Mångårigt Gävleåkeri – av Anders Melin

Bild 1953

Åkeriet samlat 1953. Engelska Austin var vanliga på 50-tlet och den första Scanian inköptes. Övriga lastilar är två Fordar och en Chevrolet och Pontiac.

 

Melins åkeri i Gävle startades 1901 av Magnus Melin, mer känd som Magnus i Barkbacken. Samma år anordnades en slöjd- och industriutställning i Gävle och det första jobbet var att köra fyllningsmassor från Brynäsberget till utställningsområdet.

 

Av Anders Melin (text), privata bilder (foto)

————-

 

Starten var anläggningskörning, men Melins Åkeri kom snart att bli ett typiskt hamnåkeri där man med hjälp av häst och vagn drog godset från båtarna vid kajen till hamnmagasinen.

 

Hästarna användes även till att dra vinschar både vid lossning av båtar och upphissning av gods i magasinen. På vintrarna var det dåligt med jobb i hamnen så då körde man i skogen.

 

Inkomsten var dock låg; fem kro­nor per tolv timmars arbetsdag för häst och karl.

 

 

Vid Magnus död 1921 övertogs åkeriet av sönerna David och Joel, men efter några månader valde de att fortsätta verksamheten på varsitt håll. Joel som 1921 var 27 år gammal fortsatte sin verksamhet i hamnen. 1928 skaffade han de första lastbilarna, en Ford och en Volvo.

 

Under 30-talet köptes ytterligare en amerikansk lastbil, en Chevro­let. Joel engagerade sig i bildandet av Gävle Lastbilsägarförening och deltog också nationellt i Sveriges Lastbilsägarförbund.

 

 

Verksamheten låg nu i inre ham­nen och man såg utvecklingsmöj­ligheter genom att köpa den första gaffeltrucken i hamnverksamheten.

 

Gaffelbommen på trucken kunde även bytas ut mot en skopa vilket gjorde det möjligt att lyfta trucken ombord på kol- och koks­båtarna för att städa och få upp de sista kolresterna ur lastrum­men. Detta arbete gjordes tidigare manuellt.

 

Joels söner Olle, Rune, Erik, Sture och John var med i verksamheten, men kunde som kanske väntat inte hålla sams och 1957 delade man upp åkeriet fem delar.

 

Detta var möjligt eftersom man var ansluten till Åkericentra­len som samlade fristående åke­rier och skötte rapporteringen till Länsstyrelsen. Olle lämnade åke­riet, utbildade sig och blev verksam inom socialtjänsten i Gävle. Han var dessutom borgerlig vigselförrättare. Systern Lizzie gifte sig och flyttade till Vällingby och arbetade där på Bilprovningen.

 

Joel själv tog hand om kunden Åhlén & Holm och körde med en VW-buss och en VW-pickup till­sammans med dottern Ingalill varor från ASG- och SJ-terminalerna till Tempos butiker.

 

 

Andra kunder var Mats Haags presenningsuthyrning och person­transporter av arbetslag åt Elektroskandia. Kunden Televerket väg­rade låta Ingalill som ju var kvinna köra åt dem så de uppdragen fick Joel sköta.

 

Under de här åren var Joel verk­sam inom Åkeriförbundet och deltog i bildandet av inköpsor­ganisationen SÅIFA. Ingalill blev senare transportledare inom Gäv­leföretagen Brynäs Express, Flytt­ningsbyrån i Gävle och Industribaxarna.

 

 

Rune tog över en kranbil och körde åt skeppsmäklarfirman Brö­derna Lövgren och Fartygsservice i hamnen.

 

Ett vanligt jobb var att köra till olika hamnar med vajersling som användes vid lossning av stycke­godsbåtar. Ett annat stort upp­drag var att köra material till Elektroskandias anläggningsjobb. Rune fortsatte som enbilsåkare fram till sin pensionering i slutet av 70-talet.

 

Erik tog också över en kranbil och körde åt skeppsmäklarfirman Andersson & Lundkvist. Han bytte sedan bort kranbilen mot en skåp­bil och distribuerade blommor till butiker.

 

 

Sture körde huvudsakligen åt Åkericentralen med en kranbil och en lastmaskin. Verksamheten avvecklades i mitten av 60-talet då Sture utbildade sig inom vår­den.

 

Tillbaka till John som hade tagit över en Scania L51 från 1955. Där­med fick han uppdrag för kunden A. Johnsson & Co, vilket innebar koks på vintern och byggvaror på sommaren. I början av 1960-talet fanns mycket jobb, men det var svårt att få trafiktillstånd för en enskild åkare.

