Brynäs, Sveriges Brooklyn – av Ulf Ivar Nilsson

Publicerat i Brynäs IF 100 år, 31 dec 2011, Gefle Dagblad, Arbetarbladet

Från Åke Nyléns tidningsurklipp.

 

 

 

Det var 1861 som stadsingenjören Johan Heinrich Rosenbaum ritade ett rutmöns­ter på kartan över den gamla Kålhagen i Gävles utkant för att visa var framtidens industrier och arbetarbostäder skulle ligga. Rakt genom området drog han en bred trafikled och tvärs över den sju min­dre gator som han numrerade efter ame­rikanskt mönster.

 

Den stadsdel vi idag kallar Brynäs har hört till Gävle sedan början av 1600-talet. Men under lång tid var det i stort sett bara Islandet, närmast ån, som hade nå­gon bebyggelse att tala om.

 

Förutom sockerbruketSteneberg från 1739 bestod området mest av skogs­dungar, betesmarker och små åkerlap­par.

 

Gävle växte fram som industristad un­der 1800-talet och det var på Brynäs fa­brikerna låg tätast. Skoglund & Olsons sotiga gjuteri höll till på Andra Tvär­gatan, inte långt från Floras väldoftande parfymfabrik. Här fanns också ett par garverier, Sjöströms mekaniska verk­stad och Wahlmans snickerifabrik som tillverkade monteringsfärdiga hus i alla storlekar och modeller.

 

 

Någonstans där nere i gyttret låg ock­så Fredrik Ahlgrens lilla kemiska fabrik som 1909 lanserade en halstablett som man döpte till Läkerol.

 

Men det var svårt att ordna bostä­der åt alla som strömmade till från när och fjärran. Barnfamiljer och ungkarlar fick tränga ihop sig så gott det gick. De som hade råd byggde egna hus och på 1880-talet växte det upp en del arbetarkaserner.

 

 

 

De dragiga kåkarna, överbefolkningen och fattigdomen tärde naturligtvis på in­vånarna och gjorde att Brynäs i hundra år – mer eller mindre orättvist – förknip­pades med nöd och elände, fylla och slagsmål.

 

Ja, det hävdades till och med att ga­tornas fantasilösa namn bidrog till att stadsdelen fick dåligt rykte, vilket i sin tur gav befolkningen mindervärdeskomplex.

 

Nu tycker jag knappast den åkomman är något utmärkande drag hos de män­niskor som vuxit upp mellan de numre­rade tvärgatorna. Tvärtom utstrålar bry- näsarna ofta en stolthet, som man knap­past hittar på andra håll i Gävle.

 

Nu blev ju också Sveriges Brooklyn snabbt en levande och väl fungerande stad i staden. Vid förra sekelskiftet hade man 38 speceriaffärer och nästan lika många mjölkbutiker att välja mellan.

 

 

Här fanns också matserveringar, ölstu­gor, specialaffärer, cykelreparatörer och hantverkare i snart sagt vartenda gat­hörn.

 

1905 stod den pampiga Brynässkolan klar, runt 1920 fick stadsdelen ett eget systembolag,

 

Träslöjd för pojkar på Brynässkolan 1901

 

1932 invigdes Staffanskyr­kan och sju år senare ishockeyrinken vid Södra Fältskärsgatan.

 

Så inte fanns det många anledningar för en äkta brynäsare att ta spårvagnen över Svängbron ner mot stadens cen­trum.

 

På 1960-talet började grävskoporna tugga i sig större delen av den äldre be­byggelsen, sedan styckades tvärgatorna upp i småstumpar som försågs med kon­stiga namn.

 

Ja, tiderna har förändrats men fortfa­rande klappar många hjärtan för Brynäs – och då menar jag inte bara hockeyla­get.

 

Ulf  Ivar  Nilsson

Läs mer av Ulf Ivar Nilsson.

——————————–

Februari  12   2013

  Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website