Gymnastik med lek och idrott – av Hans Dahlin

 

-KLAAAAAAAARA! (Speakern: långt a med djup bas)

 

Gustav känner startpallens underlag mot fotsulorna strävt som fastfruset grus. Hans långa magra tår greppar krampaktigt dess yttersta kant. Mellanfotens ben liknar krattor.

Under honom glittrar vattnet som en smaragd, en tropisk lagun.

Med sina späda tunna axlar uppdragna står han muskelspänd, hopkrupen och framåtlutad.

Han känner den bekanta varma fuktiga och stickande lukten från Strömbadets klormättade vatten. Lukten retar som ammoniak.

Svagt förnimmer han oväsendet från hundratals vilda mellanstadieelever.

 

 

   -FÄÄÄÄÄR—-DIGA! (Speakern: lågt långdraget fär och snärtigt diga med rösten i mellanregistret)

 

 

Åtta barn står lutade över åtta banor. Åtta barn i frysta positioner. Nu hör Gustav inget längre. Han står i källardjup koncentration. Simhallen som fysisk plats har upphört att existera. Den har istället reducerats till en smal tjugofem meter lång vattenkorridor. En sträcka som tur och retur skall forceras på kortats möjliga tid.

 

Varje muskel i hans kropp är alert. Han är spänd som en slangbella.

 

 

   -GÅ! (Speakern: kort gutturalt och oartikulerat)

 

 

Sju unga simmare kastar sig plaskande ner i vattnet. Fjorton armar och fjorton ben fäktas, vevas och sparkas i tävlingsiver. Femtio meter fritt.

 

Gustav står kvar på startpulpeten oförmögen att röra sig. Han ser i ögonvrån, sina motståndare avancera, men kan inget göra. Spänd och förlamad på samma gång, liksom slagen i bojor. Okontaktbar.

 

Likt en skyltdocka förblir han fixerad i samma position.

 

 

   -JAMEN HOPPA I DÅ, skrålar och stressar publiken uppfordrande.

 

Som en snärtig örfil, återförs han brutalt till verkligheten. Han sprätter till och snubblar snöpligt ned i vattnet, just under startpallen. Frustande kommer han upp till ytan. Han hör de hånfulla skratten från läktaren och för någon mikrosekund, skäms han, men skammen försvinner lika snabbt som den kommit. Han kastar sitt långa hår bakåt. En solfjäder bildas. En solfjäder av små, små vattendroppar får honom att likna en mohikan i profil, en indian redo för strid.

 

När vattnet lämnat hans ögon och han åter ser klart, tar han sats mot det lena kaklet och skjuter iväg.

 

Så gick det till när jag kom tvåa i en simtävling 1961 eller 1962. Minns att de andra simmat drygt en fjärdedels bassänglängd innan jag vaknade och kom igång.

 

Jag lyckades trots den olyckliga starten simma ikapp alla utom en. Jag blev tvåa och missade den fina bucklan, trofén som vinnaren fick.

 

Jag vann istället en grå blixtlåsförsedd liten skolputsarväska fylld med skokräm putstrasor och borstar för både mocka och vanligt skinn. Den lilla väskan har jag kvar. Numera bor skidvallor där.

Public. 2017-07-17 av Lisse-Lotte Danielson fr Gavledraget.com,

Gå till Startsidan!

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..