Publicerat i Arbetarbladet Fredag 1 nov 1985
Ur Åke Nyléns tidningsurklipp
Kar-Erik Wahlberg bodde i 22 år på Nygatan 3, mellan 1950 – 1972. När återvände till huset blev han glad över hur fint det blivit.
– Huset var nergånget redan när vi flyttade hit. Och inte blev det ju bättre under alla år vi bodde här. Fönstren vågade man knappt öppna för vi var rädda att dom skulle ramla ut på gatan. Karl-Erik Wahlberg är 41 år. I mer än halva sitt liv har han bott i huset Nygatan 3.
Han har inte varit in i huset sedan hans föräldrar flyttade därifrån 1972.
I familjen Wahlbergs sal sitter i dag yrkesinspektionens distriktschef, Bo Barrefelt.
– Här har jag suttit många gånger och tittat ut över Ströget. Man såg hela Nygatan – ända ner till järnvägen, säger Karl-Erik när han slår sig ner i det lilla tornrummet i salens ena hörn.
– Här hade vi alltid julgranen, tillägger han.
Karl-Erik kommer mycket väl ihåg när familjen flyttade hit.
– Det var 1949 och jag var fem år. Vi kom på nyårsaftonen och hade julgranen klädd på flaket från Lexe. Jag minns att min farbror sa: Gott Nytt År! precis när han hakade upp takkronan.
MORSAN GRÄT
Pappa Nils, mamma Margit, storasyster Ingegerd och Karl-Erik tyckte alla att de fått en fin bostad.
– Men morsan grät när hon fick se alla dom höga fönstren för det krävdes så mycket gardiner.
Wahlbergs nya bostad var en stor fyrarummare. Det var 27 meter från entrén vid Vågskrivargatan 5 till tornrummet mot Nygatan.
– Ändå var lägenheten halverad, berättar Karl-Erik. Tidigare hade den 11 rum och kök…
– Vi var dom enda som hade badrum – ett fint ett med grönt kakel och ett grönt kar.
CENTRALVÄRME
Annars var det inte så mycket bevänt med moderniteterna. Gasspisar var standard och bara några få av hyresgästerna hade wc i lägenheterna. De som bodde inåt gården hade torrdass ute en bra bit in på 50-talet.
Fastigheten fick centralvärme redan 1933. Pannan eldades med ved och Karl- Erik minns de stora vedtravarna ute på trottoaren.
– När oljan kom blev det varmare, så länge den räckte. Men oljan tog ju slut emellanåt.
Husets ägare, grosshandlare Åkerlund i Ockelbo, var inte särskilt intresserad av sin fastighet.
– Han skänkte takkronor till kyrkan i Ockelbo i stället för att rusta vårat hus. Det pratades det ju en hel del om i trappuppgångarna.
Karl-Erik minns inte att han någon gång sett Åkerlund.
– Det var en kvinnlig vaktmästare som skötte huset. När något element läckte kom hon upp och tog ut sitt tuggummi och tryckte dit det.
LEK I HISS
Karl-Erik hade givetvis en hel del kompisar i huset. Han och hovfotograf Östlings tvil- lingpojkar gick i samma klass och sågs alltid tillsammans.
– Inne på gården fanns en stryk- och tvättinrättning, som hade en stor torkvind. Upp dit gick en liten hiss med en korg som man drog upp för hand med ett rep.
– Den där hissen for vi och åkte i förstås till våra mammors förskräckelse.
Vägg i vägg med familjen Wahlberg bodde bilinspektör Thimerdahl.
– Deras pojke hette Åke och var några år äldre än jag. Han var lite idol bland oss grabbar. Och det var högtidsstunder när man fick komma in i hans rum och titta på alla hans tekniska grejor.
ÄNGLAR I TAKET
Trots att Wahlbergs lägenhet inte längre finns kvar i ursprungligt skick, så får vi ändå en bra bild av hur familjens bostad såg ut en gång. I sovrummet, innanför salen, står ännu den vackert utsmyckade kakelugnen. I tak och runt dörrar finns dekorationern kvar.
– Målningarna i taket ser precis likadana ut som när jag var liten, säger Karl-Erik och pekar på änglarna, blommorna och musikinstrumenten.
I dag tycker Karl-Erik att han hade ett vackert barndomshem. Men som barn tyckte han att där var kusligt ibland.
– När jag någon gång blev lämnad ensam gick jag hellre ut på stan. Det var så stort här och man kände sig osäker.
När Karl-Erik Wahlberg flyttade från Nygatan 3 var han less på kåken. Han tyckte det bara var sopor alltihop.
– Men nu är man glad förstås, när man ser hur fint det har blivit.
———————————————–
I DAG 1982 – NU
Nu bor inte en enda människa på Nygatan 3. Men huset sjuder ändå av liv. De fyra nuvarande hyresgästerna ägnar sig åt helt olika verksamheter.
På nedre botten, i hörnet mot Vågskrivargatan, har det i mer än 50 år funnits en damfrisering. Många Gävlebor minns säkert Svea Hultin.
I dag huserar Dick Lennartsson i lokalen. Tillsammans med hustrun Bodil driver han Dick & Bodil, en kombinerad friser- och konstsalong.
En av väggarna pryds av Mona Söderbergs grafiska blad, en senare version av den oljemålning som är omslagsbild på den här bilagan.
I bottenvåningen hyr också Annika Wallberg affärslokaler. Sedan ett och ett halvt år driver hon huvvårdsbutiken Din hy.
Större delen av huset hyrs dock av yrkesinspektionen, som också håller till i den nybyggda delen av huset. Ett 30-tal personer arbetar vid myndigheten.
Hela andra våningen av det gamla huset disponeras av länsskolnämnden.
————–
Detta materiel är framställt av:
Arbetarbladets reportrar Ulf Jönsson och Ulf Nilsson som har skrivit materialet.
Välvillig hjälp har även lämnats av Väinö Helgesson från Gävle kommuns Centralarkiv, Barbro Eriksson från Folkrörelsernas arkiv i Gävleborg samt Göran Hedlund från Länsmuséet.
—————————
maj 23, 2012
Sammanställt och kompletterat med foton av – lisse-lotte@danielson.be
