Gamla foton, Del 4

 Komplettering till föregående bilder:

Här opererade förutom Stjerna även barberare Isberg

 

Maud Selén, Stadsarkivet har tittat i arkiven och skriver följande om ett gammalt Gävlehus:

 

I Isbergs salong på Rådmansgatan 10 utförde man inte bara rakning och frisering. Isberg var också le gitimerad fältskär (person som ut­förde enklare operationer enligt Svenska Akademiens ordlista).

 

Den 16 maj 1872 öppnade salongen i huset.

Här kunde man få åderlåtning och koppning. Han drog också ut tänder och lindrade liktornar och nageltrång. Botade ledvrickningar och benskador samt skötte sår, gamla som nya. Han botade tand­värk genom att låta blodiglar su­ga i tandköttet när värken blev för svår. Fältskären kunde också an­lägga “fontaneller” genom att öpp­na ett litet sår med ett glödande järn eller med kniv.

 

Såret skulle sedan hållas öppet med “retande salvor” för att av­lägsna skadliga ämnen ur kropp­en.

 

För att bli fältskär skulle man avlägga examen. Utbildningen fanns ända fram till år 1917. Det var länge gott om barberare som var faltskärer.

 

Per August Isberg själv, som kom från Vickelby på Öland, avled efter fem år i yrket.

 

“Sjöbergska huset” fick namn efter fotograf K A Sjöberg och inte efter konditor Gustav Sjöberg, som först 1914 kom till huset. 1957 revs huset och ersattes senare av Thulehuset.

 

 

2011 (ett Bildarkiv) – Del 4.

 

Detta materiel kommer från Åke Nyléns privata Tidningsurklipp.

  

Från GEFLE DAGBLAD Söndag 23 sept. 2007.

 

 

 

Här, till vänster om konditoriet, höll Ivar Stjerna till med sin raksalong.

 

Här snaggade Stjerna Gävleborna.

 

Tomas Palm lekte som barn kring spårvagnsspåren på Nygatan och fick en mycket påtaglig minnesbild av Stjernas salong. Han berättar att Stjernas salong låg på Norra Rådmansgatan 10, alldeles intill Sjöbergs klassiska konditori i det som kallades Sjöbergska huset innan det revs 1957.

 

Då ett nytt hus byggdes upp på samma plats fick det namnet Thulehuset efter försäkringsbolaget Thule som ägde det, och då tyckte kanske Stjerna att miljön blev lite för modern. I alla fall så sålde han sin rörelse till Ytterbergs herrfrisering, som hade startats 1930 av Gösta Ytterberg.

 

Thulehuset efter Rådmansgatan och Drottninggatan.

 

Tomas minns att Ivar Stjerna som en snäll och mysig farbror som alltid månade om barnen i kvarteret.

“Folkmun påstod – rätt eller fel – att det inte spelade någon roll om man sa hur man ville bli klippt, Stjerna klippte alltid som han ansåg, lätt snaggad skulle man vara.” Och tänk – den minnesbilden har även jag av barndomens frisörer. Det var ingen som frågade vad man hade tänkt sig för frisyr, de bara klippte.

Tänk om det var 1950-talets herrfrisörer som rådde för att vi killar som började bli vuxna på 1960-talet lät håret växa över alla kragkanter! – Ulf Kriström.

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————–

 

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————–

 

 

GEFLE DAGBLAD TORSDAG 26 APRIL 2007.

 

Detta var Hattgatan.

 

Hugos Hattar upphörde 1975.

 

 

Hugos Hattar

 

 

 

Maud Selén på Stadsarkivet har bläddrat bland gamla tidningsklipp och hittat följande ur Gävles modehistoria:

 

 

Hugos Hattar upphör efter 43 år kan man läsa i en 32 år gammal tidningsartikel. Affären hade då funnits i samma kvarter sedan slutet av 1800-talet. Ägaren var då J W Haglunds hattfabrik som överlät affären 1932 till en av sina resande. Affären har alltid legat i hörnet av N. Kungsgatan och Kyrkogatan i kv. Skampålen. Hugos modister sydde också upp egna modeller i filt, tyg och skinn. Det fanns två hattfabriker i Gävle vars ägare hette Haglund. Förutom J W Haglund fanns även L Haglunds Hattfabrik (se nedan) och de var inte släkt !

 

 

År 1932 fanns det 27 hattaffärer på Kungsgatan i Gävle. Modeaffärerna, som de kallades då, låg så gott som vägg i vägg. Det fanns även modeaffärer i andra delar av stan. Svea Poussards vid Stortorget och Engelska Hattmagasinet på Drottninggatan hörde till de främsta. Men det var Kungsgatan som var “Hattgatan”

och Drottninggatan var “Skobutikernas gata”.

