Publicerat i Gefle Dagblad Tisdag 11 Sept 1984.
Från Åke Nyléns tidningsurklipp.
Klickbara bilder.
Rivningsdebatten i Gävle har rasat ett bra tag nu och många är vi som sörjer de försvunna husen, miljöerna med charm och hemkänsla.
Vi har sett en förflackad stadsbild växa fram i raseriets spår: Betonglådor utan själ, gråa varhusbyggen som förvandlat Gävle till en svensk stad vilken som helst.
Vilket ingrepp som egentligen varit värst kan man förstås diskutera. Rivningen av söder på femtiotalet? Briggen Gerdas snöpliga ändalykt? Stortorgets omdaning?
Det finns i sanning mycket att välja på.
Men frågan är om det inte var igenläggningen av Holmkanalen som vållade den värsta förödelsen. Med den försvann en klassisk Gävlesilhuett: Fisktorget med alla båtarna förtöjda i kanalen. Det var när man la igen den som sjöstaden började bli ett minne. Det skedde i början på femtiotalet sedan SJ fattat ett beslut på fyrtiotalet som då knappt blev omdiskuterat.
I debatten om Sjöstaden börjar man nu mer och mer inse hur idiotisk den igenläggningen var.
När vi ni visar er bilder på hur det såg ut en gång i Sjöstaden Gävle sker det mot bakgrunden av nya friska idéer om att åter vända Gävle mot vattnet. Kanske skulle det till och med vara möjligt att åter gräva upp Holmkanalen eller Lillån, så att Alderholmen blev en ö igen.
Ja, varför inte egentligen!
BJÖRN WIDEGREN
————————————–
Oktober 20 2012
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be