Landshövdingskan Julie Björkman född Sandströmer död 1930

Källa:  Ett tidningsurklipp publicerat  1930 från Brita Planck.

 

Julie är Brita Plancks farmors mor.

 

Landshövdingskan Julie Björkman, avled på torsdagen klockan 2. Den bort­gångna, som var född 1847, var sedan 1908 änka efter landshövdingen i Gävle­borgs län Carl Björkman. Hon efterlämnar som närmast sörjande en son, leda­moten av “riksdagens  andra kammare”,  borgmästaren i Norrköping Gustaf Adolf Björkman, samt tre döttrar, av vilka en är änka efter översten John Moberg, en änka efter kanslirådet Hjalmar Rettig samt en gift med f. d. borgmästaren i Gävle Carl Waldemar Berggren (Brita Plancks farmor). Den äldste so­nen, häradshövding Malcolm Björkman, avled 1908.

Den bortgångna, sörjes där­jämte av talrika barnbarn och barnbarnsbarn.

 

MedJulie Björkman bortgår en dam  som med sitt aristokratiska och väna, väsen förstod att vinna vänskap och tillgivenhet i de mest skilda sam­hällsklasser. Med henne försvinner också en av de sistapersonliga länkarna mellan vår egen tid, och det tidiga 1800-talets kulturskede. Som dotter till Oscar I:s viljekraftige och rakryggade finansminister Anders Peter Sandströmer, ägde den bortgångna ett sällsport gott intellektuellt påbrå från både fäderna och möderne, och talrika voro inte minst de minnen och traditioner hon tagit i arv från morföräldrahemmet i Lund, där Tegnérs avhållne lärare Anders Lidbeck med fast och mild hand förde spiran – i landshövdingskan Björkmans hem förvaras alltjämt som en klenod den soffa, som stod i lärarbostaden nere vid Lundagård, och i vilken Esaias Tegnér så ofta övernattade när kvällsdiskussionerna mellan lärare och elev alltför länge dragit ut på tiden, lik­som minnena i vackra ord och vackra ting var talrika också från de bägge högt kultiverade damer, vilka var den bort­gångnas mormor o. mormors moder Britt Lidbeck, f. Munck, en av.de första kvinnliga ledamöterna av Musik, Akademien, vilken, om också hennes blygsamhet för­bjöd henne att, offentligen framträda, be­traktades som sin tids yppersta svenska sångerska och om vilken det berättades att hon samlade Drottninggatan svart av folk när hon efter sin flyttning till Stock­holm sjöng för öppna fönster i de Stock­holmska vårkvällarna, samt modern, Clara Sandströmer, f. Lidbeck, som med lands- hövdingesysslorna i Östersund och Ma­riestad förenade ett livligt och levande in­tresse för litterära och konstnärliga ting och vars smakfulla och traditionsmättade konstsamlingar alltjämt utgöra en klenod för det Björkmanska hemmet. Själv räknade Julie Björkman Nicolovius  Blanche och Onkel Adam bland sin barn­doms- och ungdoms personliga minnen, och till hennes tidigaste minnen hörde även de årligen återkommande riksdagsresorna med fadern i vagn tvärs genom landet.

 

Redan vid nyss fyllda sjutton års ålder förenades Julie Sandströmer i ett säll­sport lyckligt äktenskap med sedermera landshövdingen Carl Björkman och blev såväl under tiden för dennes chefskap för skogsstyrelsen, som under landshövdinge­tiden i Gävle i tillfälle att utveckla de enastående värdinneegenskaper, om vilka så många av hennes forna länsbor allt­jämt veta berätta. Under de senaste de­cennierna har hon varit bosatt i hemmet vid Sturegatan, “som präglats inte bara av en hög konstnärlig förfining utan också av de från skilda håll sammanbragta ena­stående rika släktminnena, omkring vilka hon samlat släktens skilda generationer. Älskvärd, vänsäll och med en utomordent­ligt utvecklad rättskänsla på en gång  en gång aristokratiskt värdig och med fint sinne för en nyare tids krav representerade den bortgångna på ett osedvanligt och av alla erkänt förnämt sätt, en svensk storborgerlig grande-dame.

 

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be