GAMLA GÄVLEKAFÉER - av Eskil Gustafsson

Skannad artikel från Arbetarbladet som hittats i Stadsarkivet.

– SNART FINNS det inga kaféer kvar i Gävle, sa min gamle bekanting.

Han var på besök i stan efter många års vistelse på annan ort.

– Annat var det 1935, när vi första gången kom till stan, sa han. Minns du alla kaféerna vi besökte?

Och så förlorade vi oss i våra minnen.

Det var sommaren 1935 som vi steg av tåget vid Centralstationen. Det var söndagseftermiddag, Drottninggatan låg som en öken, solen sken och asfalten var mjuk som en seg gubbe.

Centralstationen, Foto: Bertel Larsson

Vi tittade i skyltfönster, stod utanför Lidholms och såg på kläder, fortsatte upp mot Rådhustorget och hamnade till slut på Rådhusbuffén. Där åt vi kokt gädda till middag. Det var ett bra matställe, men vi visste att vi inte skulle ha råd att äta så fint till vardags.

Rådhusbuffén och Sjöbergs på N. Rådmansgatan.

Café Linnea låg på Nygatan 12.

Café Viola

Från Axel Lidholms herrekipering

Nu gällde det att få ett rum för natten. En pojke, som stod på Nygatan och sålde tidningar, talade om att det fanns ett litet hotell nere vid Centralen. Lilla Hotellet hette det förresten. Vi gick dit och fick ett rum. Billigt, rent och snyggt, sängarna var av järn och de var jättestora. Mässingknopparna var som små fotbollar och glänste nyputsade. Jag låg och tänkte på Hasse Z och hans historia om mannen som fick en sådan sängknopp i munnen. Jag greps av en våldsam lust att pröva om jag kunde stoppa en sådan knopp i munnen. Det var nog tur att jag inte försökte. Jag har aldrig varit särskilt stor i mun.

I foajén satt en livs levande portier, något som fick oss att börja undra om inte det här stället var alldeles för fint för oss.

Dagen efter besökte vi det första kaféet. Det var café Uppsala på Brunnsgatan 81. Vi frågade servitrisen om hon visste om något ledigt rum och talade på samma gång om att vi skulle börja på Ångväfveriet. En manlig gäst blev på en gång mycket fientligt inställd och sa:

– Tänk att dom ska behöva ta folk från Borås, när stan har så många arbetslösa!

Vi talade om att vi blivit anställda för att sköta en ny sorts maskiner som företaget köpt. Varefter mannen menade att vi var specialarbetare, och att saken då måste ses från en annan sida. Och så var vi alla nöjda.

Vi fick i alla fall veta att på Aténa längre fram på samma gata, fanns det en hyreslista, där vi för en kostnad av fem öre kunde få läsa så många hyresannonser vi ville. Det visade sig vara riktigt, och efter att ha sprungit runt halva stan fick vi till slut ett rum på Brynäs intill Staffanskyrkan.

Vi gick till Ångväfveriet längs Kaserngatan över järnvägen. Var bommarna nere kunde vi gå på trä-viadukten över järnvägen, där loken ofta svepte in oss i svart stenkolsrök. På den tiden fanns inget annat än ånglok mellan Stockholm och Gävle. Något kafé var inte öppet så tidigt. Därför fick vi inget kaffe på morgonen. I början fick vi stå från fem på morgonen till halv två på eftermiddagen på fastande mage. Så småningom kunde vi ordna så vi fick en smörgås med oss till jobbet.

Teckning av Karl-Einar Johannesson

Hade vi sista skiftet var det bättre ordnat. Då drack vi vårt morgonkaffe på kafé Elvan, beläget på Södra Fältskärsgatan 11, bakom Södra Station. En halva kaffe och tre stadiga bullar kostade fyrtio öre. Kafédamen beklagade ofta att Södra Station hade blivit nerlagd. Hon hade mist nästan alla sina kunder.

Kafé Elvan

Litet längre ner på samma gata låg kafé Malm (S Fältskärsgatan 7). Det låg mitt emot apoteket Kronan, just där spårvägen gjorde en sväng in på Bergsgatan. Där träffade vi flera av Gävles original. Jag minns särskilt stans siste lykttändare. Han brukade cykla omkring med en liten stege i handen.

