Olas Krönika public i Arbetarbladet 16/8 2015
Lakanet, örngotten och påslakanen ligger i torktumlaren. Ingen låtsas om dem. Det är ett led i en maktkamp. Frun har en noga utarbetad taktik som bygger på snabb argumentation. Som en gatuboxare i New York på 30-talet slår hon först, gärna precis när man reser sig ur TV-soffan, och då är man liksom chanslös.
“Jag ställer in i diskmaskinen så kan väl du bädda sängen. Allt ligger i torktumlaren.”
Som om jag inte visste det!
Jag har ju i ett par timmar sneglat på den där torktumlaren och varje gång jag passerat hoppats att den skulle vara tom.
“Jag ställer in i diskmaskinen…”
Ha! Det är ett hån. Som om det vore jobbigt!
Att ställa in i diskmaskinen är ju det lätta. Problemet men hennes anfall-är-bästa-försvar-taktik är att man inte kan argumentera emot. Det vore för lågt helt enkelt. Lågt är det även av henne att inte erkänna maktkampen. En gång tog jag upp det med henne och hon tittar fortfarande frågande.
Därför biter jag ihop.
Sedan börjar bäddningshelvetet medan hon smågnolande ställer fyra tallrikar i diskmaskinen. Örngotten startar jag alltid med. En baggis. Lakanet sedan. Lite krångligt eftersom sängen är så bred och det är nån resår som ska träs över kanterna, vilket är lurigare än man tror eftersom sängen inte är riktigt fyrkantig.
Det betyder att en sida lakan är långsida, en annan kortsida. Fast alltså nästan lika långa. Det är 50-50 att man hamnar rätt direkt och gör man inte det är det bara att ändra.
Sedan kommer mardrömmen.
Påslakanen.
Hålet där täcket ska in är alltid för litet och de där små hålen i hörnen är alltid placerade på konstiga ställen. Det är det märkligaste. Vore inte det naturliga att placera hålen i hörnen i just hörnen? Nej, nej. De sitter en eller två decimeter ner längs långsidan. Eller kortsidan.
Och vissa har inga hål alls!
Hur tillverkaren av påslakan utan hörnhål tänker vet han eller hon nog inte själv. Ska man hälla in täcket i det för lilla hålet i botten och sedan hoppas att det liksom ska sprida sig till hörnen självt…
Tro mig det funkar inte. Särskilt inte efter en timme i torktumlaren. Täcket fastnar efter tre decimeter. Det slutar därför alltid med en brottningsmatch när man ska försöka få in armarna, famla efter ett hörn på täcket och försöka dra det till hörnet på påslakanet som samtidigt naturligtvis rullar ihop sig och följer med in i sig själv.
Det är alltid då frun råkar komma in, färdig med diskmaskinen förstås, och säger:
“Och vad gör du?”
Men man lär så länge man lever.
Dör jag nu vill jag att mina barn ska ha lärt sig detta. Har man en gång fått tag i hörnet så ska man hålla fast det. Brandlarm, barnskrik, kvittering i slutsekunderna —- You name it… släpp inte i hörnet!
Ola Liljedahl
———
Jag skrattade gott när jag läste Olas krönika och förstår honom fullkomligt. Hemma hos mig är det alltid det motsatta, det är min man som räddar mig………. Undrar om någon av er också känner igen sig och på vilken sida som ni själva står? Ola, jag är själv född Liljedahl, namnet kanske gör att svårigheten ligger i detta och därför även i generna!
Lisse-Lotte
Publicerat 2015-08-17 i Gavledraget.com av Lisse-Lotte Danielson
————————————————————————