 

 

Genom åren förändrades sortimentet i hattaffärerna, skriver man vidare i artikeln. Sorghattar, de så kallade änkehattarna försvann. De var sydda i svart crépe med vit kant runt ansiktet samt hakband. Slöja skulle det vara både fram och bak.

 

Förr kunde man inte gå på begravning utan hatt. Inte i kyrkan överhuvudtaget. Uthyrning och försäljning av höga herrhattar har också försvunnit, säger innehavaren av Hugos Hattar i artikeln.

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

L. HAGLUND & Co

GEFLE.

 

 

Rörelsen grundades år 1872 av fabrikör Lars Haglund som en detaljaffär i mössor, hattar och pälsvaror, men har under årens lopp utvecklats till ett betydande industriföretag. I en större fabriksbyggnad vid Hantverkaregatan 29—31 driver firman tillverkning av tygmössor såsom sport-, skid- och vegamössor, damhattar av filt- och stråtyger samt felbhattar. Firman driver även engrosrörelse och försäljer förutom lösa skinn och pälsvaror samt modenyheter inom branschen även herrfilthattar.

 

I fabriken äro cirka 150 personer anställda. Försäljningsområdet omfattar huvudsakligast Norrland, mellersta Sverige och Västkusten. Den årliga omsättningen uppgår till över 1 miljon kronor. För firmans olika fabrikat är märketElhå inregistrerat.

 

 

I fabriken äro cirka 150 personer anställda. Försäljningsområdet omfattar huvudsakligast Norrland, mellersta Sverige och Västkusten.

Den årliga omsättningen uppgår till över 1 miljon kronor. För firmans olika fabrikat är märket “Elhå” inregistrerat.

 

Källa: Beskrivning över Gefle med omnejd 1940, sid 93.

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

Har nu sett i ett antal artiklar att det är Politisk strid om bostäder på den omtyckta Luftvärnsbacken.

Det är tur att folk reagerar för i stället borde den förklaras som Kulturminne av nedanstående skäl.

 

 

 

 

I den kände författaren Jan Sterners bok “Tvåtusen år i Gävlebygden” på sid 95 står följande:

 

Enligt Jonas Selggren brändes häxor på bål vid Kaserngatan – Batterigatan, på höjderna nära Kristinaplan. Platsen kallades “Helvetets gröpper”.

sid 116 i samma bok står …..Den sistnämnda flyttades jämte staketet 1799 till “Helvetets Gröpper” som det står i Weckobladet för Gefleborgs län den 23 januari. Det var efter beslut av Länsstyrelsen och magistraten. Helvetets gröpper låg enligt rektor Selggren i närheten av nuvarande Batterigatan, inte långt från Kristinaplan.

År 1675 brändes 5 kvinnor här efter att ha halshuggits på rådhustorget i samband med häxanklagelser och trolldomsrannsakningar 1675.

 

Här kan ni i detalj läsa namnen på de 5 drabbade kvinnornas och om vad som hände.

 

 

http://www.gavledraget.se/Peter_Eriksson_Snifs.htm

 

 

Detta är i mitt tycke den mest spännande och skrämmande historiska berättelsen i Gefles historia.

 

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————–

 

 

Fotot är från Bo Göran Hedbergs gamla vykortssamling.

 

 

Gesters konditori på Nygatan

 

 

var det förnämsta konditoriet i ”stan” där det serverades kaffe från silverkanna och bakelser på

silverfat för 20 eller 25 öre styck. På hemväg från biograferna var det populärt att besöka detta.

 

 

Till soppor och buljong användes oststänger och ostsvanar som då serveras simmande i soppan.

Oststänger kan vara släta aflånga pinnar och buntas då vanligen ihop 3 och 3 med sidenband, eller

större vridna som då användes enkla. De framställas av smördeg med inkavlad riven ost. Priset för en

knippa om tre stycken är 50 öre och för enkla vridna, som är de mest vanliga, är 35 öre.

Ostsvanar av petit chouxmassa som af oss fyllas med ostkräm och användes simmande i soppan.

Priset på dessa är 60 öre.

 

 

 

Krustader: Består av tunn smördeg å tunna aflånga krusiga formar som sedan i hemmen fyllas med

någon stuvning. De kan beställas utan och med grepe, med grepe liknar krustader en korg. Priset är

utan grepe 25 öre, med grepe 30 öre.

 

 

 

 

Nygatan 33 i kv Kvinta år 1909.

 

 

 

 

 

 

 

 

Frans Leonard Gester, Hovkonditor med personal, I serveringslokalen på 1920-talet

T v hustru och dottern Alice Årtalet är ca 1909. Nygatan 33. Adress Nygatan 29, kv Kustos.

 

 

 

 

 

Hovkonditor Frans Leonard under 1930-talet. Adressen här är Nygatan 29, kv Kustos.

