Bergsgatan 32 och 34, L Bergsgatan 3, och Stora Bergsgränd 5- av Erik Wickberg

 

Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder.

Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar

 

  

 

 

Varje Extern länk öppnas i ett separat NYTT fönster. När ni har läst texten, STÄNG detta  för att återgå till denna sida.

 

 

En timmermansgård från 1700-talet i det nu försvunna kvarteret Smeden

 

 

   

 

Strax väster om Landstingshuset på Gamla Söder låg en gång det lilla kvarteret Smeden med sina fyra fastigheter, vilka samtliga so­pades undan redan i de första krusningarna av 1950-talets förintande saneringsvågor. Smeden tillhörde Gamla Söders yngre kvarter och dess steniga backar bebyggdes först mot slutet av 1700-talet, men som idyller stod dess små gårdar inga­lunda efter de äldre kvarterens. I den 1791 upprättade tomtboken bar de fyra fastigheterna numren 182— 185 i stadens l:a kvarter.

 

Det får anses sannolikt att tom­ten nr 1 i detta kvarter först be­byggdes av baggarkarlen, sederme­ra hustimmermannen Johan Jo­hansson Jäderholm (f. 1725) någon gång under senare hälften av 1700-talet. Jäderholm, som var bör­dig från Ovansjö, tycks ha inflyttat omkring 1750 till Gävle, där han 1755 gifte sig med en Hilleflicka vid namn Brita Andersdotter (f. 1739, d. 1795). Ännu efter makens död bodde hon kvar i gården, som sedan gick i arv till dottern Catha­rina Jäderholm (f. 1758) och hennes make, murarhantlangaren och se­dermera sillpackaren Lars Hedwall (f. ca 1752, d. 1809), bördig från Harnäs och i unga år inflyt­tad till Gävle.

 

   

 

Familjen Hedwall välsignades med halva dussinet barn, varav inte mindre än fem pojkar. Två av dem dog redan som barn, de tre andra gick till sjöss. Johan (f. 1783) stack iväg 1803, men hans sjömansbana ändades redan påföljande år, då hans fartyg, skeppet “Jaså” (116 svåra läster) försvann med man och allt i Nordsjön. Själaringning över besättningen skedde dock först i augusti 1805. Samma år som Johan drunknade mönstrade brodern Petrus (f. 1786) som kocksmat på en Gävlekofferdist. Han seglade med Gävlefartyg ännu ett par år som jungman, men då hans far­tyg 1806 låg i London, tog han sin mats ur skolan och rymde för att sedan ej mera låta höra av sig.

 

Den tredje av bröderna, som het­te Lars (f. 1790), inskrevs på Gäv­le sjömanshus 1805. Då kriget bröt ut 1808 gick han i örlogsflottans tjänst som befaren matros, åter­vände efter krigets slut till han­delsflottan och seglade sedan som matros och båtsman under sin åter­stående levnad. Han dog 1834.

 

Det blev närmast denne Lars, som efter faderns död fick överta ansvaret för gården. Själv var han dock större delen av året till sjöss, och 1817 sålde han 1/3 av fastighe­ten till segelduksvävaren Anders Forsdahl (f. 1781) samt 1824 även de återstående 2/3 till brädbäraren Eric Sundin (f. 1794). Därmed skiljdes också för lång tid framåt de båda gårdsdelarnas öden.

 

Den Forsdahlska delen stannade i samma släkt ända till 1882, då den inköptes av styrman Per Johan Lundberg (f. 1831, d. 1897), vilken hade börjat sin levnadsbana som repslagaregesäll, men som 1852 tröttnade på landbacken och blev sjöman. Han seglade från 1859 som styrman, men gick i land för runt några år inpå 1890-talet, över 60 år gammal. Den gamle sjömannen levde sedan endast ett par år i sin gård på Gamla Söder.

 

Gården gick därefter ur hand i hand mellan olika ägare, förvärva­des 1916 av körkarlen Per Gus­taf Hemström och såldes slut­ligen 1949 av hans arvingar till Gävle stad.

 

Den Sundinska delen förblev likaledes i samma släkts ägo till 1882. Den inköptes då av fru Margareta Christina Holm, som i sin tur testamenterade den till Enskilda barnhemmet i Gävle och Gävle missionsförening, varef­ter den hann skifta ägare ytterligare ett par gånger, innan även denna gårdsdel inköptes av *Gävle stad 1949.

