Det politiska skrattet, om satir och Karl Gerhard, PUG 2009-03-12 av Anders Hedeborg

 

 

PUGs föreläsning 2009-03-12 på Länsmuseet i Gävle.

 

 

Som vanligt var intresset mycket stort!

 

Det politiska skrattet – om satir och Karl Gerhard

 

 

av Anders Hedeborg; konsult och f d Gävlebo

 

 

 

Anders berättar mycket roande och på ett oerhört elegant sätt om Karl-Gerhard vilket jag definitivt inte kan efterkonstruera. Jag gjorde i stället egen research på internet för att inte riskera att förvanska något.

 

Anders syfte att skapa intresse för Karl-Gerhard har definitivt lyckats, inte bara för egen del. Även intresset bland dagens ungdomar har definitivt ökat, vilket jag kunde konstatera efter att ha läst deras kommentarer i YouTube på nätet.

 

 

Vi fick samtidigt lyssna på mycket fina gamla musikinspelningar som starkt framhävde Karl-Gerhards skicklighet att artikulera, hans övertydliga textning, komiska röstförställningar, egensinniga temporubbningar och dubbelt understrukna poänger som fick dem att låta roligare och elakare än vad enbart texten ger tillkänna.

 

 

Vem var Karl-Gerhard?Utdrag från Wikipedia

 

Karl Gerhard, 1891–1964, föddes som Karl Emil Georg Johnson. Sin första revy undertecknade han “Hvem är Hvem”, men övergick sedan till att använda sig av pseudonymen Karl-Gerhard (och antog 1938 Gerhard som efternamn). Han växte upp i Stockholm och var under många år skådespelare i olika resande teatersällskap. Han var då gift med skådespelaren Mary Johnson, som blev stjärna i den nyss uppblomstrade svenska filmindustrin. Det första, liksom hans två efterföljande äktenskap, slutade i skilsmässa. På 1930-talet sammanbodde han med sin koreograf Karen Scheutz, från 1950-talet med sin sekreterare Göthe Ericsson och adoptivdottern Fatima. Han skrev flera av sina texter tillsammans med Herbert Steen under pseudonymen Kai Stighammar. Han hade två yngre bröder vid namn Erik och Axel.

 

År 1921 uppförde han sin första helt egna revy Folkan – Vart ska vi annars gå?, som innehöll Gerhards älskvärda porträtt av Gustaf V, kallat “Kungakupletten”.

År 1919 debuterade han som kuplettsångare på kabarén Fenix i Stockholm som efterträdare till Ernst Rolf. Med Rolf tävlade han under 1920-talet som författare och producent av revyer. Då fick han rykte om sig att skriva Stockholms elakaste, mest eleganta och litterära revykupletter. Till Karl Gerhards mest kända från denna tid hör “Jazzgossen”, “Lilla Frida och jag”, “Hurra vad jag är bra” och “Hej på dej du gamla primadonna”.

 

 

Efter Rolfs död blev Gerhards revyer mer påkostade och lyxbetonade och han blev känd som Stockholms revykung, “Sveriges Aristofanes” o.s.v. Flera av revyerna, bl.a. Oss grekeremellan (Folkan 1933) och Köpmännen i Nordens Venedig(Folkan 1936) hade Zarah Leander som primadonna. Hans mest kända kupletter från denna tid är “Nu ska vi vara snälla” och “Han är ett bedårande barn av sin tid”. För Zarah skrev han sången “I skuggan av en stövel 1934, i allvarlig protest mot judeförföljelserna i Europa, vilket dock inte hindrade henne från att tre år senare flytta till Nazityskland.

 

Karl-Gerhard agerade starkt mot nazismen.

 

Sin främsta politiska insats gjorde Karl Gerhard som gisslare av nazismen och den svenska eftergiftspolitiken. Själv hade han en mycket positiv inställning till Sovjetryssland och lånade under en resa till Moskva melodin till den kuplett som blev hans antinazistiska mästerstycke, “Den ökända hästen från Troja”, framfört i revyn Lite gullregn 1940. Att polisen med hänvisning till en obsolet lagparagraf i ordningsstadgan för Stockholms stad förbjöd sjungandet av kupletten har kommit att bli det mest kända exemplet på Sveriges darriga hållning och självcensur under kriget. Revynumrets scenografi, en dalahäst ur vilkens “femte ben” baletten hoppade fram iklädd tyrolerhattar, fortsatte att förevisas under revyns spelperiod. På hästen hade man satt en munkorg och en nattmössa och i stället för kuplett läste Gerhard upp förbudet och den löjliga lagparagrafen.

 

Trots denna stora propagandaseger drog Gerhards revyer mindre publik efter 1940 (innan tyskarnas krigslycka vänt vid Stalingrad). Gerhard kom aldrig att åter bli en politisk kampfigur men levde gott på sitt goda rykte, sin kuplettespri och sina flitiga framträdanden i olika sammanhang. På 1950-talet skrev han en rad memoarböcker (Om jag inte minns fel, Katt bland hermeliner, Lite gullregn), turnerade med enmansföreställningar tillsammans med favoritackompanjatören Bo Ekemar, medverkade ofta i radio med gamla och nya kupletter och skrev varje år en nyårsrevy som spelades först i Göteborg (oftast på Cirkus), sedan i Stockholm (oftast på China). Han samarbetade med Povel Ramel och medverkade i två av Knäppupps sommarturnéer 1957-1960. Hans sista helaftonsrevy var Ursäkta handsken 1961, som regisserades av Tage Danielsson.

