Publicerat i Brynäs IF 100 år, 31 dec 2011, Gefle Dagblad, Arbetarbladet
Från Åke Nyléns tidningsurklipp.
Det var 1861 som stadsingenjören Johan Heinrich Rosenbaum ritade ett rutmönster på kartan över den gamla Kålhagen i Gävles utkant för att visa var framtidens industrier och arbetarbostäder skulle ligga. Rakt genom området drog han en bred trafikled och tvärs över den sju mindre gator som han numrerade efter amerikanskt mönster.
Den stadsdel vi idag kallar Brynäs har hört till Gävle sedan början av 1600-talet. Men under lång tid var det i stort sett bara Islandet, närmast ån, som hade någon bebyggelse att tala om.
Förutom sockerbruket på Steneberg från 1739 bestod området mest av skogsdungar, betesmarker och små åkerlappar.
Gävle växte fram som industristad under 1800-talet och det var på Brynäs fabrikerna låg tätast. Skoglund & Olsons sotiga gjuteri höll till på Andra Tvärgatan, inte långt från Floras väldoftande parfymfabrik. Här fanns också ett par garverier, Sjöströms mekaniska verkstad och Wahlmans snickerifabrik som tillverkade monteringsfärdiga hus i alla storlekar och modeller.
Någonstans där nere i gyttret låg också Fredrik Ahlgrens lilla kemiska fabrik som 1909 lanserade en halstablett som man döpte till Läkerol.
Men det var svårt att ordna bostäder åt alla som strömmade till från när och fjärran. Barnfamiljer och ungkarlar fick tränga ihop sig så gott det gick. De som hade råd byggde egna hus och på 1880-talet växte det upp en del arbetarkaserner.
De dragiga kåkarna, överbefolkningen och fattigdomen tärde naturligtvis på invånarna och gjorde att Brynäs i hundra år – mer eller mindre orättvist – förknippades med nöd och elände, fylla och slagsmål.
Ja, det hävdades till och med att gatornas fantasilösa namn bidrog till att stadsdelen fick dåligt rykte, vilket i sin tur gav befolkningen mindervärdeskomplex.
Nu tycker jag knappast den åkomman är något utmärkande drag hos de människor som vuxit upp mellan de numrerade tvärgatorna. Tvärtom utstrålar bry- näsarna ofta en stolthet, som man knappast hittar på andra håll i Gävle.
Nu blev ju också Sveriges Brooklyn snabbt en levande och väl fungerande stad i staden. Vid förra sekelskiftet hade man 38 speceriaffärer och nästan lika många mjölkbutiker att välja mellan.
Här fanns också matserveringar, ölstugor, specialaffärer, cykelreparatörer och hantverkare i snart sagt vartenda gathörn.
1905 stod den pampiga Brynässkolan klar, runt 1920 fick stadsdelen ett eget systembolag,
Träslöjd för pojkar på Brynässkolan 1901
1932 invigdes Staffanskyrkan och sju år senare ishockeyrinken vid Södra Fältskärsgatan.
Så inte fanns det många anledningar för en äkta brynäsare att ta spårvagnen över Svängbron ner mot stadens centrum.
På 1960-talet började grävskoporna tugga i sig större delen av den äldre bebyggelsen, sedan styckades tvärgatorna upp i småstumpar som försågs med konstiga namn.
Ja, tiderna har förändrats men fortfarande klappar många hjärtan för Brynäs – och då menar jag inte bara hockeylaget.
Ulf Ivar Nilsson
——————————–
Februari 12 2013
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be
