kunder som beställde kaffe, fick drycken serverade i kaffekoppar som det stod BrzokoupiI på. Sommarserveringen fick också byta namn till Strandudden. ett passande namn då caféet låg på en udde.

 

Fru Fanny Hillberg övertog senare caférörelsen efter Brzokoupil och bland porslin som förra ägaren lämnat, fanns det kaffekoppar med BrzokoupiIs namn.

 

 

 

Svenska Mandolinkvarteten med Erik Holm.

 

Ett säreget sammansatt musikkapell

 

En Gefletidning X-trabladet, som kom ut på Söndagarna hade ibland lite udda artiklar.

Den 6 juli 1924 kunde läsarna läsa och se Erik Holm med Svenska Mandolinkvarteten posera på första sidan. Många brynäsbor kanske minns “Holmsgården” på 3:dje tvärgatan 33 med ibland brokiga hyresgäster. Förutom Erik Holm på gitarr hade han till hjälp en mandolinist och en altmandolinist. Åhörarna lyssnade med förtjusning på konserterna.

 

—————————

 

 

HYRKUSKVERK – Södra Kungsgatan 8

 

 

Tåg och bilar avlöste de gamla transportmedlen som att sitta och “skumpa” i hästdragna dragiga och kalla vagnar. När skjutsstationen upphörde i Gefle kom lokalerna på S. Kungsgatan väl till pass som hyrkuskverk. Benämningen hyrkuskverk fanns länge i Stockholm. Freys hyrkuskverk kördes med stiliga limousiner. Limousin betyder “typisk form av hyrbil med sammanhängande utrymme för förare och sex passagerare”.

Manne Andersson hade sitt hyrkuskverk och åkeri efter Gefle Skjutsstation (se När Godtemplarträdgården blev Gävles nöjesarena), (se även Sommarteatern på Kungsgatan) och i deras annons står det: utför Begravnings-, Promenad- och Visitkörningar samt all slags körning till billiga priser. Vacker hästuppsättning med moderna, bekväma åkdon.

 

Där fanns också stallrum för bondskjutsar och i regel var det fullt av åkdon och hästar på tomten. Vad som var intressant för traktens grabbar, var stallgumsen. när den blev retad, hade den en otrolig förmåga att hitta en antagonist rätt i akterkastellet och förpassa honom ur Vägen.

 

—————————

 

 

SLOTTSGRINDARNA TILL GEFLE SLOTT

 

Slottsgrindarna till Gefle Slott, som så många turister och gävlebor beundrar håller i dagarna augusti 1969 att målas om. Många turister ringer ofta på och frågar vilken tid som slottet är öppet Tyska turister är mest intresserade av Johan III: s slott från 1583. Utanför slottet borde det finnas en monter med modell av hur det gamla slottet före branden 1727 såg ut, samt broschyrhållare med beskrivning på tyska, engelska och franska.

 

 

 

 

VEM TILLVERKADE SLOTTSGRINDARNA?

 

Slottsgrindarna till Gefle slott, gjordes av klensmedesmästaren Sven Boman. Han föddes i Östergötland och slog sig som mästare ner i Gefle, där han fick burskap år 1749. Med tiden blev han klensmedesåldersman och dog 1769, ej fullt åtta år efter det han genom de ståtliga slottsgrindarna rest sig ett bestående äreminne.

 

Målningen utfördes av Johan Winghi Gefle för en kostnad av 350 daler. Han hade då målat om själva portarna med grön oljefärg på bägge sidor, samt lövverket, vilket sedan med ljus och mörk färg blivit schatterat. Sedan fortsatte han inskriptionen med äkta guld på svart botten och den över portarna sittande kronan samt slutligen förgyllt kulorna nedan “.

Så stod slottsgrindarna i augusti 1761 på sin plats.

 

—————————

 

 

Hemlig gång inom Gefle slottsområde

 

Det har alltid varit diskussioner om s.k. hemliga gångar inom slottsområdet. När Karl Einar flyttade in i V Flygeln så nämnde Catarina Thorsell. Hans Hagnells fru att det fanns en hemlig gång mellan sydvästra hörnet av slottet som ledde till sydöstra hörnet på den s.k. fängelsevillan där Birger Lindros har inrättat ett fängelsemuseum.

 

Han visste att vid flygtermografering skulle det synas på bilder om det fanns något och tog kontakt med civilingenjör Sven Åke Ljungbergpå gamla Byggforskningen.

 

En dag kom KTH. som tog fram diabilder över Gävle och slottet och sade att om det fanns någon gång under jord så var det i så fall från nordvästra hörnet av slottet och till nordvästra delen av fängelsevillan.

 

Han fick kontakt med numera pensionerade arbetschefen Gösta Hanssonvid som det då hette Gävle gatukontor. Gösta var då anställd som verkmästare och fick hand om bl.a. nyanläggning av avloppsrör vid södra sidan om

Gavleån. När arbetslagets maskiner grävt upp för nedläggning av rör mellan slottsmuren och ån upptäcktes en underjordisk gång.

 

Det blev lite uppståndelse. Vad jag fått reda på var det en stensatt gång, full ståhöjd samt att man kunde gå in ett X antal meter för att mötas av raserade massor. Själv visste Karl Einar exakt var den låg.

