07- Bertil Aspenbergs resa till Gävle på 40-talet – Kärrlandet 2.

Publicerat i Arbetarbladet 23/5 2010 av Ulrika Rudberg Uppdaterad 27 oktober 2010   Gullvivor & Wanderlust    

Min morfar var fiskare, en reslig, ståtlig karl med skarpskurna anletsdrag och begåvad med ett par grovt tillyxade labbar till händer. Han var känd för sin slagfärdighet som historieberättare, född och uppvuxen i det lilla idylliska fiskeläget Sikvik strax söder om staden. Familjen var barnrik och  levde under knappa förhållanden.  Alla hade från tidig ålder fått lära sig att hjälpa till i hushållet, detsamma gällde även min mor när hon var barn.

  Till de absoluta högtidsstunderna värderade min mor de tillfällen då hon, tillsammans med de andra barnen, fick följa med fiskebåten in till stan, upp genom Lillån och in till Fisktorget (som nästan låg i stadens centrum mellan centralstationen och den arkitektoniskt unika brandstationen) och sälja fång av nyplockade gullvivor till kunderna direkt från båten. .

Doften av fisk, skriet från måsar, den livliga kommersen och det trivsamma puttrande lätet från kulmotorer satte varje lördag en alldeles speciell prägel på denna del av staden.

Min mor gick i skola i centralorten som var starkt präglad av den stora massafabriken och den doft som denna spred över omgivningen. Skolan låg någon kilometer norr om fiskeläget och för de flesta av eleverna var det fotvandring och skidåkning som gällde. Ett härdande liv som säkert bidrog till att ge henne och hennes generation en sådan kärnfysik, förmodligen den yttersta motpolen till dagens ”zappande” tevetittare”… Men tillbaka till lunchrasten och vår ombonade lägenhet. Förutom köket bestod den av ett vardagsrum och två sovrum. Ett av fönstren vette mot gården. På kaffebordet i vardagsrummet tronade hemmets absoluta centralpunkt, en radioapparat i flammig mahogny som nästan alltid stod på. Den hade en stor, halvcirkelformad skala, inifrån belyst med ett blekgult sken som förstärkte känslan av mystik. De exotiska stationsnamnen, Hilversum, Bratislava, Klagenfurt, gjorde ett starkt intryck på mig, väckte min fantasi och Wanderlust och tog mig ut på spännande resor, av vilka många, långt senare skulle bli verklighet. Kanske bidrog de till att forma embryot till min Wanderlust… Radio i mahogny.   Ett av mina första minnen av min far var hans tjoande glädjeyttringar framför radion när Garvis Carlsson gjorde ett spektakulärt mål i en fotbollslandskamp. Jag minns Farbror Svens välartikulerade småprat i “Barnens Brevlåda” och Sigge Fürsts käcka Frukostklubb med hurtig signaturmelodi, dragspel och klarinett.  Jag minns min fars förtjusning när Povel Ramels geniala flugigheter började spridas över landet och dela upp radiolyssnarna i två läger.

 Sätt på ljudet!     Men framför allt minns jag de oändliga krigsrapporter som strömmade ut ur högtalaren.  Monotona rapporter som upprepade ord som allierade, ubåtar, minor och konvojer och andra ord jag inte forstod. Ibland fick min far sällskap av min mor framför radioapparaten. Jag brukade ibland iaktta dem i smyg.  I deras ansikten kunde jag läsa allt från djupaste förtvivlan (jag skulle senare förstå varför) till glädje och optimism, då och då accentuerad av djupa suckar och lågmälda kommentarer.   Radion skapade för oss ett kalejdoskop av bilder, den ena mer fantastisk än den andra och just däri låg förstås dess magi. Radion fick oss att skapa våra egna bilder och satte vår fantasi i rörelse.     Och om man då påstått att vi en dag skulle gå omkring med trådlösa dosor i fickformat som på en skärm visade rörliga färgbilder så hade man förmodligen mycket varsamt blivit omhändertagen och iförd tvångströja…