Daniel Jäderbom, handelsman och skeppsredare – av Håkan Nihlman

 

  

Daniel Jäderbom föddes den 21 november 1759 i Gävle som näst äldste sonen i en syskonskara på sju, vilka alla på ett eller annat sätt kom att präglas av havet. Föräldrarna var fiskaren Daniel Jäderbom d.ä. och dennes hustru Brita Nordqvist. Daniel Jäderbom d.ä. var bördig från byn Jäder (söder om Ullånger) medan modern Brita var född i Gävle och tillhörde en gammal fiskareesläkt. Hennes föräldrar var fiskaren Pehr Pehrsson Nordqvist och dennes hustru Elisabeth Jonsdotter Ömark.

 

Under Daniel Jäderboms d.y.:s uppväxt var familjen bosatt i gården no. 47 i stadens 4:e kvarter.

Bröderna Per och Henrik gick i faderns fotspår och ägnade sig åt fiske medan Daniel och hans yngre bror Johan sökte sig till handelsflottan och så småningom fick chansen att föra egna fartyg. Systrarna Elisabeth Catharina och Brita Stina gifte sig båda med skeppare och Margaretha med en sjötullvaktmästare.

 

Enär fadern var bördig från Ullångertrakten så torde familjens fiskefärder med haxen Anna Maria om 10 svåra läster ha gått till fiskeläget Norrfällsviken, längst ut på Mjällomslandet. Norrfällsviken var traditionellt Ullångerbornas fiskeläge. Gävles fiskande borgare hade år 1557 av Kongl. Maj:t erhållit ensamrätt till hela fisket längs norrlandskusten emot att de skattade var tionde tunna till kronan. Det fanns t.ex. år 1764 inte mindre än 60 st. s.k. fiskehaxar i Gävle vars ägare hade fiskeplatser främst längs Ångermanlands- och Västerbottenskusten. Seglationen till fiskeläget började i regel i början av maj. Innan avfärden fick familjen proviantera ordentligt eftersom det uppe vid fiskeläget var långt till närmaste handlare. Man seglade på dagarna och lade till i en vik eller ett sund över natten. Den fasta egendomen bestod av sjöbod, kokhus och gister samt båtar. Fram till mitten av juli skedde fiske med not efter strömming och från slutet av juli började skötrodden, vilken varade fram till månadsskiftet augusti – september. Även vid denna tid fiskades det mest strömming, men i viss mån även lax och sik.

 

På hösten, i september eller oktober, vändes skötbåtarna och notbåtarna med kölen upp på land, fiskeredskapen låstes in i kapellet, sjöbodarna och kokhusen stängdes och haxen avseglade söderut medförande sommarhalvårets fångst. På hemvägen måste lasten förtullas i Härnösand, varvid konungen fick sin andel av fångsten. I regel fick man ihop 600 – 700 tunnor med saltströmming, surströmming och krampsill (soltorkad strömming) samt i mån av tillgång även gravad och rökt sik samt insaltad lax.

 

År 1766 antogs en ny fiskestadga, vilken innebar att Gävlefiskarna måste arrendera sina fiskevatten av strandägaren, och år 1773 hävdes Gävlebornas privilegier beträffande norrlandsfisket. Dessa åtgärder ledde givetvis till minskat intresse och en successiv avveckling av stadens stora flotta av fiskehaxar.

 

Fadern torde ha fortsatt fiskeresorna en bit in på 1780-talet och sedan fortsatte de båda sönerna Per och Henrik, som tidigare nämnts, familjens traditionella fiskefärder.

 

Det s.k. Nordamerikanska frihetskriget (1775 – 1782) skapade goda förutsättningar för den svenska exporten av järn och trävaror till framförallt England. De stora sjömakternas (England och Frankrike) handelsflottor kom i viss utsträckning att sättas ur spel och som en följd därav blev fraktfarten inbringande och skeppsbyggeriet i Gävle upplevde en rejäl uppblomstring, som varade i ett par decennier.

 

Liksom för många andra unga män utgjorde säkert sjömansyrket en stor lockelse för den unge Daniel. År 1777 lämnade han livet som strömmingsfiskare och påbörjade sin 23 år långa karriär inom Gävles handelsflotta. Den 8/7 1777 mönstrade han som matros på Gävlebrigantinen Concordia om 60 svåra läster och förd av Gävleskepparen Jonas Öhman för en resa till Hull med stångjärn. Han fick 2 riksdaler och 24 skilling i månadshyra. Vanligen började sjömännen sin karriär som kajutvakt eller kock. Daniel hade dock fyllt 17 år och hade god sjövana genom sina sjöresor till fiskeplatserna med familjen och fick troligen av dessa orsaker börja som matros. Åren 1777 – 1779 medföljde han Concordia som matros på totalt fyra resor till Hull. 1780 mönstrade han på Gävlebrigantinen Anna Magdalena om 89 svåra läster och förd av Olof Ahlberg. Med denne gjorde han ytterligare tre resor till Hull, den första som matros och de båda andra som styrman. Den 9/10 1781 mönstrade han av i Göteborg. År 1782 endast 22 år gammal, fick Daniel Jäderbom förtroendet att föra sitt första fartyg, jakten Fortuna av Gävle om 43 svåra läster. Med detta fartyg gjorde han först en resa från Gävle till Leith (Skottland) med tjära och återvände till Sverige med stenkol, som lossades i Stockholm. På hösten samma år gjordes även en resa Stockholm – Riga för att hämta råg. 1783 fick han överta brigantinen Albertina av Gävle om 55 svåra läster. Med denna gjordes under året tre resor mellan Gävle och Memel (numera Klaipeda). På den tredje resan hade Jäderbom oturen att stöta på grundet Misloper utanför Lergraf på Gotlands ostkust den 24/10. Hela besättningen om sju man (inklusive skepparen) och tacklingen kunde bärgas, men fartyget och dess last bestående av råg, havre, djurhudar och lin gick förlorad. Minnet av denna händelse för över 200 år sedan finns bevarat i form av en liten vers på en pokal tillhörig Visby Skepparegille, som förmodligen diktats av den unge skepparen. Denna lyder: Uti sjönöd stod, men genom eldens flammor jag uti Lergraf hamnade.

 

Han hade antagligen sprungit läck till sjöss och utanför Gotland sett en brinnande fyrbåk på land och gett order att styra ditåt, tyvärr med resultatet att hans fartyg grundstötte och gick förlorat.

 

År 1784 gifte sig Daniel Jäderbom med 22-åriga Catharina Margaretha Norman. I juli samma år övertog Jäderbom befälet på brigantinen Nordstjernan av Gävle om 53 svåra läster. Vid denna tidpunkt gjordes en resa Gävle – Hull med stångjärn, bräder och något tjära, varefter han lastade stenkol i Hull. Återkom i slutet av oktober samma år till Gävle. Hade på hemresan anlöpt København, där man kompletterade med råsocker för sockerbrukets räkning.

