Publicerat i Gefle Dagblad Torsdag 27 december 2001
Från Åke Nyléns tidningsurklipp.
Vykort juli 1919. Nyberg i Bomhus, stadsvret från 1500-talet och fäbod från 1600-talet, på fotot en välansad idyll. Gissningsvis är de tre personerna till vänster tjänstefolk – trädgårdskulla, ladugårdsskötare eller jordbruksarbetare, husa – och kvinnan i vitt en stadsfröken på sommarnöje.
Ibland på vintern blev det | invasion av dalfolk i Gävle, berättar Erik Söderström i den svåråtkomliga boken “Mina gävleminen”, utgiven 1940. De kom i vita fårskinnspälsar, med hästdragna skrindor fyllda av laggkärl, spånkorgar, dalahästar och hårarbeten. Varorna såldes på torget och genom dörrknackning.
Vilken tid som avses är litet oklart. Hans minnen sträckte sig rätt långt bakåt och omfattade även åren före stadsbranden 1869. Invasionerna avtog nog under hans levnad, men det relativt burgna Gävle erbjöd länge säsongsarbetsmarknad för den fattiga men mångkunniga och driftiga befolkningen i många dalabyar. Än i dag finns gävlebor som minns trädgårdskullorna på landställena utanför Gävle.
Det är en sådan kulla som utgör blickfång på ett gammalt vykort av det slag som man kan köpa i skräpbodar för några kronor och i välordnade antikvariat för ganska stora pengar. Jag hittade kortet och kunde inte motstå det.
Texten är vackert skriven men inte helt lättläst. Med reservation för eventuella tolkningsfel står det:
“Stugan 29/7 1919. Kära Elsa. Tack för vänligt bref. Hoppas ni alla haft god tur och glada minnen från Visby. Det är förtjusande synes mig. Ännu är jag hemma o njuter af en ovanligt varm, vacker sommar, men reser antagligen i början af aug o tittar till gamla mor hos min syster i Wärmland. Vore roligt helsa på dig nå ‘n gång, och kärt om du komme till oss. Helsningar. Cissi.”
Vykortet är adresserat till fröken Elsa Ulrich, bosatt hos en godsägare S Vennersten i Kallerstad i Linköping. Det är stämplat i “Gäfle” den 30 juli 1919. Frimärket kostade 10 öre.
Och på bilden ses vad som tydligen är stugan, en ganska utsträckt envåningslänga i trä, med både bostad och uthus under samma tak och med förhöjt mittparti. Ytterligare ett uthus skymtar till höger. Det är sommar. Vindsvåningens fönster och den enkla trädörren står öppna. Vid en låg stenmur i trädgården sitter två unga kvinnor i ljusa kläder. Den ena (kanske Cissi?) bär vit sommarhatt, den andra har ett vitt hängselförkläde; möjligen är det en husa i söndagsstass. En litet hopsjunken farbror i förskinn står längst bak. Och närmast kameran står en kvinna i folkdräkt.
Uppenbarligen är det inte den typ av vykort som fanns i den allmänna handeln. Men den som lämnade in sin film till framkallning kunde låta fotografen göra en eller annan bild som vykort, på litet styvare fotopapper.
”Norrlandet“, tänkte jag. Kustremsan där Gävles borgerskap hade sina sommarbostäder med glasverandor, badhus och ångbåtsbryggor. “Bilden luktar Norrlandet lång väg.” Jag frågade alla jag kände med kunskaper om och gamla rötter i Norrlandet, inte minst medlemmar av familjen Olerud. Ingen kunde lokalisera stugan.
En dag råkade jag sitta och bläddra i en av våra regionala kulturskatter, serien av årsböcker från Gästriklands kulturhistoriska förening. Blicken föll på ett foto av en gammal fäbodstuga i Bomhus. Det var något med takfallet som fick mig att studsa – ett högre mittparti av huset med flackare tak och flankerande husdelar med brantare taklutning.
Bilden illustrerar en uppsats av fil lic Gunnar Hobroh i Gävle: “Till landställenas äldre historia i Gävle” i 1949 års årsbok och återkommer i årsboken för 1950-51. Där har docenten Nils Björsjö i Göteborg skrivit om Källmur, Kuppbol och Nyberg. Ett bidrag till Bomhusområdets bebyggelsehistoria”. Fotograf är Yngve Christiernsson, som var hembygdsintresserad forstmästare i Gävle.