 

Nu gjordes det upp ritningar och mätningar på tunneln. Det fanns en herre som skötte om bevakningen av arbetet, och han lär ha suttit i rådhuset och skrivit ned rapporteringar. Dessa rapporter har av någon underlig anledning inte kunnat spåras.

 

Karl Einars egen teori om gången är att den användes för att transportera varor etc. från det gamla slottet, det som brann ned år 1727 ned till Gavleån, för att lastas på fartyg.

 

—————————

 

 

GEFLE GÄSTGIVAREGÅRD PÅ 1860 TALET S. KUNGSGATAN 8, GÄVLE

 

 

Flaggan till vänster är hissad, den fanns I TRÄDGÅRDEN som tillhörde Gefle Gästgivaregård. Ett ekipage kommer ut från porten i staketet till vänster. Porten ledde in till Gefle Skjutsstation. Där fanns stallar, kuskar och logi för kuskar i annexet som tillhörde gästgiveriet.

 

Huset nedanför revs och gjorde plats åt S. Trädgårdsgatan som sedermera fick namnet Hamiltongatan. Huset ägdes på den senaste tiden då huset existerade av en herre som hette Isak Isaksson från Wad socken. Han älskade sin hembygd och bytte namn till Wadman. Han var bryggare och kanske Ni hittar ute på loppmarknader och auktioner flaskor med namnet Wadmans Bryggeri. (Wadmans bryggeri, Gävle Ångbryggeri och Porterbryggeriet bildade Gävle förenade bryggerier 1942 och döptes till Bockens bryggerier 1960.

 

Ekipaget på gatan kör in till skjutsstationen, för att ev. byta hastar eller byta kuskar före vidare färd söderut.

 

Bilden är från början ett litet reklamkort som gavs till passagerarna på fartygen som trafikerade Gefle för att dessa skulle ligga över på gästgiveriet.

På Gefle Gästgivaregård fanns länge rum för resande

 

Rummen äro nyreparerade, och utlovas all möjlig snygghet, bekvämlighet och fin uppassning. Mat serveras på stället.

Axel Bodecker

 

Axel Bodecker var gästgivare

 

 

   

 

Wadmans bryggeri på Arbetshusgatan/S. Slottsgat

 

 

   

Prterbryggeriet Kyrkogatan 4 – Tingshuset

 

 

   

Gefle Bryggeri AB, Gustafsbro

 

 

Ångbryggeriet i kv Kapellbacken

 

—————————

 

GÄSTISRÄDGÅRDEN

 

 

 

 

Konsert varje afton.

 

I stallarna var det FULL kommers, när det annonserades ut i tidningen att det fanns hästar till salu och när hästarna bytte ägare så gjordes affären upp i gästgiveriet med en sup.

 

I gästisträdgården var det trevligt värre, gubbarna kunde beställa mat från verandan. Det var en byggnad med många fönster som innehöll både matsal, kök och kallskänk. De manliga gästerna drack punsch från stadens vinhandlare Zetterströms vinhandel och Nordströms Vinhandel som var bland de största. Kanske de blandade ut groggarna med Bilinervatten. De lyssnade på musiken och underhållningen, som kom från en scen i trädgården.

 

 

Gästgifvaregården I GEFLE

 

Rekommenderas:

 

Rum för resande,

 

Stor Trädgårdsanläggning,

 

Stall- och Vagnsrum

 

 

MÖLLER

 

Det spelades med käglor på kägelbana, Det var föregångare till bowling, men någon speciell utrustning behövdes inte. Utrustningen bestod av ett glas punsch i handen och en cigarr från Rettigs. Affärer gjordes upp och allmänt skvaller om personer som inte var där. Det var den tidens jetset. De som var mest “inne” hade egna ekipage med kuskar väntande utanför trädgården.

 

Men allt har en ände. Den 3 september 1902 skriver tidningarna: Den gamla gästiskrogen på Södra Kungsgatan härstädes har nu till glädje för samhället för alltid stängt sina portar. Den som var källarmästare på slutet av Gästisepoken hette C.J. Berglund, som övertog Centralhotelleti stället.

 

 

GÄSTGIVAREGARDENS OMGIVNING

 

Omgivningarna bestod inte bara av kåkar, där fanns också affärer och det var gott om ölstugor, t. ex. “6-an” bredvid Gästgivaregården, navigatorernas speciella tillhåll. Navigatorema, det var de som gick i Navigationsskolan som låg där Polhemsskolan är i dag. “Hvita hafvet” längre söderut vid Kungsgatan eller Storgatan som den också kallades förr av de som var barnfödda på söder.

 

En herre som hette Isac Wedman ägde gården Nedre Bergsgatan 3, en tvåvåningsbyggnad med ölstuga på nedre botten någon gång på 1870 talet och en del år framåt. Dessförinnan ägdes den av köksmästare C.A. Nobelius( trots infödd gävlebo ej tillhörande släkten Nobel) innan han avflyttade till Hudiksvall.

 

Där fick han smeknamnet “Nubben”, som visserligen utan hans egen förskyllan och värdighet kom att berika svenska språket med denna benämning på en svensk sup i tävlan med det tyska snaps.