 

   

 

 

 

 

Buldansvävarna på N. Bergsgatan och sjökaptenssönerna som rymde

 

 

   

 

Från senare hälften av 1700-talet torde också gården Nedre Bergsgatan 34 eller Smeden 2 datera sig. Som dess ägare upptar tomtboken av 1791 buldansvävaren Johan Hedlunds änka och buldansvävaren Anders Boqvist (f. 1764), men den förstnämnde av dessa försvinner ganska snabbt ur gårdens historia av okänd anledning. Eftersom ett köpebrev av 1792 förmäler, att Boqvist, då titulerad murarhantlangare, köpte gården för 47 riksdaler av grosshandlaren Carl Anton Garberg, kan man må­hända gissa på, att Garberg tidiga­re av en eller annan orsak över­tagit den av änkan Hedlund.

 

Boqvist var sannolikt son till en från Lärkebo i Valbo inflyttad sjöman Olof Boqvist, som under sin sjömanstid 1755—1768 förefaller ha varit en bråkstake av första klass. Det berättas om honom, att han under en resa till Libau 1760 var uppstudsig mot både skepparen och styrmannen, och från en resa 1762 heter det om honom, att han “varit alltför obesinnelig och inte haft nå­gon försyn varken för Gud eller människor”.

 

Sonen Anders, buldansvävaren, sy­nes dock ha varit betydligt lugnare till humöret, och hans eftermäle saknar alldeles sådana anmärkningar, som kom fadern till del. Strax före ovannämnda gårdsköp hade Anders 1790 äktat en flicka vid namn Caisa Forsgren (f, ca 1766) och i det äktenskapet föddes flera flickor, men endast en pojke, vilken liksom fadern döptes till Anders (1803) och liksom farfadern gav sig sjön i våld (1822), för att ett par år därefter i likhet med så många andra Gävlesjömän rymma från sitt fartyg i London. Sannolikt han dock av hemlängtan, ty efter ett år dök rymlingen ånyo upp i Gävle, fick en ordent­lig åthutning av magistraten för sitt tilltag och tycks sedan ha skött sig ombord utan anmärkning. Sedan han lärt sig styrmanskonsten av kapten Tybell 1833, seglade han som styrman med Gävlekofferdister, tills han i augusti 1835 drunknade i hemstaden.

 

Det blev i stället en av hans systrar, Anna Lena (f. 1796), som jämte sin make, mältaren Per Lindgren (f. 1795) med tiden kom att överta gården på Gamla Söder. Redan 1823 hade Lindgren köpt 1/3 av den, men sedan såväl han som svärföräldrarna avlidit, gick de återstående 2/3 på auktion 1833. De inropades av skeppskapten Jonas Brodins änka, Anna Catharina Englund (f. 1781. d. 1834), som dock efter några månader transporterade köpet på Lindgrens änka. Därigenom återförenades de båda gårdsdelarna igen under samma ägare.

 

Fastän gården endast några få månader var i sjömanssläkten Brodins ägo, kan det ha sitt intresse att något närmare bekanta sig med denna familj. Dess förste medlem i Gävle var just den ovannämnde skeppskaptenen Jonas Brodin (f. 1779, d. 1824),  segelduksvävareson från Söderhamn och inskriven vid Gävle sjömanshus 1802. Efter en kortare tid som underofficer vid örlogsflottan under 1808-1809 års krig blev han borgare och skepps­kapten i Gävle 1814 och förde briggenUtile” (88 svåra läster) 1814-1820 samt därefter briggenManhem” (132 läster) till sin död. Han avled i Calais i Frankrike.

 

Brodin hade 6 söner och en dot­ter, av vilka den sistnämnda dog som barn. Av pojkarna gick samt­liga till sjöss med undantag för Carl Anton (f. 1814) – den tredje i ordningen — som dog i unga år som målarlärling i hemstaden. Den äldste, Johannes (f. 1809), avancerade till styrman, gifte sig 1833 med Maria Catharina Wennlöf (f. 1811) och hade med henne en dotter, innan han 1837 rymde i New York och inte mer lät höra av sig. Anders Mauritz (f. 1812) rymde som jungman 1832 i Le Hav­re, Jonas Oscar (f. 1818) var mat­ros och rymde 1834 i New York. August Ferdinand (f. 1823) står i kyrkböckerna antecknad som sjö­man, men har ej återfunnits i Gäv­le sjömanshus handlingar. Den yngste slutligen, Henrik Wilhelm (f. 1825). drunknade 1844 i Hamburg som matros.

 

Familjen Lindgren behöll gården till 1853, varefter den övergick i andra händer och sedan bytte ägare flera gånger, innan den 1898 förvärvades av Gävle stads församling, som i sin tur överlämnade den till staden 1947.