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————–

 

 

 

ENGELTOFTA

 

 

 

 

Engeltofta (1882 – …) av tidigt datum. Fotograf: Carl Larsson

 

 

 

Engeltofta byggdes som sommarvilla av grosshandlare B.G. Kronberg, som förvärvade marken 1871. E.A. Hedin ritade Engeltofta i två våningar av sten med ett åttasidigt torn i tre våningar i nordöstra hörnet. Byggnaden stod färdig 1882, och en park anlades med lusthus, badhus, båtbrygga och växthus. Vid östra infarten placerades i början av 1900-talet en byggnad som bostad för trädgårdsmästaren. Huvudbyggnaden tillbyggdes av B.G. Kronbergs son Erik.

 

Engeltofta köptes 1924 av fröken Hilma Johansson-Hammarin, som 1925-1932 drev det som pensionat. 1933 tog Oscar Zedrén, ägare av Grand Hotel och Centralhotellet, över. Engeltofta blev Grand Hotels sommarrestaurang med gästrum. Zedrén köpte Engeltofta 1936. Verandan byggdes om till matsal och en nydaning och utökning genomfördes av parkområdet.

 

 

1944 satte Zedrén ut fastigheten till försäljning, och Gefle Handtverksförening föreslog att en hantverkets folkhögskola för Gävleborgs län skulle inrättas på Engeltofta. Men samma år köptes fastigheten av SKF Hofors arbetares förening till semesterhem, och ett annex med gästrum uppfördes på tomtens västra del. Engeltofta var öppet från maj till oktober och användes under lågsäsong för konferenser och kurser.

 

 

1980 köpte affärsmannen Sigvard Lindfors, då bosatt i Schweiz, Engeltofta för eget fritidsboende och till utställningslokaler för allmänheten. Efter en debatt med politiska förtecken, driven av bland andra Arbetarbladets chefredaktör Ewert Söderberg, utövade Gävle kommun sin förköpsrätt, och efter renovering kunde bottenvåningen 1984 arrenderas ut som restaurang. Annexet blev ett vandrarhem åren 1984-2006.

 

 

Parken, lusthuset och bryggan snyggades upp och övre våningen rustades och har sedan använts som konferenslokaler. I parken, vid vattnet, placerades 1986 skulpturen “Segel” av Jordi Bota.

 

 

Kommunens intresse varade inte så länge. Engeltofta fanns i många år med på kommunens utförsäljningslista.

 

Norrlandet, restaurang, festvåning, konferensanläggning och logi ägs sedan 2007 av Nya Engeltofta AB och Engeltofta Restauranger AB. Under sommarmånaderna utflyktsmål för bad, utställningar och andra arrangemang. I parken har jazzkvällar arrangerats på onsdagar varje sommar sedan 1985. Sommaren 1995 startade Brita Planck kulturkvällar under juli månad tillsammans med Sveriges konstföreningars riksförbund.

 

 

Källor: Olerud, K: Sommarvillor utefter Gävlebuktens norra strand uppförda före 1900 (stencil). Lundblad, B.: Engeltofta från grosshandlarepok till nutid.
Internet: www.engeltofta.se

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

1874 startade A. Ferdinand Sjöberg sitt företag Gefle ullspinneri och trikåfabrik vid Nytorget som Stortorget då kallades. Det sista av husen revs omkring 1970.

 

I Gefle är den industriella verksamheten livlig och framåtgående. Där hafva anlagts en valskvarn af nyaste konstruktion, en cigarettfabrik, en verkstad för tillverkning av landtbruksredskap, flere velocipedfabriker, en stor läskedrycksfabrik, två tekniska fabriker, två boktryckerier, en karamellsfabrik, en ångtvättinrättning, två reseffektfabriker, en mekanisk verkstad m. fl., kvarjämte den gamla tobaksfabriken, en af landets största, Strömsbro bomullsspinneri och väfveri, Gefle ångväfveriaktiebolag samt Gefle ullspinneri och trikåfabrik högst betydligt utvecklat sin redan förut stora tillverkning.

 

 

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

 

Nygatan på 2000-talet, bild från Gävle Stadsarkiv.

 

 

Nygatan från 1960-talet, bild från Gävle Stadsarkiv.

 

 

 

Nygatan i början på 1900-talet.

 

 

Fotot från Bo Göran Hedbergs vykortssamling.

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

VEM ÄR Fabian Månsson vars staty står så centralt placerad i Rådhusesplanaden och VAD VET vi om honom?

 

 

   

 

 

Klicka här för att se var han bodde i Gävle.

