Gävle under 1800-talet

 

 

Källor: Jan Sterners bok “Tvåtusen år i Gävlebygden”, (En oerhört intressant bok – Köp den)

 

 

samt Gefle Dagblads utmärkta “Gävle från a – ö”

 

Bilder har hämtats från Ulf Ivar Nilssons bok “GÄVLE – på 1800-talet”. (Även den en mycket, mycket bra bok, både informativ och lättläst – Köp även den).

Detta är helt opartiska rekommendationer utan några som helst vinstintressen. Vi har mycket duktiga författare här i Gävle som bör framhävas på alla sätt.

 

 

Denna klickbara länk vänder sig enbart till ungdomar!

 

Utvalda delar från författaren och historikern Peter Englunds webbsida.

 

Om stank och smuts på 1800-talet

(Utdrag ur Peter Englunds essä).

 

I 1800-talets borgerliga kultur ingick det en mani för renlighet och en ej förut skådad känslighet för stank och dålig lukt. Borgarnas hem var extremt väl vädrade – betydligt bättre än nya hus i dag -, de avskydde rök från tobak inomhus och kände sånt äckel inför matos att köken lades så avsides som möjligt, trots att det var i hög grad opraktiskt.

 

För första gången sedan medeltiden skapades det också särskilda rum där människorna kunde tvaga sina smutsiga kroppar.

 

När badrummen i borgarnas hem framemot slutet av 1800-talet fick låsbara dörrar var det ännu en yttring av den borgerliga kulturens skräck för otäcka utsöndringar, ännu en sten i den mur av blygsel och skam som rests runt individen och hennes kropp. För även om de lägre skikten i samhället inte på länge skulle dela borgarnas stora skräck för stanken var det bara en fråga om tid.

 

I början av 1800-talet var Gävle redan en gammal stad med privilegier från medeltiden och rötter som slingrade sig ner mot den grå forntiden men Gävle var samtidigt en ny stad. 1776 hade en våldsam eldsvåda lagt fler än hundra gårdar i ruiner och hela den norra delen hade återuppbyggts efter nya idéer.

 

Detta sekel är det mest lyckosamma i Gävles historia med stora framgångar på flera områden. En av förutsättningarna för detta är den fredsperiod som inleddes 1814, men åren fram till det årtalet innebar två krig, som drabbade Sverige. Omkring 1850 startade industrialiseringen i vår stad och utvecklades med två centra: metallindustrin på Brynäs och textilfabrik mm i Stigslund/Strömsbro. Garveri- och läderfabriker (Matton m fl), bryggerier, Rettigs tobaksfabrik och så vidare startade.

 

Sedan lång tid tillbaka var hela Gävle instängt bakom ett staket. Alla som skulle in till staden – eller ut därifrån – måste passera någon av tullportarna där myndiga tjänstemän höll ett vakande öga över folk och fä, järnforor och hölass, säckar och tunnor.

 

Varvsindustrin som inlett sin storhetstid på 1700-talet växte ytterligare och nådde sin klimax kring 1840-1970. Segelsjöfarten blomstrade. Omkring 1980 var Gävle en av landets främsta industri- och handelsstäder.

 

 

 

 

KRIGEN 1808-1809 OCH 1814

 

Seklet började inte bra för Gävle, för krigets gissel hemsökte Sverige. Det dröjde dock från 1790 till 1808 innan det var dags för krig, denna gång mellan Sverige och Ryssland som överfallit Finland. Detta land hörde som bekant till Sverige. Kriget slutade olyckligt för oss. Finland måste överlåtas till ryssarna.

 

Naturligtvis berördes Gävle i hög grad av kriget. Soldater samlades för utbildning i staden från maj till mitten augusti 1808. Den 16 augusti seglade en transportflotta med trupper iväg från Gävle men vädrets makter var på uselt humör, så man fick ankra upp vid Engesberg, men den 20 kunde man avsegla till Finland och landsteg där den 28 augusti.

 

Hälsinge regemente förlorade 24 döda och 80 man sårades vid ett segerrikt slag vid Lappfjärd nära Kristinestad och Kaskö på västkusten, men i september fick svenskarna slå till reträtt. Ett annat slag stod vid Oravais nordost om Vasa och det blev nederlag, 54 man ur regementet stupade och 30-40 av 120 sårade avled senare. Reträtten hem gick runt Bottenviken. Gävle lantvärnsbataljon förlorade 18 man i kriget.

 

Mellan 15 och 23 september anlände till Gävle närmare 6000 man för att transporteras till Finland och förstärka den finska armén, som var hårt trängd av ryssarna. Nu följde en rad katastrofala olyckor redan innan trupperna kommit fram till slagfälten. När båtarna kom ut på havet blev det storm. Åtta fartyg gick under utanför Kaskö och de andra sökte sig tillbaka, en del till Öregrund, men briggen Margareta seglade mot Gävle. Utanför Limön rände hon på Kalkstgensgrund, 71 man räddade sig, men de flesta av soldaterna var inte simkunniga, så 92 grenadjärer från Östergötland samt besättningen försvann i djupet. De som återfanns begravdes på Limön. Det var sammanlagt cirka 100 man. 1916 restes en minnessten över dem på öns norra del, som heter Oxharen.

 

 

 

Minnesstenen.

