Publicerat i GEFLE DAGBLAD TISDAG 3 MARS 2009
Från Åke Nyléns tidningsurklipp
Här gick 31:an i himlen in
Ska vi flytta Gävles eventuellt kulturhistoriskt värdefulla hus till Boulognerskogen eller till Stenebergsparken, om vi river och moderniserar hela Söder? Det var en fråga som diskuterades på 1930- och 1940-talen, när höghus planerades på båda sidor av Södra Kungsgatan och där ett radhusområde var tänkt att ersätta det som i dag heter Gamla Gefle.
I Linköping rev man i stadskärnan och flyttade ihop en del av dess byggnader på Östgötaslätten, utanför staden. Det blev stadsdelen Gamla Linköping. I Örebro föste man också ihop gamla kåkar från centrum och uppförde en ny stadsdel, Wadköping, i bortre änden av den stora stadsparken. Båda är, trots att de “konstgjorda”, uppskattade idyller med ateljéer och verkstäder för konstnärer, gammaldags butiker, uteserveringar, hembageri och sommarteater i Wadköping, teknikmuseum för barn i en lada i Gamla Linköping…
Men i Gävle blev det inget Skansenliknande friluftsmuseum och nästan ingen stugflytt. Husen i några av kvarteren blev kvar på rot. De dåtida kommunala rivningsentusiasternas efterträdare visar med stolthet upp Gamla Gefle för svenska och utländska gäster.
Mycket försvann förstås. Södra Kungsgatans breddning innebar att hela husraden på gatans östra sida strök med.
Där låg exempelvis det gamla operahuset, en rätt stor tvåvåningsbyggnad på hög stenfot. Resande teatersällskap spelade där under något halvsekel, med en början 1786. På senare år var byggnaden auktionskammare. Den revs 1957.
Där låg också, på Södra Kungsgatan 31, Arbetsstugan nr 2.
Arbetsstuga nr 2 på S Kungsgatan 31.
Arbetsstugan nr 1 fanns på Brynäs, med adress Östra Islandsgatan 49.
Foton är tagna 1910, troligen av Carl Larsson.
Den gamla arbetsstugan, ett brädklätt timmerhus, rivs och ger utrymme för en breddning av Södra Kungsgatans östra sida.
Foto: troligen Carl Larssons ateljé
Vid starten hade Arbetsstugorna varit en inrättning som skulle hålla fattiga barn sysselsatta med nyttigt arbete efter skoldagens slut. På nyare tid, fram till nedläggningen 1945, fick verksamheten mer karaktär av fritidshem utan närvaroplikt.
Huset strök med och revs 1958.
Barbro Sollbe (läs mer av henne)
————————————————————————————-
Januari 29 2013
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be
