Från Åke Nyléns tidningsurklipp.
Publicerat i GEFLE DAGBLAD MÅNDAG 28 jANUARI 2002
Det ser ut som toppen på en krokan: ett fristående, runt torn med ett smalare, likaledes runt krön där en vimpel fladdrar på en stång. Bredvid tornet står ett vitt trevåningshus med symmetriska och obrutna fönsterrader.
De två byggnaderna finns på en sluttning strax söder om fjärden, på vars vågor ett segelfartyg, med en jolle på släp, är på väg in mot hamnen i Gävle. Enligt experten Ingvar Henricson är det en fullriggare.
Mellan de beskrivna byggnaderna och staden skjuter en skogbevuxen udde fram i vattnet. Ett lägre men bredare bostadshus står på den lilla höjden, med ett båthus nedanför. Längst bort urskiljer man delar av staden med kyrka, rådhus och magasin.
Det handlar om en kolorerad litografi – detaljerad, graciös och romantisk – ur bokverket “Sverige framstäldt i teckningar” av Gustaf Henrik Mellin. Han arbetade med detta verk 1836-1840.
Det har länge varit lönsamt att slakta såna här praktverk och sälja planscherna styckevis. Jag har bara sett detta enda blad, som jag föll för i ett antikvariat. Med fler av Mellins sverigeteckningar att jämföra med skulle det kanske ha varit lättare att bedöma hans tillförlitlighet.
Främst är det krokantornet som förbryllar. Har det funnits, eller är det något som han lagt till för att piffa upp bilden? Mellin måste ha kommit till Gävle med båt. Tecknade han det han såg, eller gjorde han som Erik Dahlberg på 1600-talet i “Suecia antiqua et hodierna” (Det forna och nutida Sverige): tjusade till det?
Gustaf Henrik Mellin föddes 1803 i finska Revolalcs, som son till en kapellan (kaplan, hjälppräst) som senare blev kyrkoherde i Västergötland. Gustaf Henrik prästvigdes i Uppsala 1829 och tjänstgjorde sedan som adjunkt och regementspräst i Stockholm. Samtidigt var han författare och tecknare, och enligt Svenskt konstnärslexikon spelade han en framträdande roll i huvudstadens litterära och konstnärliga kretsar. 1851 utnämndes han till kyrkoherde i Norra Vrams och Bjuvs församlingar i Skåne och verkade där till sin död 1876.
Han blev en av samtidens mest populära författare av historiska noveller. En speciellt omtyckt sådan hette “Blomman på Kinnekulle” och utkom 1829. 1840, samtidigt med det geografiska planschverket, gav han ut en skriven framtidsvision, “Sveriges sista strid“. Den lär ha präglats av ryss-skräck och starkt fosterländskt patos. Vidare producerade han litterära kalendrar och biografiska och kulturhistoriska bildverk som han själv illustrerat.
Mellin var också en skicklig porträttör. Nationalmuseum, Kungliga biblioteket, Nordiska museet och Göteborgs konstmuseum har verk av hans hand.
Åke Holmgren torde vara vår främsta Bomhuskännare. Han tittade på bilden av hamninloppet:
– Den höga raka byggnaden till vänster är Brynäs herrgård. I bildmitten syns Brynäs udde. Och byggnaden där, bortom det lilla båthuset, är Rettigska villan som den såg ut före ombyggnaden vid förra sekelskiftet. I Rettigska villan övernattade Oscar II en gång
Staden verkar vara riktigt återgiven, enligt Åke.
-Från vänster urskiljer man bland annat slottet, rådhuset med sin tornhuv och Storkyrkan, det vill säga Heliga trefaldighet. Mellan kyrkan och fartyget syns en rad hamnmagasin.
Ja men tornet då, till vänster i bilden?
-Det är nog fantasi, tror Åke. Konstnären har kanske påverkats av att Holmsund hade ett torn. Men det fanns mitt på huset, inte bredvid. Holmsunds herrgård låg österut längs kusten (vänsterut, utanför bilden). Och det varv för segelfartyg som vid denna tid var i gång på Brynäs är skymt av udden.
