Fatima – vad hände med henne – Elefanten Nr 2 – 1988

 

Denna sida tillägnas som minne vår kära Fatima …!

 

VAD HÄNDE MED FATIMA?  (Artikel från 1988)

 

 

Ingegerd Strid, numera sjukhusvärdinna

 

 

Minnet av Kålmasken

 

Ingegerd Stridh hette hon, men alla kallade henne FATIMA i Furuvik, Brynästjejen som växte upp i Mejseln, barnrikehuset med många barn. Hon bodde våningen under Torvald Carlsson, ett annat Furuviksbarn.

 

 

Numera heter hon Nyberg och arbetar deltid på sjukhuset i Gävle som sjukhusvärdinna. Ett intressant jobb, tycker hon. “Jag träffar mycket folk och det känns väldigt bra”.

 

I familjen finns två döttrar, en tonåring och en äldre som har barn. “Nu lever man för barnbarnen, två busfrön!” De är stolta över mormor som dansade cancan med kompisarna och gjorde succé i Stockholm på restaurang Strömsborg.

 

Ingegerd minns Furuvik med ett lyckligt leende.

 

—            Jubileet 1986 var härligt! Att träffa gamla barndomskamrater var underbart. Somliga hade man inte sett på år och dag. Men andan satt kvar riktigt på djupet, det känns i hela kroppen. Det var en tid man aldrig glömmer.

 

Ingegerd började 1951 och var med så länge hon fick, hon tror hon var 16 år när hon slutade. Hon var med både i cirkus och på barnteatern, dansade och sjöng. Hon kom med vid uttagningen för sin fina röst. Hon sjöng redan i skolan. “Om jag inte gapade och sjöng i trappan när jag kom hem sa morsan direkt att det var något fel på mig”, skrattar Ingegerd.

 

Hon myser när hon tänker tillbaka på de härliga baden i Furuvik, Sandvik och restau­rangen och de härliga logerna.

—            Vi fick lov att ligga där någon kväll och tant Hillborg skulle se efter oss._ Snäll var hon, men vi hade respekt för henne. Ändå lurade vi henne på kvällen, kröp ut genom fönstren, killarna bodde ju också där i den andra ändan. Rackartyg måste man ju göra . . . var ute och skena i parken bra sent. Vi berättade om detta för henne vid jubileet. Hon hade inte en aning om vad vi haft för oss!

 

BÄSTA  KOMPISARNA

 

Bästa kompisarna i Furuvik var Åsa Molander och Mona Sundgren. “Vi hade alltid sällskap dit och hem. Det var aldrig något tjabbel mellan oss; Vi kom bra överens trots att vi var tre. Ofta var vi hela gäng, en sju åtta nio stycken. Hur många vi än var blev aldrig någon undanskuffad. Så är det inte i dag. Ungarna kan inte leka ihop som vi gjorde. Jag såg aldrig överhuvudtaget några som var ovänner eller bråkade”.

 

Med stort vemod minns Ingegerd karusellen Kålmasken där hon fick första pussen och första trevande kramen. Hon talar om Jussi Björling, andaktsfullt. “Vi stod där och frös. Fast man var barn fick man den där konstiga känslan när han var där”.

 

I dag tycker man inte det är något märkvär­digt, det har blivit så annorlunda. Vilka stora fordringar man har nu för tiden”.

 

På den tiden uppträdde Furuviksbarnen varje dag från pingst utom på måndagarna. Semester var det inte tal om. “Det ville man inte heller, man ville inte vara därifrån. I min familj var vi åtta barn, inte kunde vi ge oss i väg på någon semestervecka inte!”

 

Ingegerd tycker att den bästa semester hon kunde få var i Furuvik. Föräldrarna kom ofta med matsäck och kaffe, badade och soladeklipporna vid Furuskär.

—            När mamma och pappa kom följdes vi åt till Skäret, annars gick jag aldrig dit, jag var skraj för vattnet som slog.

 

Ingegerd minns hästarna, Hedbergs killar och Fahlstedts akrobaterna som var duktiga på att rida. “Det fanns många duktiga akrobater bland tjejerna också. Birgitta Öhman, Ca Huzell och Ann-Catrin Streifert, det var full fart på dem!”

—            “Firpen” lärde mig sjunga solo, hos Emy Ågren dansade vi och sedan provade vi ut kläder hos Greta, sömmerskan. Redan då var Anna Holmin med och hjälpte till. Vi tränade på Folkets hus och på Textilgården.

 

—            Tänk så roligt allt blev sedan jag börjat i Furuvik! utbrister Ingegerd. Somrarna innan var hon på koloni “med avlusning på bryggan när man kom fram”. Varje sommar var det koloni, på Klingsbo, Glösbo eller Lingbo“. Det går inte att jämföra med Furuvik, där fick man ju leka!”

 

————————————

 

Elefantens redaktion: Kit Astinger, Box 1020, 801 34 GÄVLE, tel 026/984 34 • Ulf Hägerborn, Sandstensv. 18, 136 51 HANDEN, tel 0750/265 19 • Bengt “Prosa” Olsén, Brunnsgat. 63 C, 802 22 GÄVLE, tel 026/18 60 56 • Catarina Wendin, Meyerfeldts Väg 54, 183 00 TÄBY, tel 08/768 43 81 • Annica Öhman, Högbergsgatan 46, 116 20 STOCKHOLM, tel 08/42 27 61.

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website