 

Nästa uppdrag som befälhavare kom i december 1784, då Jäderbom övertog befälet på det fartyg han börjat sin sjömansbana, brigantinen Concordia. Med denna gjorde han tre resor. Den första gick till Bordeaux med järn och salt från St. Pedro i retur, den andra gick också till Frankrike med järn. Hemfrakten bestod nu av salt från Orista. Den tredje resan, som startade i oktober 1786, gick till Havre med järn och fortsatte i barlast till Göteborg, där fartyget kvarlåg över vintern. På våren 1787 återvände Concordia till Gävle med sill från Göteborg. I juni 1787 fick Jäderbom befälet på snauskeppet Hannibal av Gävle om 133 svåra läster. Detta fartyg förde han i sex års tid. Under 1787 gjordes två resor, en till Hull med stångjärn och bräder samt barlast i retur och därefter en till Bordeaux med en last bestående av järn, trävaror, tjära, takplåtar, brännstål och beck Fortsatte sedan till Torrevieja i Spanien för att lasta salt på hemorten. Därpå, i augusti 1788, följde ännu en Hullresa, vilken fortsattes till Medelhavet för att lasta salt. På hemvägen anlöptes Marstrand där saltlasten kompletterades med sill. I juli 1789 gjordes nästa resa, vilken gick till Havre med stångjärn, takplåtar och bräder som utlast och barlast i retur.

 

I slutet av oktober 1790 avseglade Jäderbom igen med Hannibal. Han var nu destinerad till Medelhavet och titulerades amiralitetsfänrik, vilket tyder på att han på något vis varit inblandad i det Ryska kriget (1788 – 1790). Han var tillbaka igen i maj 1791 med salt från Torrevieja och gjorde därefter tre resor till Hull med järn och bräder. En av dessa resor förlängdes till St.Ybes (nuvarande Setubal) för att lasta salt. I de övriga fallen återvände han i barlast från Hull. Den sista resan med Hannibal skedde i augusti 1792, då fartyget avseglade till Liverpool med järn och bräder och återvände i maj 1793 till Gävle med salt från Torrevieja.

 

År 1793 köpte Jäderbom sin första andel i ett skepp. Det var i det i Gamla Karleby nybyggda barkskeppet Neptunus om 110 svåra läster, vilket han ägde samman med handelsmannen Eric Wilhelm Hellström och skepparen Petter Werfgren.

 

Jäderbom hämtade själv nybygget från byggorten och mönstrade i november samma år på besättning för en resa till Lissabon med järn, bräder och tjära. Från Lissabon fortsattes sedan till Torrevieja via Alicante för att lasta salt på Gävle och återkomsten till hemorten skedde den 1/7 1794. Den 2/8 1794 påbörjades nästa resa, då fartyget avseglade till London med järn och bräder och kom sedan under några år att gå i allmän trampfart. Några detaljer kring dessa resor finns ej (mig veterligt) bevarade. Den 25/6 1799 återkom fartyget till Gävle. Den senaste resan hade då gått i barlast från Londonderry. Daniel Jäderboms sista resa till sjöss i Gävles handelsflotta påbörjades den 1/8 1799, då Neptunus, som nu omdöpts till S:t Barthelemy, avseglade från Gävle till Hull med järn och bräder. År 1800 gick han iland för gott och slog sig ned i sin hemstad som handelsman.

 

I slutet av 1790-talet var Jäderbom delägare i ytterligare ett par Gävleskutor, brigantinerna Triton om 104 svåra läster och Æolus om 78 svåra läster. Den 21/6 1793 köpte Jäderbom samman med handelsmännen Eric Wilhelm Hellström, Olof Lundegren och Martin Stenfelt brigantinen Brita Christina på offentlig auktion i Gävle. Denna omdöptes till Triton och sattes i fart med Olof Sellström som befälhavare. Två resor gjordes till Medelhavet, av vilka åtminstone den andra gick till Livorno med trävaror. Återvände sedan med salt till Gävle.

 

År 1798 övertogs befälet av Bernt Elfström, under vars befäl ytterligare en Livornoresa gjordes. Triton förliste 1799. År 1795 levererades brigantinen Æolus, vilken hade beställts av Jäderbom samman med handelsmännen Eric Wilhelm Hellström och Olof Lundegren från Gamla Karlebys skeppsvarv. Till fartygets befälhavare utsågs Anders Norman. Denne avreste i juli 1795 till byggnadsorten för att avhämta nybygget. Den 29/8 samma år avseglade fartyget från Gävle till Cadiz med last av järn, bräder och tjära. Via Lissabon kom Æolus till Bordeaux och återvände sedan till Sverige med en vinlast. Lasten lossades i Stockholm, varefter fartyget fortsatte till Gävle, dit det kom i början av augusti 1797. Ytterligare två resor gjorde Norman med Æolus. I båda fallen anges fartyget ha varit destinerat till Nordsjön. Under den andra resan förliste fartyget.

 

Stenfelt & Jäderbom

Familjen Jäderbom, som dittills bott i stadens 4:e kvarter, i vilket det huvudsakligen bodde fiskare och skeppare, flyttade år 1801 till handelsänkan Maria Sophia Sandlers gård no. 11 i 2:a kvarteret, som var det näst minsta av stadens fyra kvarter och dominerades på den tiden av stadens handelsmän. Detta innebar starten på en ny fas i Daniel Jäderboms liv. Tillsammans med den ett år yngre, men sedan 10 år tillbaka redan etablerade handelsmannen Martin Stenfelt, bildades den 1/8 1801 handelsbolaget Stenfelt & Jäderbom.

 

Handelsverksamheten, som både omfattade in- och utrikeshandel, torde ha koncentrerats kring Stenfelts handelsbod samt de land- och sjöbodar som denne sedan tidigare innehade.

 

Förutom handelsverksamheten köpte man andelar i några fartyg med vilka man importerade olika handelsvaror, Den gemensamma rederiverksamheten började med galeasen Zonica om 34 svåra läster och den i Gävle nybyggda skonerten Pärlan om 37 svåra läster.

 

Zonica, som var byggd 1793, ägdes av Stenfelt & Jäderbom tillsammans med handelsmannen Elias Unonius. Fartyget fördes av Jacob Berglund, vilken 1805 ersattes av Petter Nordling: Resorna inskränkte sig till Östersjöfart och huvudsakligen seglade fartyget mellan Gävle och Königsberg (nuvarande Kaliningrad) med stångjärn som utlast och med spannmål och linfrö som returlast.