 

 

De som sökt nödhamn i Öregrund ankrade i hamnen i Gävle den 12 oktober. Oturen fortsatte: chefsfartyget var skadat av stormen och sjönk strax innan det skulle förtöjas och sedan började fyrahundra soldater bli sjuka. Det var dysenteri, även kallad rödsot, som slagit till. Sjukdomen yttrar sig som inflammation av tjocktarmen med djupa blödande sår. De sjukas avföring blir blodig, därav namnet rödsot. (Sot betyder sjukdom på den tiden, jfr lungsot).

 

De sjuka togs in på sjukhuset på Öster(det låg nära servicehuset Sofia Magdalena i våra dagar). Läkare på lasarettet var från 1807 Immanuel Nobel, farfar till Alfred Nobel. Det egentliga lasarettet var inrymt i en liten träbyggnad på samma tomt som vårdinrättningen Sofia Magdalena men trots att det kallades för länssjukhus och hade hela Gästrikland, Hälsingland och Härjedalen som upptagningsområde fanns där från början bara fem vårdplatser och dessa fick bara användas till människor som ansågs ha möjlighet att bli friska. De fick inte användas till “obotliga uslingar”.

 

Sedan lasarettsdirektionen 1820 köpt in en av granngårdarna kunde man ta emot 36 patienter. Tomten på Öster var dock sumpig och vattensjuk och med tiden sjönk hela träbyggnaden så att sjukhusets nedre våning till hälften låg under gatunivån.

 

Platserna räckte inte till, särskilt som många Gävlebor smittades, utan tredje våningen i Rådhuset fick göras om till vårdavdelning. 200 soldater och ganska många stadsbor avled av sjukdomen.

 

 

 

Rådhus fick också fungera som vårdavdelning.

 

 

Även arbetshuset (fattighuset) och Gymnasiet vid kyrkan fick tas i anspråk som provisoriska sjukhus.

 

 

 

Fattighus

Ny skolbyggnad invigdes 1671 strax sydost om kyrkan innehållande Trivialskola och gymnasium.

 

 

 

 

Epidemisjukhuset på Öster invigdes på Öster 1872 och kunde ta emot sextio patienter.

 

 

Sammanlagt kostade kriget 1.200 gävleborgare livet. Av dem tvåhundra av dysenteri och cirka 1000 av “fältsjukan” (tyfus och andra infektioner).

I november 1809 efter det förödande krigets slut kom en bataljon finska trupper till Gävle och inkvarterades här till 1 januari 1810, då den berömde general von Döbeln, hjälte från kriget och odödliggjord genom Runebergs epos Fänrik Ståls sägner, till staden och charmade alla, inte minst damerna, med sitt chevalereska sätt och stiliga yttre. Det ordnades bal för honom troligen i Rådhuset.

 

Bland de officerare som Pehr Ennes utövade värdskap för var den 52-årige översten Anders Fredrik Skjöldebrand, som friade till Ennes´ 17-åriga dotter Charlotte och de gifte sig 1811 och firade detta på Lerviks herrgård. Översten for förklädd från Gävle till Stockholm och var en av ledarna av den komplott, som avsatte den oduglige kung Gustaf IV Adolf 1809. Till hans syndaregister räknades väl, att Finland förlorades till Ryssland.

Se Charlotte och Anders Fredrik Skjöldebrand.

 

 

 

Pehr Ennes

 

Det fanns ett stort hot mot Gävle på sommaren 1809. Ryssarna stod på andra sidan havet på Åland och hade ockuperat norra Sverige ner till Umeå, men fred slöts den 17 september 1809 och Skjöldebrand, som tidigare på året eskorterat den avsatte kungen i landsflykt till Schweiz var en av fredsförhandlarna. Han hade nog ett och annat att berätta för sin blivande svärfar i Gävle.

 

Så kommer vi till fälttåget 1814 mot Norge, som då hörde till Danmark. Hälsinge regemente deltog i operationerna, men det blev inga hårda strider och endast en soldat stupade och fyra dog av sjukdomar. Den 15 december tågade regementet in i Gävle efter en marsch på 75 mil under 36 dagar. Många skådelystna Gävlebor gick ut på gatorna för att hälsa dem och återseendets glädje var stor trots att fem soldater var borta. Norge förblev i union med Sverige till 1905. 1814 började den fredsperiod som ännu varar.

 

 

 

 

TEKNISKA FRAMSTEG

 

Järnvägarna

 

Gefle-Dala Jernväg invigdes 1859. Det gick bara två tåg om dagen i vardera riktningen. Körtiden var fyra timmar mellan Falun och Gävle. Uppsala-Gefle Jernväg kom 1874 och 1884 var spårsträckan Gävle – Ockelbo klar.

 

 

Omnibussar

 

1838 började man med hästdragna omnibussar i Stockholm. De hade dörren baktill och där stod en man som tog upp betalningen. Nyheten kom troligen till Gävle på 1850-talet. Det gick en buss. som kallades “Omnibussen Gefle” från Stapeltorget (idag vid Nian), och över Rådhustorget som då kallades “Stora torget”. Efter ett uppehåll på 10 min fortsatte man sedan till järnvägsstationen på Alderholmen. Avgifter var 25 öre.

 

 

 

Hästdragna Omnibussar/Diligenser

 

 

Det fanns också busstrafik från Centrum till värdshuset Carlsborg vid nuvarande Gävle sjukhus.

 

 

Omnibuss

Värdshuset Carlsborg.