 

 

När John äntligen erhöll ytterli­gare ett tillstånd köptes 1960 en ny Scania L55 med tipp och Hiab 172 Elefantkran för 56.200 kr. I mitten av 60-talet höll Johns åkeri till i föror­ten Strömsbro som ligger på vägen ut mot Fredriksskanshamnen.

 

Året är 1938 och bröderna John och Sture Melin poserar vid pappa Joels Chevrolet.

1

Bilden är tagen 1929 i Gävle hamn på den plats som idag är lastkajen på Gevaliarosteriet. De två personerna till höger är Joel Melin med sonen Rune, 15 år gammal.

 

Under kriget drab­bades man hårt av bristen av däck och bränsle och skaffa­de på nytt hästar i verksamheten. Här år 1942 ses sönerna Rune, John och Olle.

 

I början av 1960-talet fanns mycket jobb men det var svårt att få trafiktillstånd för en enskild åkare.

 

bild 1926

 

Åkeriet samlat 1953. Engelska Austin var vanliga på 50-talet och den första Scanian inköptes. Övriga lastbilar är två Fordar och en Chevrolet och personbilar är av märkena Chevrolet och Pontiac.

 

Joel, farfar till artikelförfattaren Anders Melin, ihop med sönerna Rune, Erik, Olle, John och Sture. Systrarna Lizzie och Ingalill fick inte vara med på bilden denna gång.

 

Bild 1955

Sture Melin kör gaffeltrucken 1955, långt före be­stämmelser om hytter eller andra förarskydd

 

Nu började det långa samarbe­tet med Nynäs som fortgick till Shells övertagande av Nynäs 1981.

Kontoret fanns i källaren på egna­hemsvillan.

 

En radiomast på skorstenen var länkad till ett höghus i Stigslund vil­ket gjorde att man kunde nå bilarna till Söderhamn i norr, Hofors i väs­ter och Tierp i söder. Johns hus­tru Anna svarade i telefonen och delade ut uppdragen till chauffö­rerna.

 

Hans Scania L51 byttes bort 1962 mot en ny L55 med tipp med inköpspriset 57.456 kr. Bilen använ­des ihop med en enaxlig kärra till tegeltransporter från Vittinge och Vaksala tegelbruk under sommaren och till koks på vintern.

 

Sista åren gick den som verksbil hos Bockens Bryggerier och trans­porterade öl till KF-ägda Alfabryg­geriet i Gävle. Den ersattes sedan av en L56 med fast flak i slutet av 60-talet.

 

Efter avslöjandet av spionen Wennerström beslöt Fortifikations­förvaltningen att flytta om mobi­liseringsförråden. John fick detta jobb i Gävleborg och behövde där­för nya bilar men han fick avslag på nya trafiktillstånd.

 

Han köpte då en begagnad Opel Blitz och en begagnad Volvo Starke med tillstånd och dessa bilar användes tillsammans med en L55:a kranbil i omflyttningen som pågick under tre till fyra år.

 

Trafiktillståndet för Volvon omvandlades 1964 till en Scania LS56 tankbil med ståltank från Ideal som höll till på Mälarvarvet på Långholmen i Stockholm. Inköps­priset var 95.225 kr. Nu började det långa samarbetet med Nynäs som fortgick till Shells övertagande av Nynäs 1981. Bilen drog en enaxlad kärra vilket gjorde att effekten på 140 hk och vridmomentet på 461 Nm inte alltid räckte till.

 

På gamla Riks-80 mellan Hofors och Falun fanns som riktmärke en avtagsväg till Ryggens järnvägssta­tion och vid den skylten måste man ofta växla ned till lågtvåan vilket innebar 15 till 20 km/h och långa köer bakom.

 

När sedan bilen byttes bort 1971 mot en LS110 gjorde övertecknad en motsvarande test. Släpet hade lossats och ställts av i Hofors och med en fullastad bil nådde jag Ryggens järnvägsstation i 80 km/h endast nedväxlad till lågfemman.

 

Jag tyckte då, 19 år gammal, att det gick inte att göra bättre bilar än en LS110:a. Tankbilarna var byggda för att de skulle kunna serva alla behov av kunddistribution, från små villakunder till stora bensin­stationer och industrier.

 

Tankarna från Forss-Parator och Motala Tank hade därför fem fack för blandlastning och de lastade 16.000 liter bensin och 14.500 liter diesel/eldningsolja vid uppnådd maximal laglig totalvikt.

 

Det tredje facket var på 2.000 liter och användes ofta för nafta till industrikunder. På Forsstanken hade man problem med sprickor i tankens bakre tvärskott. Med Mot­alatankens ändrade profil kunde dessa problem undvikas.