 

 

Enligt GDs Gefle från A – Ö:

 

FABIAN MÅNSSON

(1872-1938), född i Hasslö, Blekinge län, gift 1904 med Maria (Maja) Qvist. Agitator för socialdemokratiska idéer, historiker och skönlitterär författare. Deltog 1903 i bildandet av socialdemokratiska ungdomsförbundet och 1917 av Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, varifrån han 1927 återvände till socialdemokraterna. Skribent i Skånska Dagbladet, Falkenbergs Tidning och 1904-1912 iArbetarbladet.

 

M. skrev under signaturerna Dacke och M-n. Han och hustru Maja bodde i Sjöbergska huset intill Gävle Teater. Lägenheten omfattade bara ett rum och kök, men den var ofta fylld av folk för diskussioner och enkla måltider. Senare bodde familjen i Hagaström.

 

 

1912-1938 var M. ledamot av riksdagens andra kammare för Gävleborgs län. Han studerade historia, intresserade sig för historisk forskning och undervisade. Blev filosofie hedersdoktor i Uppsala 1932.

Han gav ut “Sancte Eriks gård” i tre delar 1922-1926, “Gustaf Vasa och Nils Dacke” i tre delar 1928-1930 (sista delen kom ut postumt 1948), “Folkvandringarnas historia” 1937 och “Vikingatidens historia” 1939.

Fabian Månsson hade ett ovanligt sätt att tala, kärv humor och originellt uppträdande, gick gärna i vadmalskläder. Väckte med sin frispråkighet och rättframma sätt uppmärksamhet och förargelse. Han var religiöst intresserad och nykterhetsvän, gav 1916 ut romanen “Rättfärdiggörelsen genom tron”.

En porträttbyst i brons föreställande Månsson, utförd av Gösta Almgren, tillkom efter en insamling och placerades 1939 i Rådhusesplanaden. Svenska folkrörelser del 1; Ström, F: Fabian. Höglund, Z: Fabian Månsson; Meurling, P: Fabian Månsson och bondesocialismen; Andersson B: Fabian Månsson. Se även Wikström, V: Glimtar ur Arbetarbladets 75-åriga historia 1902-1977; Från Gästrikland 1968.

 

Flera intressanta länkar om honom:

 

http://www.hasslonatet.se/FabianMansson.html

 

http://www.panoramio.com/photo/53507090-source=wapi&referrer=www.panoramio.com

 

http://www.geocaching.com/seek/cache_details.aspx?guid=d987da88-65ae-4a0e-b18c-d5abd57c350e

http://bjornolof.egensajt.se/fabian.html

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

 

 

 

Bredvid Järnvägshotellet fanns en Vin & Spritvaruhandel. Här syns också tydligt var saluhallen låg i Centralpalatset.

Hit åkte man med hästdroska och inga bilar syns i början på 1900-talet.

 

Medvetet stor fil för att ni skall kunna studera detaljerna. Rulla med pilarna.

 

 

Zetterströms Vinhandel AB

(Ur Gefle från A – Ö – Gefle Dagblad)

 

 

Joachim Ferdinand Zetterström öppnade 1838 vid Norra Strandgatan en vinhandel. Senare fick firman butikslokaler i Järnvägshotellet.

Företaget bryggde egen punsch, bland annat Gefle-punsch, Norrlandspunsch och Z-punsch. Bryggeri och lager fanns i ett av magasinen

vid Norra Skeppsbron. 1886 förvärvades A. W. Nordströms vinaffär som drevs under namnet A.W. Nordström Co. Zetterströms vinhandel

ägde en tid även Strömdalens värdshus. 1897 övergick vinhandeln till Wilhelm Hallberg. Butiken låg vid Salutorget, se Stortorget, i

hörnet Drottninggatan-Norra Kansligatan.

 

I Gävle fanns flera butiker för handel med vin och sprit. På 1860-talet hade Erik Nordgren en diversehandel med “spirituosaaffär”.

1865 övertog F.A. Forslund spriträttigheterna. Han öppnade affär i en källarlokal i hörnet Kyrkogatan-Norra Kungsgatan och sålde

där i huvudsak brännvin. Gefle Utskänkningsbolag övertog 1872 all brännvinsförsäljning i Gävle och Forslund sålde därefter finare

spritsorter och viner.

 

Firman övertogs 1878 av C.J. Nordström som drev den till 1899 då Per Holmstrand och Fridolf de Jounge tog över under namnet

Holmstrand Compani med affär på Norra Kungsgatan 3. De tillverkade bland annat punsch. På Drottninggatan 37 hade F.E.  Ahlbom sin vinhandel och på Norra Centralgatan 3 låg Nils Kjellerstedts vinhandel. 1918 övertog staten vinförsäljningen.

 

J.F. Zetterströms Vinhandel AB, minnesskrift; Fyhrvall, O: Stadens banker, för

säkringsbolag m.m. (ingår i Sveriges handel och industri, Gefle).

 

 

Fotot från Bo Göran Hedbergs vykortssamling.