 

 

 

Hjulångare

 

Hjulångarna Sten Sture och Alex. von Humboldt gick i regelbunden trafik till Stockholm från järnvägsstationen på Alderholmen. 1863 sköttes båttrafiken norrut av fyra ångar.

 

 

 

Järnvägsstationen på Stora Holmen/nu Alderholmen.

 

 

Cykeln

 

De första cyklarna på 1870-talet hade ett jättestort framhjul och ett litet bakhjul och drevs med trampor på det men det ansågs för farligt att cykla på gatorna. På 1880-talet uppfanns “säkerhetsvelocipeden” med två jämnstora hjul och kedja och 1888 kom metoden med luftfyllda däck. Den kanske förste i Gävle som cyklade på “säkerhetsvelocipeden” var Emil Matton 1884, då han var 19 år gammal. Redan 1891 bildades “Gefle Velociped-Förening”.

 

 

 

 

 

Telefonledningar

 

Telefonledningar drogs omkring 1830-81, då fyra större och flera mindre tillkom. Gävle var en av de första städerna att få telefoner, strax efter Stockholm.

 

 

 

 

Telefontorn.

 

 

Vattenledningar

 

På 1700-talet försåg bl.a. Islandskällan på Söder, nära nuvarande Stadsbiblioteket, staden med vatten och på 1790-talet fanns vattenuppfordringsverk vid gavleåns stränder. År 1876 byggdes ett vattenledningsverk vid Strömsborg (nära Konserthuset) och det pumpade upp åns vatten till en reservoar på Hemlingbyberget, som fanns kvar. Vattnet var dock dåligt, det var för varmt på sommaren och grumligt, så det orsakade magsjukdomar. En nödlösning blev en ledning från Sörby källa vid nuvarande Vallongatan, men det blev ingen succé, så 1898 uppfördes ett nytt vattenverk vid Sätraåsen, kallat Helsan, eftersom vattnet ansågs hälsosamt till skillnad mot åvattnet från Strömsborg. Huset finns kvar.

 

 

Gamla Söders fina vattenledningIslandskällan som namngivare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FOLKRÖRELSER

 

Arbetarrörelsen

 

1862 hade staden 11.600 invånare men antalet röstberättigade var bara 2.400 som sammanlagt hade 27.326 röster. Rösträtt hette pengar på den tiden.

 

Robert Rettig hade 764 röster som exempel.

 

 

 

 

 

Folkets hus

 

1897 var Skarprättargården vid Övre Bergsgatan, senare V. Islandsgatan 8, ett slags “Folkets hus” (samma hus som Karolina Kjällander växte upp). Från 1918 låg det vid Norra Strandgatan, granne med Berggrenska gården. Det var f d Strand hotell. 1947 stod det nuvarande Folkets hus klart.

 

 

 

 

Folkets hus idag.

 

 

Dröm blev verklighet!

 
 
 
Här kommer åter en underbar film från 1949 – en dokumentärfilm om tillblivelsen och framväxten av det nya Folkets Hus i Gävle som först hade sina lokaler i Dybeckska gården, Sömmerskegården, Lidmarkska bageriet, Skarprättargården, och Islandsgatan 8 där den store förkämpen var Olle Danielson.

 

Avskedsrond i det gamla Folkets Hus. Byggnadskommittén letar tomt. Gjutning av grunden. Minnesskrin muras in. Flaggning för taklag. Besök hos vissa industrier i Gävle. Gävle varv, Läkerolfabriken (Ahlgrens), Gefle Ångväferi, Gevalia rosteriet, Siporexfabriken, Gävle Manufaktur AB, Folkparken, barnteater, idrott mm.

 

Vi får även se hamnen, stadsträdgården, Fabian Månsson, Folkparken och mycket mycket annat, inte minst rullande spårvagnar. Filmens är av god bildkvalitet och ljud och dess längd är 22 min.

 

 

Varsågod – Bara njut och GLÖM INTE ATT SÄTTA PÅ LJUDET.

 

 

 

 

 

SOCIALVÅRD

Tidigare hade Gävle ett system som innebar att invånarna var indelade i roter och varje rote omfattade 12 husfäder som underhöll en fattig. Understödet enligt 1800 års reform innebar tilldelning av spannmål och soppa samt nödhjälp. Understödet betraktades från 1806 som återbetalningsskyldigt förskott och den fattiges eventuella kvarlåtenskap skulle tillfalla fattigvården.

 

Det egendomliga är att Kronobränneriet i Strömsbro tillförde fattigvården i Gävle pengar. Supandet gjorde folk ännu fattigare men samtidigt bidrog det paradoxalt nog till fattigdomens lindrande.

 

Fattigvården ägde två s.k. “fattighus“: Arbetshuset vid korsningen av Arbetshusgatan och Södra Kungsgatan från 1807 – 1882. 1882 byggdes ett nytt fattighus vid Södertull. Huset finns kvar men kasernen revs ca 1890 efter att ha varit arbetarbostad från 1882.

 

 

 

Nytt fattighus.

 

Se den offentliga fattigvården.

 

Det skänktes och testamenterades medel till pensionärshem och som exempel kan nämnas Louise Eckhoffs Enkehus. Det låg där Café Artist ligger idag.

