HISTORIA
publicerat i Gefle Dagblad tisdag 20 november 2007
Källa är Åke Nyléns tidningsurklipp
Major Gustav Swedlund dirigerar gymnastik från sin egenhändigt bekostade balkong på gymnastikhuset. Swedlund hade som elev varit drivande i GGIF. Som 27-årig löjtnant anställdes han och under 30 år präglade han i rådande tidsanda skolans moraliska och fysiska fostran. I staden var han även ryktbar styresman och fastighetsägare.
Skolidrotten har förändrats. Att tävla för sin skola är inte lika vanligt och inte heller lika brett engagerande. I stället har gymnasier profilerat sina idrottslinjer och specialisering.
Major Gustav Swedlund dirigerar gymnastik från sin egenhändigt bekostade balkong på gymnastikhuset. Swedlund hade som elev varit drivande i GGIF. Som 27-årig löjtnant anställdes han och under 30 år präglade han i rådande tidsanda skolans moraliska och fysiska fostran. I staden var han även ryktbar styresman och fastighetsägare.
En grå vinterdag 1936 samlades 3 500 åskådare på Strömvallen. Siffran framstår som förbluffande med tanke på att det skulle bli skolbandy, dock av elitklass.
Läroverket skulle möta Karlstad om den prestigefyllda Kronprinsens pokal. Världsstjärnan Vivi-Ann Hultén gjorde före matchen en bejublad uppvisning i konståkning. Vid 2-2 bröt domaren finalen på grund av snöfall och Gävle förlorade oväntat omspelet. Men bandy hade blivit den stora sporten för Gefle Gym- nasii Idrottsförening, vars historia börjat långt tidigare.
Den 13 november 1882 hade Norrlands-Posten meddelat att ynglingar vid läroverket under ledning av adjunkt Ruth bildat en idrottsförening. Med glädje konstaterade tidningen, att rektor omfattade denna gryende idrottslust med mycken välvilja och frikostighet.
Några veckor senare hölls ännu ett konstituerande möte för att bilda en sportklubb i staden och i januari 1883 bestämde sig styrelsen för namnet Gefle Idrottsförening, dock efter diskussion om risk för sammanblandning med läroverkets idrottsförening.
Därmed hade staden två av landets första föreningar för idrott. Gävle av 1882 var modernitet med progressiv ekonomi och stark borgerlighet med internationella influenser. Folkrörelserna fick snabbt förankring här.
Mellan 1865 och 1900 växte staden från cirka 17000 invånare till 29000. Stadens struktur förklarar att idrotten fick tidiga entreprenörer i Gävle. Borgerskapets söner hade förutsättningar att ägna sig åt modern sport.
Gymnastiken hade redan vid mitten av 1800-talet fått fart i staden, tack vare att den svenska gymnastikensskapare Per Henrik Ling skickat hit en av sina bästa lärjungar, som ombesedan några år läroverkets gymnastik- och fäktlärare. Ivrig profet för sin berömde farbrors lära.
De grenar GGIF bedrev i begynnelsen visar annorlunda värderingar än i dag och skvallrar om var ynglingarna socialt hörde hemma. Tidens trend var dragkamp, rodd och segling samt den schemalagda fäktningen.
Läroverkets gymnaster svarade för uppvisningar och för att nå estetisk effekt bestämde sig föreningen att uppträda i blått och vitt. Kuriös ansökan gjorde GGIF 1916 om att få öva handgranatkastning. Skytte låg långt in på 1940-talet både elever och lärare varmt om hjärtat, vilket gjorde att läroverket snart hade bildat en särskild förening som bedrev vapendrill på helgerna.
Mycket av idrotten hade länge svårt att bli accepterad. Bollsporter i lag hade diskutabelt anseende på vissa håll, liksom även extrem individuell specialisering, eftersom hängivna anhängare av Ling-gymnastiken ifrågasatte sport som ett skadligt hot mot en sund själ i en sund kropp. En paradox blev idrottslärarnas fundamentalism och angrepp på överdrivet idrottande, men försvar för allsidig och häl- sobefrämjande Linggymnastik.