På Södra Kungsgatan och gatorna runt om fanns originella gubbar och gummor bl.a. “Likåkarnsjökonstapel Holmgren m. fl. Den roliga “gumman Andersson“, vars stiliga döttrar blev bra gifta en med kapten Westman i Hälsingarna, en med grosshandlare Rosenberg en med handlanden Broo i Ovansjö och en med kassör Enström hos Eriksson & Rabenius som sedan blev PIX. Namnet Pix lär komma från Erikssons bröllopsresa: När paret var i Italien, så såg Eriksson namnet Pix på en husvägg och då fick han iden att kalla tablettema for Pix

 

 

 

    

 

Godtemplarträdgården, även kallad Sommarteatern hyrde från 1903 Gästgifvaregården vid Södra Kungsgatan 8 – 10 med tillhörande trädgård där man drev kaffeservering på somrarna. Där började folkdanslaget Lekstugan spela revyer och uppföra folklustspel 1926. Gävle Godtemplares Idrottsklubb övertog hyreskontraktet 1931, och då tog verksamheten fart på allvar. De flesta av den tidens kända svenska skådespelare – som Gösta Ekman, Olof Molander, Victor Sjöström, Anders de Wahl, Ernst Rolf, Karl Gerhard, Karin Juel och Stig Järrel– gästspelade i de turnerande sommarsällskapen.

 

Teaterföreställningar gavs av Godtemplarträdgårdens sommarteater med bland andra Macce Kjellinvarje år tills Godtemplarträdgården revs 1951 när hela Söder byggdes om

 

—————————

 

NYA STOCKHOLMSMAGASINET

 

Nya Stockholmsmagasinet, var en av de olika bazarerna och de s.k: gottköpsbutikema som fanns i Gefle före varuhusens tid. Det första varuhuset som öppnades i Gefle var Temposom låg på N. Kungsgatan 7. Året var 1934.

 

 

 

Nya Stockholmsmagasinet hade sin huvudaffär på Kyrkogatan, där i dag Gävle kommuns förvaltningshus ligger. Nya Stockholmsmagasinet hade även en fililal på S. Kungsgatan 8. Efter den epoken kom OSCARIAen skokedja från Örebro in i Nya Stockholmsmagasinet på 8: an.

 

Expediterna som var kvinnliga hade vita blusar och svarta långkjolar berättade Bernt Wiberg som fick följa med sin morfar som var vaktmästare i kvarteret Nattvaktaren vid N. Kungsgatan 7 – 9. På höstarna såldes det knäckäpplen. Det var äpplen med en pinne istucken i och äpplet rullades i en skopa så att det blev överdraget med knack. Aven Stockholmsmagasinet sålde knäckäpplen.

 

 

 

—————————

 

 

GODTEMPLARNA TAR ÖVER GÄSTGIVERIGÅRDEN – Södra Kungsgatan 8.

 

 

Den 26 juni invigdes Godtemplarträdgårdenpå Södra Kungsgatan 8. Programmet omfattade musiknummer av Hoffmanska Kapellet samt några sångnummer av Gösta Öberg.

 

Invigningstalet hölls av fotografen Carl Larsson, som givit oss så underbara Geflebilder. Kägelbanoma var kvar likaså scenen som kom till användning för olika arrangemang som godtemplarna anordnade. I f.d. Gästgivaregården en trappa upp som tidigare tjänat som källarsal, installerade sig olika loger.

 

Logen 89 Norden disponerade söndagseftermiddagarna.

Logen 1723 Magnus Huss disponerade måndagarna. I den logen verkade bl.a. fotografen Carl Larsson och den kände handlaren Edvard Lindblomsom hade sin affär i hörnet av N. Kungsgatan och Drottninggatan.

 

Lindblom tillhörde också “Cenaklet” som höll till på café Linnea på Nygatan dar stans honoratiores med bl.a. chefredaktör Norlingkom med idéer hur det skulle styras och ställas med Gefle. Cenakel betyder nykterhetsförening.

 

—————————

 

N. Aug. Ekbergs värkstäder vid S. Trädgårdsgatan 3

(Ann-Louise Lundkvist, Vallentuna berättar att hennes mammas morfar arbetat där under 1905-1907 och ev längre. Han hette Wollrath Fryckstedt och kom från Skara, men arbetade som bänkarbetare enligt bifogat ledighetsintyg. Ann-Louise har också sin morfars intyg att Wollrath hade en egen tillverkning av hästvagnar i Gävle.

 

 

   

 

 

Texten ovan är korrekt. Verkstäder stavades värkstäder. Och Södra Trädgårdsgatan fick sedermera heta Hamiltongan. Aug. Ekberg bördig från Skåne gillade smörgåsbord och sällskap i glada vänners lag. Sjöng gärna med frisörmästare Sörensen, S Kungsgatan 5, vilkens fru tappert försökte lära sina elever att spela piano.

 

 

l

november 1920 kunde Ekbergs verkstäder flytta in i sina nya lokaler. Han följde med sin tid. Från hästdrivet till motordrivet.

 

—————————

 

 

Stockholm i Gävle och övrigt

 

 

Tecknaren Rikard Eriksson, tecknade av Södra Kungsgatan i maj 1913. Han liknade dåvarande S. Kungsgatan med en Stockholmsgata.

 

 

Farväl du blåa linje skrev Gefle Dagblad med ovanstående foto. Linjen gick mellan Albion och Nygatan.

(GD 11/9 1948)

 

 

 

Södra Missionsbokhandeln, Södra Kungsgatan 9, Tel: 1092,

Välsorteradt lager av Kontorsböcker, Biblar, Psalmböcker samt all slags religiös litteratur.

