Johan Mårtensson och Kiäll-släkten, Fiskarfamiljen Kiällsten

ÖVRIGA VIKTIGA SLÄKTER I GÄVLE:

 

Islandskällan som namngivare. Johan Mårtensson och Kiäll-släkten. (Nyhet: Sehlbergs släktschema – stor fil, rulla med hissarna.)

Fiskarfamiljen Kiällsten

 

 

(Källa till denna beskrivning är Erik Wickbergs “Bland kåkar och Gamla gränder på Söder”, sidor 19 och 20.) samt

 

 

Gefle och dess slägter.

 

 

Bibliotekarien som skrev rent dessa teckningar.

 

 

Skulpturen av honom.

 

 

I sin bok ”Ur rådhuskrönikan” (1930) håller Nils Englund för troligt, att Källgränd fått sitt namn efter släkten Kiäll, som i långliga tider hade sin gård i närheten. Det torde dock snarare vara så, att Islandskällan varit namngivare såväl åt gränden som nämnda släkt.

 

Av stadens äldre kartor framgår, att Islandstorget av gammalt hade formen av en rektangel, begränsad av Västra Islandsgatan i norr samt nuvarande kvarteren Spinnaren, Färgaren och Målaren i resp. väster, söder och öster. Källgränd mynnade följaktligen ut i torgets sydvästra hörn och Lilla Brunnsgatan i dess sydöstra. Men sannolikt 1791 eller strax dessförinnan fick torget, som vid denna tidpunkt kallades Källtorget, ett något ändrat utseende genom en liten, alltjämt märkbar utvidgning i nordöstra hörnet, där den förutvarande tomten nr 82 om tillhopa 204 kvadratalnar förvandlades till gatu- och torgmark.

 

 

 

 

En gång i tiden hängde denna kvarterets förlorade pusselbit tillsammans med fastigheten strax söder därom (Lilla Brunnsgatan 1), som i början av 1600-talet beboddes av Johan Mårtensson. Om denne man, som sannolikt var fiskare till professionen, har hävderna inte mycket att berätta.

( I Selhlbergs bok, sid 76, finns dock följande tillägg antecknat: En vid namn Johan Mårtensson avlade sin ämbetsed såsom Byfogde i Gefle 1635 den 28 maj)

 

 

 

 

Har sparat dessa två sidor från Sehlbergs “Gefle och dess slägter” i mycket hög upplösning för att ni själva skall tolka vad som står. Jag vill inte riskera att gissa och komma med felaktig information. (detta gäller sidor 76 och 77.) Ni får bläddra med hissarna till höger och nedtill./Lisse-Lotte Danielson.

 

 

Närheten till källan föranledde emellertid hans son Per (d. före 1689) att antaga släktnamnet Kiäll och hans avkomlingar, idel fiskare och sjömän, fanns sedan kvar i gården ända till 1895.

 

 

Brunnsgatan 1, gården vid Källan.

 

Per Kiäll hade flera barn och gården kom så småningom i händerna på sonen Petter (f. 1699, d. 1733) och dottern Barbro, den sistnämnda efter makens, handelsmannen Håkan Nilsson, död omgift med kompaniprästen vid Hälsinge regemente Nils Ahlqvist. Det var under deras tid, som den ovan nämnda pusselbiten kom ur släkten, från början sannolikt pantsatt och 1718 såld till handelsmannen Johan Rothgren för 534 rdr kmt samt sedermera av handelsmannen Georg Raspe, som äktat Rothgrens änka, avyttrad till borgaren Anders Ersson Snell för 540 dal. kmt. Via en fiskaränka kom pusselbiten i Gävle stads ägo och utlades som nämnt till torg och gatumark.

 

Det var mycket vanligt på den tiden att änkor och änklingar snart sökte sig nya livsledsagare, så ock Petter Kiäll, som efter makans, Margareta Persdotter (d. 1728) frånfälle gifte om sig med änkan Katarina Ersdotter Holm (d. 1730), som förklarats till äktenskap ledig, sedan hennes förste man varit försvunnen i 15 år.