 

Från 1952 ägde han tillsammans med sonen Per Gerhard Vasateatern och gjorde då och då roller i boulevardkomedier där. Hans sista roll var i Mitt bedårande jag (Photo Finish) av Peter Ustinov. Under ett speluppehåll 1964 dog han i hjärtinfarkt efter en operation på Karolinska sjukhuset.

 

De bästa böcker som skrivits om Karl Gerhard anses vara Den okände Karl Gerhard (1966) av Stig Ahlgren och Åke Petterssons doktorsavhandling Oss greker emellan, en klassisk komedi i revyform (1976). Pettersson är ordförande i Karl Gerhard-sällskapet, som har sitt säte i Göteborg. Trots att Karl Gerhard omtalas som legend och en av Sveriges största teaterpersonligheter och satiriker var det ingen som hade funnit det mödan värt att skriva en uttömmande biografi förrän sonen Per Gerhard 2007 gav ut boken Karl Gerhard. Med kvickheten som vapen.

 

Karl Gerhard avled den 22 april 1964 kl 21.00 på Karolinska sjukhuset i Solna till följd av en hjärtinfarkt.

 

 

Betydelse

Gerhards eftermäle som Sveriges genom tiderna störste revykung kan motiveras av hans långa och produktiva karriär, som består av minst 60 revyer och 4000 kupletter. Till skillnad från efterträdare i revybranschen, som Ramel och Danielsson, såg han ett värde i att vara sig lik i alla nya medier och projekt han tog sig an. Som symbol för en oföränderlig, satirisk revystil har hans namn levt kvar som ett varumärke.

 

Det kanske är märkvärdigt att Gerhards minne lever alls med tanke på hur lite av hans produktion som levt vidare. Bara “Jazzgossen” är välkänd i bredare sammanhang. Om Gerhards kupletter sjungs i dag är det mest av KG-imitatörer. Rätt många KG-texter sjöngs i musikalen Zarah 1987 i Stockholm. Cilla Ingvar har varit flitig som exekutör av sällsynta kupletter, ofta introducerad av KG-experten och nöjeshistorikern Uno Myggan Ericson. Magnus Uggla gjorde vid hundraårsjubileet 1991 en bejublad imitation av den högfärdiga överklassdam Gerhard gestaltade i sångnumret “Katt bland hermeliner” 1955 och har i februari 2006 gett ut en skiva med Karl Gerhard-kupletter, den första cover-skiva som någonsin ägnats Gerhard.

 

Som litterär produktion har Gerhards kupletter värde som särpräglad tidsspegel, men de är i stort behov av förklarande fotnoter. Gerhards satir knöt sig outtröttligen kring dagsaktuella händelser och byggde på anspelningar. Han kritiserade socialdemokraternas politik och kommenterade det världspolitiska läget men sjöng ofta också lite småskvallrigt om kändisar i kultur- och näringslivet. Han sjöng ibland kupletter i mask: hans mest berömda är som clown i sången “Gungorna och karusellen” (1948), italiensk schlagersångare i “Bambino” (1960) och porträttmasker som Pauline Brunius (1938), Tage Erlander (1950) och kung Gustaf VI Adolf (1955). Andra kupletter var mer ett slags sjungna dagböcker, ledare eller kåserier, som förutsatte att publiken kunde gissa vilka personer och händelser han syftar på: I kupletterna uppträder riksdagsmän, kungligheter, Gösta Ekman, Garbo, Churchill, Chrusjtjov, Moa Martinson, Lewi Pethrus, Anna Ida Broström, Marguerite Wenner-Gren, Birgit Tengroth och än mer bortglömda namn. Humorn bygger ofta på litterära allusioner, ordlekar (“Kommer Dag så kommer det förvisso råd” om Hammarskjöld) och anarkistiska s.k. karlgerhardrim (“Jag gav’na sjuttan och gick till Kerstin Bernaduttan, den allra muntrafruaste i Mälarstan”). Nästan alla har (vad Povel Ramel kallade) tillämpningsrefränger, vilket innebär att en fras som “Vem i helskotta är det som rycker i tåten” upprepas i strof efter strof i snabb följd, och fås att syfta på helt skilda ting: sjuka grissvansar, bibliotekens spindelväv, filmstjärnornas behåband och snöret som man spolade med på toaletterna förr. Melodierna lånades från befintliga alster, ofta fransk schlager, eller skrevs av Jules Sylvain, Herbert Steen eller honom själv under pseudonymen Kai Stighammar.

 

Karl Gerhard är av hög klass men han är i en klass alldeles för sig själv. Om hans kupletter lever är det för att han gjorde egna insjungningar av dem. Han sjöng bara sina egna texter och ingen annan kan framföra dem med ett lika egenartat föredrag. De har också återutgivits i många omgångar.

 

 

Stor avtackning!

 

Denna gång gästade oss även PUG:s förre ordförande före Göran Severin – Olle Lundgren.

 

 

Karl-Gerhardsällskapet

—————————–

 

Senast uppdaterad: 2009-03-12

Fotat, länkat och sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.

Related Articles

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website