Dagens Bomhuskännare nummer ett heter Åke Holmgren och är primus motor i Bomhus hembygdsförening.
– Det där är ju Nyberg, sa Åke, när jag visade honom vykortet.
– Äldsta huset i Bomhus. Ligger inte långt från Fliskär.
I “Bomhus från fäbodbygd till industrisamhälle” (1984) berättar just den fotograferande Yngve Christiernsson att gävleborna på 1500-talet skaffade sig stadsvretar och fäbodställen i Bomhus för att säkra sin tillgång på mjölk. Kastet, Holmsund, Kuppbol och Nyberg var sådana stads- eller borgarfäbodar. De bönder som sålt mark för dessa nyodlingar fick kalla fötter och försökte få marken tillbaka. De vände sig ända till kungen med sina klagomål. Men Gustav Vasa gav borgarna rätt att behålla den mark som de röjt och brukat.
1569 brann hela Gävle, så när som på kyrkan och prästgården. De små fäbodställena på Bomhuslandet – och kanske också på andra håll – fick därmed större betydelse för invånarna i Gävle. Dessa fortsatte att strida med bönderna om rätten till vretarna och fäbodarna runt stan, ända tills Karl XI åter konfirmerade borgarnas rättigheter att “för evärdliga tider” nyttja och behålla ägorna.
Nära sydstranden av inre Gävlefjärden ligger Nyberg, den norra delen av vad som en gång kallades Kuppördslandet – intill Källö., Nygårdarna och platsen for den tidigare brädgården. Borgmästaren i Gävle, Jeremias Elis (av en från Skottland invandrad Gävlesläkt), köpte – förmodligen billigt -1664 av fem bönder i Järvsta denna “stenbacke långt från byn belägen och dem onyttig, (-) allenast till mulbete tjänlig”. Rågången mellan Järvsta och Hemlingby gick, enligt en något senare karta, tvärs genom Nybergsområdet.
Elis efterträdare var en borgmästare som hette Karl Håkansson Falk. Både Falk och hans hustru uppfattades som bråkiga och intriganta, meddelar Christiernsson. Borgmästarinnan blev osams med kyrkoherde Fontelius maka och anklagade henne för att vara häxa. Detta var under den vidskepliga och hemska tid när “häxor” brändes på bål. Just denna kvinna räddades dock av läkaren Urban Hjärne, som lyckades få henne frikänd.
Karl Håkansson Falk förvärvade Nybergs fäbodar som han ägde till sin död 1689. Det torde vara han som först byggde hus här. Hans änka Elisabeth bodde sedan kvar i den stuga som ännu står vid Nyberg. Men hennes pengar tog slut och hon hamnade på stadens fattighus.
Falks arrendator Lars Ersson Hammar övertog Nyberg med hus, åker, vretar, humlegårdar, täppor, hagar och fiskevatten och blev själv med tiden brukspatron.
Och 1704 förvärvades fastigheten, med en del angränsande mark, av räntmästaren och rådmannen Petter Strömbäck. Han fick också magistratens tillstånd att låta sina djur beta på ön Fliskär, som ju nu är en del av fastlandet. Landhöjningen har möblerat om Bomhuskartan rejält under århundradena.
Sverige var försvagat sedan Karl XII skjutits i kriget mot Norge. Ryssarna i sina galärer, krigsfartyg för både rodd och segling, passade då på att härja längs den svenska östersjökusten. Gävle var hotat 1719, men den av landshövding Hugo Hamilton nyanlagda befästningen Hugoskans (senare omdöpt till Fredriksskans) avskräckte.
Ryssarna landsteg i Bomhus, Harnäs, Furuvik och Hamrånge, och den ryska reträtten från Gävleregionen kantades av brända gårdar. I Bomhusboken svarar Henry Lindstedt för avsnittet om den ryska landstigningens lokala effekter. Främst drabbades Holmsund, Nyberg och trakten kring nuvarande bostadsområdena Nyvall och Orion.
En förteckning över Gävleprosten Johan Henrik Schäfers förluster i Kastet har bevarats. Han beskriver sin fäbod, en stuga med mjölkkammare och vind, järnbommar för fönsterluckorna, stor köksspis och ugn, stolar, bord och sängar (varav en helt uppbäddad), tennfat och kopparpannor, redskap för fiske, ett gammalt och ett nytt fähus, en tunna halvfylld med tjära, en sjöbod med ljuster, fiskenät, lysved och annat, en nyuppförd hölada, gärdsgård… Allt detta brändes (eller stals), liksom källartaket, tre kalvar och en oxe.