 

Inte minst för våra dagars bomhusbor kan det ha sitt intresse veta, att denna Petter Kiäll ägde en liten vret på Järvsta bys ägor invid fjärden, vilken vret efter honom fick namnet Källmur.

 

Av Petter Kiälls söner befann sig Johan (f. ca 1703) i Holland vid moderns bortgång, medan den yngre sonen Abraham (f. ca 1706, d. 1754) fick både fädernegården och faderns yrke i arv.

 

Några år efter Abraham Kiälls död upprättades 1758 stadens äldsta tomtbok och vid den undersökning, som föregick detta arbete, berättade Abrahams änka Brita Persdotter (d. 1767), ” att under soldaternas vistelse här i staden 1719 har alla deras papper med många kläder blivit borttagne”.

 

Under det stora nordiska kriget belastades nämligen gävleborna med ideliga inkvarteringar av såväl till stadens försvar hitkommenderade som andra genom Gävle marscherande trupper, och stadens domböcker bär månget vittnesbörd om att de bålda krigarna inte alltid aktade sina tillfälliga värdfolks egendom så noga. Som exempel kan nämnas, hur två officerare av överste Cronbergs regemente vid dess genommarsch 1714 levde rövare en afton på själva stadskällaren. ”Uti stora källarstugan voro, 16 hugg i borden, så att borden därav äro skämda, dito tvenne svåra hugg uti bordet i en annan kammare”, heter det i rådhusrättens protokoll.

 

Abraham Kiälls son Petter (f. 1731, d. 1798) tog hand om gården och fisket efter fadern, medan av döttrarna Brita gifte sig med sjömannen, senare fiskaren Jöns Målström (d. 1801, och bördig från Mårtsbo i Valbo, därav namnet) och Greta blev maka åt den hillefödde fiskaren Lars Iggström (f. 1740).

 

Efter Petter Abrahamsson Kiälls frånfälle fick hans änka Brita Åman (f.1739, d. 1804) sköta gården vid källan, i det att båda sönerna, Petter och Abraham, i unga år gick till sjöss. Petter (f. 1777) avancerade till styrman och drunknade 1803 i Lissabon, medan Abraham (f. 1780) gick som kockspojke på Östersjön endast ett par år, innan han blott 18-årig rycktes bort. Genom en av döttrarna, Brita Katarinas (f. 1772, d. 1814) gifte med fiskaren Johan Zettergren försvann namnet Kiäll definitivt ur gårdens ägarelängd.

 

Den zettergrenska epoken i gårdens historia tycks ha börjat omkring 1805 och räckte sedan i 90 år. En av Zettergrens söner, Carl Petter (f. 1811) gick som 20-åring till sjöss och mönstrade 1833 som kajutvakt på skeppet ”Gevalia”, men under den resan rymde han och kom sedan aldrig tillbaka. Efter faderns frånfälle behölls gården gemensamt av sterbhusdelägarna, tills en annan av sönerna, Lars Fredrik (f. 1818, d. 1875), även han sjöman och senare fiskare, 1862 löste ut sina syskon och deras barn, samtidigt som 218 kvadratfot av tomten såldes till närmaste grannen, grosshandlare Själanders änka.

 

När den gamla gården 1895 avyttrades av Lars Fredrik Zettergrens sterbhus, slutade dess historia som släktgård. Den har sedan vandrat ur hand i hand, från köpare till köpare, allt intill våra dagar.

 

 

 

Släkterna Kiäll och Zettergren.

 

—————————————-

 

Fiskarfamiljen Kiällsten(Nyhet: Sehlbergs släktschema – stor fil, rulla med hissarna.)

 

Bland de släktnamn, som med största sannolikhet har nära samband med Islandskällan, är också Kiällsten, vilket omkring 1700 bars av ägaren till fastigheten Lilla Brunnsgatan 3. Denna gård hörde ursprungligen tillsammans med granngården Västra Islandsgatan 8, och tomten sträckte sig följaktligen tvärs över nuvarande kvarteret Målaren.