 

 

(Christine Louise Eckhoffs änkehus Ruddammsgatan 22, där Hotel Winn nu ligger, uppfördes på 1840-talet. Änkehuset instiftades 1839 av Hans Wilhelm Eckhoff. Huset innehöll tio lägenheter på ett rum och kök för änkor efter handlande, sjökaptener och “ståndspersonal” i Gävle. Förstördes vid stadsbranden 1869 men uppfördes igen. Stiftelsen förvaltas av Handelssocieteten.)

 

Eckhoffs Enkehus.

 

 

 

När det gäller barnavård och barnhem – klicka på denna länk.

 

 

 

Sjukhus.

 

 

Sjukhuset byggdes 1844 vid Västra vägen.

 

 

 

 

 

Tidigare låg sjukhuset på Öster. Huset och den kyrka, Hospitalskyrkan eller Sofia Magdalena kyrka, som var sammanbyggd med sjukhuset, brann 1869 och var då pensionärshem för änkor. Sjukhuset vid Västra vägen blev senare långvårdssjukhus och kallades för “Kronikerhem” och Grapes minne. 1887 kom nämligen det nuvarande sjukhuset på samma plats som värdshuset Carlsborg tidigare legat sedan 1800-talets början.

 

Läs även om Adolf Grapes son Anders Grape som föddes i Gävle 1880.

 

 

Adolf Grape.

 

 

Grapes Minne sjukhem vid Västra Vägen med trädgård mot Gavleån, öster om den nuvarande skulpturgruppen Musicerande änglar och Kvarnbrons fäste, revs i början av 1970-talet inför brobygget.

Huset, av trä i två våningar, ritat av stadsmurmästare C.A. Setterberg, byggdes som lasarett 1845, utvidgat 1865, och klarade sig i stadsbranden 1869. En egen badinrättning, invigd 1875, ritad av M.A. Spiering, användes tills Murénska badhuset togs i bruk.
När ett nytt lasarett öppnades 1887 blev det gamla tre år senare sjukhem för kroniskt sjuka. 1902 donerade Bengt G. Kronbergs änka Augusta 25.000 kronor och föreslog att sjukhemmet skulle kallas Adolf Grapes sjukhem, vilket blev styrelsens beslut 1903. När hemmet alltmer blev ett hem för äldre ensamma kvinnor kallades det från 1926 Adolf Grapes Minne.

Adolf Grape (1844-1900), som tog initiativ till sjukhemmet, var förste stadsläkare, ledamot av stadsfullmäktige och hälsovårdsnämnden samt ordförande för Gävle Arbetareinstitut. Se även. Ödman, G: På den tiden.

 

 

Grapes minne.

 

 

 

 

 

 

 

INDUSTRIALISERING

 

Utvecklingen hade hämmats av den ekonomiska kris, som Napoleons krig i början av 1800-talet medfört och till det kom det ovannämnda kriget med Ryssland 1808-1809.

 

Det industriella genombrottet kom dock tidigare till Gävle än i flera andra städer, vilket delvis berodde på Per Murén som var en av grundarna av dels textilfabriken i Strömsbro, Gefle Manufactur AB och dels Gefle-Dala Jernväg som tillkom 1859. Det var även viktigt att sjöfarten var så välutvecklad och på att bankväsendet var väletablerat i Gävle. Per Muréns staty står nära Museet inte långt från den plats där Murénska Badhuset1907-66.

 

 

Gefle Manufaktur AB Strömsbro, med det kända varumärket Svanen, har spunnit olika bomullsgarner och vävt flera kvaliteter bomullsväv, till exempel de rutiga skoltyger som i många år användes i skolornas syslöjd.

Gefle Manufaktur AB grundades 1849 – som ett av Sveriges första bolag enligt aktiebolagslagen – av grosshandlaren E.D. Engelmark i Stockholm, Aftonbladets grundare Lars Johan Hjerta och Per Murén, Gävle, som blev fabrikens förste ledare och behöll den positionen ända fram till 1883. Han efterträddes av Elam Höglund, som liksom Murén behöll VD-posten i 34 år. Höglunds efterträdare Gunnar Höglund stannade i 30 år (1918-1948).

Textilfabriker i England var förebilder, ritningar utfördes av William Fairnbairn Son, Manchester. Byggnadstekniska nyheter som gjutjärnskolonner kunde göra vävsalarna stora och Gefle Manufaktur blev en föregångare bland svenska industrilokaler. Vävmästare, väverskor, spinnare och mekaniker till maskinerna hämtades till en början från England. Detsamma gäller William Owens, ledaren för såväl bygget som verksamheten vid fabriken, som byggdes intill kronobränneriet i Strömsbro. Flickbyggningen för ogifta arbeterskor uppfördes liksom Engelska byggningen för engelska förmän. Fabriken hade stor produktion och ända upp till 400 anställda.

AB Nitus, senare med namnet Hargs fabriker, i Nyköping övertog aktierna 1948, och vävningen flyttades från Gävle 1956. Driften lades ner 1960, och ungefär 300 personer blev då utan arbete.

Gefle Manufaktur och märket Svanen (se även Flaggfabriken Svanen) levde dock vidare och tillverkade vimplar och flaggor ytterligare en tid.

Fabriken blev på 1970-talet industrihotell. Se även Maja Skoglund-Björklund. Söderberg, S: Förstaden vid Testeboån; Karlström, T: Gävle stadsbild. Se även Ödman, G: På den tiden.

 

1862 startade ytterligare ett textilföretag, Gefle Ångväfveri ABvid Södra Kungsgatan. E Sjöström flyttade sedan 1877 sin fabrik till en tomt vid Åkargatan där en ny fabrik anlades och denna fabrikslokal finns fortfarande kvar.