 

Pärlan, som var obetydligt större än Zonica, kom däremot att göra betydligt längre resor. Fartyget fördes av Olof Nordström och gjorde i augusti 1801 en resa t.o.r. Königsberg, I oktober samma år tog man i Gävle ombord en last bestående av järn, bräder och tjära och avseglade till Alicante. Det var sedan meningen att Pärlan skulle fortsätta till grannorten Torrevieja för att lasta salt. Medelhavet var emellertid vid denna tid en farlig plats för svenska handelsfartyg och detta fick nu skeppare Olof Nordström och hans besättning erfara, ty den 17/6 1802 attackerades skonerten av pirater utanför Santa Pola. Om denna händelse berättar kapten Bosco Glume på en brittisk örlogsslup följande:

 

På höjden av Cap Servera vid pass två legs från land blev jag denna morgon kl 9 först varse en skonert som seglade västvart, och sedermera en liten galär, som kommande från sjön styrde åt land och förföljde flera barker med latinska segel, vilka den likväl icke kunde upphinna. Ifrån galären sändes därpå folk ombord på skonerten och hissade röd flagg, vilken, kunde likväl icke så noga urskiljas. Så snart man blev mig varse, lämnades väl skonerten men kaptenen och besättningen tillika med båten bortfördes. Jag gjorde genast jakt på bemälte galär, vilken dock i detsamma tog till flykten och lämnade efter sig skonertens båt. Jag begav mig sedermera ombord på sistnämnda fartyg, och fann där endast ett litet parti salt och några bräder samt ovanpå kajutan en svensk flagga, för övrigt var allt tomt, besättningens kistor uppbrutna och plundrade. Efter denna undersökning inbragte jag skonerten till Santa Pola, där den nu ligger.

 

Kaparen var från Tripoli, en av de s.k. Barbareskstaterna. Tripoli styrdes sedan 1796 av pascha Jussuf Karamanlie, en synnerligen opålitlig och sniken morisk potentat, som i likhet med sina kollegor i de övriga barbareskstaterna (Marocko, Algeriet och Tunis) drev uppbringningar som affär. Vid den här tiden befann sig Sverige i krig med Tripoli. För att slippa få sina handelsskepp uppbringade av barbareskstaternas kaparfartyg, som låg och kryssade vid Gibraltar Sund och i västra Medelhavet, blev Sverige och de andra europeiska staterna tvungna att ”köpa” sig fred med de pösande svarta härskarna genom att underteckna dyra fredsavtal, vilka innehöll bestämmelser om periodvis leverans av betydande penningbelopp samt andra varor såsom trävaror, tjära, tågvirke, segelduk, krut och vapen samt dyra smycken till haremsdamerna. Pascha Jussuf satte i system att pressa Sverige och de andra europeiska makterna på mer pengar och varor genom att upprepade gånger förklara krig för att få till stånd nya fredsavtal, som gav honom ännu större penningbelopp om inte leveranserna sköttes på det sätt han önskade. Efter flera år av ständiga konflikter med den nyckfulle paschan tröttnade svenskarna och skickade i april 1802 en eskader bestående av fyra örlogsfregatter och en kutterbrigg att anfalla Tripoli. Tillsammans med några amerikanska örlogsfartyg (USA låg också i krig med Tripoli) belägrade svenskarna Tripoli under hela sommaren 1802 och under vapenhot försökte man pressa fram ett varaktigt fredsavtal. Under belägringen av Tripoli lyckades sjörövarna upprepade gånger att med sina små lätta fartyg smyga sig ut ur hamnen för att företa nya kaparfärder mot svenska och amerikanska handelsfartyg. Ett av dessa offer blev skonerten Pärlans besättning.

 

Med hjälp av den franske översten Sebastiani, som utsänd av självaste general Napoleon Bonaparte, som en septembernatt kom inseglandes med ett litet franskt segelfartyg, återställdes freden och den 2/10 1802 undertecknades ett fredsavtal mellan Sverige och Tripoli, enligt vilket paschan fick 180.000 spanska silverpiastrar och en årlig summa av 8.000 spanska silverpiastrar. I gengäld frigavs de svenskar, 8 skeppare och 70 besättningsmän, som tillfångatagits. De kunde nu hemföras med örlogsfregatten Camilla. Beträffande Pärlan så tillsatte rederiet en ny besättning i början av oktober 1802 med styrmannen Anders Bomgren från Gävleskeppet Confidentia som befälhavare och fartyget kunde segla vidare till dess det uppges ha förlist år 1803.

 

År 1802 färdigställdes briggen Napoleon om 158 svåra läster vid Gävle stads skeppsvarv. Denna ägdes gemensamt av handelsbolaget Stenfelt & Jäderbom och dess befälhavare Isaac Wilhelm af Uhr.

 

Napoleon kom f.ö. att tillhöra Daniel Jäderbom i hela 33 år! Fartyget seglade de första åren mest i Nordsjöfart med i huvudsak resor mellan Gävle och Englands ostkust (Hull och London) på repertoaren. Fartygets andra resa utsträcktes emellertid till St. Ybes, där fartyget våren 1803 låg och lastade salt på Gävle. Af Uhr kvarstod som befälhavare till hösten 1803, då Anders Gustaf Jäderholm övertog befälet.

 

År 1803 inköpte firma Stenfelt & Jäderbom samman med Daniels yngre bror Johan Jäderbom och handelsmannen Anders Hollender galeasen Hoppet om 34 ¼ svåra läster från Härnösand, vilken hösten 1802 hade inkommit i haveri till Gävle efter att ha grundstött i skärgården. Hoppet avseglade den 23/9 1803 från Gävle till Hull med bräder och med Johan Halling som befälhavare. På hemresan från Portsmouth till Gävle var oturen framme igen. I Kattegatt mötte galeasen en svår storm och besättningen nödgades kapa stormasten med tillhörande rigg för att fartyget inte skulle kantra. Detta hjälpte dock ej och den 23/9 1804 tvingades besättningen överge haveristen, vilken sönderslogs mot klipporna utanför Torekov.

 

År 1803 tillkom även ett nybygge, galeasen Reparation om 57 svåra läster. Detta fartyg hade ursprungligen byggts i Piteå för räkning handelsmannen Samuel Degerman Samuelsson, men inköptes samma år av handelsbolaget Stenfelt & Jäderbom och skepparen Johan Petter Malmberg. Fartyget avseglade 24/10 1803 från Gävle till London med en last lav järn och bräder och med Johan Jäderbom som befälhavare. Fortsatte sedan i barlast till Cadiz, varefter fartyget kom att segla i internationell trampfart till dess det såldes i Malaga i februari 1806. Förvärven fortsatte även under 1804, då skonerten Flygfisken om 37 svåra läster anskaffades. Med Anders Bomgren som befälhavare avseglade fartyget den 20/6 1804 från Gävle till Nantes med järn och bräder och återvände i barlast. Nästa resa blev en Londonresa och på hemresan övervintrade fartyget i Göteborg. Den 4/6 1805 var Flygfisken tillbaka i Gävle. Under sommaren 1805 gjordes en Hullresa och sedan Nils Björklund i september övertagit befälet gjordes ytterligare en Hullresa.

