ÖGAT OCH DESS SJUKDOMAR -föreläsning av D:r A Samuelson 1938

Publicerat i Gefle Dagblad 16 mars 1938

ÖGAT OCH DESS SJUKDOMAR

Initiativtagare till Gefles Starroperationer.

Instruktiv föreläsning av dr Samuelson – Äldre personer böra då och då rådfråga läkare – Gafflar och knallhattar kunna i barnens händer vara riskabla för ögonen

Ögonläkaren d:r A. Samuelson i Gefle föreläste i går afton inför en i det närmaste fullsatt läroverksaula över ämnet »Våra vanligaste ögonsjukdomar». Föredraget utgjorde det sjätte i serien »Läkekonst och hälsovård».

Med hjälp av skioptikonbilder visades ögats byggnad. Till sitt verkningssätt är Ögat fullt jämförligt med en kamera; näthinnan motsvarar den ljuskänsliga filmen eller plåten. Ögat ligger väl skyddat i ögonhålan och får sin inriktning genom 6 par muskler, dels raka, dels sneda, varigenom rörelseförmågan blir mycket stor. Mellan de båda ögonen råder normalt full samstämmighet, så att de båda projektionsbilderna falla på motsvarande ställen på respektive näthinnor. Genom denna anordning får synbilden »djup».

Tårvätskan, som bildas i särskilda körtlar på ögats baksida, utfyller en springformig bindvävsäck; för varje blinkning utrinner en portion av tårvätskan. Denna avrinner normalt genom tårsäcken, som utmynnar i näsan, men vid ymnigt tårflöde sker en översvämning: man gråter. Sådan översvämning kan också ske till följd av hinder i tårvägarna. Tårvägslidande är en mycket vanlig åkomma. Genom infektion i tårsäcken kunna farliga inflammationer uppstå. I svårartade fall bildas en tårfistel. Under alla förhållanden innebär det en betydande risk att ha en varhärd så nära ett så ömtåligt organ som ögat. I många fall kunna tårkanalerna rensas upp genom sondering. I andra fall kan det befinnas nödvändigt att öppna en ny väg till näsans övre gångar. I fortsättningen berördes ögats optik och redogjordes för orsakerna till resp. närsynthet och långsynthet. De bero av det inbördes förhållandet mellan linsen och ögonkammarens djup. Mindre avvikelser kunna dock genom omställning av linsen korrigeras. Denna s. k. ackomodationsförmåga är störst i barndomen och sjunker småningom till 0, vilket normalt inträffar vid 60-årsåldern. Redan 20 år tidigare har dock ackomodationsförmågan vanligen reducerats så starkt, att svårighet börjar föreligga att på vanligt avstånd läsa finare stil. Man tillgriper då ögonglas, vilkas styrka måste ökas till 60-årsåldern.

Närsynthet neutraliserar verkan av ögats åldrande, så att i undantagsfall ögonglas aldrig behöva komma till användning. Detta innebär ej, som man ofta hör sägas, att dessa ögon äro särskilt starka; tvärtom kan närsynthet ofta verka försvagande på ögats synförmåga.

Det finns ingen skarp gräns mellan dessa fullt normala tillstånd och de förändringar i synförågan, som bero av sjukliga tillstånd. Dessa andra orsaker äro förhanden i ungefär fjärdedelen av alla ögonklinikfall. Det rör sig mest om katarrer eller inflammationer, och orsakerna till dessa äro t. ex. arbete vid dålig belysning, nattvak, överansträngning m. m. En medicinsk behandling med pensling av angripna hinnor tillgripes vanligen.

De egentliga ögonsjukdomarna drabba mest barn och åldringar. Därifrån få skiljas ögonskador, för vilka dels barn, dels vissa yrkesgrupper äro utsatta.

Hos barn förekommer ofta skelning, d. v. s. brist på samstämmighet i ögonens inriktning. Den beror säkerligen på brister i de nervcentra, som härvid fungera. Tyvärr leder skelning vanligen också till nedsatt synförmåga. Denna allvarliga komplikation har för mången stängt vissa levnadsbanor. Då felet mycket ofta kan avhjälpas är det allt skäl att i god tid rådfråga läkare. I regel användas övningar, varvid det bättre ögat förbindes och sättes ur funktion. Behandlingen är mycket långvarig, 3—6 år. Någon gång och då av kosmetiska skäl företages operation, vanligen i 5—6-årsåldern eller 14—15-årsåldern.