 

1874 startade A. Ferdinand Sjöberg sitt företag Gefle ullspinneri och trikåfabrik vid Nytorget som Stortorget då kallades. Det sista av husen revs omkring 1970.

 

 

 

Stortorget – Nytorget.

 

 

 

 

 

 

 

KERAMIK OCH GLAS

 

Johannis Oestbetraktas som den som startade Gävles utveckling till en framträdande stad för produktion av porslin och keramik. Redan 1839 fanns en keramikfabrik vid Gustafsbro, som kallades Johannisfred eller Västra fabriken.

 

En av de anställda hette Boberg och han lämnade fabriken 1858 och startade “Södra fabriken” vid Södertull, där fajanskärl, målade kakelugnar mm tillverkades. Sedermera blev det den berömda porslinsfabriken, som skapade “Gefle porslin“. På 1870-talet fanns förutom Bobergs fabrik “Forssten & Forssells kakel- och fajansfabrik” vid Gustafsbro enligt adresskalendern 1878.

 

Bobergs Fajansfabrik AB

 

 

porslinsfabriken som skapade det kända varumärket Bo Fajans.1873 köpte Erik Boberg de vretar på Sörby ägor där Lantmäteriverket nu ligger. Han kallade området Gröneborg. 1875 var boningshus och verkstad uppförda och tillverkning av hushållskärl startades.
Erik Boberg hade börjat i branschen 1839 som anställd vid den så kallade Västra fabriken i Gustafsbro. 1858 lämnade han tillsammans med Olof Forssell och Johan Petter Forsstén företaget för att starta den fabrik vid Södertull som kallades Södra fabriken och som skulle utvecklas till Gefle Porslinsfabrik AB. Men Erik Boberg valde så småningom att gå sina egna vägar.
När han avled 1876 drevs verksamheten av sönerna Johan-Erik och August. Johan-Erik Boberg, som även var ledamot av stadsfullmäktige i ett 30-tal år, avled 1931.
Prydnads- och konstföremål började tillverkas 1910, men den produktionen minskade under första världskriget. 1914-1919 byggdes fabriken ut och 1922 ombildades rörelsen till aktiebolag med familjen Boberg som ägare. 1931 tog August Bobergs söner John och Gösta över ledningen.
1952 lämnade John Boberg (1882-1960) över ledningen av företaget till brodern Nils, som 1954 efterträddes av Bengt Nordin. 1957-1961 var åter en medlem av familjen Boberg, Rolf, VD.
Nya maskiner anskaffades, 1946 och 1950 sattes elektriska tunnelugnar in.
Från 1920-talet var konstnärer knutna till fabriken, bland andra Gabriel Burmeister, Allan Ebeling, Maggie Wibom, Eva Jancke-Björk Ewald Dahlskog, Maud Fredin-Fredholm, Berit Ternell och Tom Wilson. Bo Fajans har deltagit i utställningar i Sverige och utomlands.
Vid Bobergs nedläggning 1967 tvångsinlöstes tomt och fastigheter av Gävle kommun, som i sin tur hyrde ut lokalerna till Steninge. 1972 flyttade företaget in i nya lokaler på Brynäs och lämnade Bobergs gamla fastighet.
Företaget Bobergs Fajansfabrik AB avslutades i december 1968. Källor: Bobergs Fajansfabrik AB, Bo Fajans 75 år; Lundblad, B: Bo
Fajans keramiktillverkning i Gävle 1874-1967.

 

 

 

 

Gefle Porslinsfabrik.

Arthur Percys ritade fabriksstämpel med de tre rykande ugnarna.

 

 

Bo fajans” var mycket populär i vårt land. Driften vid Bobergs upphörde 1968 och vid Gefle porslin 1979. Husen är rivna utom ett vid porslinsfabriken. Keramiktillverkning av urnor etc skedde även vid tegelbruket i Hagaström.

 

Det fanns även ett glasbruk i Gävle vid Gustafsbro. Det låg där värmeverket vid Gävle sjukhus finns i dag. Disponentvillan finns kvar vid Västra vägen. Bruket startade sin tillverkning 1889 och fanns kvar till 1918. Man tillverkade flaskor. Ölflaskorna bestod av “halvor öl”, som rymde 1/3 liter och “helor öl” på 2/3 liter. Även 1/6 liter förekom men dessa flaskor var ovanliga liksom “helorna”. De var försedda med korkar och pryddes med ett G, där halsen börjar. Även andra flasktyper tillverkades men ölflaskorna var vanligast. 28 man arbetade vid glasbruket.

 

 

Gefle Glasbruk.

 

 

 

Disponentvillan finns kvar.

 

 

 

 

GÄVLE STADSBILD FÖRE STADSBRANDEN 1869

 

År 1800 hade Gävle 5.410 invånare och var landets femte stad och 1869 drygt 13.000 men om man tittar på stadens utbredning i centrum är skillnaden inte så stor. Den enda expansionen har skett på Söder, där det år 1800 inte fanns hus längre än till nuvarande Tullbomsgatan, då kallad Södra Staketgatan, men 1837 har bebyggelsen enligt stadskartan nått Arbetshusgatan och Sockerbruksgatan och gick 1858 till Åkargatan.