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

 

Fotot från Bo Göran Hedbergs vykortssamling.

 

 

 

Badhuset NAJADEN i Stadsträdgården, låg i Tegelhagen, på Gavleåns norra sida där skulpturgruppen Musicerande änglar nu står. Anläggningen, som uppfördes av Badhusbolaget, började användas 1843 och ombyggdes 1873 efter ritningar av M.A. Spiering. Najaden hade karbad, kontor, kafé och matservering och i Gavleån låg två, så småningom tre, bassänger som omgärdades av plank.

 

Badet renoverades 1892 och fick då både större bassäng och badhus.

 

Namnet Najaden började användas på 1920-talet då kvarteret där badhuset låg fick detta namn. Varmbadhuset nyttjades tills Murénska badhuset togs i bruk 1907 och kallbadsbassängerna till 1927. Kaféet drevs ytterligare en tid och i huset fanns då även några små uthyrningsrum. Anläggningen revs 1956. Ljungström, J.G: Artikel i Gefle Dagblad 11 september 1995.

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

 

Fotot från Bo Göran Hedbergs vykortssamling.

 

 

Svängbron mellan Södra Skeppsbron och Hamntorget började uppföras 1872 sedan stadsfullmäktige beslutat att en bro som kunde bära ett järnvägståg men även öppnas för fartyg skulle byggas. Bron svängdes med handdrivet maskineri. En tid fanns en fast anställd brovakt, kallad Svängarn.

 

 

När spårvägen byggdes 1909 öppnades inte bron mer, och när biltrafiken ökade blev den en flaskhals. En breddad bro som enligt beslut i Gävle stadsfullmäktige 1952 skulle heta Islandsbron invigdes 1953. (Gefle från a – ö, Gefle Dagblad).

 

 

Svängbron som inte svängt på 100 år. (Ulf Ivar Nilsson – Arbetarbladet)

 

 

 

 

Nygatan någon gång mellan 1900 – 1930-talet.

 

 

Fotot från Bo Göran Hedbergs vykortssamling.

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

Kungsbron och Rettigska palatset vid 1900-talets början.

(Obs – stor fil så ni skall kunna urskilja detaljer).

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

Ur GDs Gefle från A – Ö

 

 

Rettigska palatset

 

köpmansgård vid Södra Strandgatan, ett stort, timrat och brädklätt hus i två våningar, beläget i norra delen av nuvarande Slottstorget. Huset byggdes omkring 1830 på beställning av Pehr Christian Rettig.

 

 

Kvarteret, senare kallat Possen 1, ägdes sedan 1811 av Carl Brelin. Det övertogs 1827 av Rettig, som senare blev ägare även till Possen 2. Där fanns redan tidigare husgrunder, den ena som souterrängvåning, dess ursprungliga användning okänd. De äldsta delarna är från 1600-talet.

 

I Rettigska palatset startade Rettig sin tobaksfabrik, där hade Gefle Stads Sparbank lokal och där hade från 1890-talet Bergii tobakshandel sin huvudbutik. Possen med Rettiska palatset, som 1936 kom i Gävle stads ägo genom testamente av Antonie Rettig, började rivas i början av 1960-talet. Sista april 1961 ordnades på initiativ av konstnärer i Gamla Gefle en mindre valborgsmässoeld av de sista brännbara resterna från kvarteret. Wickberg, E: Bland kåkar och gränder på Gamla Söder. Läs mer om Rettig!

 

 

Kungsbron

 

som förbinder Norra och Södra Kungsgatan kallades tidigare Karl Johans bro eller Nybron men fick sitt nuvarande namn efter ett beslut i stadsfullmäktige 1911.

Nybron byggdes 1580 väster om nuvarande Kungsbron. 1660, när Kungsgatan anlades, förenades den över Gavleån med en ny bro som efter stadsbranden 1776 ersattes med en nybyggd.

 

1818 invigde Karl XIV Johan en bro, byggd av sten i två spann, vars räcken fick balusterdockor av gjutjärn. Bron fick namnet Karl Johans bro men i allmänt tal användes den gamla beteckningen Nybron.

 

Bron på träpålar revs 1959 sedan den under en period 1958 stängts av och förstärkts på grund av att den befunnits vara i så dåligt skick att den kunde utgöra en fara för tyngre transporter. Då en ny bro i betong återinvigdes 7 juli 1960 kunde enkelriktningen av genomfartstrafiken längs Kungsgatan och Norra Rådmansgatan fungera som planerat, under ombyggnadsarbetet leddes all trafik över den då nybyggda Rådmansbron.

 

Kungsbron fick likadan utsmyckning som Rådmansbron med räcken av gjutjärn som föreställer näringarna i Gästrikland, av konstnären Olle Adrin. Räckena från gamla Kungsbron, med balusterdockor i gjutjärn, placerades vid nedsänkningarna mellan Kungs- och Rådmansbroarna.