 

Daniel Jäderbom & Co

Handelsbolaget Stenfelt & Jäderbom varade ej mera än lite drygt 4 1/2 år. Bolagsbildningen upplöstes den 31/12 1805 och istället bildade Jäderbom samman med Stenfelts bokhållare Carl Eckell, Daniel Jäderbom & Co. Kompanjonerna flyttade 1807 till gården no. 26 i 2:a kvarteret. Jäderboms hustru Christina Margareta avled 1807. Sju år senare, den 28/8 1814, gifte Daniel Jäderbom om sig i Stockholm med Anna Maria Lundquist, född Ström. Daniel Jäderbom & Co:s rörelse liknade i mångt och mycket den rörelse som Stenfelt & Jäderbom bedrivit. Handels- och rederiverksamheten kompletterades i ett par omgångar med industriidkande. 1801 inköpte Jäderbom Lottefors finbladiga sågverk, beläget i Voxsjö by norr om Bollnäs, och försett med två ramar. Sågens privilegier omfattade 1000 tolfter i årlig produktion och var en av de största i Hälsingland på den tiden. 1808 köpte Jäderbom Wågbro tegelbruk i Haga by, norr om Söderhamn. Vid detta bruk, som var det enda i Hälsingland, tillverkades årligen 30 á 40.000 murtegel och 15 á 20.000 taktegel.

 

Fraktkonjunkturerna gick mot slutet av 1800-talets första decennium in i ett mycket oroligt skede. Kejsar Napoleon Bonaparte hade efter erövringen av Berlin i slutet av november 1806 utfärdat sitt dekret om ”Kontinentalsystemet”, vilket gick ut på att isolera England ekonomiskt och politiskt. Både Preussen och Ryssland anslöt sig till systemet och efter en klumpigt utförd engelsk belägring av København i början av september 1807 jagades även danskarna i armarna på Napoleon, En anslutning skulle för Sveriges del ha inneburit att landet ej längre skulle kunna exportera järn och trävaror till England, som på den tiden var vår i särklass viktigaste exportmarknad för dessa varor. I början av år 1808 förklarade först ryssarna Sverige krig och tågade in i Finland och sedan kom även en krigsförklaring mot Sverige från danskarna.

 

För sjöfartens del innebar detta naturligtvis nya svårigheter. I Öresund, Kattegatt och Skagerack lät danskarna sätta in kaparfartyg för att störa handelssjöfarten mellan Sverige och England. För att skydda denna för de båda länderna så viktiga handeln igångsattes nu så fort isarna släppt ett mycket omfattande konvojsystem. Konvojerna, assisterade av ett par-tre rejält bestyckade örlogsfartyg, utgick i regel från Dalarö utanför Stockholm till Göteborg och anlöpte på vägen Karlskrona, Karlshamn, Ystad och Malmö för att hämta upp fler handelsfartyg. I Göteborg tog engelska örlogsfartyg över och fortsatte att assistera handelsfartygen till deras engelska destinationsorter. Ibland kunde konvojerna omfatta flera hundra handelsfartyg.

 

Efter Sveriges kapitulation i kriget mot Ryssland i september 1809 respektive mot Danmark i januari 1810 blev Sverige tvunget att ansluta sig till Kontinentalsystemet. Handeln med England fortsattes emellertid i smyg även om Sverige tvingats avge en formell krigsförklaring gentemot England.

 

I slutet av mars 1812 bröt Sverige officiellt med Frankrike och Kontinentalsystemet sedan franska trupper besatt Svenska Pommern. För att gynna sina skogrika kolonier i Nordamerika (Kanada) höjde England år 1812 sina tullsatser kraftigt på trävaror från Sverige och Finland, vilket givetvis missgynnade svenska redare och trävaruexportörer. Oroligheterna i Mellaneuropa fortsatte under 1813. Ryssland bröt med Napoleon 1812, detsamma gjorde Preussen och Österrike 1813. Svenska och ryska styrkor anföll i december 1813 Danmark. Denna krigsförklaring ledde till nya kapningar av svenska handelsfartyg i Öresund och Kattegatt, men dessa upphörde efter freden i Kiel den 14/1 1814.

 

Vid ingången av år 1806 var Daniel Jäderbom & Co ägare till eller delägare i följande fartyg:

 

 

Tackling Namn Storlek (svåra läster) Byggår
Skonert Flygfisken 37
Brigg Napoleon 158 1/2 1802
Galeas Reparation 57 1803

 

Flygfisken fördes 1806 på sin första resa för året, som gick till Rostock, av Nils Björklund. I juli samma år övertogs befälet av Petter Strandberg och fartyget avseglade till Hull lastat med bräder. Gick därefter till Göteborg där hon kvarlåg över vintern. Från Göteborg avgick Flygfisken till Memel (numera Klaipeda) med Johan Lundberg som befälhavare. Våren 1808 avseglade fartyget från Memel till Nordsjön lastat med spannmål men kommet utanför Christiansø vid Bornholm tillfångatogs fartyget av danska kapare.

 

Napoleon avseglade den 26/6 1806 med Pärlans förre befälhavare Olof Nordström från Gävle till London med bräder. Fartyget återkom på hösten samma år till Marstrand och kvarlåg där över vintern. I maj 1807 avseglade fartyget vidare till Stockholm där man skiftade befälhavare. Johan R. Falk tillträdde nu och avseglade till Härnösand för att lasta trävaror på Hull. Den 26/9 1807 återkom fartyget till Gävle. Olof Björklund övertog nu befälet och avseglade den 22/10 till Bristol med järn och bräder. Gick sedan till Liverpool för att lasta salt på Stockholm. I mitten av april 1808 avseglade Napoleon från Liverpool och anlände den 24/8 till Stockholm. Under denna resa anges Anders Norman ha tagit över befälet. Antagligen skedde detta byte i Göteborg. För att inte provocera engelsmännen, vilka säkert inte i dessa tider var särskilt förtjusta i att behöva se ett fartyg med namnet Napoleon i sina hamnar döptes fartyget om till det mera neutrala Idogheten och i slutet av september avseglade fartyget åter till England. Denna gång var destinationen Hull.  I likhet med den förra resan anlöptes Liverpool på hemvägen för att lasta salt. P.g.a. kriget med Frankrike och dess allierade vågade sig inte de svenska handelsskeppen ned till Iberiska halvön eller Medelhavet, utan valde istället att hemföra det så livsviktiga saltet från Liverpool. I slutet av april 1809 avgick Idogheten från Liverpool. Vid Rivöfjord hakade fartyget på en handelskonvoj bestående av nära 150 svenska handelsskepp eskorterade av det svenska örlogsskeppet Fruktan samt fem engelska örlogsfartyg. Denna konvoj avseglade den 10/6 från Rivöfjord och ankom till Malmö redd den 15/6. Vid passerandet av Kronoborgs slott hade danska örlogsfartyg avlossat två skott och en bomb mot konvojen, men inget av fartygen skadades. Konvojen kvarlåg på Malmö redd till den 11/6 p.g.a. envis västlig á västsydvästlig vind. Resten av resan gick problemfritt och konvojen ankrade på Dalarö redd den 9/7. Åtta dagar senare ankom Idogheten till Stockholm. I slutet av augusti 1809 avseglade fartyget ånyo från Stockholm, denna gång destinerat till London. Trots alla danska och franska kapare som svärmade i Öresund, Kattegatt och Nordsjön klarade sig Idogheten helskinnad genom krigshandlingarna. År 1812 övertog Henric Martin befälet och fortsatte med Englandsresorna, vilka då och då utsträcktes till någon Medelhavshamn för att lasta salt på Östersjön. Martin fortsatte som befälhavare fram till 1820. Det dröjde sedan till 1823 innan nästa utlandsresa skedde. Anders Lundberg övertog nu befälet och behöll detta till 1825, då det övertogs av Per Öbrink. 1826 blev Lars Norman befälhavare men 1828 återtog Henric Martin posten och lämnade över till John E. Forsslund år 1830. Den siste befälhavaren blev Johan E. Weström år 1833, och han fortsatte att föra Idogheten fram till 1836.