 

—————————

 

 

INLÄMNINGSAFFÄREN, SÖDRA TVÅLHUSET, MAILY – modeaffärer – S:a Kungsgatan 14

 

   

 

Inlämningsaffär, Södra tvålhuset, Maily – modeaffärer

 

 

 

Per Anders Fogelströmskriver i en av sina Stockholmsromaner att Emelie under den stora utställningen i Stockholm år 1897 fick arbeta i den utställningspaviljong som kallades “Parfymflaskan”. Där packade hon in tvålar i

“Jubileumsförpackning”. I verkligheten hette firman Hylin & Co. Tekniska AB Flora i Gävle tillverkade Florodoltvålar. En oval tvål med en skön kvinna med ros instucken i håret som emballage.

 

 

 

I Karl-Einars arkiv finns en bild från Flora där det sitter ett antal damer kring ett bord och emballerar dyl. tvålar.

 

Dessa tvålar såldes över hela Sverige. Även Elfströms Tekn. fabrik Gefletillverkade en svavelaktig tvål även den oval till formen.

 

Södra Tvålhuset med dofter från parfymer, tvålar etc. var bedövande för en liten kille som fick följa med sin mor. Bland alla affärer på S. Kungsgatan så tror jag att södra Tvåhuset minns de flesta.

 

—————————

 

 

REGI FOSS – PALMA GLASS – GUNNAR FOSS – OCH KRONBLOM – SÖDRA KUNGSGATAN 14

 

 

 

Karameller gratis det fick man inte, och inte heller får du något gratis här i livet, hur mycket firmor än annonserar. Det är alltid du själv som får betala.

 

Men Regi Foss var ett populärt Mecka för de som gillade godis. Glass såldes också och då Freja Glass från Chokladfabriken Freja på Ruddammsgatan. Då förvarades glassen i boxar och som kylmedel användes kolsyresnö. När expediten öppnade glassboxen. blev det ett moln som bildades från kolsyresnön.

 

Regi Foss hade antingen en bror eller släkting som stod och sålde frukt utanför Dalapalatsets östra sida, och till granne hade han Palma Glass som sålde sin utsökta italienska vattenglass. Palma sålde glass även på andra ställen i sta’n. På Stortorget stod ofta Di Levasmor Silvia med den typiska italienska glasskärran och sålde glass.

 

Gunnar Fossfrukthandlare sålde frukt och Palma sålde glass. I dag där de stod, susar bilar i tusental förbi om dagarna.

 

Elov Persson han som tecknade Kronblom och en del andra serier, arbetade en tid hos Skoglund & Olson, som kärnmakare. Han kanske åkte förbi Dalapalatset och fick syn på Foss. Nu var det så att Foss var en god förebild till Kronblom. En bekant till mig sade spontant “tänk Kalle, vad Foss liknade Kronblom”. Så kanske att Foss omedvetet blev modell till Kronblom.

 

—————————

 

 

AXEL SCHOLLINS SPECERI OCH VIKTUALITEAFFÄR – Södra Kungsgatan 17

 

 

Till höger på teckningen sticker en kanonviska ut från Aug. Schollins diversehandel  eller som det också kallades hökarbod. Kanonviskan var löstagbar så att när man öppnade affären så sattes den upp och när boden stängdes togs den ned.

 

Varför en kanonviska som hökarskylt? En förklaring som dock ger intryck av att ha förvanskats genom att länge ha gått från mun till mun, säger att då den gamle jaktmarskalken Erik Dahlberg,i egenskap av generalguvernör över Livland år 1700, försvarade Riga mot sacherna, fanns vid besättningen i stadens tjänst några krämare från Gefle och Stockholm, vilka gjorde tjänst som kanoniärer och för sitt förhållande vid detta kritiska tillfälle gavs sedermera dessa privilegiet att föra kanonviskan som bodskylt.

 

Kanonviskan som bodskylt lär endast ha funnits i Stockholm och i Gefle.

 

—————————

 

 

GASLYKTOR OCH LYKTTÄNDARE

 

 

Lykttändare, det var personer som var anställda av Gasverket för att se till att gaslyktorna fungerade och lyste.

l dag finns varken gasdrivna gatlyktor eller lykttändare.

 

När Karl Einar växte upp på Brynäs 3:dje Tvärgatan fanns det en lyktgubbe som kom och skötte om gasbelysningen. Han hade en stege och div. reservdelar med sig. Bl.a. s.k: glödstrumpor. Han hette Pettersson men något mer vet jag ej.

 

Lykttändaren hade ett visst distrikt att ansvara för och lönen var när herr Larsson började 10 kr. l veckan. De veckor tändning skedde. Man tände nämligen lyktorna bara tre veckor i månaden. Den fjärde veckan skulle månen sköta om belysningen. Den skolkade emellertid ibland som man kan förstå så att lykttändarna fick hålla sig beredda att traska ut och tända lyktorna ändå. Var det så att månen frampå natten kom fram och kastade sitt silver över staden, som poeterna säga, så fick lykttändarna traska ut och släcka gasbelysningen. Man måste spara på gasen. Lykttändarna, som var 8 eller 10 när Larsson började, fick hålla till på kolhögarna framför retorugnarna i gasverket, när de samlades, så det var inte så komfortabelt.