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

 

Pehr Ennes lät 1802-1805 bygga det hus vid Rådmansgatan som 1848 köptes av Gävle stad till stadshus.

 

Läs mer om släkten Ennes.

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

Arbetshuset

 

 

 

Barnavården var som bekant länge eftersatt i vårt land och bedrevs mest i privat regi genom donationer och välgörenhetsinrättningar.

Detta var ej minst fallet i “donationernas stad” – Gävle, där offervilligheten alltid varit stor.

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

EMY ÅGRENS BALETTSKOLA.

 

 

 

Emy Ågrens Balettskola (2:a våningen: Balett-Plastik, motionsgymnaster damer) på Kyrkogatan i slutet av 1940-talet.

 

Fotot tillhör Bo Göran Hedberg.

 

 

 

 

 

            

Program 1950.                                                                                                              Program 1954.

 

 

I dessa lokaler fick “Lillan” – Elizabeth Hägglund sina första förberedelser inför Furuviksbarnen.

 

 

 

Lillan och Ulla-Britt, 2 blivande Furuviksbarn ingår i gruppen.

 

 

Terminsavslutning vid balettskolan.

 

 

Vintern 1940-41 engagerades även Emy Ågren

som koreograf för Furuviksbarnen sedan hon återvänt till hemstaden Gävle och samma period anställdes även Bodo West Rosenberg som akrobattränare.

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

OBS, stor fil för att ni skall kunna se fler detaljer.

 

 

Fotot är från Bo Göran Hedbergs gamla vykortssamling.

 

Centralhotellet, CH, är ett hotell i Gävle byggt år 1876. Stora delar av hotellet förstördes i en brand den 17 maj 2005

och hotellet återöppnade den 13 maj 2006.

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

 

 

När Ostkustbanan skulle byggas gjordes 1924 en utredning om all järnvägsdrift i Gävle skulle kunna samlas där Uppsala-Gävle Järnväg hade sitt stationsområde med administrationsbyggnad öster om järnvägen och den lilla stationsbyggnaden av trä, “Gäfle Södra Personstation“, vid Södra Esplanadgatan.

 

Mer info.

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

År 1913.

 

 

Fotot är från Bo Göran Hedbergs gamla vykortssamling.

 

 

Läs här om nya POST- och TELEGRAFHUSET!

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

 

 

Här ser ni vilka firmor som existerade i Centralpalatset år 1922, bl a Nya Hotellet, Fränkel & Co/Pappersvaror en gros,

ett boktryckeri och en blomsterhandel.

 

 

Fotot är från Bo Göran Hedbergs gamla vykortssamling.

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

Här är en medvetet stor bild för att ni skall kunna läsa namnen på affärerna.

 

 

Bilden är troligen från seklets början och definitivt före 1934 då några av rundbågefönstren byttes ut.

 

Man kan urskilja att här finns Mälareprovinsernas bank, Gestriklands Brandstodsbolag, Lantmannaförbundet, Blomsterhandel och Tobakshandel för att nämna några exempel. Ännu har inte portar och fönster på Centralpalatsets nedre plan byggts om.Vad gäller trafik så ser man endast ett par hästskjutsar.

 

Centralplan uppfördes av Gefle Centralbyggnadsaktiebolag efter ritningar av Ferdinand Boberg och invigdes 1893. Byggnaden uppfördes i tegel i fyra våningar och fick halvcirkelformade affärsfönster.

 

De övre våningarnas fönster har rundad överdel, och byggnaden avslutas mot Drottninggatan och Kyrkogatan med runda hörn krönta av tornhuvar. De stora lägenheterna hade korridorsystem med salonger och bostadsrum åt sidorna. Huvudentréerna är vända mot Centralplan medan köksingångar finns från gården.
Mot Kvartersgatan (Norra Centralgatan) ritade Boberg en basarbyggnad med lokaler för åtta butiker. Därifrån kom man ner i gårdskällaren där en saluhall inretts för 24 butiker där bland andra Hanssons trädgårdsalster, Karlssons frukt- och mataffär och Ahlströms diversehandel sålde sina varor. Saluhallen upphörde efter tio år. Basarbyggnaden byggdes 1931 om i funktionalistisk anda med stora kvadratiska fönster. 1935 byggdes den på med en kontorsvåning och det branta taket togs bort.
1901 fanns i huset postkontor, telegraf- och rikstelefonstationer med telegraftorn, bank, bokbinderi, tryckeri och i södra delen Centralcaféet. En tid fanns även biograf i huset.

 

1934 byttes några av rundbågefönstren i butikerna mot Centralplan ut mot rektangulära skyltfönster. 1948 ersattes vindsvåningen mot Centralplan med en femte våning där byggfirman Konstruktör fick kontor.