Ålderssjukdomarna gå vanligen under namn av starr. Mest förekommer den grå starren, som beror på en grumling av linsen, som till slut ej släpper igenom ljuset. Redan långt före Kristi tid förekom konsten att genom ”starrstickning” prova bot för åkomman.

I Indien, varifrån metoden med all sannolikhet härstammar, utövas den ännu av lekmän, s. k. starrstickare. Av en så osakkunnig behandling bli naturligtvis resultaten otillfredsställande; det anses att endast 5 fall av 100 leda till gott resultat. Den moderna ögonkirurgien vinner säkrare sitt mål. Ej mindre än 95 procent av alla starroperationer lyckas. Linsen bortopereras, och med hjälp av glaslins återställes synförmågan. Trots den ingående kunskap, som man har om sjukdomen, är dess orsak fortfarande okänd.

Utom den grå starren talar man också om grön starr — och förr även om svart. Den senare, som nu går under andra i namn, beror på sjukliga förändringar i själva synsinnet, och. kan alltså ej hjälpas genom vare sig medicinsk eller operativ behandling.

Den gröna starren, som beror på inflammatoriska förändringar i ögat, leder till fullständig blindhet, om intet åtgöres. I tidiga fall kan man genom medicinsk behandling minska det skadliga trycket och rädda synnervens förstörelse. Tyvärr har sjukdomen ofta ett lömskt förlopp och ger sig först tillkänna genom dimsyner o. s. v. Därmed följer också svår värk. Äldre personer göra klokt i att någon gång då och då, t. ex. vid ombyte av ögonglas, rådfråga läkare, för att en sådan sjukdom i god tid skall kunna upptäckas. Behandlingen är vanligen medicinsk, någon gång föregången av operation.

Slutligen talades om ögonskador. Sådana drabba ex. mindre barn. Det är j t. ex. en gaffel, som tas till hjälp för att I lösa upp en knut på skoremmen — denna går av, och gaffeln kommer i ögat. Eller det är pojkars lek med knallhattar eller ollonpistoler. Vissa grupper av yrkesarbetare utsättas också för ögonskador! Smeden kan få flisor av släggan eller hammaren i ögat m. m. Skyddsglas användas ej i den utsträckning, som det borde ske, enär de naturligtvis i viss mån äro till hinders. Ögonskadorna äro synnerligen farliga på grund av den risk, som även det friska ögat lider att bli fördärvat genom inflammatoriska förändringar, i Ögonskadorna kunna i tredjedelen av alla fall läkas mer eller mindre fullständigt; i en tredjedel av fallen går synförmågan på det skadade ögat förlorad, och i återstoden av fall måste det skadade ögat offras för att rädda det friska.

Det mycket instruktiva föredraget belönades med hjärtliga applåder.

—–

26/8 1938. (utdrag ur protokoll)

… Vidare är det angeläget att vid Lasarettet får en särskild specialavdelning för ögonsjukdomar. Under tidigare år ha ögonsjuka ofta måst resa till Falun, Uppsala eller Stockholm för att få behandling. På sistone har lasarettet haft tillgång till en skicklig specialist, d:r Samuelsson, vilken här utfört en rad lyckade operationer. Lasarettsdirektionen vill i fortsättningen mera fast knyta honom vid lasarettet, och arvodesfrågan härför bringar inför årets landsting och det samtidiga stadsfullmäktigesammanträdet. Avsikten är att få till stånd en särskild ögonavdelning inom den kirurgiska avdelningen på lasarettet.

FRÅN DIVERSE URKLIPP

——

Källa: Ur D:r A Samuelsons tidningsurklipp

Se även: Ögonavdelning önskas vid Centrallasarettet i Gävle

Se även: Mimmi Melin fick synen åter.

—————————————

september 20, 2012

Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be