 

När det var ruskväder och storm, blev yrket rätt besvärligt. Lykttändaren använde vid tändningen en träkäpp med en bleckfackla i ena ändan. Det var helt enkelt ett plåtrör i vilket satt ett ljus. När det nu blåste och regnade, så släcktes förstås ljuset innan det kom upp till lyktan och lykttändaren fick söka sig bort i lä bakom närmaste knut och försöka få eld på ljuset och göra om manövern – tills han lyckades få eld på gatlyktan. Man förstår att det kunde bli ganska arbetsamt när man hade 90 lyktor att tända som Larsson hade ett tag. Det var det största distriktet. I de andra distrikten var det ej så många lyktor. Ibland hände det också att en eller annan lykta slocknade helt plötsligt när det var kallt. Röret frös till och täpptes av en isklump. När lykttändaren på sin vaktrond upptäckte det, så fick han springa hem efter saltlake att hälla i. så att isklumpen skulle blötas upp. Lönen ökades så småningom till 12 kronor i veckan och sedan till 18 kronor för den som tjänstgjort i mer an 10 år.

 

Det fanns en person med en trehjulig cykel som åkte och pumpade bort kondensvatten från ledningarna. Det fanns en liten ramlucka i gatan som han tog bort. Det man säkert kommer ihåg var gaslukten. Sedan blev cykeln motoriserad d. v.s. trehjulig moped.

 

Vid riksdagen i Gefle år 1792 förekom belysning på stadens torg och gator för första gången. Magistraten började med att sätta upp lyktor på rådhuset och på stadens egna byggnader. Åtgärden befanns så bra att några av de förmögnaste borgarna följde exemplet och försåg sina hus med lyktor. Efterhand som det alltid brukar ske så följde flertalet borgare bruket att ha lyktor vid sina hus. År 1861 tog gatornas belysning med gas sin början,

(Läs mer om Brynäs i Dick Ruben Van Dermés och Mats C Wibergböcker som även de bodde på 3:e Tvärgatan. Dick beskriver fler detaljer om deras lykttändare).

 

 

 

Norrlands-Postenen nedlagd Gefletidning hade en artikel om f. lykttändaren E. L. Larsson. Tyvärr saknar jag datum på artikeln men anledningen till att Norrlands-Posten intervjuade honom, var att han fyllde 80 år. Så här skrev tidningen: Hr Larsson hade också ett och annat att berätta om sitt yrke i forna dagar. Gasverket, som då förestods av en engelsman, skötte sig inte så förstklassigt som nu. Ibland kunde det hända att gasen tog slut vid 12-tiden på natten och så var det slut med lyset på gatorna. Gasrören var nämligen så dåliga, att gasen läckte ut i marken i stället för att stiga upp i lyktorna. Förresten var det inte så mycket bevänt med lyset. På den tiden hade man inte glödstrumpor som nu, utan endast fladdrande lågor.

 

Ur Norrlands-Posten: N:o 50 Thorsdagen den 9 December 1847

 

En insändare har begärt rum i tidningen för följande:

Hafwer nuwarande Lykttändare lika betaldt för alla gatlyktor, såwäl för dem som ej brinna mer än 2 gånger i weckan, som dem, hwilka lysa till kl. 7, och den, som ej slocknar förrän mellan 9 och 10 på aftonen, frågas af en

spekulerande Entreprenör. Att insändaren har skäl till sina frågor kan icke förnekas. Staden är wisserligen försedd med omkring ett halft tjog Argandska gatulyktor, och under dagen sen man dem wäl hänga öfwer gatorna, men om aftonen, då de borde göra tjenst, äro högst få af dem synliga. Naturligtwis beror detta af den Entreprenörens fel, som åtagit sig lykttändningshållningen. Det är likwäl besynnerligt att sådan uraktlåtenhet får fortfara utan att beifras och afhjelpas af wederbörande.

 

—————————

 

 

SÖDRA KUNGSGATAN 22 – 24

 

 

I 22: an fanns Laurells Cykel och Sportaffär, en Välkänd affär för det sportiga Gävlefolket.

 

 

 

Före rivningarna

S. Kungsgatan 1960-talet före rivingarna av den äldre bebyggelsen. Laurells i bakgrunden

 

FENIX > K. Laurell’s Velocipedaffär & Rep.Verkstad (Gefle).

 

Laurells Cykel Motorcykel Sport > Laurells Cyke…

 

Grannen i 24:an hette Ågrens Matvaror och innan dess “Fyran” som var ett ölcafé i ett kommunalt bolag som hette Gefle Kaféaktiebolag. Det enda kommunala bolag som gett bra vinst. Där serverades öl och smörgåsar till törstiga. “Ettan” låg på N. Slottsgatan 7, “Tvåan” N. Kansligatan 7 “Trean” S. Skeppsbron 4.

l

Gävle fanns år 1928 6 st privatägda ölcaféer och ordningen på dessa var väl inte den bästa. Slagsmål, fylla och ofredande av folk var en vanlig företeelse. För att få en bättre ordning på dessa, så beslöt stadsfullmäktige den 13 augusti 1928 att införa kommunalt ägda ölstugor under ett bolag som fick heta Gefle Kafé AB, och som startades 1928.

 

På de ställen som Kafé AB skulle driva sina ölstugor fanns tidigare privata sådana. Som ex. Kan nämnas “Flaggen” på N. Slottsgatan 7.