“Mannen i tornet” heter en berättelse om Stora Holmsund. skriven av Tord Andersson och utgiven 1998, gissningsvis på initiativ av Korsnäs. Mannen som avses hette Per Elfstrand, levde 1783-1845 och var grosshandlare och skeppsbyggmäsare i Gävle men också jordbrukare på Holmsund. I början av 1800-talet hade han i Bomhus köpt flera angränsande ägor, före detta fäbodar och sedan borgarlantgårdar, och slagit hop dem – Holmsund, Nyberg och Kastet – till en enda lantegendom. Senare införlivades även Kastet.
Det var Per Elfstrand som omkring 1815 lät bygga den pampiga fyravåningsherrgården i trä, krönt av ett åttkantigt torn som hade fönster åt fyra väderstreck. Enligt traditionen hade han Forsbacka herrgård och rådhuset i Gävle som förebilder.
I tornet på Stora Holmsund satt han, enligt Tord Andersson, med en engelsk kikare och kollade fartygstrafiken till och från hamnen i Gävle. Nästan halva gävleflottan tillhörde Elfstrand & Companie, påpekar författaren. Och många av de egna fartygen hade han avmålade på väggarna i tornet. Per Elfstrand beskrivs som tillbakadragen, vänlig och gästfri men också som ytterst företagsam och yrkesskicklig. Han bör ha varit en rätt stor arbetsgivare. Enbart jordbruket på Holmsund, som försåg hans hushåll med matvaror, sysselsatte ett 40-tal personer. Handelshuset i staden och skeppsvarvet måste ha hållit många i arbete.
“Han är hjärtat i ett 1800-talsimperium av kolmilor i egna skogar, malm i egna gruvor för egna järnbruk, stångjärn skeppat på egna kölar från sina egna varv, produktion och försäljning till såväl internationella kunder som svenska“, skriver Tord Andersson.
Stora Holmsund finns kvar (till skillnad från Brynäs herrgård, som revs på 1960-talet) och blev med tiden representationsbyggnad för Korsnäs. Men omkring 1910 togs tornet bort. Man var rädd för rasrisk och för belastningen på takåsen.
1833 trycktes i Gävle en guidebok, “Följeslagare på ångbåtsfärder emellan Gefle och Stockholm“. Det berättas i en liten skrift om “Holmsunds Öhn“, producerad av Bomhus hembygdsförening och Länsmuseet Gävleborg 1999. Syftet med “följeslagaren” var att resenärerna inte skulle behöva “trötta Befälhafwaren med frågor om de ställen, man under resan passerar, som ock för att befria honom ifrån artigheten att dem beswara, hwarigenom hans uppmärksamhet ofta skulle vändas till andra föremål än det enda, hwarpå den helt och hållet bör wara fästad”.
I denna hjälpreda för både passagerare och kapten pekas på grosshandlare Elfstrands karaktärsbyggnad “med ett derå anbragdt torn” med vidsträckt utsikt över Järvstafjärden.
När tecknaren Mellin kom till Gävle, var Elfstrand en kändis i stan. Det är inte osannolikt att man berättade for Mellin om Elfstrands stora herrgård och det imponerande tornet. Kanske var det dimma över Yttre fjärden när Mellin seglade in och han fick delvis lita till andrahandsbeskrivningar av vissa byggnader han passerat. Han kan ha blandat ihop granngårdarna Stora Holmsund och Brynäs herrgård och ritat en byggnad som han – litet bristfälligt – fått den beskriven. Det bäddar for missuppfattningar, ungefär som när dalmålarna skulle avbilda djur de aldrig sett, som renar, krokodiler och kameler.
Jan Sterner illustrerar sin “Tvåtusen år i Gävlebygden” (Knights Förlag 1999) med ett utsnitt ur Mellins litografi. Även han har funderat över tornet. Är det kanske Brynäs herrgårds observatorietempel eller lusthus, som båda nämns i äldre handlingar, undrar han.
Det verkar inte finnas någon som kan ge svar.
BARBRO SOLLBE
————————————–
oktober 2 – 2012
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be