Vid mitten av 1600-talet bodde där en man vid namn Erik Siulsson Uhrwäder,(stor fil) som 3 maj 1666 av någon obekant anledning avtalade med en av sina grannar, Olof Jonsson Wret, om att de skulle byta gårdar.(stor fil) Uhrwäders-gården var av allt att döma den mindre värdefulla, varför överenskommelsen gick ut på att Erik Siulsson skulle betala en mellanavgift på 53 1/3 dal. silvermynt och 2 tunnor spannmål, vilka pengar för övrigt senare av rådhsrätten innehölls till dess prövats, om David Wolcker(stor fil) och källarsvennen Johan Johansson för deras fordringar betalade. Gårdsbytet bekräftades emellertid av rådhusrätten i fastebrev 30 mars 1667.

 

 

 

Lilla Brunnsgatan 3. Ägarelängd.

 

Det har inte gått att fastställa, om några släktband existerade mellan nyssnämnde Olof Jonsson Wret och den Michel Nilsson Kiällsten, vilken i början av 1700-talet ägde Lilla Brunnsgatan 3. Det ligger nära till hands att anta, att redan Michels föräldrar ägde hela Uhrwäders-gården, som sedan delades ungefär mitt itu, så att Michel fick Lilla Brunnsgatan 3 och hans syster Västra Islandsgatan 8, varför de två gårdarna i fortsättningen kom att tillhöra två olika grenar av samma släkt.

 

Fiskaren Michel Kiällsten (död 1734) hade i sitt äktenskap med hilleflickan Malin Larsdtr flera barn, däribland en son, som i dopet fick namnet Lars (f. 1714). Tillsammans med fadern hade Lars fredagen den 11 oktober 1734 gett sig ut på fjärden för att i en liten båt frakta över någon torv till deras fiskehaxe, som låg i den s.k. djuphamnen, varvid det inte bar si gbättre än att båten kantrade och sjönk och både far och son drogs ned i djupet. Ännu den 14 okt. hade de drunknades kroppar ej hittats, varför en av döttrarna vände sig till stadens myndigheter med begäran om hjälp vid sökandet. Detta resulterade också i att 5 a` 6 man av fiskarskapet beordrades att bege sig till olycksplatsen för att “efterforska kropparna”.

 

Michel Kiällstens äldsta dotter Margareta (f. 1705) var vid faderns frånfälle en ungmö på 29 år. Ett par år senare (1737) blev hon emellertid maka till Anders Forslund (f. 1711, d. 1784), yngste son till kronolänsmanen Erick Fors i Åbyggeby, Hille. I samband med giftermålet bosatte sig Forslund i Gävle, där han försörjde sig som fiskare och övertog svärfaderns gård. Under en av sina fiskefärder drunknade han dock dagen före midsommaraftonen 1784 utnför Edskön, där hans döda kropp senare på året spolades i land av sjöarna.

 

I och med Anders Forslunds bortgång gick också gården ur släkten och har sedan växlat ägare med jämna mellanrum. Bland senare ägare kan nämnas tornväktaren Carl Erik Ölund, som innehade gården 1856-84, under vilken tid den stora stadsbranden på norr ägde rum.

 

En släktgård under många decennier blev också den andra hälften (Västra Islandsgatan 8) där Kiällstens syster Anna och svåger Pehr Jonsson Norberg, slog sig ner. Den gick efter föräldrarnas död i arv till sonen (?) Jonas Norberg, fiskare till yrket, som omkr. 1750 utökade gårdstomten genom köp från sin östra granne, sjökaptenen Johan Dehn, av ett område om 8 3/4 x 21 alnar till ett pris av 63 dal. kmt.