 
Erik Nordström & Co Kommanditbolag köpte huset 1954, varefter Gefle Centralbyggnadsaktiebolag upplöstes. 1980 blev Kommanditbolaget Gunstlingen ägare, i sin tur köpt av försäkringsbolaget SPP, som 1990 övertog ägandet av Centralpalatset. Källor: Karlström, T: Gävle stadsbild; Loock, J: Tre centralpalats i Gävle (stencil).

 

 

Centralpalatset

 

Fotot är från Bo Göran Hedbergs gamla vykortssamling.

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————–

Ur Gefle från a – ö(Gefle Dagblad)

 

 

 

Badhuset Najaden i Stadsträdgården, låg i Tegelhagen, på Gavleåns norra sida där skulpturgruppen Musicerande änglar nu står. Anläggningen, som uppfördes av Badhusbolaget, började användas 1843 och ombyggdes 1873 efter ritningar av M.A. Spiering. Najaden hade karbad, kontor, kafé och matservering och i Gavleån låg två, så småningom tre, bassänger som omgärdades av plank.

 

Badet renoverades 1892 och fick då både större bassäng och badhus.

 
Namnet Najaden började användas på 1920-talet då kvarteret där badhuset låg fick detta namn. Varmbadhuset nyttjades tills Murénska badhuset togs i bruk 1907 och kallbadsbassängerna till 1927. Kaféet drevs ytterligare en tid och i huset fanns då även några små uthyrningsrum. Anläggningen revs 1956. Ljungström, J.G: Artikel i Gefle Dagblad 11 september 1995.

 

 

Byggnaden längst fram t.h. är Adolf Grapes sjukhem vid Västra Vägen med trädgård mot Gavleån, öster om den nuvarande skulpturgruppen Musicerande änglar och Kvarnbrons fäste, revs i början av 1970-talet inför brobygget.

 

Huset, av trä i två våningar, ritat av stadsmurmästare C.A. Setterberg, byggdes som lasarett 1845, utvidgat 1865, och klarade sig i stadsbranden 1869. När ett nytt lasarett öppnades 1887 blev det gamla tre år senare sjukhem för kroniskt sjuka. 1902 donerade Bengt G. Kronbergs änka Augusta 25.000 kronor och föreslog att sjukhemmet skulle kallas Adolf Grapes sjukhem, vilket blev styrelsens beslut 1903. När hemmet alltmer blev ett hem för äldre ensamma kvinnor kallades det från 1926 Adolf Grapes Minne.

 

Adolf Grape (1844-1900), som tog initiativ till sjukhemmet, var förste stadsläkare, ledamot av stadsfullmäktige och hälsovårdsnämnden samt ordförande för Gävle Arbetareinstitut. Se även. Ödman, G: På den tiden.

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

 

 

Södra Kungsgatan i början på 1900-talet.

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

 

ADOLF GRAPES SJUKHEM 1920

 

 

 

 

Denna byggnad som uppfördes vid västra tullen, nuvarande Västra vägen –  Kvarnparken,

ersatte ett stenhus som låg centralt i stadskärnan. Byggnaden undgick 1869 års stora stadsbrand

och låg kvar på denna plats ända  till 1973-1974, då den revs för att ge plats åt Kvarnbron som nu är förbindelsen

mellan staden söder och norr om Gavleån. Huset låg exakt vid brons norra landfäste mitt emot nuvarande

Skatteförvaltningen och väster om Västra vägen.  Huset var alltså Gävle lasarettsbyggnad från 1845 till 1887

då det nya lasarettet  byggdes på den plats där det fortfarande ligger – som kärnan i det stora sjukhus-

komplexet Gävle-Sandvikens sjukhus.

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

Gesters konditori på Nygatan var det förnämsta konditoriet i ”stan” där det serverades kaffe från silverkanna och bakelser på

silverfat för 20 eller 25 öre styck. På hemväg från biograferna var det populärt att besöka detta.

 

Till soppor och buljong användes oststänger och ostsvanar som då serveras simmande i soppan.

Oststänger kan vara släta aflånga pinnar och buntas då vanligen ihop 3 och 3 med sidenband, eller

större vridna som då användes enkla. De framställas av smördeg med inkavlad riven ost. Priset för en

knippa om tre stycken är 50 öre och för enkla vridna, som är de mest vanliga, är 35 öre.

 

 

Ostsvanar av petit chouxmassa som af oss fyllas med ostkräm och användes simmande i soppan.

Priset på dessa är 60 öre.

 

 

Krustader: Består av tunn smördeg å tunna aflånga krusiga formar som sedan i hemmen fyllas med

någon stuvning. De kan beställas utan och med grepe, med grepe liknar krustader en korg. Priset är

utan grepe 25 öre, med grepe 30 öre.

