STRÖMDALEN, Gävles första folkpark – av Ulf Kriström

 

 

 

Varje generation har sina nöjes­tempel. Många har svårt att glöm­ma CH och Skeppet, och för de yng­re har Folkparken i många år varit ett gott alternativ.

 

Men det finns också en genera­tion som med saknad i rösten talar om musik och dans och glada helg­kvällar på Strömdalen.

 

 

  Strömdalens värdshus.

 

Strömdalens värdshus är en rik­tig klassiker. Det låg alldeles intill Gavleån ungefär mellan Strömval­len och Konstcentrum, före detta Silvanum. Faktum är att det del­vis låg på det som nu är Konstcent­rums tomt och att en viktig anled­ning till att Strömdalen revs var att Silvanum skulle byggas där för näs­tan 50 år sedan. På köpet fick Ström­vallen sin så kallade kastplan, en gräsplätt som både fotbollsspelare och friidrottare haft glädje av ge­nom åren.

 

Strömdalen var ett maffigt hus i två våningar. Hade det funnits kvar i dag skulle vi väl ha kallat det kråk­slott, men det var vackert. Inne­hållsrikt och spännande.
Det byggdes en restaurang på tomten nere vid ån redan 1888, men den brann nervåren 1895. Den byggdes upp på nytt ganska snart och köptes inom kort upp av Zetterströms Vinhandel.

 

Kring det förra sekelskiftet var Strömdalen en förstklassig restau­rang i händerna på Gävles krog­kung på den tiden, Carl Johan Berg­lund. Men arbetarrörelsen börja­de vid den här tiden få ekonomis­ka muskler, och Folkets hus köpte 1904 Strömdalen med kägelbana och musikpaviljong för 95.000 kro­nor. Mycket pengar på den tiden, men det fanns ett behov av en sam­lingslokal.

 

Och arbetarrörelsen hade höga ambitioner med sitt köp. Ström­dalen skulle förvandlas till en folk­park där folk kunde samlas kring rörelsens ledare.

 

 

   Samma plats

 

Etablissemanget invigdes 1905 med tal av socialdemokraternas nya affischnamn Hjalmar Branting, och under de närmaste åren skulle flera betydande agitatorer som Kata Dahlström, August Palm, Per Albin Hansson och Fabian Månsson ta till orda där.

 

 

  Hjalmar Branting

 

Restaurangen och dansbanan lockade också många Gävlebor som helt enkelt ville roa sig. Ström­dalen blev en populär mötesplats där många välkända orkestrar och teatersällskap framträdde.

 

 

 

Folkets husrörelsen skulle dock komma till insikt om att köpet av Strömdalen inte var en så lysande affär som man hade trott. Men den förra ägaren stod kvar med en in­teckning på 60000 kronor i rörel­sen, och då ytterligare pengar be­hövdes fick man låna av Ångbryggeriet – i utbyte mot ensamrätt till försäljning av iskällardricka (typ folköl) under en tioårsperiod.

 

 

Folkets hus hade försatt sig i en ohållbar situation, och till slut var det en fordringsägare som helt en­kelt tog fastigheten i mät för att försäkra sig om att få tillbaka sina pengar.

 

En exekutiv auktion förbereddes, men LO tyckte att situationen blev pinsam och gick in med de peng­ar som behövdes. LO ville dock in­te behålla fastigheten utan sålde den 1911 till en Axel Lennstrand för 98 000 kronor. Han överlät den i sin tur till Gefle Stad, och det hela blev en ganska invecklad affärsupp­görelse som snickrades ihop för att Folkets husrörelsen skulle komma undan hela engagemanget utan att förlora några pengar. Åtminstone påstods det så.

 

Gefle Stad överlät skötseln av fastig­heten åt Gefle Skarpskytteförening, som gjorde ett bra jobb och tjänade skapligt med pengar på sitt engage­mang. En stor del av äran för detta tillskrevs Stina Östlund, som drev restaurangen på ett mycket skick­ligt sätt.

 

Då första världskriget utbröt 1914 stängdes anläggningen på in­itiativ av något som hette Strömdalskommittén och leddes av den mäktige bankdirektören Robert Nordin. 1915 användes den så kal­lade dansladan som sjukförläggning för soldater som drabbats av röda hund.

 

Men krigsåren rann undan utan att Sverige blev indraget, och ef­ter några år öppnades Strömdalen igen. Även nu med Stina Östlund som restaurangchef.

 

Och en ny glansperiod följde. 20-talets och 30-talets Gävlebor vallfärdade till Strömdalen för att lyssna på musik, se på teater eller dansa.

 

Restaurangen stängdes så små­ningom, men det innebar inte att stället tappade sin dragningskraft. Under hela 1940- och 1950-talen var det hit alla danssugna ungdo­mar begav sig, och jag har också läst att Gefle IF:s ishockeylag i början av 1940-talet höll till på Strömdalens dansbana för att träna skjutteknik innan den första skridskoisen hade lagt sig.

 

1952 startades också ett teater­sällskap som arrangerade frilufts­teater på Strömdalen.

 

  Strömdalens friluftsteater

 

Men allt roligt har ett slut. Verk­samheten i det nu ganska förfallna värdshuset lades ner 1957, och 1958 jämnades det med marken.

 

Ulf  Kriström

—————————-

maj 13, 2013

Sammanställt och kompletterat med bilder av  

lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website