06- Bertil Aspenbergs resa till Gävle på 40-talet – Kärrlandet 2.

 

Publicerat i Arbetarbladet 9/5 2010 av Ulrika Rudberg

Uppdaterad 16 maj 2010

 

Skratt, fossiler & trapphus

 

Tillsammans följer min far och jag gången in till husets asfalterade gård, där två av bilskolans gengasdrivna bilar står på uppvärmning i väntan på körningspass. Till höger om oss ser vi det gamla fina träsvarveriet som drivs av svarvarmästare Ögren och hans yngre medarbetare, Alvar Wall, två mycket skickliga yrkesmän som vi gärna skall återkomma till. Svarveriets bakdörr och två av fönstren vetter mot den gång som leder in till gården.  Min far knackade på en av rutorna och Wall stack ut sin röda kalufs genom dörren..  Som vanligt bytte de några ord som utmynnade i skratt.

 

 Alvar Wall

 

Det förlösande och hälsobringande skrattet fanns där hela tiden

 

Till vänster om oss passerar vi en tung järndörr som leder ner till pannrummet och förråden av ved, kol och koks.  Framför oss till höger ser vi charkfabriken.  Den gör en U-sväng i form av en lastkaj utefter gårdens östra sida. Där bakom, osynlig från innergården men med sitt bästa ansikte mot yttervärlden och Stortorget, ligger chark- och köttbutiken. Mot gården vetter också kaféets köksfönster, som nästan alltid stod på glänt och då och då spred en ljuvlig doft av nybakade wienerbröd..  

 

Från gården ledde tre ingångar in i hyreshuset till lika många trapphus som sträckte sig hela vägen från källare till vind. Mot gården fanns fyra balkonger – två i den nordöstra hörnan och två i den sydöstra. Dessa, liksam alla fönster däremellan, tillhörde husets hyreslägenheter.

 

Och här måste jag lägga in en liten brasklapp: När det gäller husets hyresgäster – speciellt näringsidkarna – så måste man komma ihåg att bilden var i ständig förändring.  Butiker lades ned och ersattes av nya. Hyresgäster flyttade ut och nya flyttade in etc. etc. Detta sagt ifall ni, kära läsare, inte skulle känna igen er i samband med existensen av exempelvis en viss butik under en viss bestämd tidsperiod.

 

Tillbaka till verkligheten kände jag den aptitretande doften av nystekta köttbullar och sprang före min far uppför de välbekanta, blankslitna trappstegen med de fossilinlägg, som jag räknat så många gånger.

 

Min mor hade redan dukat fram maten.  Som vanligt rörde hon sig snabbt och effektivt.  Hennes karisma hade en omedelbar, positiv inverkan på omgivningen.