 

På 1:an och 4:an fanns runda skyltar med text “ÖL – servering” . En finns bevarad i muséets lagerlokaler på Styrmansgatan.

 

—————————

 

 

FÄRGHANDEL OCH JÄRNHANDEL – SÖDRA KUNGSGATAN 28

 

 

Färghandeln, var en filial till O.A. Johansson & Co, vars huvudaffär låg i Gevaliapalatset. Den här fililalen låg på Södra Kungsgatan 28. Järnhandeln ägdes av Oscar Hedqvist. Jämhandlarna hade på den tiden ett gammalmodigare sortiment som täckte den tidens behov.

 

Färghandlama sålde mycket i s. k. “lösvikt”. Det fanns bl.a. en tjärtunna inne på gården och när folk ville ha ex. l liter tjära, så vickade expediten på tjärfatet och fyllde kundens kärl med tjära. Spill blev det naturligtvis.

Fernissa till jularna var en stor artikel. I nästan varje hem skulle korkmattorna fernissas. I dag är det plast och novilonmattor som ej behöver denna vård.

 

När flyttlassen gick tidigare, så tog folk med sig sina korkmattor och hade en “helvete” att pussla i hop mattorna på nya stället.

 

En stor “liten” artikel var pottaska. Pottaska som ” dundergubbarna ” köpte och renade rödspriten för att sedan berusa sig på. Skokräm innehöll också alkohol, så det gick ned det med. Vissa torra hårvatten dracks också för berusning.

 

En del köpte 10 öre pottaska och 1 liter rödsprit. Dagen var räddad. Blåsprit var eftersökt men för att köpa så krävdes licens. En del av “gubbarna” har Stig Sandin på Färgmästerberättat att när det blev deras tur så begärde de att få nattkärlsaska m.a.o. pottaska En del körde med: 10 öre pottaska för gumman skall baka pepparkakor. Pottaska lär ha ingått i en del recept för pepparkaksbak! De som var ordentligt törstiga begärde en kr. Rödsprit, 10 öre pottaska och får jag låna toaletten. De absolut törstigaste gubbarna silade rödspriten genom en råglimpa och drack rödspriten, men tyckte de inte att rödspriten “tog” så åt de även upp limpan.

 

Det fanns många vedgårdar där folk kunde köpa sitt vedbehov till sina kakelugnar och till vedspisarna. Vedbodar var det gott om. Till varje hus så hörde det en vedbod där folk kunde förvara ved, cyklar och div. prylar. Vedboden blev en naturlig träffpunkt där dryftades alla möjliga spörsmål. Smågrabbarna som tjyvrökte gömde sina cigaretter där, kanske Broodway, ett populärt cigarrettmärke. Och gubbarna som ville ta sig en “rackabajsare” gömde sina spritflaskor bland veden.

 

 

 

Från gasklockorna kom stadsgasen som levererades via rören till lyktor och till hemmen där det fanns både gaskök och gasugnar. När fotogenkaminerna “dök” upp i järnhandlarnas sortiment fick folket gå till färghandeln och köpa fotogeni stället för att gå till vedboden och hämta ved. Livet blev lite enklare.

l

december 1956 sålde O.A. Johansson & Co:s filial på S. Kungsgatan 55 fat à 195 liter totalt 10.725 liter, som såldes över disk.

 

l dag, i de flesta hyreshus, fjärrvärme. Och morgondagen var bjuder den på? Kanske vi går tillbaka till vedboden, där gubben gömmer sin spritflaska och tar sig en hutt då och då för att glömma sin tid och minnas hur det var förr. För det var ju alltid bättre förr. Eller hur?

 

—————————

 

 

SÖDERHIELMSKA GÅRDEN

 

 

har fatt sitt namn efter den tredje innehavaren Carl Gustaf Söderhjelm som ägde Tolvfors järnbruk.

 

Söderhielmska gården tjänade en tid som handelsträdgård, då arealen var mycket större än i dag .. höghuset i hörnet S. Kungsgatan – Brunnsgatan fanns ej.

Restaurerades 1965 och har sedan dess tjänat som värdshus, med olika ägare.

 

—————————

 

 

SNUS – MAJAS TOMT

 

har fatt sitt namn efter Maria Sandström 1737 – 1799 som tillverkade snus i hemmet. l dag är väl tomten mest känd då Gillet Gamla Geflehåller sin årliga auktion under maj månad.

 

—————————

 

 

SÖDERIDYLL

 

 

Teckningen införd i en Gefletidning 14 december 1913. Under teckningen står det SÖDERIDYLL. Den s.k. Snus-Majatomten på Soder. Utförd av sig. HL.

 

—————————

 

 

LONDONER – BASARERNA

 

 

Det fanns tre Londoner bazarer i Gävle. De låg i Dalapalatset, Nygatan/Norra Slottsgatan och på Södermalmstorg.

 

Här är historien om Londoner bazaren: Londoner startades den 27 mars 1910 på Brynäsgatan 8. Det var Figge Erikssonsom var initiativtagare till Londoner. Från början som s. k. 15 öres bazar.

1 oktober 1910, fick Eriksson nya lokaler i Dalapalatset, och då gjorde han den affären till huvudaffär och bazaren på Brynäsgatan 8 fick fungera som filial.

 

 

Dalapalatset.