 

Den 2/8 1809 inköpte Daniel Jäderbom & Co en rysk pris, en galeas, mätande hela 96 svåra läster, på offentlig auktion. Skutan hade under sommaren tagits av svenska kapare och döptes nu om till Nalle. Hon visade sig dock vara en verklig olycksbåt. Efter att ha utrustats i Gävle avseglade fartyget med Birger Rothoff som befälhavare den 5/11 1809 från Gävle till England med järn och bräder. Redan på sin första resa togs fartyget av danska kapare och infördes till København, där fartyget följande år prisdömdes av Överamiralitetsrätten. Efter krigsslutet återlämnades emellertid fartyget till sina forna ägare och återkom i början av maj 1811 till Gävle med en last bestående av vit bok från Karlshamn. Den 27/6 utgick fartyget ånyo, denna gång med en last bestående av järn, bräder och bjälkar destinerad till Rotterdam. Oturen höll i sig och kommet utanför Kristiansand uppbringades fartyget av det franska örlogsskeppet La Pourvoyer den 29/8 och konfiskerades av prisrätten i Paris. Denna gång återlämnades fartyget inte.

År 1810 köpte Daniel Jäderbom & Co 1/6-del i brigantinen Maria Ulrica om 73 ½ svåra läster. Denna redades förutom av Jäderbom & Co av handelsänkan Christina Axmar samt handlarna Eric Dahl och Gustaf Örn i Gävle. Maria Ulrica avseglade den 4/7 1810 från Gävle till Liverpool med bjälkar och bräder som last och med Henric Martin som befälhavare. Återresan gick till Göteborg, där man övervintrade, och sedan till Gävle med salt från Liverpool i juni 1811. I juli avgick fartyget åter från Gävle till Stockholm i barlast och fortsatte därifrån med järnlast till Amsterdam. Även under denna resa övervintrade fartyget i Göteborg och på vårkanten 1812 fortsatte Maria Ulrica till Riga och gick sedan med spannmål till Gävle.

 

Inför nästa resa övertog Henric Sillman befälet. Den 19/10 1812 avseglade fartyget från Gävle till Gibraltar med järn och bräder och höll sig kvar i Medelhavet under större delen av 1813. I december 1813 återkom fartyget till Sverige och blev då vinterliggare i Marstrand. Avseglade i april 1814 till Flensburg, troligen med en sillast och sedan vidare till Gävle med korn. Ankom till hemorten den 23/6 1814. Inför nästa resa övertog Johan Olof Söderholm befälet och den 13/8 avseglade fartyget till Hull med järn och bräder och återkom den 3/81815 med Liverpool-salt. Nästa resa skedde den 11/6 1816, då Maria Ulrica gjorde en Londonresa med barlast och bräder som utlast och barlast hem. Ytterligare en Londonresa påbörjades den 29/8 1816. På hemvägen anlöptes Göteborg, där man kvarlåg över vintern, och Ystad. Återkom i slutet av maj 1817 till Gävle. Johan Gustaf Åström övertog här befälet och den 14/6 1817 avseglade fartyget till Hull med barlast och bräder och återvände i barlast i augusti samma år. Inför nästa resa hade Jäderbom sålt sin andel i fartyget.

 

Nästa förvärv skedde år 1811, då Daniel Jäderbom & Co köpte grosshandlaren Pehr Garbergs galeas Minerva om 30 svåra läster. Fartyget låg då i Stockholm. Med Nils Dahlin som befälhavare avseglade Minerva i mitten av augusti från Stockholm till Göteborg, fortsatte sedan till Stralsund och återkom till Stockholm med malt den 7/12 1811. År 1812 befraktades Minerva av kronan för att jämte 56 andra fartyg i en konvoj ledd av örlogsbriggen Freden gå till Riga för att hämta spannmål. Befälet hade nu övertagits av Birger Rothoff. Spannmålsresorna fortsatte även under 1813. Vintern 1813 – 1814 förbyggdes det 14 år gamla fartyget vid Gävle skeppsvarv och när det sommaren 1814 sattes i fart igen hade lastkapaciteten ökats till 47 ¼ svåra läster. Den 14/10 1814 påbörjades den första långresan, då Minerva lastad med järn och bräder avseglade från Gävle till England och sedan vidare till Medelhavet, där bl.a. Alicante, Marseille och Cette (numera Sète) besöktes. Den 17/10 1816 återkom fartyget till Gävle med barlast från Amsterdam. Uppehållet i Gävle blev dock ej långvarigt. Redan påföljande månad bar det av till sjöss igen. Olof Hammarström hade nu övertagit befälet och fartyget var destinerat till Riga med nederlagssalt. Under resan drabbades Minerva av svårt väder och förliste utanför Libau. Besättningen räddades emellertid.

 

År 1813 upphörde samarbetet mellan Jäderbom och Eckell. Eckell flyttade då med sin familj till gården no. 19 i 2:a kvarteret, sökte och erhöll den 13/12 1813 burskap som handlare i Gävle.

 

Fraktkonjunkturerna förbättrades något efter Napoleons fall 1814 och nu började åter svenska handelsfartyg segla på Medelhavet. Mot slutet av decenniet försämrades dock frakterna igen, framförallt genom att freden medfört att ett markant tonnageöverskott skapats genom att de fartyg som tidigare varit sysselsatta med krigstransporter nu insattes i fri fraktfart. Hela 1820-talet präglades av lågkonjunktur och det dröjde till mitten av 1830-talet innan frakterna åter förbättrades. Framförallt var det svårt att få lönsamhet i trävaruexporten p.g.a. de engelska skyddstullarna som införts 1812 och som gradvis stegrats de påföljande åren.

 

Kombinationslaster, d.v.s. järn i lastrummet och trävaror på däck, kunde dock ibland ge ett hyfsat resultat efter försäljning. Detta var ofta fallet med frakter från Gävle, som ju både hade järnbruk och sågverk i sin närhet, och p.g.a. detta klarade Gävleredarna lågkonjunkturen ganska bra.