 

På Brynäs bebyggdes delvis området kring Tvärgatorna. Rosenbaum har med Första till Femte Tvärgatan och fyra Långgator på sin karta med förslag till stadsplan 1861, men anläggandet av gatorna skedde på 1870-talet. Där bodde folk som arbetade i “Industristaden Brynäs”. Med den folkökningen som skett fram till branden 1869 måste trångboddheten ha varit stor.

 

Hur staden såg ut före branden framgår av Rosenbaums karta där Jan Sterner satt ut siffror för olika byggnader och angett vad de användes till. Mellan 1812 och 1837 har ett nytt torg skapats som fick namnet Nytorget men i folkmun kallades det Oxtorget eller Hästtorget, därför att det var marknad för dessa dragdjur där. Som Salutorg användes Rådhustorget på båda sidor om huset. Omkring 1800 skapades Järntorget, nu Centralplan.

 

En nyhet gentemot 1700-talet är, att en park skapats på 1840-talet: Stadsparken där förut Tegelhagen funnits. Då drogs också “Stora Allén” (Agnes von Krusenstjernas allé sedan 1987). 1865 köpte staden ytterligare mark från pastorsbostället, Kroknäshagen, och så anlades Boulognerskogen, så kallad efter Bois de Boulogne i Paris.

 

Rådhusesplanaden fanns inte utan det var hus från Rådhustorget, som då kallades Stora torget, fram till Teatertorget mitt emot nuvarande Vasaskolan. Det var mest tjänstemän och köpmän som bodde där. Ferdinand Tollin gjorde 1831 sin berömda litografi av hörnet vid Drottninggatan och Norra Kungsgatan. Gatan är kullerstensbelagd och saknar trottoar och kantades av enkla rännstenar närmast husen. Husen har trappor utvändigt och kanten skyddas mot påkörning av hästskjutsar genom stenpålar.

 

 

 

 

 

Karta år 1853 med siffror. Stor fil, rulla med pilarna.

 

 

Texter till ovanstående karta.

 

 

 

 

 

 

 

STORBRÄNDER 1869 OCH 1874

 

Storbranden 1869 (mer om denna i ett annat sammanhang)

 

Det var ödets ironi, att branden startade i ett hus, som ägdes av rektorn vid Läroverket, stadsfullmäktiges ordförande och den trägne utforskaren av Gävles historia, Jonas Selggren. Det var snickaren Johan August Erlandsson som slarvat med elden i sin verkstad i huset. Han fick senare fyra månaders fängelse för sin försumlighet.

 

Liksom vid branden 1776 passade en del personer på att stjäla övergiven egendom och liksom då ordnades riksomfattande insamlingar till offren. Det ordnades utflykter till staden för nyfikna människor bl a från Stockholm för att beskåda eländet.

 

530 hus förstördes och 8000 personer blev hemlösa. I Sätra fanns en tältstad för dem. Som tur var undkom lasarettet vid nuvarande Västra vägen, kyrkan och gasverket norr om nuvarande teatern och järnvägsstationen på Alderholmen lågorna. Bland privathus klarade sig Berggrenska gården som genom ett under. Söder berördes inte av branden .

 

Återhämtningen efter branden var makalös. Efter ett år hade ungefär hälften av de nerbrunna bostadshusen byggts upp igen. Oersättliga värden hade gått förlorade men det fanns fördelar med branden trots allt. Det blev en modernare stadsbildning, större och människovänligare bostäder och en anpassning till industrialiseringens krav. Vi fick en ljus och öppen stad med esplanader och ett vidsträckt torg, som var föregångaren till Stortorget.

Det är förvånande, att så många hus byggdes i trä med de erfarenheter man hade av branden 1869. De offentliga byggnaderna reste sig snart. Rådhuset restaurerades färdigt 1874 men fick tyvärr ett annat torn än det brunna, nytt gymnasium togs i bruk 1873 och stadshuset invigdes 1874.

Man byggde intensivt efter branden: Hotell Skandia, Folkets hus, Järnvägshotellet, Svenska handelsbanken, Sparbankshuset, Sjöstrands konditori, Sjöbergs konditori – men det mesta av dessa är rivet då rivningsvågen i Centrum rullade allt snabbare från 50-talet och framåt. Flera esplanader gjorde staden öppen och ljus. Rådhusesplanaden anlades 1873-75 och den skulle också tjäna som en brandgata, före branden var den bebyggd. Östra Esplanaden, senare Järnvägsesplanaden, drogs där järnvägen är nu.

 

Gammelbron hade skadats av elden och byggdes upp igen. Kungsbron (även kallad Nybron eller Carl Johans bro, eftersom Carl XIV Johan invigde den 1819) undgick däremot lågorna. Fram till 1873 fanns det en båtfart med roddbåtar mellan den västra av Islandsholmarna och Fisktorget (nu Hamntorget), men detta år byggdes istället en bro, som kallades Svängbron, därför att fartyget fortfarande gick upp i ån här och bron måste därför svängas åt sidan vid båtpassager.

 

På Alderholmen förstördes Järnvågen och flyttades till Nyhamn som anlagts på 1860-talet. Namnet Järnvågspiren där vittnar om var den låg. Vågen togs ur drift 1892, eftersom järnet inte längre vägdes där. Repslagarbanorna, magasinen “landboarna” som de kallades, vedgården och Norra varvet brann ner och återuppbyggdes inte. Tullhuset däremot återuppstod i ännu vackrare skepnad och de nuvarande magasinen tillkom successivt. Strax före Järnvägsstationen och restaurang Fenix lyckades man hejda eldstormen, mest tack vare järnvägsfolkets heroiska ansträngningar.