 

Ar 1914 fick Eriksson möjligheter att utöka lokalen i Dalapalatset, vilket han gjorde.

 

Efter några år sålde Eriksson Londoner bazarerna till John Larsson, som senare tog sig namnet Nystig. Nystig drev affärerna i tre år i samma stil, men utökade sortimentet med textilvaror.

Nystig öppnade filialen på Södermalmstorg år 1923.

 

Ar 1933 inköptes Torgbazaren på Skepparegatan och under kortare perioder drevs filialer på N. Strandgatan, Strömsbro, Bomhus samt Forsbacka.

 

Ar 1938 öppnade Londoner på Nygatan och denna affär blev huvudaffär och filialerna fanns på Södermalmstorg och i Dalapalatset.

 

Alla andra filialer var då nedlagda, och år 1947 övertog familjen Lundblad rörelsen som då var aktiebolag.

 

—————————

 

 

GODTEMPLARLOKALEN VID SÖDERMALMSTORG

 

Verksamheten inom IOGT var före sekelskiftet förlagt till godtemplarlokalen vid Södermalmstorg. Tidigare hade lokalerna tjänat som missionshus. Godtemplarna flyttade till S. Kungsgatan 8. Och efter kom Salem, som sedermera blev Filadelfia. En tid tjänade lokalerna som biograf enligt nedanstående biografannons.

 

 

 

 

 

 

 

Södermalmsbio

 

Ordningsföreskrifter för kinematograf- och biograflokaler i Gävle.

 

—————————

 

Efter godtemplarna kom de frireligiösa inmarscherande i lokalerna

 

Godtemplarna hade sin entré från Brunnsgatan men efter ombyggnad så kunde den religiösa församlingen gå in från Södermalmstorg och för att de inte skulle gå vilse så fanns det en skylt med texten SALEM. Kvinnorna och

flickorna hade alltid håret prydligt uppsatt i en knut. Det var ett kännetecken att de tillhörde någon religiös församling. Även de andra frireligiösa församlingarnas damer hade håret prydligt uppsatt i knut.

 

Det fanns en dam som bodde på 3:dje Tvärgatan 33. Hennes värld sträckte sig till de närmaste affärerna och från hennes hem 3:dje Tvärgatan upp – Kaserngatan och S. Kungsgatan till Södermalmstorg och Salem. Det var hennes värld och hon var säkert nöjd med den. Hon hade gudstro och var nöjd med de små gåvor Gud skänkt henne. Sedan finns det folk i dag som far omkring som skottspolar och som aldrig får någon ro.

 

Ibland besöktes församlingen av någon väckelsepredikant som kunde “få med” sig församlingen. Predikanten var oftast från någon annan stad eller ort.

 

1 dag nar du besöker Filadelfia, det tyckte Karl Einar att du skall göra, så kommer du säkert att bli förvånad över vilken fart det är över musiken och sången. Ungdomarna behärskar instrumenten som det bästa showband. Publiken då? Damerna och de yngre flickorna i tonåren behärskar det senaste modet och smink är tillåten som tidigare ansågs “syndigt”. Herrarna då? Välklädda i strikta kostymer eller blazer med matchande byxor.

 

—————————

 

 

Södra Kungsgatan 32

 

 

Huset på Södra Kungsgatan 32 var det enda huset på söder där skorstenarna inte revs med grävmaskin.

 

Utan skorstenarna revs för hand, sten för sten försiktigt, och rivningsgubbarna tittade efter, vad då?

 

I mitten av 1930- talet började Olle Nilssonvakna mitt i nätterna, för han hörde ett mystiskt skrammel från matbestickslådan i köksförrådet.

Han bråkade på sin syster, för han trodde det var hon som var orsaken till skramlet. Men så var det inte, hon var oskyldig. Det spökade.

När Mattiasköpte huset, hade man sagt, kanske mest på skoj att det fanns en skatt inmurad i skorstensstocken.

 

År 1957 när huset var utrymt gick Lars Nilssonoch upptäckte att murningen i köksförrådet var ihålig när han knackade på den.

 

Olle Nilssonoch rivningsentreprenören kom förbi och förbjöd Lars att vara där för det var livsfarligt när golvbrädorna var utrivna och man fick gå på stockarna i bjälklagen.

 

Dagen efter berättade entreprenören att han hittat ett skrin med guldpengar och ett dokument som han var mycket förtegen om. Dagen då man lyfte bort planstenen framför spisen, fanns där guldpengar inbakade i deg. Då kunde man se rivningsgubbarna med snabba steg skynda till sina bilar med fickorna fulla av guldmynt, gömma dessa i bilarna och omsorgsfullt låsa för att skynda tillbaka till rivningsplatsen och leta efter mer pengar. Så revs skorstenarna för hand för att inte missa om det fanns något mer.

 

På 1800 talet hade en kvinna drivit en slags krog med mat och logi för sjömän i huset. När sjömännen hade supit sig fulla, muddrade kvinnan deras fickor. Det var bara hon och spöket som visste hemligheten samt någon som misstänkte vad som skedde men inte hade några bevis.