 

Under 1813 inköpte Jäderbom ett par fartyg. Från Umeå köptes barkskeppet Rättvisan om 87 svåra läster, vilket ägdes samman med handlaren Anders Hedman. Övertagandet skedde i Stockholm, varifrån fartyget den 15/10 utgick till London med Anders Martin som befälhavare lastat med stångjärn, bräder och tjära. I Dalarö hakade fartyget på en konvoj om 38 fartyg ledd av örlogsfregatten Orädd. Konvojens avgång drog dock ut på tiden och var inte framme vid Öresund förrän efter nyår. Sundet hade då börjat frysa till och därför avbröts resan och fartyget lades upp i Landskrona för vintern. Sedan havet åter blivit isfritt fortsatte resan och fartyget ankom lyckligt till London våren 1814. Sedan fortsatte man ned styckegods till Cadiz och därifrån till Amsterdam med en annan styckegodslast. I Amsterdam befraktades Rättvisan att via Livorno gå till Neapel med styckegods och därifrån återvände till Amsterdam med en last bestående av bl.a. silke. Livorno anlöptes även på återresan. Avseglade från Amsterdam våren 1815 och återkom dit i december samma år. Under 1816 besöktes bl.a. Alexandria, varifrån Rättvisan fraktade locustbönor till Livorno. Resorna fortsatte under 1817 med vete från Livorno till Havre och barlast från Havre till Gävle. Utgick åter från Gävle lastad med bräder och bjälkar den 13/9 1817. Destination var Cadiz, dit fartyget kom den 1/1 1818. Avseglade igen den 8/3 med salt från Cadiz till Betanzos (nära La Coruña) och återvände därifrån barlastad till Cadiz.

 

I Cadiz lastade fartyget ånyo salt och med denna last avseglade Rättvisan till Aviles (väster om Gijon) den 25/8. Den 30/9 förliste fartyget utanför Gijon.

 

År 1813 övertog Daniel Jäderbom & Co även handelsman Olof Lundegrens andel i brigantinen Wilhelmina om 125 svåra läster. Detta fartyg seglade mest på England. Under 1813 gjordes en resa till Hull och 1814, en till Hull och en till London med Carl Fredrik Brink som befälhavare.

 

Den sistnämnda resan utsträcktes till Torrevieja för att hämta salt. Fartyget var i augusti 1815 tillbaka i Gävle med saltlasten. Här övertogs befälet av Johan Otto Åström och han gjorde hösten 1815 samt under 1816 ett par resor till London. På senhösten 1816 kölhalades det då 12 år gamla fartyget vid Gävle skeppsvarv i avsikt att förbygga skrovet. Efter förbyggnaden hade lastkapaciteten sjunkit till 97 svåra läster. I mitten av oktober 1817 bar det av till sjöss igen. Johan Daniel Müller hade nu övertagit befälet och den 11/10 1817 avseglade Wilhelmina från Gävle till Lissabon med järn och bräder och återkom först den 9/5 1818 till Gävle sedan fartyget nödgats återvända i Öresund p.g.a. ishinder Resan fortsattes sedan till Genua med styckegods och Neapel med barlast. Återvände den 30/11 med turkiskt vete och silke. Den 28/2 1819 fortsatte Wilhelmina från Lissabon till St. Ybes med för att lasta salt. Via Bergen, där man lastat torkad fisk och lossat en del av saltlasten, återkom fartyget till Gävle den 2/8 1819. Inför nästa resa sålde Jäderbom sin andel i fartyget till handlaren Carl Petter Bruun i Gävle.

 

Daniel Jäderboms sista fartygsförvärv blev den 31 år gamla ekbriggen Victoria om 97 svåra läster. Denna köptes 1814 från Stockholm och till dess befälhavare blev Hans Sundman utsedd. Den 20/6 1814 avseglade fartyget från Gävle till London med järn, bräder och bjälkar och återvände på hösten samma år till Stockholm, där fartyget kvarlåg över vintern. I slutet av april 1815 avseglade Victoria till Bristol med järn och plankor. Gabriel Korsseman hade nu övertagit befälet. Det mesta av trävarorna lossades i Bristol och ersattes av andra varor, bl.a. socker. Fartyget fortsatte sedan till Livorno och Messina. Via Lissabon och St. Ybes kom Victoria den 26/10 1816 tillbaka till Stockholm, där den innehavda saltlasten lossades. Den 8/5 1817 avseglade fartyget från Stockholm till St. Brieux i Frankrike med järn och bräder. Efter utlossning fortsattes till Lissabon för lastning av socker, kaffe m.m. till Genua, dit fartyget kom den 14/11 1817. Den 10/12 avgick Victoria i barlast till Cette. Det slutliga ödet för fartyget blev att det strandade och blev vrak utanför Penzance den 9/4 1818.

 

År 1820 sålde Daniel Jäderbom sina industrier. Lottefors sågverk såldes till handelsbolaget Johan Brolin & Son i Söderhamn och Wågbro tegelbruk till handelsmannen Olof Lundegrens änka Christina Lundegren. Handelsverksamheten fortsattes emellertid i samma omfattning som tidigare. Daniel Jäderbom avled den 1/6 1835, 75 år gammal.

 

Fartygslista

 

1. Neptunus                                                                                        1793 – 1800

Barkskepp, byggt 1793 i Gamla Karleby av furu på kravel.

Tonnage: 210 svåra läster

Dimensioner: 26,42 x 7,22 x 3,56 meter

 

Byggdes med namnet Neptunus för partrederi i Gävle med grosshandlaren Eric Wilhelm Hellström som huvudredare. Övriga delägare var skepparna Daniel Jäderbom och Petter Werfgren.

1799: Omdöpt till St. Barthelemy.

Strandade den 6/12 1800 vid Åhus under en svår storm på resa Gävle – Bristol med järn och plankor och blev totalt vrak.

 

2. Triton                                                                                              1793 – 1799

Brigantin (kattskepp), byggt 1782 i Gävle av furu på kravel.

Tonnage: 104 svåra läster

Dimensioner: okända

 

Byggdes med namnet Brita Christina för räkning ett partrederi i Gävle med grosshandlaren Anders Jäderholm (1/2) som huvudredare och handelsmannen Petter Axmar som delägare.

1788: Övertog Petter Axmar Jäderholms andel och blev därmed ensam ägare till fartyget.

1791: Efter Petter Axmars död övertagen av ett partrederi i Gävle bestående av handelsänkan Christina Axmar, skepparen Olof Ahlberg å egna och hans hustru Magdalena Axmars vägnar samt fiskaren Johan Axmar.

1792: Såld till handelsbolaget Samuel Walley & Son i Gävle.

1793: Inköpt av ett partrederi i Gävle med grosshandlaren Eric Wilhelm Hellström som huvudredare. Övriga delägare var handlarna Olof Lundegren och Martin Stenfelt samt skepparen Daniel Jäderbom. Omdöptes nu till Triton.

