Publicerat i Gefle Dagblad lördag 5 maj 1984
Från Åke Nyléns tidningsurklipp.
En Stöttepelare i torgmiljön
Den här portalen återfinns i Gävle-Dala Stadshypoteksförenings fastighet Nygatan 16 i Gävle. Man stannar gärna och beundrar dörrarna till huvudentrén. Dessa bekläddes 1983 med sex stora bronstavlor upptagande motiv utförda av konstnären Per Nilsson Öst.
Tavlorna föreställer:
1) Gävle Rådhus, gamla Kungsbrons balustrad samt “Gudinna vid Hyperboreiskt hav“,
2) Hälsingehambon samt kraftverk vid Ljusnan,
3) Hamnmagasinen i Hudiksvall,
4) Falu Rådhus, Kristine kyrka och Creytz lave,
5) Årets idrottsfest i Dalarna, vasaloppssegraren får segerkransen vid klockstapeln i Mora,
6) Ornässtugan och kyrkrodd på Siljan.
Huset uppfördes av Gefle Stads Sparbank under åren 1897—1899. Det var sparbankens första egna hus. Från första början höll man till med sin rörelse i Rådhuset. Arkitekt Aron Johansson som även ritat riksdagshuset, skapade huset.
Byggnaden bär många drag som lånats från florentinsk renässansstil. Över de elva fönstren som är utförda i rundbågestil i nedre våningen finns i relief ansikten av medeltida människor vars utseende varierar. Husets balkonger med sina stora stenbarriärer och konsoler ger ett mäktigt intryck. Så gör även den kraftiga takbalustraden som harmonierar bra med grannhuset Handelsbankens takbalustrad.
Den mäktiga familjen Medici, som under 300 år härskade i Florens har fått sin vapensköld i det gamla sparbankshuset uppsatt i övre delen av hushörnet. I Gävle är dock de sex röda kulorna i vapnet ersatta med Gävles gamla stadsvapen, ett G. Byggnaden ger sken av soliditet och kraft. Det gamla sparbankshuset vid Stortorget kan vi inte vara utan. Det hör till stadsbilden och är en stöttepelare i torgmiljön.
Huset har varit rivningshotat. År 1963 förelåg ett förslag om att sälja huset till Konsum Alfa som hade för avsikt att uppföra ett varuhus på tomten. Då sparbanksstyrelsens första beslut om försäljning publicerades, uppstod i staden en spontan reaktion mot att den gamla vackra byggnaden
— “Gävles förnämsta från sekelskiftet” skulle försvinna.
Expert- och lekmannaröster förenades i förhoppning att styrelsen skulle ta beslutet under omprövning och försöka finna någon lösning som möjliggjorde husets bevarande för framtiden. En minoritet av bankens huvudmän, årsstämman, reserverade sig på årsstämman mot beslutet.
“Vi anser att sparbanken på grund av dess ställning i samhället och djupa förankring i folket, bör så långt som möjligt tillgodose även andra allmänna intressen än de rent bankmässiga — och då inte minst de kulturella sådana!!, hette det i en skrivelse till sparbankens styrelse.
Gävle Dala Stadshypotekförening kom som den räddande ängeln. Den förband sig att med bibehållande av huset i oförändrat skick köpa detsamma och flytta sin bankrörelse till fastigheten. Så skedde även till allmänhetens, sparbankens och, som jag tror, till slut även till Konsum Alfas tillfredsställelse. Gävle-Dala stadshypoteksförening, som nu är stadens största kreditinstitut, har inte bara restaurerat huset utan även grundförstärkt detsamma.
Per Nilsson Östs bronstavlor på portarna till Hypoteksbanken är ett fint tillskott till bankpalatset och är helt i stil med portalerna i gamla Florens där man ofta hade rikt skulpterade portaler.
De gamla deviserna från sparbankstiden kring taklisten finns fortfarande kvar. Mot Nygatan står det: “Lat hand gör fattig — idog hand gör rik“, och mot torget: “Sparad penning är som vunnen dubbelt värd om ädelt brukad“.
Om nyttan för de unga att spara skrev Gefle Weckoblad på sin tid:
För giftaslystna flickor att beakta:
“De bör komma ihåg hur väl varje förvarad och förökad penning kommer väl till pass, när de en gång skola inträda i giftermål och sätta eget bo, varvid det är gott att kunna börja med litet mer än tvenne tomma händer, och flickorna böra påminna sig att det fäster varje förnuftig gosses uppmärksamhet och aktning att höra omtalas huru den eller den flickan har så stort kapital i sparbanken, vilket genom god hushållning och berömlig sparsamhet hopsamlat”.
Döttrar till rika grosshandlare behövde ej spara sades det — ty grosshandlarna hade pengar “att sockra med“. Ett ordstäv som ej kommit med är: “Den som spar han har” eller det kanske numera heter ibland “Den som spar han har ingenting kvar på äldre dar.”
FOLKE LÖFGREN
—————————————
februari 12, 2013
Sammanställt och kompletterat med bilder av – lisse-lotte@danielson.be