 

 

 

Sjömän, murare och timmermän I släktgården Lilla Bergsgatan 3

 

 

   

 

Huruvida sjömannen Jonas Frisk (d. 1783), som inskrevs vid Gävle sjömanshus 1757 och drunk­nade i november 1783 under en sjöresa från Pillau, bodde i Sme­den 3 vid Lilla Bergsgatan 3, har icke kunnat fastställas, men när tomtbok lades upp 1791 inskrevs i varje fall hans änka Brita Ax­berg (f. ca 1729, d. 1808) som gårdens ägare. Där bodde då också hennes son murargesällen Anders Frisk (f. ca 1767, d. 1816) med sin familj, men efter hans bort­gång övertogs fastigheten av sys­tern Greta Stina Frisk (f. ca 1760) änka efter stadsbåtsmannen Olof Sjöberg.

 

Familjen Sjöberg hade endast två barn, som nådde mogen ålder. Sonen Jonas (f. 1783) gick emellertid till sjöss 1804 och trädde vid krigsutbrottet 1808 i örlogsflottans tjänst som välbefaren matros. Un­der kriget mötte han 1809 sitt öde och begrovs på Åland, och det blev i stället hans syster Brita Greta (f. 1789) som fick hjälpa modern med gårdssyssloma.

 

Brita Greta Sjöberg trädde 1812 i brudstol med hustimmermannen Jöns Jäderlund (f. 1784, d. 1837), som genom hustrun blev äga­re till ena gårdshälften. Den andra hälften utbjöds 1817 på auktion och inropades då av kryddkramhandlaren Johan Peter Norström, vilken emellertid omedelbart transportera­de köpet på Jäderlund, och i den­nes släkt stannade den sedan seklet ut. Närmast övergick den till Jäderlunds dotter Christina Charlotta (f 1828), gift Pet­tersson. Efter hennes frånfälle kom visserligen äganderätten att delas på hennes arvingar, så att Gävle stad redan 1902 kunde förvärva den ena gårdshalvan för 2.000 kro­nor, medan återstoden tillfördes staden först 1917 för en köpesum­ma av 2.400 kr.

 

 

Ljusbergs gård, den sista som revs i ett numera helt försvunnet kvarter

 

 

   

 

Fastigheten Smeden nr 4 med gatuadressen Stora Bergsgränd 5 finns upptagen i 1791 års tomtbok under nr 182 i stadens l:a kvarter, utan att någon hänvisning anges till näst föregående tomtbok av år 1758. Som gårdsägare anges baggarkarlen Johan Ljusberg (f. ca 1738, d. 1820) medan däremot inga kommentarer antyder hur el­ler när han tillträtt fastigheten.

 

Ljusberg tycks jämte sin familj ha inflyttat till staden någon gång mellan 1779 och 1782, då hans näst äldsta barns, dottern Maria, födel­se står antecknad i stadens dopbok. Fadern tituleras då brandvakt, men hans yrkesbetecknng ändras med tiden, först till rödfärgare och se­dermera till baggarkarl.

 

Det ligger nära till hands att av tomtböckernas knapphändiga upp­gifter dra den slutsatsen att Ljus­berg var gårdens förste innehavare. Mantalslängder och rådhusprotokoll antyder emellertid att fastig­heten på något obekant sätt varit sammanknuten med gården nr 128 (kvarteret Mästaren nr 5) Rådhus­rättens s. k. Småprotokoll meddelar sålunda bl. a., att Ljusberg 1 april 1788 köpte gården nr 128 av bag­garkarlen Jonas Norberg (f. 1734, d. 1792). Förklaringen skulle möjligen kunna vara, att fastighe­ten utgjordes av någon utmark un­der nr 128, och sedermera begåva­des med eget nummer.

 

I den Ljusbergska släktens ägo stannade gården till 1852, och ef­ter att under det närmaste decen­nierna har bytt ägare ännu ett par gånger, inköptes den 1861 av järn­bärare Johan Wennman, varigenom den ånyo fick något av släktgårdskaraktär. Den övertogs nämligen senare av Wennmans arvingar, som bodde kvar där ända tills Gävle stad inköpte fastigheten för 5.800 kronor år 1949.

 

Av kvarterats äldre bebyggelse var denna gård den sista som jämnades med marken för att lämna plats för en modernare stadsplanering.

 

ERIK WICKBERG

————————-

september 04, 2013

 

Gå till Startsidan.   Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website