1798: Tillkom handlaren Elias Unonius som ny delägare. Fartyget kallas nu kattskepp.

Förliste 1799.

 

3. Æolus                                                                                              1795 – 1798

Brigantin, byggd 1795 i Gamla Karleby av furu på kravel.

Tonnage: 78 7/22 svåra läster

Dimensioner: okända

 

Byggdes med namnet Æolus för räkning ett partrederi i Gävle med grosshandlaren Eric Wilhelm Hellström som huvudredare. Övriga delägare var handlaren Olof Lundegren och skepparen Daniel Jäderbom.

Förliste 1798.

 

4. Pärlan                                                                                             1801 – 1803

Skonert, byggd 1801 i Gävle av furu på kravel.

Tonnage: 37 svåra läster

Dimensioner: okända

 

Byggdes med namnet Pärlan för räkning brukspatron Robert Petré och handelsmannen Martin Stenfelt i Gävle. Stenfelts andel överfördes samma år till handelsbolaget Stenfelt & Jäderbom.

 

På resa Alicante – Torrevieja i barlast kapades och plundrades fartyget av tripolitanska sjörövare den 17/6 1802. Kaparna överraskades dock av en brittisk örlogsslup och lyckades endast tillfångata besättningen. Fartyget infördes till redden av La Malte och återlämnades senare till sina ägare.

Förliste 1803.

 

5. Zonica                                                                                             1801 – 1805

Galeas, byggd 1793 i Gävle av furu på kravel.

Tonnage: 34 svåra läster

Dimensioner: okända

 

Byggdes med namnet Zonica för räkning ett partrederi i Gävle bestående av handlarna Carl Jacob Bauman och Hans Orre Persson samt källarmästaren Gustaf Fredrik Messman.

1795: Persson och Messman ersattes som delägare av handlarna Elias Unonius och martin Stenfelt.

1799: Carl Jacob Bauman & Co övertog Baumans andel.

1801: Bauman & Co utgick som delägare. Stenfelts andel övertogs handelsbolaget Stenfelt & Jäderbom.

1805: Såld till ett partrederi i Gävle bestående av handelaren Johan Otto Wixner, handelsänkan Engela Johanna Lindgren och skepparänkan Catharina Corneliusson.

Förliste i oktober 1807 på Gotland.

 

6. Napoleon/Idogheten                                                                       1802 – 1835

Brigg, byggd 1802 i Gävle av furu på kravel.

Tonnage: 158 1/3 svåra läster

Dimensioner: 27,06 x 7,75 x 4,4 meter

 

Byggdes med namnet Napoleon för räkning ett partrederi i Gävle bestående av handelsbolaget Stenfelt & Jäderbom och skepparen Isaac Wilhelm af Uhr.

1805, 31/12: Stenfelt & Jäderbom upplöstes, varvid dess andel övertogs av Daniel Jäderbom & Co.

1806: Övertog handelsbolaget Stenfelt & Jäderbom hela fartyget.

1808: Omdöpt till Idogheten

1813: Daniel Jäderbom & Co upplöstes, varvid dess andel övertogs av handelsmannen Daniel Jäderbom.

1823: Grosshandlaren Anders Berggren tillkom som delägare.

1835: Efter Daniel Jäderboms död blev Berggren ensam ägare av fartyget.

På resa Gävle – Valparaiso med barlast kom fartyget till Montevideo med sjöskador den 11/7 1842. Kondemnerades vid besiktning den 1/9 och såldes.

 

7.  Hoppet                                                                                           1803 – 1804                       

Galeas, byggd 1792 vid Ry skeppsvarv (Nora socken) av furu på kravel.

Tonnage: 34 ¼ svåra läster

Dimensioner: 19,00 x 5,3 x 2,38 meter

 

Byggdes för räkning nämndemannen Elias Jansson i Klocke (Nora socken) och uppmättes till 40 svåra läster samt kallades ursprungligen Nordenheim.

1800, 15/4: Såld till handelsmannen Eric Nyberg i Härnösand för 666 riksdaler och 32 skilling.

1802: Såld till ett partrederi i Härnösand med handelsmännen Jonas Petter Decker och Anders Norrbom samt coopvaerdie skepparen i Öregrund, Johan Wikner som delägare. Förbyggd i Härnösand samma år, ommätt till 34 ¼ svåra läster och omdöpt till Hoppet.

På resa Härnösand – Köpenhamn med bräder och tjära kom fartyget på grund under en häftig storm natten till den 7/11 1802 i Gävle skärgård. Haveristen bärgades senare och inköptes av ett partrederi i Gävle bestående av handelsbolaget Stenfelt & Jäderbom samt coopvaerdie skepparna Johan Jäderbom och Anders Hollender.

Övergavs av besättningen den 23/11 1804 utanför Torekov på resa Portsmouth – Gävle med barlast under en svår storm sedan fartygets stormast måst kapas. Vraket sönderslogs sedan mot klipporna vid Torekov.

 

8. Reparation                                                                                      1803 – 1835

Galeas, byggd 1803 i Piteå av furu på kravel.

Tonnage: 57 svåra läster

Dimensioner: okända

 

Byggdes med namnet Reparation för räkning handelsmannen Samuel Degerman Samuelsson i Piteå.

1803: Inköptes fartyget av ett partrederi i Gävle med handelsbolaget Stenfelt & Jäderbom och skepparen Johan Petter Malmberg som delägare.

1805, 31/12: Stenfelt & Jäderbom upplöstes, varvid dess andel övertogs av Daniel Jäderbom & Co.

1806, februari: Såld liggande i Malaga.

Vidare öden okända.

 

9. Flygfisken                                                                                       1804 – 1808

Skonert, byggd okänt var och när, senare förbyggd i Gävle av furu på kravel.

Tonnage: 37 svåra läster

Dimensioner: 20,46 x 6,68 x 2,38 meter

 

Detta fartygs tidigare historia är okänd, men år 1804 ägdes det under namnet Flygfisken av handelsbolaget Stenfelt & Jäderbom i Gävle.

1805, 31/12: Stenfelt & Jäderbom upplöstes, varvid dess andel övertogs av Daniel Jäderbom & Co.

Kapades utanför Christiansø år 1808 av danska örlogsfartyg, då fartyget var på resa Memel – Nordsjön med last av spannmål. Vidare öden okända.

 

10. Nalle                                                                                              1809 – 1811

Galeas, byggd utrikes okänt år av furu på kravel.

Tonnage: 96 1/2 svåra läster

Dimensioner: 22,9 x 7,47 x 3,26 meter

 

Fartyget byggdes troligen för rysk räkning. Ursprungliga namnet är inte känt.

1809, 2/8: Inköptes fartyget sedan det tagits av svenska kapare och prisdömts, på offentlig auktion, av handelsbolaget Jäderbom & Co i Gävle och döptes till Nalle.