Staden behöll sitt vackra utseende i 100 år. Då kom nästa katastrof, som utplånade cirka 2/3 av husen, och i ett slag raderade ut Gävles identitet. Före rivningsvågen ansågs Gävle av många vara en av Sveriges vackraste städer. Särskilt Stortorget ansågs sevärt.

 

 

 

 

 

 

 

SE FULLSTÄNDIG REDOGÖRELSE OM 1869 ÅRS STADSBRAND.

 

Storbranden 1874

 

har kommit i skymundan för 1869 års. Det är inte många som nu känner till den och det står underligt nog inget i Gävlelitteraturen om den. Åtta nybyggda boningshus och en mängd bodar och uthus förstördes och fyrtio familjer blev husvilla. Flera boningshus skadades svårt.

 

Eldsvådan började klockan 5 på morgonen den 13 juni 1874 i en bagarstuga i skomakare N. Zetterströms hus på Nygatan 11. Grannhuset på nr 13, det “Wikmanska”, var byggt i tre våningar och blev bara skadat, eftersom det var byggt av sten.

 

Elden kastade sig vidare västerut längs Nygatan över till guldsmed Östlunds hus vid N. Skeppargatan och till svarvare Liljedahls, handlare Isaac Westergrens hus och såpfabrik vid Nygatan 11, mätare Ölunds samt målare G. Sjöströms hus vid N. Stapeltorgsgatan 4, vilka alla brann ner till grunden jämte uthus. Holmquists och skräddare Baumgrens hus vid Nygatan 17 resp. 12 skadades.

 

Att elden for fram våldsamt framgår även av att den kastade sig över den nästan 30 meter breda Nygatan till hattmakare Åkerbloms hus vid Stortorget, då “Nya Salutorget”, som blev svårt skadat. (Det revs 1970, 100 år efter tillkomsten, de minnesgoda kommer nog ihåg huset med Sjöbergs garn” och reklamskylten TRE TORN på taket). Även bok- och pappershandlare Östlins hus fattade eld men brann inte ner.

I norr gick eldstormen vidare till läroverksadjunkt P A Svedlunds hus vid Ruddammsgatan 20, som delvis brann ner, och till målare Lundquists vid nr 18.

 

Det är ödets ironi, att bara en vecka före branden uppmanade länsstyrelsen stadens myndigheter att se över sin brandordning och den 28 maj hade nya brandbefäl utsetts. Man kan säga, att de fick sitt elddop två veckor senare, men de får skarp kritik i Gefle-posten 16 juni för att de ledde släckningen dåligt, träämbaren var odugliga och slangarna otäta. Det fanns en brunn på Stortorget men Ångbryggeriets ångpump pumpade upp vatten, som forslades till två sprutor vid Nygatan. (Ångbryggeriet låg där Skattemyndighetens hur är nu). Även Gefle-Dala Jernväg, Korsnäs brädgård på Brynäs och Tolvfors bruk sände sprutor. I brandens slutskede kom det 80 matroser från marinens korvett Af Chapman, som råkade ligga i hamnen just då, och hjälpte till. Många av dem fick kläderna förstörda och dessa ersattes av staden med tillsammans 350 riksdaler.

Det måste ha varit en chock för Gävleborna, som ju hade branden fem år tidigare i färskt minne. Försäkringsbolagens reaktion är lätt att föreställa sig. De fick punga ut med 324.000 kronor, mycket pengar på den tiden.

 

Även denna gång gick återuppbyggnadsarbetet fort. 1876 var det mesta återuppbyggt. Skomakare Zetterström i vars hus branden börjat byggde sig ett tre våningar högt hus vid Stortorget men denna gång försiktigtvis i sten och “Singerhuset” och “Flensburgska” m fl prakthus reste sig. Hundra år senare blev de alla rivna under det värsta rivningsraseriets tid.

 

 

 

 

 

JÄRNVÄGSBYGGANDET

 

Järnvägen från Falun till Gävle var klar i sin helhet 1859, men redan i november 1856 ångade det första tåget ut från Gävle till Kungsgården enligt Norrlandsposten 561026. Den första järnvägsstationen i Gävle var på Alderholmen – Gefle bangård (lite öster om nuvarande Alderholmsbron). För att komma dit måste man passera Östra Lillån över Dalabron, som togs bort ca 1980.

 

 

 

.

 

Gefle bangård Administrationsbyggnaden vid Södra stationen. Den brann 1967.

 

Den 14 december 1874 var järnvägen Uppsala-Gävle klar och stationen låg där den nuvarande “Södra stationen” fortfarande är. Det fanns alltså 1874 två järnvägslinjer och två stationshus, ett på vardera sidan av Gavleån. Man beslöt att förbinda dem med varandra. Först måste dock två vattendrag, Islands Lillån (även kallas Islandsån) och Gavleån passeras och få broar. Den över Islands Lillån var ganska primitiv och användes i bara ca 15 år, eftersom ån lades igen även i sin västra del 1888-90. Denna järnvägsbro låg mittemot Islandsgatan, där Polishusets södra del är nu. Bron över Gavleån var svängbar, därför att båtarna fortfarande kunde gå upp här.