 

 

bild 1980

Den första riktiga distributionsbilen var en Scania LB80  med bakgavelhiss  från Hiab-Foco och kapell från Jens Eriksson i Hudiksvall. På bilderna syns John förevisa den nya bilen.

 

Bild L51 1955

John tog över denna Scania-Vabis L51:an från 1955 och fick med det kunden A. Johnsson & Co vilket innebar transport av koks på vintern och byggvaror på sommaren.

 

Bild L51 1955 nr 2

E pappers­massemaskin som tillverkats i Skutskär skul­le lastas på en båt i Oslo hamn 1956. Upp­dragsgivare var speditionsfir­man Andersson & Lundkvist. Lasten förde­lades på två Scanior och en Chevrolet. Chaufförer var Erik och John Melin samt Bosse Östlund.

 

Bild 60 tal strömsbro

John Melins åkeri i mitten av 60-talet i Strömsbro där bilarna stod bakom villan vid en lada som fungerade både som förråd och enklare verkstad.

 

Trafiktillståndet för Opeln flyt­tades 1965 till en Scania L56 med Hiabkran. John övertog kun­den Andersson & Lundkvist efter Erik och bilen plus en kärra körde huvudsakligen styckegods från hamnarna till kunderna i närom­rådet. Allt styckegods måste först förtullas så fraktsedlarna hämtades i Tullhuset i inre hamnen.

 

Godset hämtades sedan upp vid en kajplats eller lastades direkt från båten. För mig som ung chaufför var det en tuff uppgift att umgås med stuvarbasarna för att leta rätt på godset och få förtur när stålpa­keten hivades upp ur lastrummen.

 

I början av 70-talet flyttade åke­riet till industriområdet Näringen i Gävle. Åkeriet bestod då av fem distributionsbilar, en kranbil och tre tankbilar. Skåpbilarna körde livsmedel och kolonialvaror åt såväl Ica, Dagab som KF, kranbilen byggvaror, lastmaskinen användes till anläggning och snöröjning och tankbilarna som körde för Nynäs var omsättningsmässigt basen i verksamheten.

 

Förutom distribution av färsk fisk till butiker i Gästrikland och Dalarna gick en bil varje dag från Gävle till Stockholm med styckegods.

 

Under 80-talet minskades åkeriet ned till en tankbil och tre distribu­tionsbilar. Förutom distribution av färsk fisk till butiker i Gästrikland och Dalarna gick en bil varje dag från Gävle till Stockholm med styckegods. Basen i verksamheten var distribution av Grolls arbetsklä­der i Storstockholm.

 

Fotnot: Magnus Melin var farfars far till artikelförfattaren Anders Melin, som arbetade nära sin far John fram till hans pensionering.

Anders utbildade sig på Linkö­pings Tekniska Högskola och meningen var att han skulle in i åkeribranschen.

Det var dock lågkonjunktur 1976 när han var klar och det enda före­tag som hade intressanta jobb var Scania. Bland mycket annat arbe­tade Anders som produktplanerare för att anpassa GPRT-programmet till Europa. 2014 var det dags för pensionering efter 38 år.

– Därmed gavs tid att samla ihop bilder och efter att ha pratat med min faster Ingalill, min bror Mikael och några kusiner har jag satt ihop ett dokument, berättar Anders.

 

Bild 1971

En LS110 från 1971 med Forsstank och en LBS111 från 1976 med en Motalatank. Tanken på 110:an flyttades över till en LBS141 och den bilen körde för POL Trans­port under 80-talet.

 

Bild F7 1978

Volvo F7 från 1978 var en omtyckt modell. Här med Mikael Melin bakom ratten.

 

Bild Case W14

Maskinerna, som denna midjestyrda Case W14, användes för snöröjning på vintern

 

Bild Volvo HBG 606

 

Bild LS56

Scania LS56:an hade ståltank från Ideal i Stockholm. Med den bi­len började det långa samarbetet med Nynäs 1964.

 

Bild L65 1963

1962 var det dags för en ny L55 för John. Den gick bland annat med kärra i tegel­transporter från Vittinge och Vaksala tegelbruk under som­maren.

 

Bild LBS 141

Året är 1985 och den prydliga LBS141:an är tom, på väg hem efter tio “losse- platser” i Hälsinge­skogarna.

 

Bild LS76

I början av 70-talet köptes denna begag­nade LS76 för distribution av eldningsolja. Den målades aldrig i åkeriets färger och kallades därför för “Grålle” av chaufförerna. Bilen skrotades 1978 när den gått 90.000 mil.

 

Anders Melin

 

Hämtat från Klassiska Lastbilar nr 3 2015


Publ. av Lisse-Lotte Danielson 2016-04-29 för Gavledraget.com

Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!

 

 

Related Articles

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website