 

 

SÖDRA CAFÉET – CAFE BRIO

 

Café Brio (nuv. Pigalle)

 

Södra Caféet hette caféet från början. Övertogs av Minda Gustafsson välkänd från restaurant Pigalle och Strandgården. Caféet döptes till Café Brio och när det blev dags för rivning av S. Kungsgatan 32 flyttades rörelsen tillfälligt över till den s.k. Arbetsstugan tvärs över gatan för att sedermera uppstå igen som restaurant på andra sidan gatan igen – nu i nyuppforda lokaler – Pigalle, som blev Brynas IF:sspeciella “lokal”.

 

 

     

 

 

    

 

 

 

Arbetsstugan tvärs över gatan som senare revs.

 

Numera drivs Pigalle och Strandgårdenav Minda Gustafssons döttrar till allas belåtenhet.

 

 

FIRMA M.S. NILSSON – Södra Kungsgatan 32

 

Firma M S. Nilsson M som i Mattias och S som i Stina (egentligen Kristina) hade anor från början av detta sekel.

 

Efter ett äventyrligt mellanspel i Amerika, startade Mattias och Stina Nilssonen firma på S. Kungsgatan 32. Firman köpte och sålde allt. Ibland blev de lurade så att ett parti skor låg kvar i lager – bara högerskor. Men under 1: a världskriget med ransonering höll bönderna på sina produkter fast Mattias var du och tjenis med de flesta i Uppland, så att Erik, andre sonen i familjen, körde sin Phänomen många gånger fram och tillbaka med åtråvärda varor. Mattias var för snäll när det gällde att göra affärer, han ville berätta roliga historier istället, så det hände ofta att när någon kom och skulle betala sina varor, så sade Mattias “det tar vi nästa gång”. Det han var bra på det var bokföring.

 

Kaffe som firman nu sålde rätt så mycket av, kom speciellt blandat i 50 kg:s säckar från Otto Dahlström & Co, Stockholm.

 

MS Nilsson sålde omalet och malet kaffe i påsar med 2 logotyper GEFLE 1: an i röd/vit rutig påse och MESSIL mocka blandning i genomskinlig cellofanpåse.

 

Kaffet uppskattades av många i Gävle, men såldes så långt borta som i Båtskärsnäs och Tingsryd. Allt kaffe maldes och packades för hand, och man höll på till år 1968 då firman upphörde. Vid den tiden såldes kaffet till en del caféer i Gävle med omnejd.

 

—————————

 

 

SANKT PETRI KYRKA – Södra Kungsgatan 44

 

 

Kyrkan ritades år 1893 och byggdes av Sankt Petri Metodistförsamling. Kyrkan gick in i himmelen som 34:an år 1959 då rivningslov erhölls.

 

En ny kyrka byggdes på Södra Rådmansgatan 25 – 27. I vardagstal kallas den för Metodistkyrkan.

 

—————————

 

 

GULF BENSINSTATION – korsningen Södra Kungsgatan – Kaserngatan

 

 

Några av de övriga affärerna var:

 

Gefle Wapen – P.C.Rettig & Comp.s tobak, snus och cigarrer – FRAM – Tobaksmonopolet – Bergii Tobakshandel – C. Hänsch Spegel- & Ramaffär, Albin Söderbloms skoreparationsfabrik – Restaurang Kungsbacken på S. Kungsgatan 3 – J. Bengtsons Möbel- & Likkistmagasin samt Svepningsbyrå på Slottstorget – H.K. Johanssons kött-, Fläsk- & Charkuteriaffär på S. Kungsgatan 8 – Gustaf Tholéns kopparslageriverkstad – N. A. Ekberg, Smides-, Hofslageri- & Vagnmakareverkstad – Rivoli -.

 

———————

 

Huvudkälla till detta material: GEFLE, Södra Kungsgatan. Av Karl Einar Johannesson

som tidigare bodde vid Västra Flygeln på Slottet i Gävle

 

Vem är Karl Einar?

Bildkonstnär, tecknare, (f. 6/12 1930- d. 29/9 2004 i Gävle). Han studerade på Konstindustrien, fackteckning, Famous Artist School och European Art School och målade och tecknade stadsbilder.

 

Representerad: Hemgården och Länsstyrelsen i Gävle. Hans föräldrar var Filip Olof Johannesson född 1898-10-21 och Elin Ottilia Sund, född 1898-06-11. De bodde på Fyrbåken 8401.

 

För ett tiotal år sedan hittade jag denne konstnärs böcker på huvudbiblioteket. Jag blev mycket fascinerad av hans teckningar och tog många fotostater för att spara. Sedan glömde jag alldeles bort dem. Hittade dem nyligen i

min “Nostalgilåda”. Har nu konstaterat att han inte längre finns i livet men vill absolut inte att en sådan skicklig person skall bli bortglömd då han har gjort så mycket för att dokumentera Gävles historia.

Hans böcker finns i Huvudbibliotekets faktarum men trots att jag ofta är där ser jag aldrig någon bläddra i dem vilket är oerhört synd.

 

Jag vet inte om han fick något Kulturpris – själv tycker jag att få har gjort så mycket för att rädda Gävles historia som denne man och vill på alla sätt tillvarata och förmedla hans gedigna arbete och på så sätt hedra honom.

 

Jag har själv kompletterat med många bilder samt länkat till ett antal dokumentsom anknyter till basmaterialet för att ytterligare förstärka och förtydliga sammanhanget i hans beskrivningar.

 

 

———————————–

Materialet är sammanfattat av Lisse-Lotte Danielson

Gå till Startsida Senast uppdaterad: 2011-09-09

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website