 

För att komma över till Gefle-Dalas stationshus på Alderholmen byggdes det en bro över Holmkanalen för järnvägen. Bron låg där Busstationen på Hamntorget är nu och togs bort ca 1910.

 

På Alderholmen fanns vid stationshuset en hotell- och restaurangrörelse, kallad Fenix, för de resande. 1907 revs stationshuset på Alderholmen, eftersom persontrafiken då överförts till Uppsala – Gefles station, men stationen användes som godsstation under namnet Norra station ända till 1961, då den nuvarande godsterminalen vid Ensta på Näringen tog över.

 

 

 

 

 

 

MONUMENTALA BYGGNADER

 

Under åren 1802 till 1804 uppfördes Pehr Ennes privathus, som brann 1869, men återuppfördes i något förändrat skick och blev senare vårt nuvarande stadshus.

 

1840 invigdes en ny teater – Spektakelhuset – vid Teatertorget mittemot Vasaskolan

 

 

 

som ersatte den gamla vid Södra Kungsgatan från 1784. Den nya teatern hade tre rader och var byggd i empirestil och var

landsortens största med plats för 600 personer. Repertoaren var blandad. Det visades dels klassiker som t.ex Hamlet och Barberaren i Sevilla och det var kringresande teatersällskap som framträdde. Det fanns ett spruthus i teatern men det hjälpte inte. Efter branden 1869 spelade man teater på bl.a. restaurang Fenix nere i hamnen där sällskapet NT hade en scen.

 

På 1840-talet tillkom också “Cellfängelset“. Sedan det stängdes på 1970-talet har striden rasat mellan dem som vill bevara det och de rivningsvilliga.

 

På 1850-talet byggdes Börshuset vars pelare vid ingången överlevde branden men i övrigt fick huset nytt utseende efter branden.

 

 

 

DE TRE “PALATSEN”

 

Först på 1890-talet lanserades de stora fyra våningars hyreshusen med affärer mm i bottenvåningarna. Ferdinand Bobergs brandstation var klar 1891 och hans Centralpalats 1893 och det kom att inrymma Post & Telegrafstationen med telefontorn på taket, saluhall, kontor, Gävle Handelsinstitut, bank, ölkafé, hotell Regina, biograf Scala mm.

 

Stadsarkitekt E A Hedins Gevaliapalats kom 1897 och Dalapalatset vid Södra Skeppsbron 1899. En nyhet var, att det anlades WC i huset och avloppsledningen gick ut i ån nära Östra badhuset.

 

 

 

 

Ferdinand Tollin.

 

Han föddes 1807 som son till “kramhandlaren” Olof Tollin. Kram betydde “smärre varor för minuthandel”. Fadern kom på obestånd men snälla människor hjälpte den begåvade Ferdinand så att han 1819 kunde börja studera vid Trivialskolan vilken var inrymd i den nya gymnasiebyggnaden vid nuvarande Frimurarhuset. Senare studerade han i Uppsala, där han tog hovrättsexamen. Istället kom han dock att ägna sig åt konstutövning.

 

När Tollin var 24 år gav han ut några “Utsigter av Gefle”. Stadsvyer blev hans specialitet, men han flyttade snart till Stockholm och de många akvarellerna och litografierna med Stockholmsmotiv är mycket värdefulla bidrag till kunskapen om Stockholm under 1800-talet. När det gäller Gävle finns hans berömda och ofta avbildade litografi “Parti av Drottninggatan” och akvarell av en del av Gavleån med gymnasiet (se nedan) osv. Det finns en teckning av Rådhustorget, då Stora torget, med Rettigska palatset på Söder i bakgrunden (se nedan). Bilderna är från början av 1830-talet. Han var tekniskt skicklig och en skarpögd iakttagare av stadsmiljöer.

 

 

Läs om släkten RETTIG.

 

Under Stockholmstiden kom en annan sida av hans konstnärsskap fram: den politiska karikatyrtecknaren. Han var politiskt radikal, gisslade orättvisor och gjorde nidteckningar av myglande pampar, men 1845 gick han för långt och pekade ut procentare och ockrare i en liten skrift. En av dem stämde honom och han dömdes till böter eller fängelse samt offentlig ursäkt. Den sturske Tollin gick inte med detta och föredrog att gå i landsflykt till Tyskland och Schweiz. Man vet inte säkert när han dog men enligt rykten var det 1860 i Schweiz. Tollin hade fler strängar än den rent konstnärliga på sin lyra. Han har kallats “Sveriges förste flygtekniker” p.g.a. de ritningar av flygplan som han utförde, bl.a. ritade han skisser av flygplan med fasta vingar. En märklig man!

 

 

 

Gymnasiet och del av

 

 

Norra varvet.

 

 

 

 

 

Ida Matton – jugendskulptris

 

Skinnfabrikanten Lars Andreas Matton och hans Hustru Mathilda fick 1863 sitt femte barn, en dotter som döptes till Ida. Hennes barndomshem låg bredvid garveriet i korsningen av Kaplans- och Kyrkogatorna och efter 1869 i korsningen Kyrkogatan och N. Stapeltorgsgatan. Ida blev en av Karolina Själanders första elever, men hon började 1882 i Stockholms tekniska skola, senare “Konstfack” p.g.a. sin konstnärliga begåvning. Från 1887 blev det studier i Paris.

 

Se ytterligare information om hennes verk under släkten MATTON.

 

—————————————-

Sammanställt och länkat av Lisse-Lotte Danielson.

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website