Lyktändaren

Ett av de kaféer jag besökte mest var Torgkaféet. Det låg på Norra Kansligatan 8 mitt för torget. På kvällarna fanns där gott om gäster. Munspels-August tittade ibland in och spred en viss oro.

Teckning: Karl-Einar Johannesson

Flera gånger såg jag också Paul Robland sitta vid ett bord med papper och penna. Vem vet, kanske var det just där som Stadsbudsvisan kom till.

Paul Robland – Stadsbudsvisan

Nya Kaféet låg på Nygatan 19 nedanför Temperance, Nygatan 13. Första gången vi gick dit var en lördag. Kompisen hade samma dag köpt en ny, hård hatt hos Fritz Sandberg på Drottninggatan. När vi hade druckit vårt kaffe och skulle hämta våra huvudbonader på hatthyllan hade någon lagt beslag på den nya hatten. Kvar fanns bara en flottig tingest av hög ålder. Trots att kompisen höll på att riva ner hela kaféet fick han inte tillbaka hatten. Kaféet miste den gången en blivande kund.

DET FINA SAVOY

Vi var kafémänniskor, åt på matservering en gång om dagen. Resten var kaffe. På Drottninggatan låg Savoy, ett mycket fint kafé. N T O, som jag tillhörde, hade ibland fester där. Abraham Mattsson tillhörde samma förening och var naturligtvis alltid med på festerna. Äldre Gävlebor vet säkert att den gode grosshandlaren hade en viss benägenhet att vilja vitsa. Under en fest på Savoy satt jag tillsammans med tre andra ungdomar vid ett litet bord och drack kaffe. Abraham Mattsson kom plötsligt och satte sig på vårt bord. Vi blev naturligtvis förvånade, men förstod meningen med det hela när han sa:

– Här står ett bord, men det sätter man sej över!

Restaurang Savoy tecknat av Karl-Einar Johannesson.

När ingen av oss skrattade reste han sig och gick. Troligen tyckte han att vi var totalt utan humor.

I en källare, jag minns inte om det var i samma hus som Savoy, fanns kafé Esperanto (Drottninggatan 29). Där drack jag också kaffe många gånger.

LINNEAS SMÖRGÅSAR

Kafé Linnea längst ner på Nygatan 34 var berömt för sina smörgåsar. Nog har jag ätit många sådana där. Liksom på Centralkaféet, som fortfarande finns kvar. Blå Triangeln på Södra Kungsgatan 27 i hörnet av Brunnsgatan och Kungsgatan var väl mer konditori, men visst drack vi kaffe där. Södra kaféet Södra Kungsgatan 32 låg längre upp på andra sidan gatan. Det ägdes av en äldre dam, som själv serverade. Det var så inpyrt med rök att det aldrig gick att vädra ut.

Centralcaféet

Jag minns många fler kaféer, en del fanns en kortare tid, en del flyttade från lokal till lokal. Flora, Norra Kungsgatan 5, 1 tr, Brio Ruddammsgatan 44, ett fanns på Nygatan mitt emot Linnea, kafé Mejseln på Brynäsgatan 20, ett längre ner på Södra Kungsgatan, ett fanns på Hamiltongatan eller Södra Trädgårdsgatan som den hette då. Ett fanns i Sjömanskyrkan, Norra Strandgatan 31, ett i gamla arbetsstugan på Söder.

BOULOGNERSKOGEN

Konditorierna är en annan historia liksom ölkaféerna. De ska inte här beröras. Även om vi också besökte dem. Vad som däremot är med i bilder är utomhuskaféerna i Boulognerskogen. I Stadsträdgården låg Najaden, där vi drack kaffe på terrassen mot ån. I närheten av Strömsdalsbron låg Kiosken eller Solglimten som den senare kallades. Där spelade Platts när jag första gången drack kaffe där. Längre upp fanns sex kaféer. Kafé Boulogn, Sommarro och Strandudden. På andra sidan det som vi kallade för Anderssons tak, Skogspaviljongen och Gröna Stugan. Och folk fanns del till alla kaféerna. Vem: minns inte Bellmansafton, när alla papperslyktorna tändes och folk strömmande till Boulognerskogen. Mellan kaféerna bildades fram på kvällen ett strög, liknande det på Nygatan, där folk vandrade fram och tillbaka. Det är något som aldrig kommer tillbaka.