1809, november: Togs fartyget av danska kapare i Öresund och infördes till København, där det prisdömdes av Överamiralitetsrätten.

1810: Återlämnades Nalle till sina gamla ägare sedan kriget avslutats.

Uppbringades den 2/9 1811 av det franska örlogsskeppet La Pourvoyer i Skagerack på resa Gävle – Rotterdam med last av järn, bjälkar och bräder och infördes till Kristiansand. Konfiskerades sedan av prisrätten i Paris.

Vidare öden okända.

 

11. Maria Ulrica                                                                                 1810 – 1818

Brigantin, byggd 1805 i Gävle av furu på kravel.

Tonnage: 73 1/2 svåra läster

Dimensioner: 23,51 x 6,6 x 3,89 meter

 

Byggdes med namnet Maria Ulrica för räkning ett partrederi med handelsbolaget Christina Axmar & Son (1/3) i Gävle som huvudredare. Övriga delägare var grosshandlaren Eric Dahl (1/3), Gävle samt handelsmannen i Falun Adolph Bergiöö (1/3).

1810: Ombildades partrederiet så att det nu bestod av handelsänkan Christina Axmar (1/3), handelsmännen Eric Dahl (1/3), handelsbolaget Daniel Jäderbom & Co (1/6) och Gustaf Örn (1/6), av vilka den sistnämnde utsågs till huvudredare.

1811: Gustaf Örn övertog Christina Axmars andel och blev därmed ägare till ½ i fartyget.

1813: Daniel Jäderbom & Co upplöstes, varvid dess andel övertogs av handelsmannen Daniel Jäderbom.

1815: Handelsänkan Maria Margaretha Dahl övertog sin avlidne make Eric Dahls andel.

1818: Daniel Jäderboms andel såld till skepparen Anders Osenius.

1820: Omdöptes fartyget till Fortuna.

1825: Förbyggd i Gävle och ommätt till 79,2 svåra läster.

1826: Löste handelsbolaget Gustaf Örn & Co in de övriga delägarna och blev ensamma ägare till fartyget.

Förliste den 27/11 1826 utanför Livorno.

 

 

12. Minerva                                                                                                              1811 – 1816

Galeas, byggd 1800 i Jakobstad av furu på kravel.

Tonnage: 30 svåra läster

Dimensioner: 20,78 x 5,7 x 2,97 meter

 

Byggdes för räkning handelsmannen Petter Sneckendahl, Jakobstad, med namnet Lilla Hoppet.

1804: Förbyggdes i Gävle sedan fartyget inköpts av rådmannen och grosshandlaren Pehr Garberg i Gävle. Omdöptes till Minerva.

1811: Köptes fartyget av Daniel Jäderbom & Co i Gävle.

1813: Daniel Jäderbom & Co upplöstes, varvid dess andel övertogs av handelsmannen Daniel Jäderbom.

1814: Förbyggd i Gävle och ommätt till 47 1/6 svåra läster.

Förliste i november 1816 utanför Libau på resa Gävle – Riga med last av salt.

 

13. Rättvisan                                                                                       1813 – 1818

Barkskepp, byggt 1802 i Umeå under ledning av skeppsbyggmästaren Mårten Teglund av furu på kravel.

Tonnage: 87 svåra läster

Dimensioner: 24,26 x 7,66 x 3,56 meter

 

Byggdes för räkning ett partrederi i Umeå med assessorn Pehr Forssell, borgmästaren Hindric Nerpin samt handlarna Nils Samuel Reetz, Olof Reetz, Emanuel Montell, Johan Nerpin, Hindric Nerpin junior och Anders Brändström som delägare.

1813: Inköptes av  handelsbolaget Daniel Jäderbom & Co samt handlaren Anders Hedman i Gävle.

Förliste den 30/9 1818 utanför Gijon.

 

14. Wilhelmina                                                                                   1813 – 1820

Brigantin, byggd 1804 i Hudiksvall av furu på kravel.

Tonnage: 125 svåra läster

Dimensioner: 25,5 x 7,58 meter

 

Byggdes för räkning handelsbolaget Eric Wilhelm Hellström & Son samt handlaren Olof Lundegren i Gävle.

1813: Daniel Jäderbom övertog Lundegrens andel.

1817: Förbyggd i Gävle och ommätt till 97 svåra läster.

1820: Handelsmannen Carl Petter Bruun övertog Daniel Jäderboms andel.

1822: Bruun inköpte Eric Wilhelm Hellström & Sons andels och blev därmed ensam ägare till fartyget.

Strandade i januari 1825 på revet Morupstången utanför Falkenberg på resa Sundsvall – Västersjön med trävaror och blev vrak.

 

15. Wilhelmina                                                                                   1816 – 1818

Brigg, byggd 1783 i Västervik under ledning av skeppsbyggmästaren Erik Skutnabb av ek på kravel.

Tonnage: 97 svåra läster

Dimensioner: 26,08 x 7,3 x 2,23 meter

 

Byggdes för räkning handelsbolaget Adolf Fredrik & Gustaf Westerberg i Stockholm. Samma år såldes dessa andelar i fartyget till grosshandlarna Johan Philip Möller och Lars Reimers Pehrsson.

1787: Övertogs J. P. Möllers andel av handelsbolaget J. P. Möller & Son och handelsbolaget Adolf Fredrik & Gustaf Westerberg upplöstes, varvid dess andelar övertogs av handelsbolaget A. F. Westerberg & Co och grosshandlaren Gustaf Westerberg.

1803: Utgick  A. F. Westerberg & Co som delägare.

1809: Utgick  J. P. Möller & Son som delägare.

1812: Grosshandlaren William Tottie övertog Lars Reimers Pehrssons andel. Gustaf Westerbergs andel övertogs efter dennes död av sterbhusdelägarna.

1816:  Inköptes av handelsmannen Daniel Jäderbom i Gävle.

 

Källor:

Handels tidning

Weckoblad för Gefleborgs län

Inrikes Tidningar

Daniel Djurberg ”Beskrivning av Svea rike”.

Länsräkenskaper för Gävleborgs län. Mantals- och taxeringslängder.

Erik Sehlberg ”Gefle och dess släkter”.

Mauritz Nyström ”Norrlands ekonomi i stöpsleven”.

Gävle sjömanshus. Mönstringsliggare.

Stockholms sjömanshus. Mönstringsliggare.

J. H. Kreuger ”Sveriges förhållanden till barbareskstaterna”.

Gävle stads arkiv. Tolagsjournaler.

Kommerskollegii arkiv. Fribrev, konsulernas skeppslistor och årsberättelser, handelsflottan.

Stockholms stadskamrerares arkiv. Tolagsjournaler.

Förvaltningen av sjöärenden. Lotsverkskontoret. Dykerimål.

Gunnar Erkner ”Längs höga kusten”.

Hans Hansson ”Engelska flottan har siktats vid Vinga”.

  

HÅKAN  NIHLMAN

————————–

december 18 2012

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..