Löfska gården i Glasmästargränd 4, Gamla Söder i Gävle

 

Råd- och handelsmannen Petter Strömbäck (1664-1720), var en mäktig och förmögen herre, som ägde tomter och gårdar litet varstädes i staden. Till hans egendomar hörde också vid mitten av 1690-talet den nuvarande fastigheten Glasmästargränd 4, som han dock 20 mars 1696 sålde till den hillefödde borgaren i Gävle Anders Persson Säljemar (d. 1733), gift med Ingeborg Israelsdotter (d. 1733).

Den låga köpeskillingen, som utgjorde endast 50 dal. Kmt, skvallrar om att försäljningsobjektet sannolikt var en obebyggd tomt, vars storlek anges till 35×25 alnar. Denna förmodan understrykes ytterligare av, att Säljemar redan fem år senare, då han åter avyttrade fastigheten fick hela 240 dal.kmt av köparen, vilket synes tyda på, att Säljemar under sin ägaretid bebyggt densamma.

(Lisse-Lottes egna funderingar: Petter var son till storfiskare Peder Ersson Snifs och hans hustru Anna Israelsdotter Bure. Modern Anna halshöggs den 6 mars 1675 på torget i Gävle dömd som häxa och Petter var inblandad i trolldomsrannsakningarna, då 11 år . Var det därför som han senare bytte namnet Snifs mot Strömbäck? Hans äldsta dotter hette Anna Strömbäck, antagligen efter sin halshuggne mor. Kan det vara skälet till att Ingeborg Israelsdotter och hennes man Anders Persson Säljemar fick köpa fastigheten så billigt? Var Anna Israelsdotter och Ingeborg Israelsdotter systrar? I så fall vore Ingeborg Petters moster. Anna Israelsdotter Bure var dotter till handelsman och brukspatron i Gävle Israel Zackrisson Bure (d. efter 1659) och hans hustru Margareta vilket kanske även gällde Ingeborg Israelsdotter?Se: släkten Strömbeck. )

Någon verklig släktgård blev fastigheten emellertid inte under de närmaste 148 åren: den gick ur hand i hand mellan olika köpare till ständigt stegrat pris.

Bland ägarna under denna tid kan nämnas kofferedikaptenen Peter Lindgren (d. utrikes 1804) som fick fasta på gården 1794. Hans namn är värt att notera av det skälet, att han tycks ha haft en speciell förkärlek för fartyg med särpräglade namn. Åren 1788-1803 förde han sålunda befälet på gävlefartygen briggantinen ”Guds Gåfva” (1788-92), briggantinen ”Annat Slag” (1793), galeasen ”Mercurius” (1793-95), briggen ”Annat Slag” (1796-99) samt galeasen ”Rätt Så” (1801-03).

Genom Lindgrens dotter Catharina Charlottas (f. 1803) äktenskap med handelsmannen Araham Walldén (f. 1795), blev denne ägare till gården, som han dock inom kort åter sålde.

Det kan också i förbigående noteras, att stadsfiskalen Per Henric Lindström (f. 1784) innehade gården under ett par decennier innan fastigheten 1849 till ett pris av 2250 rdr riksgälds förvärvades av kodderdikaptenen Johan Adolph Back, vars släkt alltjämt innehar den (1962).

Back (f. 1806), d. 1852) var född i Vallda såsom son av skepparen Henric Back och inskrevs 1830 på Gävle sjömanshus. Efter att ett par år ha seglat för om masten som matros på Nordsjön och Västerhavet samt lika lång tid som konstapel, gjorde han 1837-40 flera resor som styrman. Som nybliven borgare i Gävle anförtroddes han 1841 av konsul Löthman befälet på skonerten ”Flygfisken”, som han följande år fick byta ut mot den något större skonaren ”Aurora”. Där blev han kvar som skeppare till 1845, då han fick befälet på skeppet ”Wilhelmina” om 181 lästers storlek, där han sedan förde kommandot till 1851. Efter ett kort mellanspel som befälhavare på skonaren ”Svalan” fick han så 1852 chefskapet på skonaren ”Henric”, som kom att bli hans sista fartyg.