 

Genom sitt äktenskap med Jonas Norbergs syster Christina (f. 1736, d. 1811) fick sedan fiskaren Eric Bäckman (f. 1722, d. 1812) hand om fastigheten. Bäckman var bördig från Nättra socken i Ångermanland och gick som 27-åring till sjöss. Bl. a. tillhörde han besättningen på gävlegaleasen “Junge Tobias”, som hösten 1755 under skepparen Johan Setterboms kommando avgick till Königsberg. På hemrasen därifrån till Gävle anlöpte fartyget Sandhamn, där skepparen på morgonen den 14 november till sin häpnad fann, att besättningsmannen Bäckman försvunnit under natten. Vad rymmaren hade för sig under de närmaste åren, är obekant, men i september 1759 dök han åter upp i Gävle, där han samma år fick burskap som fiskare.

 

1799 överlämnade Bäckman och hans hustru gården till dottern Christina och hennes make, fiskaren Mårten Själander, och genom testamente av 21 maj 1809 tillerkändes de också de gamlas övriga egendom. I gengäld skulle Bäckman och hans hustru till döddagar bli omskötta av sin måg och dotter.

 

Mårten Själander härstammade från Själevad (därav namnet!), men liksom så många andra ångermanlänningar sökte han sig söderut och blev bofast i Gävle. Stadens fiskare hade som bekant på den tiden intima kontakter längs hela Norrlandskusten, vars fiskelägen till mycket stor del anlagts av gävlebor. Dit ställde de sommartid sina fångstfärder, och det var just under en av dessa, som Själander själv 1810 försvann “där norrut”.

 

I 80 år varade den själanderska eran för den gamla släktgården, där mamsell Karolina Själander (f. 1841, d. 1925) blev den sista, men samtidigt kanske också den mest kända familjemedlemmen. Dotter av fabrikören Erik Martin Själander, fick hon i sin ungdom ägna sig åt studier för att kunna hjälpa fadern med hans räkenskaper. Så småningom knöts dock den begåvade damen först som timlärarinna i matematik och från 1874 som föreståndarinna till den av Elsa Borg 1859 grundade högre flickskolan (senare Kommunala flickskolan) i Gävle, som man för övrigt än i dag stundom hör benämnas Själanderska skolan. Samma år (1878), som hon sålde den gamla släktgården på Söder, hade hon glädjen kunna inviga skolans alltjämt använda byggnad, som hon för egna medel låtit uppföra. Där kvarstod hon som föreståndarinna till 1925. Hon var dock inte bara en skicklig och högt förtjänt pedagog, hon tillhörde även pionjärerna för det frivilliga kyrkliga församlingsarbetet i staden, där hon 1911 också invaldes i stadsfullmäktige som en av dess första kvinnliga ledamöter. Till hennes minne avtäcktes 7 nov. 1942 en porträttbyst i Esplanaden framför hennes gamla skola.

 

Efter att under de närmast föregående två decennierna ha tillhört olika ägare, inköptes gården 1898 av snickarmästare A. F. Abrahamsson. Brytningen mellan gammal och ny tid var då som starkast, men det hindrade icke den goda snickarmästaren att skaffa sig en så “farlig” hyresgäst som stadens arbetarkommun, som där hade en fast punkt i tillvaron ända fram till 1918. Fastigheten blev med andra ord en föregångare till “Folkets hus”.

 

I fastighetens nedre våning fick också Arbetarbladet 1902 sina första redaktionslokaler med Robert Ågren som chef och ansvarig utgivare.

 

Genom Abrahamssons köp fick fastigheten för övrigt åter släktgårdskaraktär, i det att den genom hans hustru gått i arv till den nuvarande innehavaren fru Assa Yström (skrevs 1962).

 

 

 

 

Stadens första Folkets hus. Karolina Själander. Ägarelängd.

 

 

 

Släkterna Kiällsten, Forslund, Norberg, Bäckman, Själander.

 

—————————————————————————————–

  Sammanställt och länkat av Lisse-Lotte Danielson – lisse-lotte@danielson.be

1 thought on “Johan Mårtensson och Kiäll-släkten, Fiskarfamiljen Kiällsten”

  1. Pingback: Gävle Trivialskola i fokus 1679-1684 – Av Alf Uddholm | Gävledraget

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Scroll to Top