I ett protokoll från 1890-talet debatterar GGIF idrott, moral och ungdomens livsstil:
“Det är sporten som utgör ett verksamt motgift till förslappande och förvekligande inflytelser som lust, njutning och de modärna uppfinningarna till bekvämlighet medföra. Sporten stärker och stålsätter vår tids överansträngda nerver.”
Strängt moraliserande var föreningens stadgar. Med godkänt betyg i gymnastik kunde man bli medlem. Den som inte infann sig i tid eller uteblev från övningarna fick böta till föreningskassan och när flickor med tiden ville deltaga i verksamheten blev det kalla handen.
Vid sekelskiftet sjönk intresset för GGIF dramatiskt. Genom att avskaffa inträdeskraven försökte föreningen nyrekrytera. Åderlåtningen hade som en förklaring att nystartade Idrottsföreningen Kamraterna i Gävle blev en klubb för gymnasister. Skulle i stället GGIF radikalt öppnas för alla ynglingar? Debatten blev uppslitande, tills rektor avgjorde med sitt stöd för den konservativa falangen.
På Gavleån drev GGIF länge en av stadens populära skridskobanor. Där förlustade sig gammal och ung till musik och punsch, samtidigt som föreningens kassör gnuggade händerna. Där kunde silvermedaljören vid OS 1908 och före detta gymnasisten “Ricken” Johansson briljera med sin skridskokonst.
Tidigt 1900-tal tycks flertalet av stadens unga idrottare ha gått i läroverket och därefter bli än mer framgångsrika i sina föreningar. Tore Blom hoppade höjd i Paris- OS 1900, medan Ernst Serrander, som så småningom skulle bli chef för Norrlandsposten, sprang medeldistans 1906 i Aten-OS. Vid olympiaden 1912 i Stockholm hemförde Josef Ternströms Gästriklands första OS-guld, då han bidrog till lagsegern i terräng.
En oavgjord kaotisk skolbandyfinal 1938 i Uppsala ledde till rabalder i pressen. Osnutna lymlar framställdes Gävlegymnasisterna som i Upsala Nya Tidning efter fränt spel och rabalder med domaren, som i DN fällde omdömet att han aldrig träffat ett mer osympatiskt lag. Rektorer och gymnastiklärare ledde ett moraliskt efterspel med regelrätta förhör. Mycket klokt manade läroverkets gymnastiklärare major Uhlin till besinning, för att inte än mer stärka alla de som i idrott enbart såg ett undergrävande av studier och skoltukt.
Den goda skördetiden för läroverkets idrott inföll sedan på 1940-talet tack vare bandylaget, som vann sju finaler i följd om Kronprinsens pokal (1940, 1942, 1944 – 48 samt 1964). Redan etablerade elitspelare och med tiden svenska mästare och landslagsspelare var Edsbygrabben Paul Karlsson, som flyttat till Gävle för att kunna ta studenten, och Ove Eidhagen från Forsbacka.
Avvisade från GGIF hade skolans idrottsflickor dragit igång egen förening. Rut Normark var ledamot där och duktig gymnast, vilket kvalificerade henne till en plats bland de 12 Gävleflickor som uppträdde med gymnastik vid OS i Berlin 1936. Hemma därifrån tillträdde hon sin 40-åriga tjänst som gymnastiklärare vid sin gamla skola.
Flickorna gjorde sig gällande i friidrott och 1941 väckte SivDahlgren, som höll världsrekordet i längd utan ansats, uppmärksamhet vid Skolungdomens mästerskap i friidrott, vilket är ett av få skolmäster- skap som i dag behåller sin status tillsammans med bollsporter.
Skolidrotten har förändrats, Att tävla för sin skola är inte lika vanligt och inte heller lika brett engagerande. I stället har gymnasier profilerat sina idrottslinjer och specialisering.
Under senare läsår har GGIF i tidens anda bedrivit innebandy och än i dag bestämmer föreningen i omröstning vem som skall få årets Idrottssköld, vilken delats ut i alla Sveriges gymnasier sedan tidigt 1900-tal. De två första åren hedrades Gustaf Engström och Monte Afzelius. Tillsammans med flera skolkamrater spelade de 1907 för IFK Gävle i bandyns första SM-final.
Bo Nordlund
—————————————
mars 04, 2012
Startsida 
Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson – lisse-lotte@danielson.be