Återkommen från en utlandsresa hade skonaren ”Henric” på senhösten 1852 lagts upp för vintern på Gävle redd, och 28 dec hade sjökapten Back beslutat att åka ut för att tita till sitt fartyg. Han pälsade alltså på sig ordentligt skaffade häst och släde och tog vägen över isen ut till fartyget. Utanför landsstället Lyckan på Norrlandet bar det sig emellertid så olyckligt, att skjutsen råkade köra ned i en vak, varvid Back drunknade.

Två dagar senare, torsdagen den 30 dec., stod följande dödsannons att läsa i Norrlandsposten:

 

Att sjökapten Johan Back genom vådlig händelse afled på Gefle yttre redd den 28 dec. 1852 efter en lefnad av 46,10 månader och 16 dagar, hjärtligt begråten av sörjande maka och fyra minderåriga barn, varder allenast på detta sätt hans talrika vänner tillkännagifvet.

Samma nummer av tidningen hade också följande notis om den sorgliga händelsen:

 

I tisdags middag inträffade den olyckshändelsen, att kofferdikapten J.A. Back drunknade på yttre fjärden. Han skulle skjutsad av en dräng, ifrån landstället Lyckan begifva sig öfver till Engesberg för att tillse några där uppvintrade fartyg, men de sista dagarnas blidväder och stormar hade så försvagat isen, att den brast, och personer, häst och åkdon kommo i vattnet. Drängen räddades av från land med möda utkommen hjälp och fördes sanslös i land till det närbelägna landstället, men kapten Back jämte hästen och åkdonet försvunno under isen. Liket efter den drunknade äfvensom häst och släde äro sedermera upptagna. Kapten Back, allmänt aktad och värderad, efterlämnar maka och fyra barn, försänkta i djupaste sorg och saknad.

Det uppdrogs åt en av församlingens präster att delgiva den omkomnes familj den sorgliga händelsen och det berättas, att prästmannen hade gått flera varv runt kvarteret, innan han kunde förmå sig att gå in i sorgehuset vid Glasmästargränd för att fullgöra sin svåra uppgift.

Av sjökapten Backs fyra barn blev äldste sonen Johan Axel läroverksadjunkt i Hudiksvall. Han blev där offer för en smittkoppsepidemi, och när underrättelsen om hans insjuknande nådde Gävle, fick hans äldsta syster, Catharina Johanna, sätta sig i postdiligensen och resa upp till den ogifte brodern för att vårda honom. Förunderligt nog klarade

hon sig själv för sjukdomen, men brodern avled och begrovs på Hudiksvalls kyrkogård, där hans lärjungar reste en minnesvård över honom.

Den yngre brodern, Gustaf Adolf Back, som efter fadern tog hand om gården sedan han löst ut sina syskon, gick redan som 13-åring till sjöss 1858 och seglade först som kajutvakt, sedan som jungman och steward vida omkring på de sju haven med olika gävlefartyg, tills han efter sjökaptensexamen själv fick högsta kommandot ombord.

Hans yngsta syster, Anna Wilhelmina, namnad efter faderns största fartyg (skeppet ”Wilhelmina”) blev lärarinna vid högre flickskolan i Gävle, där en av hennes grannar och intimaste ungdomsväninnor, Karolina Själander, med tiden blev rektor.

Genom Anna Wilhelmina Backs giftermål med den från Säby till Gävle inflyttade handlanden Olof Löf (f. 1844), kom gården i början av 1930-talet över i den Löfska släktens ägo, och bebos alltjämt av en dotterdotter till sjökapten Johan Adolph Back (1962).

Källa: Bland kåkar och gränder på Gamla Söder av Erik Wickberg.

Sammanfattat av Lisse-Lotte Danielson.

——————————-

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website