För att vara en fäbod var detta en stor anläggning, med plats för 64 kor eller oxar plus två hästar. De flesta djuren tycks ha hunnit föras i säkerhet.
En båtsman Erik Järnberg miste vid samma tillfälle sin stuga i Kastet med inventarier, fähus, lada, badstuga med mera. Han lista ger också andra inblickar i livet vid denna tid, i det att han räknar upp sina och hustruns förlorade klädesplagg och textilier: “… sjökläder som brukas på notbåten, 1 st. rya, 1 st. fäll, något gammal, 2 kuddar, gamla, 6 st. fårskinn, bättre, 1 bockhud, oberedd, 7 st. getskinn, oberedda, 1 st. obarkad kohud, 1/2 kohud, barkad, 4 st. gemena vardagskjortlar…”
Få gårdar undgick skövling, men Källmur lämnades i fred, liksom en gård i Nyberg. Den tros ha varit förläggning för det ryska befälet. Strömbäck på Nyberg miste fähus, lider och stall. Två år senare, 1721, slöts fred med Ryssland.
På grundval av en serie tidningsartiklar av Efraim Bohlin – folkskollärare och senare överlärare i Bomhus, död 1982 – skildrar Birgitta Elfström i Bomhusboken ”Stadsbornas intresse för Bomhus”.
Under senare hälften av 1700-talet började en del av fäbodställena utvecklas till fasta gårdar med eget jordbruk, i några fall riktiga herrgårdar. Knappt hundra år senare omvandlades en del fäbodar till sommarnöjen för rika borgare.
I böljan av 1800-talet köpte grosshandlaren och skeppsbyggmästaren i Gävle Per Elfstrand (1783-1845) flera angränsande ägor – Holmsund, Nyberg och Kastet – och slog ihop dem till en enda lantegendom. Hans tre vretar vid Nyberg omfattade då drygt 13 tunnland. En son, Gustaf Elfstrand, tog över men hade svårt att få jord- bruket lönsamt.
En vret på Nyberg var från 1843 sommarnöje åt rektorn vid Gävle läroverk, Jonas Selggren. Även en fil dr R J Ström ägde andelar i denna vret. Efter stadsbranden i juli 1869 blev borgargårdarna på Bomhuslandet räddningen för många i en svår bostadssituation. Klanen Elfstrand klarade sig bra – den bodde redan härute. Gustaf Elfstrand tvingades dock sälja sin släktegendom Holmsund-Kastet för att få ordning på sin ekonomi, men han behöll Nyberg.
I tio år fick Nyberg uppleva en glanstid som herrgård, skriver Birgitta Elfström, “men glansen var betydligt mattare än Holmsunds.” 1883 avled Elfstrand och jordbruket las ner. Större delen av godset inropades på auktion av Gefleborgs läns sparbank men transporterades på brukspatron Hjalmar Petre och övergick genom honom i Korsnäsbolaget 1899.
Hjalmar Petre
Vykortet från 1919 visar – den faluröda, knuttimrade byggnad vid Nyberg, som enligt traditionen ska ha uppförts som fäbodsstuga under 1600-talet.
Ursprungligen bestod huset av stuga (vilket väl ungefär betyder allrum) och en smal förstuga. Senare gjordes en tillbyggnad i öster.
En tjänstemannavilla tillkom med tiden på tomten, där bitar av gamla stenmurar finns kvar. En fallfärdig källare, husgrunder och andra bebyggelserester kunde för femtio år sen fortfarande urskiljas i hagen söder om boningshuset.
Villan i Berg, som en del korsnäsbor kallar den, har byggts om i flera etapper och är i dag en privatbostad.
På 1930-talet bodde Korsnäs-Marmas dåvarande disponent Ljungberg där. Nuvarande ägare köpte huset 1990, sedan det stått tomt i bra många år. Cissis hus fungerar som förråd och garage.
Det är en fascinerande tanke att det var i denna fäbodstuga som Peter den stores officerare snarkade och pokulerade och satt och diskuterade om de skulle våga försöka bränna Gävle.
BARBRO SOLLBE
————————————–
Oktober 06 2012
Sammanställt och kompletterat med länkar och bilder av – lisse-lotte@danielson.be