 

 

 

 

Nygatan 33 i kv Kvinta år 1909.

 

 

 

 

 

 

 

 

Frans Leonard Gester, Hovkonditor med personal, I serveringslokalen på 1920-talet

T v hustru och dottern Alice Årtalet är ca 1909. Nygatan 33. Adress Nygatan 29, kv Kustos.

 

 

 

 

 

Hovkonditor Frans Leonard under 1930-talet. Adressen här är Nygatan 29, kv Kustos.

 

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

Vi undrar alla över den stora oron och bråken som blossar upp överallt i världen – senast i London.

 

Lilla Gävle var inte mycket bättre – Minns ni Sveriges Chicago 1967.

 

 

Uttrycket kännssäkert igen hos de flesta gävlebor. På 60-talet gick Gävle helt enkelt under det öknamnet ute i landet. Bråk, misshandel och våldsamma händelser

 

uppmärksammades och blev riksbekanta.

 

 

Stadsdelen Brynäs hade kanske det allra sämsta ryktet. Vid dagens Andra Tvärgata låg det slitna området Kålhagen med mer än undermåliga bostäder. Brynäs var också stort, hela en fjärdedel av Gävles totala yta. På Nygatan i centrum körderaggarna sina bilar upp och ner. Många människor var rädda för de stora gängen som var kända för att gärna bråka. Oförtjänta rykten eller inte är svårt att säga. (läs mer om raggarna på sidan här intill)

 

På midsommarafton 1967 kulminerade de våldsamma händelserna med ett upplopp vid Harnäsbadet utanför Furuvik. Bråket fick eko över hela landet och betecknades som “ett av de värsta i Sverige”. Redan vid 3.30-tiden på midsommaraftonens morgon kom ett hundratal raggare från Stockholm till Harnäs för att fira midsommar. Vid parkeringsplatsen slog man läger och började genast att festa ordentligt. Bland annat sänktes en dyrbar motorbåt i sjön Trösken. När så “groggvirket” tog slut beslöt sig tre män för att göra inbrott i kiosken på området. Man ertappades och polisen anlände nästan omedelbart till platsen. Polisen möttes av ett stenregn och tvingades retirera till sina bilar. 22-årige polismannen Lars Orrsten, som då gjorde sin trettonde dag i tjänst, träffades av en stor sten i tinningen vilket skadade honom svårt. Överfallet skedde bakifrån och var något av det råaste som hittills skådats i Sverige. Orrsten låg medvetslös och opererades för sina livshotande skador, men repade sig lyckligtvis rätt snabbt och återgick i tjänst.

 

Flera av polisens bilar stenades sönder av de uppretade raggarna i Harnäs. Alla styrkor – ett hundratal polismän från Gävle, Sandviken, Tierp och Söderhamn – mobiliserades, och tvingades också gå fram mycket hårt för att få bukt med bråken. Vid tio-tiden på midsommaraftonens förmiddag hade man också kontroll över området, och ett hundratal raggare satt på stationen för förhör. De flesta släpptes efter att ha sovit ruset av sig, men sju ynglingar anhölls.

 

 

 

 

Raggarna påstod sig ha fått onödigt mycket stryk av poliserna, som i sin tur tvingats använda både batonger och sablar.

Oroligheterna på gatorna fortsatte även efter kravallerna i Furuvik, vilket ledde till att samtliga idrottsföreningar i Gävle, tillsammans med polis och myndigheter, engagerade sig i en stor aktion för att “Lugna Gävle”. Sammanlagt ställde 25.000 gävlebor upp i kampanjen som i starten arrangerades helt spontant. Man arbetade tillsammans för att minska spritflödet och propagera för ökade resurser till socialvården och polisen. Ungdomar träffades i grupper och stan tapetserades med affischer med maning till lugn.

 

 

Fredagen den 4 oktober 1968 genomfördes också tidernas största polisrazzia i Gävle. 125 poliser och ett 30-tal polisbilar övervakade stan – både ordning, trafik och med civilspaning.

 

 

 

Från Jubileumsmagazinet Nr 6 – 1996.

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

 

Denna bild från Stortorget är i stort format för att ni skall kunna använda hissarna. Okänd Fotograf och årtal men följande affärer

kan skönjas. El, Eklund & Lindberg, Frisör, Pressbyrån, Bernsons kläder, film på Roxy “Lawrence av Arabien, Todd AO.”

På reklampelarna står MOT NYA DJÄRVA MÅL…!

 

—————————————————————————————————————————————————————————-

 

Varför inte litet historiska siffror om Gävles folkmängd?

 

 

 

1941 1943

 

 

1949 1954

 

—————————————————————————————————————————————————————————-                 

Gå till Startsidan!               

Related Articles

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website